Neo-Psykedelika

Varning denna playlist innehåller drog-romantiska teman.

Är man bekant med Psykedelisk rock kan man med fördel hoppa över nedan. Ville ändå ge lite bakgrund och kontext till playlisten:

I slutet av 1965 myntade det Amerikanska bandet 13th Floor Elevators, med Roky Erickson i spetsen, musikgenren psychedelic rock, AKA Acid rock.

Musikgenren som uppkom, lät sig inspireras av olika upplevelser av den psykedeliska drogen LSD (Som var lagligt vid tidpunkten). Man försökte att återskapa, och lät sig inspirerades av de förvridna och förstärkta syn och ljudintryck som drogen gav upphov till. Känslan att tillhöra ett större ”universellt” sammanhang och förminskning av det egna egot är också en vanlig effekt av LSD. Något som ofta reflekteras i texterna. Även bildspråket var inspirerat av drogen, typiskt färgglatt, surrealistiskt, barnsligt och gärna med kalejdoskop-liknande mönster. 

1966  släppte Beatles den tongivande LSD-låten Tomorrow Never Knows följd av de psykedeliska skivorna Sgt. Pepper samt The Magical Mystery Tour, vilka hade otroligt stort inflytande på sin samtid. Samma år, The Summer of Love, peakade LSD-användandet. Snart följde en uppsjö av band och artister, som alla ville vara del av det nya soundet och subkulturen. Rörelsen hade två starka fästen: I London med band som Beatles, Traffic, Small Faces, The Moody Blues, Cream och Pink Floyd samt i San Fransisco där Jefferson Airplane, The Doors, The Byrds och framför all Grateful Dead blev förgrundsfigurer för genren

Den psykedeliska musiken karakteriseras ofta av förvriden sång,  effekter som phaser, fuzz, leslie-vibraton, stereo(!) delay och reverb. Man plockade gärna in lita udda instrument, som tex. mellotron, theremin och sitar. Även de traditionella låtstrukturerna utmanades med tex. långa jam, udda taktarter och harmonier inspirerade från bl.a. indisk musik.

Runt ’69-70 hade trenden redan svalnat, LSD hade blivit illegalt och andra droger tog över.

Men den psykedeliska musiken har aldrig dött helt. Den har åtminstone återuppstått under åren i lite olika skepnader. Den utvecklades och inspirerade till genrer som kraut och progg-rock. Även lite mer moderna genrer som shoegaze, chillwave, space rock, stoner rock och dream pop är nära besläktade. 

Den första vågen av  Neo-psychedelica - dvs. band som försökte hitta tillbaka till, och inspirerades av psykedeliska 60-tals rock och pop, kom redan i slutet av 70 talet, början av 80 talet. Men det var framförallt under mitten och andra halvan av 90-talet då genren fick ett rejält uppsving med band som Super Furry Animals, Spiritualized, Mercury Rev, Essex Green, The Flaming Lips och i Sverige, The Soundtrack of our Lives.

Runt 2010 inleddes en ny våg med Neo-psykedeliska band. Det som ofta utmärker många av de nya banden är att de istället för klassisk rock som grund, lutar sig mot Indie-rock och Elektronika. (Det råder också numera en total inflation i musikgenrer vilket gör att många band inte bara hamnar inom en genre) Animal Collective och MGMT kan väl anses som typiska för denna 3:e våg.

Här är mitt axplock av modern Neo-psykadelika, enjoy!

Länk till Playlist

1. Tame Impala - Lucidity [2010]

Så här färgglad och animerad blir man tydligen om man tar psykedeliska droger.

Tame Impala är ett band från Australien vilket just nu kanske är det mest framgångsrika bland banden i genren. Dom har släppte sin tredje fullängdare förra året som är mindre psykadelisk än deras tidigare plattor. Den är lite mer synth-poppig men rekommenderas ändå. Här är en dock lagom trippig och mer rockig låt från debuten som är mer representativ för genren.

2. Unknown Mortal Orchestra - Swim and Sleep (Like a Shark) [2013]

Sådär naturligt som bara ett bandfoto kan vara.

