Hösten är här och mörkret sänker sig allt tidigare för var dag som går!
Vad passar då inte bättre än en samling vaggvisor att somna in till?
Håll till godo och det sov så gott!
En man som tittar på en väldigt liten tavla. Minimalism.
Jag har av olika anledningar en förkärlek för minimalism. Det är bland annat bra att arbeta till. Och fantastisk musik att drömma sig bort med. Eller somna till. Här är några nutida klassiska minimalister som jag samlat ihop. Eller ja, det kanske är en definitionsfråga, de första styckena passar kanske inte perfekt in i genren. Men det är grymma låtar så jag tog med dem ändå :)
1) Hanging D
Detta är en mäktig låt om man vil höja och känna basen när den drar igång på riktigt. Av Joep Beving, vars karriär enligt ryktet tog fart genom att han lade ut Solipsism med på kul på Spotify.
2) The Beautitudes
Man kan nästan se tårarna på Kronos Quartets violinister, som sakta rinner ned för deras kinder när de spelar detta smäktande vackra stycke. Romantiskt så det förslår av rysk samtidskompositör.
3) Tree Strings
Även denna skimrande vacker med stråkar som reflekteras i smäktande reverb.
4) Études: No 9
CFCF lägger tillsammans med Vikingur Ólafsson sin electronicamagi över en av Philip Glass klassiker.
5) Pocket of light
Lubomyr Melnyk är en cool mystiker med stort skägg. Han har en vacker spelstil som han kallar för Continuous Piano. Ofta en blandning av romantik och minimalism. Han är inte den mest tekniskt duktiga pianisten kanske men stilen är vacker. Jag har en musikveckor-lista enbart med honom på lager till ett senare tillfälle.
6) Sequence (four)
Electronicaminimalism av Peter Gregsson som är violinist och kompositör. Känns inspirerad av Philip Glass, men ändå rätt långt därifrån.
7) Ypsilon
Ólafur Arnalds har hittat en fin ljudbild i sin nya skiva. Här är lite mysig studiomagi.
8) Spindrift
Om minimalistisk saxofontechno vore en genre skulle den här låten passa perfekt in. Colin Stetson spelar bland annat med Arcade Fire och Bon Iver. Här är en låt där han låter saxofonen gå loss ordentligt i en miljö av sakrala reverb.
9) City Boy
Judd Greenstein är ytterligare en av våra lovande neominimalistiska ynglingar. Här är en låt som känns lite inspirerad av Different Trains av Steve Reich.
10) Spring 1
Max Richter är väl ingen renodlad minimalist men han har i alla fall gjort ett låååångt konceptalbum som heter Sleep och är baserat på neurovetenskaplig forskning kring just sömn. Men Vivaldi Recomposed känns som en grym finale på denna lista så det fick bli den i stället för ett 8 timmarsstycke.
Gram Parsons är en av countrymusikens mest mytomspunna karaktärer. Han fick aldrig sitt stora genombrott under sin korta aktiva karriär men han var hyllad bland kritiker och inom branchen och anses vara en av de mest inflytelserika countryartisterna genom tiderna. Han var en av de första musikerna som blandade klassisk rockmusik med country och brukar krediteras som pappan till countryrocken.
Efter att ha släppt ett album med bandet "The international submarine band" ( jävla hipster namn ) blev han rekryterad av The Byrds. Där var han en stor bidragande faktor till bandets nya countrysound. Det var först tänkt att han skulle sjunga på albumet men fick inte på grund av kontrakt problem och blev borttagen ur produktionen. Jag tog ändå med en låt från det albumet på listan.
Parsons tid i Byrds blev kort och han startade kort därefter bandet The Flying Burrito Brothers ( jävla hipster namn ) tillsammans med Chris Hillman från the Byrds. Bandet fick åter igen bra kritik men lyckades inte klättra på listorna.
