Loffe

Ja någon ska ju ha den tunga uppgiften att skriva Janne Loffe Carlssons dödsruna. Och det passar ju visserligen att det är jag, som länge varit en lansdragare för Loffe.

Vid det här laget, särskilt i en så bildad skara som denna, är Loffes medverkan i Hansson & Karlsson, med trofén Jimi Hendrix, inte nyheter för någon. Dessutom har jag haft med en hel del H&K för några år sedan.

Så jag bestämde mig för att lyssna in så mycket annat jag kunde som Loffe gjort. Det har inneburit en del svårigheter, både i form av att hitta det och att en del har varit... svårlyssnat kan vi säga. Men nu har jag fått ihop en riktigt bra lista, med mycket annat än den gamla skåpmaten Doris och Hansson & Karlsson, där Janne Loffe klubbat trummor. Håll till godo.

spotify:user:jiemm:playlist:6EbKg7ZFrX0HUd1qUpvkxL
https://open.spotify.com/user/jiemm/playlist/6EbKg7ZFrX0HUd1qUpvkxL

De svåra herrarna i Bengt Ernryd Quartet, som tyvärr inte finns på spottan.

Doris - What a lovely way
Vi börjar soft med Doris. Svårt att ogilla, svårt att inte vara glad.

På den tiden visste man hur man gjorde skivomslag

Pugh Rogerfeldt - Love, love, love
Jag har ingen relation till Pugh, och visste nog inte vad jag gav mig in på. Det är lite proggigt och jazzigt, vilket kommer att gå som en röd tråd genom den här listan. Progg på svenska brukar ju inte vara min grej, men jag gillade det lite murriga soundet och tempot här. Kul!

"Han spelade ju hur som helst" - Janne om när han träffade Bo Hansson för första gången.

Hansson & Karlsson - Peace on Earth
Såklart kan vi inte vara utan H&K på en sån här lista. För er som inte är inlyssnade så låter alla deras skivor såhär. Det är en form av jazz på bara hammond och trummor, och helt instrumentalt. Nästan meditativt, och jättebra.

Hawkey Franzén - Tack ska ni ha
Nyheter för mig. Jag hittade inte så mycket bra med den här liraren, men ville gärna ta med något. Rätt trevlig vis-progg-jazz-någonting. Undrar om det finns som genre på spottan?

Bra albumtitel, Visa från Djupvik. Skulle kunna vara en folkmusikplatta, eller Black Metal.

Ibland undrar jag vad jag gör på 2000-talet. Jag hör hemma på 70-talet.

Pugh Rogerfeldt - Stinsen i Bro
Grym låttitel. Riktigt lång låt, som liksom går i vågor, över genrer, stilar och guvetallt. Den börjar lite gycklarproggigt, men kommer loss fint sen. När man har lyssnat klart tror man att man hört fem låtar. Det finns ett riktigt härligt bluesgung här och var.

Heta Linjen - Won't you step inside
Hela den här skivan är, bandnamnet till trots, riktigt jävla bra. Jag lyssnade på den för första gången i tisdags. Det verkar vara i det här bandet Janne Loffe började. Jazzrock som är en så dålig uppfinning är jättebra här. Proffsiga arr och överraskande bra produktion. Låter lite Elton John här och var.

Heta Linjen - Black Eyes
Fortsatt riktigt bra. Lyssna särskilt på blåset som sätter igång vid c:a 2:20 och kulminerar i en otroligt suggestiv hammondorgasm. Så bra!

Heta Linjen - Little Neat, Bitter Sweet, Orange Love
Bra låt överlag, men vid 3:25 skiftar de ton till en mäktig slinga som sedan urartar i körer och grejer. Det avslutar skivan och är magiskt bra. Många instrument på samma gång här.

Pugh Rogerfeldt - Här kommer natten
Detta är nog min favorit med Pugh. Härligt smäktande melodi och bra tryck i sången. Jag tycker mig höra lite Hoola Bandoola i denna. Loffe har varit med på en skiva med Pugh på den här sidan millennieskiftet också, men jag tyckte mest den lät gubbig så den fick vara.

På äldre dagar såg det ut såhär.

Janne Loffe Carlsson - Come rain or come shine
Med tanke på de fantastiska produktionerna sedan innan är det märkligt att Loffe tilläts släppa det här skivomslaget. Här har vi en platta med ganska generisk jazz, av och för diggare över 60. Men det kändes ändå passande att avrunda med den här softa biten, som också är från det senaste han gjort.


Bonus: Jag gratulerar oss alla för att den här skivan inte finns att tillgå.