Unknown Mortal Orchestra är en personlig favorit på listan. Ruban, bandets sångare och gitarrist är från Nya Zeeland, men bandet huserar i Portland, Oregon. Även dom släppte en platta förra året som går lite mot ett modernt pop-souligt sound. Bra som tusan, Jag har dock plockat en favoritlåt från den andra plattan "II". Jag gillar verkligen Rubans gitarrspel och produktionen som känns helt egen.

3. Wampire  - Spirit Forest [2013]

Obs. Fotot kan vara ironiskt. Men hur vet man säkert?

Vi stannar i Portland och lyssnar på Wampire, en duo som faktiskt samarbetat med valda delar av U.M.O. Har i ärlighetens namn inte fastnat nämnvärt mycket för bandet, men jag gillar den här låten som har en lagom irriterande synth-hook. Dessutom har dom ett fint bandfoto, eller hur?

4. Jacco Gardner - Clean the Air [2013]

Som en Holländsk Ron Weasley med looken långad från Beatles Rubber-Soul period.

Jacco Gardner är en Holländsk artist som har verkligen har nailat ett schysst retro-sound. Clear the air är en melankolisk poplåt med tunga mellotroner och låter nästan som något the Moody Blues skulle ha kunnat släppt 1968.

5. Fontän - Early Morning [2009]

Det var ont om bilder på bandet Fontän. Så här är en annan Fontän från Göteborg.

Vi tar oss till Göteborg och ett Fontän ett ganska hemligt band som tyvärr verkar ha gått under jorden. Deras skiva Winterhwila från 2009 är hursomhelst helt fantastisk. Early Morning är en av få låtar med sång på skivan och jag gillar hur den balanserar mellan en elektronisk musik och rock. Det finns förstås också ett stort stänk del kraut i den här låten men jag tycker soundet är helt unikt.

6. King Gizzard and the Lizard Wizard - The River [2015]

2 basister 2 trummisar 2 gitarrister - det går bra nu.

Tillbaka till Australien där Neo-psykadelikan verkar stå högt i kurs just nu. King Gizzard och the Lizard Wizard är ett produktivt (Dom släppte hela 2 album förra året och 2 året dessförinnan) och lekfullt 8-mannaband som gör album i både folkig och fuzz-rockig stil. Får mig osökt att tänka på Grateful dead. Jag kunde inte låta bli att välja låten The River, en låt i jazzig 5/4 takt (vilket i sig är ganska ovanligt) Låten är föresten från konceptskivan Quarters, 2015. En skiva med 4 låtar alla exakt 10.10 min långa. Verkligen ett nytt favoritband för mig.

7. Temples - Shelter Song [2014]

Jag misstänker att åtminstone en av killarna är en skyltdocka.

Nu till England och bandet Temples. Deras poppiga Shelter Song inleds med ett Byrds-(eller Beatles) doftande 12-strängs-riff. Temples ser ut som dom låter och hade skivan varit släppt 1967 hade den garanterat varit en klassiker idag.

8. Pond - Sitting up on our Crane [2015]

Pond testar dom tunga grejerna.

Trot eller ej. Australien igen! Killarna i Pond är tydligen polare med Tame Impala men har tagit trippigheten till en ny nivå. Lite knarkseg låt men ack vilket tungt sound och goa synthar! Tune in Turn On Drop Out!

9. Foxygen - On Blue Mountain [2013]

Foxygen har grävt i utklädningslådan.

Foxygen är en duo från LA som stjäl helt friskt från sina 60-tals-idoler. Hela förra skivan, We are the 21st Century Ambassadors of Peace and Magic är som ett collage där dom klistrat in versen från en klassiker och refrängen från en annan låt. t. I On Blue Mountain har dom snott en stor del av refrängen Suspicious Minds. Men va fan, det funkar faktiskt och resultatet är ganska charmigt.

10. Dungen - Åkt Dit [2015]

Vi kallar looken, "Bandets stylist har ledigt".