Efter ett par studioalbum med TFBB och en skön knark-semester i Frankrike med Keith Richards från Rolling Stones släppte han sitt första soloalbum GP ( inte så jävla hipster ). Han plockade även upp den då ganska okända sångerskan Emmylou Harris som backup och deras röster gifter sig ganska bra ihop om jag får såga mitt.
Sen knarkade han tyvärr ihjäl sig och missade klubb 27 med ett ynka år. ( dåligt )
En rolig detalj är att han kropp blev stulen efter hans död och uppbränd någon stans i öknen. Han som gjorde det hävdade att det var Parsons sista önskan. Dock kunde man inte på den tiden bli straffad för att stjäla en död kropp men han blev istället straffad för att ha stulit och bränt upp kistan.
Listan är en skön blanding av några av hans (enligt mig) bästa verk. Jag är speciellt förtjust i inledningsbiten Colorado och klassikern Sin City ( som troligen handlar om Malmö ). Hans och Harris version av love hurts håller jag också som kanske den bästa någonsin.
Denna listan är en "Best-of" av musiken från TV-serien Nattsudd. Jag plöjde igenom ett gäng gamla avsnitt under sensommaren för att klara av torkan. Någon har nämligen varit vänlig nog att pirata stora dela av den och lägga upp på Vimeo här.
Nattsudd
Nattsudd gjordes av Björn Wallde och Svante Grundberg. Serien visades i olika omgångar från mitten av 80-talet till början av 90-talet.
Serien gick ut på att Björn och Svante satt i en sunkig, ostädad lägenhet på Kungsholmen och drack sprit, lagade mat, kollade på TV och pratade smörja. Det implicerades i varje program att det snart var dags att“dra ut på stan” men de blev alltid sittandes kvar i soffan och kollade på musikklipp och tjötade. De pratade mest med sig själva, ofta pratade de runt varandra. De verkade vara rätt ensamma faktiskt. Ofta spelade Björn Wallde nån tafflig trudelutt på gitarren också.
Huvudinslagen i programmen var gamla filmer av dansare, musiker eller orkestrar.
Programmet illustrerar att“det var bättre förr, redan på 80-talet”. Påminner lite om Beavis and Butthead, men istället för att titta på metal kollar de helst på storbandsjazz, damorkestrar, country swing, rockabilly och schlagers.
Det är ett mysterie för mig hur programmet kom till. Och hur kunde det sändas under så lång tid? Jag tror att man måste vara lite som Svante och Björn för att riktigt uppskatta det. Med ett par groggar innanför västen, känna att man“måste gå ut snart för att träffa folk och socialisera”, fast helst vill sitta hemma och kolla på TV. Omvärlden förstår en inte. Ja, det kanske är förklaringen till dess popularitet - det är nog en hyffsat stor demografi som känner sig så.
Hur som helst, musiken är spännande tycker jag. De var hipstriga innan hipstern fanns, promotade ex country långt innan Gradvall och grabbarna gjorde det mainstream-hipster. Blandar världskända legender med superobskyrt. Ofta förekommande artister var Dona Drake/Rita Rio, Winnie Johnson (Björn Walde's stora kärlek verkar det), Ina Ray Hutton, Anita Lindblom, Rockand Samen, Ray Charles, Spike Jones och Delta Rhythm Boys.
Dansösen Winne Johnson och dambandsorkesterledaren Ina Ray Hutton, två nattsuddfavoriter
Storbandsjazz förekom i stort sett varje program. Jag gillar Duke Ellington och tog med Blip-Blip med sin lustiga off-beat sång. Versionen som jag hörde i Nattsudd hittade jag inte men denna är god nog.
2. Ómar Ragnarsson - Limbó - Rock - Twist
Detta är kanske första gången vi har färöiskt inslag på Musikveckor. Ómar representerade ö-riket i nattsuddavsnittet som parodierade melodisfestivalen. Även Väst-Preussen ställde upp.
