Själv tänker jag fira med att för första gången göra ett flagrant brott mot reglerna. Jag tänker inte publicera en låtlista, utan en filmlista. Sug på den.
Min sjuttiotalsromantiska ådra sträcker sig inte bara till musik och skägg, utan även till film. Jag tittar helt enkelt på en faslig massa film från sjuttiotalet och tidigt åttiotal. Nu ska ni få en lista över några riktiga pärlor som jag sett på sistone.
För er som gärna vill ha något att lyssna på medan ni låter er inspireras har jag gjort en lista med musik från filmerna. Men make no mistake, detta är inte en låtlista utan en filmlista!
(Vissa av klippen är från filmerna, vissa är bara musiken. Man behöver alltså inte titta på youtube medan man lyssnar, men det går att göra på vissa av dem. Sorry för youtube, det gick helt enkelt inte att lösa med spotify)
Paris, Texas (1984)
Jag börjar med ett riktigt fläskigt tretimmarsepos av Wim Wenders. Man ska ha lite tid över när man sätter sig med denna, men oj vad man blir belönad. En otroligt vacker film, något man kan skymta om man kollar på youtubelistan. Ry Cooders musik är magisk. Den handlar om att Harry Dean Stantons rollfigur ramlar in på ett ökenhak, börjar äta ur isboxen och tuppar av. En mastigt spännande kärlekshistoria vecklar sedan ut sig.
Ska man titta på ett enda klipp från listan i sin helhet är det detta :-)
Shaft (1971)
Ingen udda fågel precis, kanske har många av er sett den här klassikern? Jag upptäckte till min förvåning att den saknades i min repertoar och tog en titt. Som en svart James Bond som aldrig missar att påpeka rasismen i allt han råkar ut för. Och så ligger han rätt mycket. Det här är en bra blaxploitationrulle, och musiken av Isac Hayes är ju legendarisk. (och har nyligen varit med i musikveckor)
Scarecrow (1973)
En av Al Pacinos tidiga filmer, här tillsammans med Gene Hackman. De färdas tillsammans genom USA för att förverkliga Hackmans dröm: att öppna en biltvätt i Pittsburg. Ett fantastiskt exempel på hur sjuttiotalsrullarna kunde handla om små saker i världen. Och om man undrar varför Pacino blev en stor skådespelare kan man börja leta här. Det kommer fler exempel framöver i listan.
Serpico (1973)
Här till exempel. Det var evigheter sedan jag såg den, men jag minns den som helt fantastisk. Pacino är en New York-snut som avslöjar korruption inom kåren. Klassiskt och härligt.
Thief (1981)
Har du sett filmen Drive (2011) och undrar var de fått all inspiration? Då kan du kolla här. Den här filmen är så ohyggligt snyggt filmad att man kan pausa var som helst och stillbilden är som en perfekt filmposter. Bara kolla:
James Caan som du känner från Gudfadern och senare års usla TV-serie "Las Vegas" är fantastisk. Musiken är av Tangerine Dream.
En annan film som inspirerat Drive är Driver (1978), också mycket bra.
Blue Collar (1978)
Sjärnspäckad arbetarrulle. Kanske inte alla känner till Yaphet Kotto, men jag avgudar honom. När du ser honom känner du säkert igen honom från ett oändligt antal biroller och TV-serier. Även Harvey Keitel och Richard Pryor är med. En underbar bild av fackligt leverne i amerikanska rostbältet på sjuttiotalet och sprängfylld av samhällskritik och knark.
Härlig musik av min idol Captain Beefheart.
Bobby Deerfield (1977)
Också en av Pacinos tidiga alster. Detta är ett romantiskt drama om formel 1-föraren Bobby Deerfield som genomgår en livskris och börjar flänga runt. Fint, och med en sjuttiotals-Pacino i högform.
Night Moves (1975)
Gene Hackman spelar i den här rätt så klassiska privatdeckarfilmen. Mycket spännande, och härliga bilder av sjuttiotals-Florida Keys. Gene Hackman fick en Oscar för sin mustasch i den här filmen.
Straight Time (1978)
Dustin Hoffman är en annan av de där stora som man kanske inte har så bra koll på. Återigen kan man söka sig till rötterna för att se vad som gjorde honom så stor. I Straight Time spelar han en kille som släpps ut ur fängelset under övervakning. Han försöker få rätsida på sitt liv men samhället och övervakaren gör allt för att sabotera det. Jävla samhället!
Musiken är grym!
Alice doesn't live here anymore (1974)
Jag avslutar med en av Martin Scorseses tidiga filmer. Alice är en rätt risig morsa som hänger med ännu risigare män. Hon gör en Thelma och Louise och drar. Till slut hittar hon Kris Kristofferson. Han är inte så bra han heller.
No comments:
Post a Comment