Vi avslutar med det svenska fenomenet Dungen som som har fått ganska stort erkännande internationellt. Och det är inget snack om att detta är ett av de mest tekniskt kompetenta banden i playlisten. Dungen, skiljer sig också lite från de andra banden, då deras influenser också inkluderar 70-tals progg och lite jazz.  Jag har i ärlighetens namn haft lite svår för den svenska sången, men just den här låten tycker jag är fantastisk och svänger bra. Notera mellotronen.

BONUS VIDEOR

Cellophane - En fantastisk video och låt i 3D (Röd/gröan glajor)  från King Gizzard the Lizard Wizard

MGMT - Your Life is a Lie. Ett band vars andra och tredje platta inte levde upp till mångas förväntningar, men som jag tycker är underskattade.

Neon Indian. Nä vänta säger du, är inte detta Chillwave? Ja, men den första plattan också tydlig neo-pykedelika. Psykedelisk bildspråk, check. Psykedeliska texter, check. Psykedeliska effeker, check.

Brian Jonestown Massacre. Veteraner i branchen. Fick inte vara med i playlisten eftersom dom hållt på lite väl länge. Har nyligen spelat in en låt på Svenska...

Från Unknown Mortals senaste platta. Jättepsykedelisk video och en strålande låt.


Thats it. Peace.

Chip

Apregios, ringmodulering och semi-analoga filter! Jippie!

Äntligen är det dags för chiptunes! För den som är obekant med genren hänvisar jag varmt til wikipedias utmärkta artiklar, där den väldigt specifika definitionen "musik gjord med ljudchip" erbjuds.

Ordningen är något kronologisk och kanske något avtagande ur en puritansk synvinkel. Det mesta är svenskt i den här listan, jag vet inte om det beror på att jag mest lyssnat på svensk chipmusik, eller för att den är bäst.

Vill man ha en mer redaktionell genomgång (med fokus på spelmusik) kan jag rekommendera podden "bitar till kaffet".

Utan något vidare utlägg och med förhoppningar om att det piggar upp i dimman:
LISTAN

Mario Airlines
Vi drar igång med en Atari-version av en nintendolåt som de flesta nog känner igen :)
Dubmood är en av mina personliga favoriter, för att han smeker atarins ljudchip så bra.

Commando 
Soundtrack från spelet med samma namn. Här i sin orginalversion ljudandes på SID-chip på C64. Det som är så otroligt imponerande med just den här låten är att SID har tre ljudkanaler. Alltså, den kan spela max tre ljud samtidigt. Att Rob Hubbard lyckats få det att låta som att det är minst trettio kanaler är maaad skillz.

Mega Man 2 - Dr. Wiley's Castle
Det här är den bästa versionen av låten på spotify. Finns på spotify i härligare kvalité här: https://youtu.be/WJRoRt155mA Den här låten aspirerar på bästa låten någonsin komponerad för NES. Konkurrenten utgörs i huvudsak av nästa låt.

Ducktales - The Moon
Som tyvärr är en fruktansvärt dålig version på spotify. Den kan med fördel hoppas över och lyssnas på via youtube här: https://youtu.be/MPkhhLC1tf8

Slut på NES!
Mer Atari!

Monkey Island - fast i dubmoods atari st-version.

Zabutom
Som dubmood har zabutom sin bakgrund i demoscenen. Det finns många bra låtar på spotify.

Goto80 var bra, sen kom något slags gabba-period som drog ner medelbetyget till -1 på en skala från 0 till 5.

047 - Nu börjar vi röra oss bort från demoscenen och tv-spelen och mer fokusera på känslan. Bitpop kan det nog kallas.

Rymdkraft. Vet inte vad jag ska säga riktigt. Inte så bra, men svårt att inte ryckas med.

SMK
Nu tangerar vi saker som skulle kunna höras på radio. (Frej Larsson är som kanske bekant namnkunnig P3-utfyllare)

The Smiths

Ok, efter timmar av lyssnande är den smärtsamma processen att filtrera ned 30 bra låtar till 10 klar. Jag är innerligt glad att jag inte tog med Morrisseys solo-alster i processen. Kanske något för Anders Larsson?

