musikveckor: The Dark Side of Scott Walker

Scott Walker (Ej att förknippas med guvernören från Wisconsin med samma namn.) är kanske en av rockens mest mytomspunna karaktärer. Han har haft en lång och fascinerande karriär, men är något av en doldis, trots att han har varit otroligt inflytelserik och är aktiv, fortfarande.

Här kommer en en liten introduktion till detta unikum, en playlist som karakteriseras av hans dragning till det mörka, störda och lite udda... Enjoy?

https://open.spotify.com/user/malignatius/playlist/487aTTbF3LrBQMtmTSL6TN

Ovan, huvudpersonen i denna playlist.

Som vanligt har jag inte kunnat låta bli att skriva lite om artisten och låtarna i fråga. Dags för sedvanlig historielektion! :-P

Scott föddes i Ohio och debuterade som artist redan som 13 åring nån gång under slutet på ’50 talet under namnet Scotty Engel. Han släppte en hel del låtar i en lättsam "Paul Anka stil". Låten When is a boy a man blev en mindre hit.

Scotty, ung och ofördärvad. Precis som en äkta Ängel?

Låt 1. The Walker Brothers - Make it Easy on yourself. (1965)

Det var i och med trion the Walker Brothers som han slog igenom på allvar. Bandet bestod för övrigt inte alls av några bröder utan vid sidan av Scott, av John Maus och Gary Leeds. Runt ’65 bestämde de sig för att satsa på den Engelska marknaden och lyckades etablera sig där med hjälp av den lätt ångestladdade och melankoliska “Make it Easy on yourself” skriven av Burt Bacharach.
Man kan nog anta att Weeping Willows har lyssnat en och annan gång på låten?

Walker Brothers fick en hel del hits “The Sun Ain’t Gonna Shine Anymore” är en kanon fin ballad som är värd att nämna, och dom hade under en period tom. en större fanclub än the Beatles...

The Walker Brothers. Not really a Band of Brothers.

Låt 2. Scott Walker - My Death (1967)

När Walker Brothers splittrades runt 1967 fortsatte Scott med att släppa ett gäng soloalbum i "crooner stil" (tänk Sinatra eller Tony Bennett). Till skillnad från de andra artisterna i genren valde dock Scott ofta ett mörkare perspektiv och låtarna handlade ofta om mer ljusskygga element och fenomen i samhället. Han är på sätt och vis prototypen för artister som Nick Cave och Tom Waits.

Från debut solo plattan Scott har jag plockat ut den mörka “My Death” ett av flera spår på skivan från Scotts favoritkompositör Jaques Brel.

Too cool for sol.

Låt 3. Scott Walker - Jackie (1968)

Även följande platta, Scott 2, innehöll spår av Brel. Första spåret Jackie är en explosiv resa genom bordeller och opiumhålor, med “falska oskulder” och “äkta bögar”. (Släng dig i väggen Lou Reed). Tack vare texten blev den bannad av BBC men nådde ändå en 22 plats på UK singles chart.

Låt 4. Scott Walker - The Plague (1968)

Även B-sidan till singeln får vara med i playlisten:
Scotts egen komposition The Plague är en nattsvart, ganska rockig historia och klart underskattad i hans diskografi. Vad sägs om följande textrader? Poesi!

"How can I live an hour like this

When anguish strikes me like a fist

My nakedness exposed, and I can't stand

Still I try to remember lips on lips

And hits on the hips, and ice and fire

and gloom and glow”

Låt 5. Scott Walker - The Old Man's Back Again (Dedicated to the Neo-Stalinist Regime) (1969)

Nästa låt kommer från Scott 4, 1969. En skiva med endast Scott's originalkompositioner.
Här har han blivit lite politisk. The Old Man’s Back Again (Dedicated to the Neo-Stalinist regime) är en berättelse om kommunistregimen i Tjeckien (The Old man är tydligen Stalins spöke själv). Låten har en fantastisk funky bas och med sina mörka spöklika rysk-klingande körer är det en personlig favorit. Scott hade föresten faktiskt själv en bakgrund som Basist, men om det är han som spelar på spåret är oklart.

Makeupen till trots. Inte precis någon clown.

