Ok, dags att bejaka ditt 80-talshjärta. Om "Tryckare" är en rumsren genre platsar den garanterat in i 80-talet. Med denna lista vill jag att du går tillbaka till ditt förflutna. Återupplev klassfesten hemma hos den där kompisen, som kunde få källaren fri från föräldrar under ett par timmar. Minns de pinsamma ögonblicken, när du stod där och lite trevande försökte dansa snyggt utan att veta riktigt hur, och utan att kunna kontrollera den där handsvetten när ni försökte hångla under Gary Moores gitarrsolo. Kanske var du lite småkåt?
Snart kommer listan. Några tips innan du börjar lyssna: Ta fram ett paket näsdukar (för du kommer att gråta) och tänk på någon du var kär i kring 1987.
Ok, kör igång. Listan:
https://open.spotify.com/user/kalasdanne/playlist/6U3B2hYkIaknXRimh8lJuWspotify:user:kalasdanne:playlist:6U3B2hYkIaknXRimh8lJuW
Låt 1. Redan här, 10s in, finns en stor risk att ögonen börjar tåras. Det är helt ok. Låt det komma fram bara, låt alla minnen framträda. Tänk på den kärlek som var menad att vara för evigt, om den som var din mening i livet, din inspiration. När du var typ 9 och stod där och försökte lista ut hur man gör med tungan när man hånglar och vickar på höfterna på samma gång. Inte alltid så lätt att få till rytmen där. Och är det gött när man liksom tungboxas eller hur ska man göra?
Låt 2. Gary, Gary, Gary. Om någon kan frambringa tårar så är det Gary Moore. både genom hans varsamma behandlande av sin stratocaster, men framför allt med tanke på hans tragiska bortgång - när hans hjärta sprack, alltför tidigt, på en spansk sydsluttning under en solvarm korkek, med gitarren vid sin sida. För det var väl så det gick till?
Låt 4. Vi har alla spenderat sömnlösa nätter tack vare Meatloaf. Nu är jag några decennier klokare - och jag har fortfarande inte lyckats lista ut - vad var det han inte ville göra? Denna var lite svår att dansa tryckare till. Man fick liksom öka takten lite, och så var den lite lång så att det nästan blev lite jobbigt till slut. Man ville bara gå till bålet efteråt och ta lite pepsi/fanta/blåtira-blandning med ananas i för att släcka törsten, innan nästa låt.
Låt 5. En favorit för många. Vi ville alla desperat veta vad kärlek är, och Foreigners varma Roland JP8000-strängar och syntetiserat glockenspiel smekte de juvenila örsnibbarna något närmare en visshet, om att vi kunde känna vad kärlek verkligen var. Tills hon gjorde slut vid Foursquare-rutan veckan därefter.
Låt 6. Du föll bottenlöst ner i ett mörker utan like. Vad var felet? Hade du för små axelvaddar eller var det tandställningen? Frågorna var många och Bonnie Tyler katalyserade en sorg som sakta men säkert släppte greppet, en sen kväll under 7:e avsnittet av V.
Låt 7. Sedan kom nästa klassfest där du dansade till China in your hand, med en ny tjej, men du hade tyvärr alldeles för mycket av nya Axe Africa-parfymen, utan att fatta det. Hon säger att hon måste gå på toa redan vid saxofonsolot. Fan också!
Låt 8. Dagen efter. Du kan inte riktigt släppa taget, det bubblar av hormoner i kroppen och du kan inte stå emot känslorna längre. Tack vare REO Speedwagon kunde känslan förkroppsligas, intentionen förstärkas: ”Imorgon frågar jag chans ändå efter SO:n!” Du ställer fram Axe-parfymen because first impressions last.
Låt 9. Det gick skit med att fråga chans. Hon verkade lite avvisande på något sätt. Konstigt. Nu går hon iväg där på skolgården, och tar en bit av ditt hjärta med sig, till tonerna av Paul Young i din gula, slitna Walkman.
Låt 10. Precis som för Chicago har du svårt att säga att du är ledsen ändå, efter allt ni i klassen varit igenom under terminen. Du har börjat få in det där med att hångla nu, och äntligen lyckats bygga ihop en svävare enligt ritningarna från Hajk!