Enjoy!

spotify:user:ndesh:playlist:6ID7tv7fmTyZgVmUGagihY

https://open.spotify.com/user/ndesh/playlist/6ID7tv7fmTyZgVmUGagihY

1. Hand In Glove (Singel 1983)

Vi börjar raskt med första singeln och visst har John Peel rätt när han säger "I was impressed because unlike most bands... you couldn't immediately tell what records they'd been listening to. That's fairly unusual, very rare indeed…”

2. Please, Please, Please Let Me Get What I Want (B-sida, William, It Was Really Nothing 1984)

Mandolin och ljuvliga gitarrdekorationer, Johnny Marr i högform! Synd att det tar slut så fort bara!

3. How Soon Is Now? (B-sida, William, It Was Really Nothing 1984)

Jag var tveksam att ta med den här låten pga att den fullkomliga horribla covern som figurerat i en tv-serie om häxor. Men efter att ha lyssnat på originalet några gånger kan jag ju inte låta bli att ta med den här uppvisningen i självömkan! 

4. The Heademasters Ritual (Singel 1985)

Magstark låt om övergrepp. Om texten är självupplevd är det ett under att Morrissey överlevde skolåren. 

5. Oscillate Widely (B-sida The Headmasters Ritual 1985)

På baksidan av ovanstående singel hittar vi en låt till er som har svårt för Morrissey’s röst. Naturligtvis kunde inte Morrissey låta bli att bestämma titeln som är en ordvits på husguden Oscar Wilde. Marr på piano för ovanlighetens skull.

6. Rubber Ring (B-sida på Boy With The Thorn In His Side 1985)

Typiskt Smiths att släppa en av deras bästa låtar som en b-sida på en singel. Frasen i slutet är från en inspelning av den Lettlänske psykologen Konstantin Saudive som påstod sig kunna spela in dödas röster på en bandspelare.

7. Bigmouth Strikes Again (The Queen Is Dead 1986)

Titelspåret från albumet hade Anders med så jag tar med en annan godbit från samma Album. Här hör vi en Morrissey som är mer än väl medveten om vilken bigmouth han är. Tjusig produktion med påläggs-körer (såklart Morrissey det med)

8. Sweet And Tender Hooligan (Promo 1986)

Smiths har även en punkigare sida som här får representeras av uptempo-låten Sweet and Tender Hooligan. Låten skrevs 1986 men kom inte ut som singel förrän 1995 och då på Sire Records snarare än Rough Trade.

9. Death Of A Disco Dancer (Strangeways, Here We Come 1987)

Grym låt med ljuvligt långdraget outro! Om texten handlar om människor som fallit offer för AIDS eller om det är en profetisk text om rave-kids som dör av e-överdos låter jag vara osagt.

10. Last Night I Dreamt That Somebody Loved Me (Strangeways, Here We Come 1987)

Vi avslutar storslaget med rejäl dos självömkan, dock högst självmedveten sådan. "This story is old, I know, but it goes on”.

Några favoriter inom klassisk och spansk gitarr

Denna vinterkyla kräver lite varma toner. Hacienda-toner.

För många år sedan bestämde jag mig för att lära mig spela klassisk gitarr. Det visade sig att jag hade valt en av de svåraste diciplinerna inom gitarrspel man kan få för sig att ge sig på, och det gick följdaktligen väldigt långsamt att komma någon vart.

Under tiden man ger sig in på ett sådant äventyr samlar man självklart på sig en hel hög med favoritstycken, favoritkompositörer och utövare. Samtliga spår på dagens lista är från min egen sådan samling.

De flesta stycken spelas av en ensam sologitarrist, vilket är imponerande. Särskillt på Capricio Arabe, Recuerdos De La Alhambra, och Asturias.

Klassisk och Spansk Gitarr

Adligt värre

Här är en lite tokig lista, där alla bidrag har någon adlig koppling.