3. Sven Gösta "Rockande Samen" Jonsson - Jokkmokk Rock
Om man tvivlar på att Rockande Samen verkligen rockar, kan man lyssna på denna låten. Rimmen "Rock / Flock / Bock / Vladivostok" sitter som en jädra smäck! Rockande Samen och även Jokkmokks Jocke var vanliga gäster i Nattsudd.
4. Amos Milburn - Down The Road Apiece
Att Amos Milburn var mycket kompetent Boogie Woogie-spelman är bara att konstatera. Se exempelvis på videon nedan
Boogie Woogie är lite förbisedd musik kan jag tycka. Om jag var begåvad pianoplinkare skulle jag absolut lära mig Boogie Woogie.
5. Fats Waller - Ain't misbehavin'
Jag tillhör den kategorin människor som alltid haft svårt att hålla i sär Fats Waller och Fats Domino. Båda var tjocka, spelade piano och levde på gamla goda tiden. Båda förekom även i Nattsudd. Efter att ha lyssnat ihop denna listan har jag upptäckt att jag gillar Fats Waller bättre. De var förresten rätt så olika.
6. The Larks - Shadrack
Här stod jag i valet och kvalet mellan Delta Rhythm Boys och The Larks för denna gospelklassiker. Delta Rhythm Boys var väldigt frekventa i Nattsudd men till slut föll valet på The Larks, som kanske är mindre slipade men lite mer rock'n'roll.
7. Little Richard - Long Tall Sally
När det gäller klassisk Rock'n Roll, som för övrigt var ett stående inslag i nattsudd, tycker jag inget klår Little Richard när han sjunger Long Tall Sally. Riv i rösten, wailar och hoppar omkring som en guttaperkaboll. Enligt legenden föddes "Long Tall Sally" låten när en liten flicka stack en lapp i handen på Little Richards producent, med textraderna
Saw Uncle John with Long Tall Sally They saw Aunt Mary comin' So they ducked back in the alley
och bad honom att få Little Richard att framföra låten (fanns det ingen melodi?) för att samla pengar till sin sjuka moster Mary. Det låter otroligt.
8. Ike and Tina Turner - Honky Tonk Woman
Jag fattade aldrig vad grejen med Tina Turner var - hon var ju jättestor i Sverige på 90-talet. Men här hör man varför. Hon vrålar på så att Janis Joplin kunde bli avundsjuk i denna kompad av sitt misshandlade svin till man. Vad hände med den svarta rock'n'rollen förresten? Älskar det sega kompet.
9. Emmylou Harris med Dolly Parton - To know him is to love him
Ja, mycket mer country än så här, och så mycket finare än detta blir det inte. Som sagt, country var vanligt i Nattsudd, trots att det förmodligen var den mest bespottade musikstilen på 80 och 90-talet. Det är något med denna låten som gör att det knyter sig lite i magen och jag börjar hulka lite. Inga kvinnor älskar sina män som countrykvinnorna älskar sina countrymän. Countrymännen däremot, de älskar mest sprit, kaffe, långtradare och servitriser.
10. John Fogerty - My Toot-Toot
Ett fint Nattsudd-avsnitt var det där de spelade massa Zydeco. Där förekom denna klassiker, som i princip inte går att få ur huvudet efter man spelat den. Den har legat latent i bakhuvudet sedan 80-talet då jag hörde den senast men nu är den återaktiverad och jag sjunger på den minst en gång om dagen, resten av livet säkert.
Låten gjordes från början av "Rockin Sidney" men jag föredrar John Fogertys hit med ett magnifikt saxofonsolo mitt i låten.
Mer pimpad dragspelare är svår att hitta
John Fogerty kör mer avskalad stil
Videon är rätt kingig också. John Fogerty tar med dig på ett kräftkalas i Louisiana där man lagar mat genom att slita sönder råvarorna, kokar gumbo som mansedan häller ut på några Hallandsposten för att krydda dem med trycksvärta.