Låt 6. Scott Walker - The Seventh Seal (1969)

På The Seventh Seal, från även den från skivan "4", ger sig Scott till att återberätta hela handlingen Ingmar Bergmans Sjunde Inseglet. Låten har ett episkt, bombastiskt arrangemang med trumpeter som hämtade från en spaghetti-Western Inte helt olikt något från Ennio Morricone. Den uppmärksamma lyssnaren kan kanske höra att Scott är lite out-of tune på vissa fraser. Tydligt vid tex. “Dawn” runt 4 minuter. I dessa tider där allt är auto-tunat till perfektion tycker jag att det är rätt uppfriskande.

Från Vänster. Scott, Knatte och Fnatte.

Låt 7. Walker Brothers - Nite Flights (1978)

Början av 70-talet blev ingen musikalisk höjdare IMHO för Scott. Han hade då fått en egen TV-show på BBC och blev uppmanad att skriva lite mer lättsamma melodier och ballader. De följande skivorna är rätt meningslösa i jämförelse med hans första 4 och floppade också.

The Walker Brothers återförenades i mitten av 70 talet. De försökte sig på ett mer poppigt-sound. Och låten No Regrets från '75 blev en av deras största hits.

Det skulle dock dröja 2 skivor, till '78 innan Walker hittade tillbaka till det suggestiva soundet. Den stundtals magiska (men ojämna) skivan Nite Flights inleds med 4 originalkompositioner av Scott. Soundet är nu mycket mer modernt (Mitt i Disco-rock eran) men samtidigt väldigt svart och nästan mardrömslikt. På det drivande titelspåret Nite Flights är influenserna från Bowie och Enos samarbeten tydliga. Men influenserna var faktiskt ömsesidiga. Båda ovan nämnda artister har nämnt skivan och Walker som influenser - detta kan höras tex. på Bowies Lodger och Scary Monsters plattor. Bowie gjorde även senare en cover på just Nite Flights.

Låt 8. Walker Brothers - The Electrician (1978)

The Electrician är ett tongivande spår för Scotts framtida karriär. Den är som hämtad från en skräckfilm. Med sina dissonanta stråkar och långsamma tempo låter den inte som något annat från den eran. Den ska tydligen ha varit den stora inspirationen för Ultravox och därmed hade Scott även ett viss inflytande över New Romantics och synth-genrén. Låten kan föresten höras på Soundtracket till filmen Bronson med Tom Hardy.

Nite Flights blev Walker Brothers sista skiva. Och även Scott valde att dra sig tillbaka. Det skulle dröja 6 år innan nästa solo-skiva skulle komma. Climate of the Hunter blev hans enda skiva på 80-talet. Även denna skiva bär tydliga spår av Bowie och är helt ok, men innehåller egentliga inga oförglömliga låtar.

Omslaget nästan lika skrämmande som musiken.

Låt 9. Scott Walker - A Farmer in the City (1995)

Spola fram ytterligare 10 år. Scott Walker har helt försvunnit från rampljuset. 1995 kommer så från ingenstans The Drift, en skiva som har beskrivits som ""indescribably barren and unutterably bleak.. the wind that buffets the gothic cathedrals of everyone's favorite nightmares”. Inledningsspåret “A farmer in the city” är en kryptisk låt om mordet av den Italienska regisören Pasolini. Den skulle kunnat vara hämtad från en spöklik domedagsopera. Resten av spåren skulle kunna vara soundtracket till “Silent Hill” , industriell avant-gard med full orkester. Ett spår handlar om rättegången av en Nazistförbrytare, ett annat är en dialog med Che Guevaras lik.

Med undantag för bidrag till några soundtracks (Bla. ett spår till Bondfilmen The World is not Enough) så drog Scott sig undan igen och många tolkade sista spåret på the Tilt som det definitiva avskedet.

Skulle du köpa en begagnad morakniv av den här mannen?

Låt 10. Scott Walker - Cossacks Are (2005)

Men närå. 11 år senare släpper han ytterligare en platta i samma anda. ‘

Öppningspåret Cossacks Are är nog så mycket metal man kan vara utan att vara metal….Detta till trots var den ett av de mest hyllade skivorna 2005. Men the Drift var ändå bara början. Jag fick inte med några spår från uppföljaren, Bish Bosh som släpptes 6 år senare. Den har ett något modernare sound, Nästan till Industrirock. Inte helt lätt att ta till sig. Vill ni ha mardrömmar kan jag rekommendera skivan. Tillsammans med Tilt och The Drift är dessa album en episkt mörk triologi.

Scott är idag 72 bast och still going strong. Förra året släppte han en skiva med drone metal bandet Sunn O))) och därmed tog han (äntligen?) steget till fullblown metal!