Friday 12 October 2018

Några gram örongodis

Gram Parsons är en av countrymusikens mest mytomspunna karaktärer. Han fick aldrig sitt stora genombrott under sin korta aktiva karriär men han var hyllad bland kritiker och inom branchen och anses vara en av de mest inflytelserika countryartisterna genom tiderna. Han var en av de första musikerna som blandade klassisk rockmusik med country och brukar krediteras som pappan till countryrocken.

Efter att ha släppt ett album med bandet "The international submarine band" ( jävla hipster namn ) blev han rekryterad av The Byrds. Där var han en stor bidragande faktor till bandets nya countrysound. Det var först tänkt att han skulle sjunga på albumet men fick inte på grund av kontrakt problem och blev borttagen ur produktionen. Jag tog ändå med en låt från det albumet på listan.

Parsons tid i Byrds blev kort och han startade kort därefter bandet The Flying Burrito Brothers ( jävla hipster namn ) tillsammans med Chris Hillman från the Byrds. Bandet fick åter igen bra kritik men lyckades inte klättra på listorna.

Efter ett par studioalbum med TFBB och en skön knark-semester i Frankrike med Keith Richards från Rolling Stones släppte han sitt första soloalbum GP ( inte så jävla hipster ). Han plockade även upp den då ganska okända sångerskan Emmylou Harris som backup och deras röster gifter sig ganska bra ihop om jag får såga mitt.

Sen knarkade han tyvärr ihjäl sig och missade klubb 27 med ett ynka år. ( dåligt )

En rolig detalj är att han kropp blev stulen efter hans död och uppbränd någon stans i öknen. Han som gjorde det hävdade att det var Parsons sista önskan. Dock kunde man inte på den tiden bli straffad för att stjäla en död kropp men han blev istället straffad för att ha stulit och bränt upp kistan.

Listan är en skön blanding av några av hans (enligt mig) bästa verk. Jag är speciellt förtjust i inledningsbiten Colorado och klassikern Sin City ( som troligen handlar om Malmö ). Hans och Harris version av love hurts håller jag också som kanske den bästa någonsin.

Håll till godo.

No comments:

Post a Comment