1. Henry Purcell - Funeral sentences for the death of Queen Mary
Denna mäktiga inledning känner ni säkert igen från första scenen på A Clockwork Orange. "So it was me, that is Alex, and my three droogs..." osv

2. Flatt & Scruggs - Foggy Mountain Breakdown
Denna legendariska Bluegrassduo bestod av Lester Flatt samt Earl Scruggs.

3. Queen - Killer Queen
Att Queen skulle vara med på listan, med deras bästa låt Killer Queen, var givet. Prince finns däremot knappt på Spotify...

4. Freakwater - Queen Bee
Freakwater är en personlig favorit. Stökig folk med attityd.

5. The Smiths - The Queen is dead
Att hitta bra låtar med koppling till dronningar var inga som helst problem, här är en till favorit. Gillar framförallt inledningen som låter som några riktigt inavlade engelska lordar och grevinnor som festar vilt.

6. King Tubby - Linger you linger
King Tubby är kungen av dub, bland annat.

7. Count Basie - Topsy
Extremt svängig storbandsjazz. En hel storbandsjazz-lista snart?

8. Povel Ramel - Puerto Rico
Povel Ramel kommer som bekant från den grevliga pommerska släkten Ramel. Ett utmärkt exempel på hur Sveriges mest musikaliska person fritt kunde röra sig mellan genrer. Brita Borg är även en lite bortglömd pärla.

9. Duke Ellington - In a sentimental mode
Leif "Smoke Rings" Andersson hävdade att Duke Ellington var jazzens största. Här konkurrerar han om titeln med den otroligt smootha saxofonblåsaren John Coltrane. Lite otypisk Duke Ellington men jäkligt skön.

10. Neko Case - Duchess
Kraftfull avslutning av denna utmärkta sångerska.

Hoppas vi alla adlas någon gång. Enjoy!

Talihina sky

För några listor sedan uppstod det en liten diskussion om Kings of Leon. Jag har alltid gillat dem och följt dem sedan första skivan, så det blev dags för en lista.

Kanske hade det varit lämpligast med en Bowie-lista idag, men det lämnar jag med varm hand över åt er andra. Jag skulle inte göra honom rättvisa.

Kings of Leon har gjort en väldigt märklig stilresa. De är som Beatlles, som började som ett välkammat pojkband och slutade som ett gäng knarkande skäggmumrikar med färgglada skjortor. Kings of Leon gjorde det bara baklänges. Från mustascher och jazztobak till välkammade svärmorsdrömmar. Häng nu med i kronologin.

Listan.


Youth and young manhood (2003)



Bandet bildades i Tennessee av tre bröder och en kusin. Bröderna Followill var uppväxta med en pappa som var kringresande predikant i Amerikanska södern. Stereotypt. Jag vet inte vad detta säger om dem. Jag vet inte heller vad det har för koppling till deras genomknarkiga sound.

Som en svår sjuttiotalsromantiker är detta en riktig guldplatta för mig. Jämn och fin kvalitet och många fantastiska låtar. Jag har dessutom redan haft med några av dem tidigare här. Här kommer två andra, det är en oändlig källa till bra grejer.

Aha Shake Heartbreak (2004)



Inget fjompande, ny skiva direkt. Jag tyckte att den var svår att fastna för, de var lite spretigare nu. Kaosigare, mindre melodiösa. Men med åren har skivan blivit otroligt bra. De två första låtarna på plattan är en kraftfull öppning.

Because of the times (2007)



Återigen en platta som var lite svår att fastna för. De hade blivit ännu spretigare. Men den inledande mässande balladen Knocked Up var som ett knytnävsslag i magen.

Kanske var det den som senare i livet fick mig att skaffa barn? Stort.
Kan jag få bröderna Followill att betala underhåll? Tror inte det.

Det finns andra bra spår här också. Men plattan är ojämn. Här börjar man också höra (och se) hur bandet förändras. Från sitt slitna gung till ett mer välproducerat sound. Det låter även lite som en platta som kommer efter att de haft en kris, och sedan gått i samtalsterapi tillsammans. Jag tänker inte kolla upp om det verkligen är så.

Only by the night (2008)



Men det var här bandet förändrades på riktigt. De hade ett flertal radiohittar från den här plattan, varav Sex on fire är en. Den är visserligen lite uttjatad, men med all rätta. Jisses så bra den här.

Nu börjar det bli mer slipat och välproducerat. Nästan allt skägg är borta nu.

Come around sundown (2010)



Här började jag så smått tappa intresset och jag har fått lyssna in mig för att kunna göra listan. Det är inte utan att man noterar hur rocknroll står i omvänd proportion till hårighet. Men även här finns guldkorn och inte minst Back Down South påminner om var de kommer ifrån. (south)

Mechanical Bull (2013)



Den här skivan har jag inte alls lyssnat in. Supersoaker är singeln, och den är väl bra ok. Men de når egentligen inte upp till sina riktiga höjder här. Estetiskt är resan till arenapojkband fulländad. En tragisk utveckling, men vem är jag att döma.

Bonuslåt: Den episkt bra Holy Roller Novocaine är omöjlig att ha med i en lista då det är en sån där störig låt med fem minuters tystnad i mitten. Men lyssna gärna ändå.

Bara Sport

Inspirerad av JVM i hockey har jag bestämt mig för att dedikera dagens lista till sportens värld. Alla låtar på listan har en mer eller mindre tydlig koppling till sportens värld och vi sätter igång genast med den låten som har den allra tydligaste kopplingen.

Galenskaparna & After Shave - Bara sport

I mitt tycke är detta Galenskaparna & After Shaves allra bästa musikaliska stycke och det får fungera som ett härligt intro till de andra låtarna.

Bob Dylan - Hurricane

Detta är den näst bästa låten genom tiderna som handlar om boxare som blir orättvist behandlade. I detta fallet handlar det om boxaren Rubin Carter som blir dömd för mord trots att han själv nekade till anklagelserna. Han har senare blivit frikänd från morden efter att ha sittit i fängelse i 19 år. Bob Dylan själv ska ha besökt boxaren i fängelse efter att ha läst hans självbiografi och bestämde sig därefter för att skriva en låt om händelsen.

Indian Wells - Wimbledon 1980

Den här låten råkade jag snubbla förbi när jag letade efter material för listan. Jag har ingen aning vem artisten är och jag har aldrig hört låten förut, men jag tyckte den var ganska skön och annorlunda med ljud från riktiga tennismatcher som intrument. Ren sportsligt var ju Winbledon 1980 en riktigt historisk svensk triumf då Björn Borg tog sin 5 raka Winbledon genom att slå John McEnroe i en väldigt jämn match.

John Fogerty - Centerfield

En skön låt som handlar om baseboll. Den börjar precis som föregående låt med ljud från den sporten som låten handlar om. Den här låten dedikerar jag till Anders Jälevik då den har den där riktigt härliga Robert Wells känslan som han älskar så mycket.

Champions League Orchestra - Champions League 

Den här klassiksa biten känner alla till som har hittat på foboll några gånger. Den är koponerad av Tony Britten men den har trots att den är en egenkomponerad bit blivit anklagad för att vara stulen från en av George Frideric Händels stycken  vid namn  Zodok the Priest. https://youtu.be/MiXgOQ9_-RI?t=77

Simon and Garfunkel - The boxer

Den bästa låten genom tiderna som handlar om en orättvist behandlad boxare. Låten handlar mer eller mindre om en boxare från New York som stider mot fattigdom och ensamhet. Låten är delvis självbiografisk och är skriven under en tid då Paul Simon ansåg sig vara orättvist behandlad.

Freddy Mercury,  Montserrat Caballé - Barcelona

Den här låten antogs som officiell hymn för OS i Barcelona 1992, d.v.s. ett år efter Freddy Mercurys död 1991. Klassiker. Bonusmaterial: https://www.youtube.com/watch?v=Zo_KQ4B9oDY

John Williams - Olympic Fanfare

Kanske John Williams kändaste okända låt någonsin. Alla har hört den, men det är inte många som vet att det är den gamle Filmkopositören som ligger bakom stycket.

LISTAN