Cool in the Pool

Dållet med inspiration och tid att snacka så mycket om låtarna. Några omnämnanden dock...

Prince - 17 Days: Symbolen lyssnar jag väldigt sällan på. Inte för att jag tycker hans musik är kass på nåt sätt men det blir liksom aldrig av. Häromveckan tyckte dock Spotify att det skulle åtgärdas och la till en liveversion i min weekly av denna låt som är fantastisk. Resultatet blev en add till denna listan och att jag och dottern satt o lyssnade på Prince en hel fredagskväll.

Albin Lee Meldau - Lou Lou: Hade aldrig hört talas om snubben sen dök han upp i tv4:as Så mycket bättre. Den här låten är sååå bra och hans vibrato är nåt i hästväg. Tips, checka in hans så-mycket-bättre-versioner. Om inte annat så är det rätt kul :)

I övrigt en ganska mellow lista med lite laid back musik som jag lyssnar mycket på just nu.

Smaklig spis

Listan

Tom Waits - Inte Bara Positiv

Vi smyger in en Tisdagslista! Som ni kanske känner till, mot bättre vetande har några av oss fördjupat oss i Tom Waits gedigna discografi. Under 4 veckor har vi avhandlat 16 studioalbum, en ibland angenäm upplevelse och ibland något mer svårsmält. För er som nu inte hade möjlighet, eller kanske uthållighet att delta, har vi på ett godtyckligt demokratiskt vis och med mycket kompromissande sammanställt vad vi anser är Tom Waits 11 bästa låtar.
…Ambitionen var såklart 10 låtar, men för att undvika en potentiell härdsmälta och onödig bitterhet oss musikveckovänner emellan, enades vi om 11 spår till sist.

Så om ni nu är nyfikna på artisten i fråga samt våra diskussioner om låtmaterialet och plattorna: Håll till godo.


Tom Waits - Inte Bara Positiv

Om låtarna i listan:

Starving In The Belly Of A Whale – Blood Money [2002]

Om Blood Money: Vi sparkar igång med ett upptempospår från Waits 13:e skiva i ordningen.

"Den Waits skivan jag lyssnat mest på och kanske per automatik därför gillar. I relation till Mule Variation känns denna plattan mycket mer Urban. Träsk-bluesen har byts mot Carnival-atraktioner på “the boardwalk” och kletzmer-vals. Jag gillar det! Jättefina blåsarrangemang på hela skivan. Några riktigt starka låtar och inga direkta missar." – Pontus

"Starving in the belly of a whale blev jag helt tagen av på första lyssningen." – Jonas.

"Som att lyssna på en blindgalen sjöman. Egentligen mer kul än bra? Samtidigt ett spår med stark hook som jag kan höra fler gånger."– Pontus

"Jag kommer att bli jättetjurig om Starving in the Belly of a Whale försvinner "– Jonas

Clap Hands – Rain Dogs [1985]

Om Rain Dogs: Rain Dogs var den skiva som ensembeln i genomsnitt tyckte bäst om.

"Nästan allt är vekligen bra. Jag hade gärna varit mer motvals om möjligt, men det går ju inte." – Jonas

"Denna skivan lyssnade jag sjukt mkt på för många år sedan. Har lyssnat igenom den idag och kan konstatera att den inte dalat en millimeter i genialitet. Tycker fan ALLA låtar är bra och som sagt Marc Ribot är ett geni." – Gugge

"Clap hands: Grym låt, älskar marimba-groovet." – Anders J

"Denna är grym, fantastisk ljudbild. Ska man klaga på något är det att solot är lite överflödigt. Men i övrigt Top-notch." – Pontus

"Suggestiv och fin komposition - gitarrsolot kan vara ett av mina favoritsolon, om än lite kort" – Gugge

Temptation – Franks Wild Years [1987]

Om Franks Wild Years:  En lite ojämn skiva, med vissa guldkorn enligt många. "Nice platta - lite moderniserat sound som jag inte vet om jag gillar" – Gugge

"Temptation: Intressant med den hesa falsetten, jag gillar det. Gör att låten får en liten soulig karaktär. Kul vrålande också. Kanske bästa låten på plattan?"- Pontus

"Jävligt nice - kan detta vara den första Tom Waits-falsett låten - kommer sjukt många fler på senare plattor. Återigen Mr Ribot levererar" – Gugge

"Skönt gungande sak, har Tom tappat rösten? Joddlingen kunde jag också varit utan" – Anders J

Talking At The Same Time – Bad As Me [2011]

Om Bad as Me: Bad as Me är altså Tompas senaste skiva, en platta som sågades av de flesta.
"Vilken skitplatta att avsluta med!" – Jonas
"Lite av ett sömnpiller denna tyckte jag - inte så förtjust i den överindustriella style han lagt till med på senare skivor och balladerna känns lite menlösa jämfört med tidigare skivor" – Gugge

Detta till trots, lyckades låten Talking At The Same kvala in på listan. Plattans absolut bästa spår (kanske det enda?)

"Talking at the same time: Tom goes rocksteady, gillar även om rösten känns lite konstlad. Känner igen texten från annat album." AndersJ

"Skön ångestfeeling. Jag gillar de svajjiga gitarrerna" – Jonas.

"Schysst arr, piano och falsettsång" – Pontus

What’s He Building? – Mule Variations [1999]

Om Mule Variations Med undantag från Jonas, var det många som uppskattade Mule Variations.

"Gillade den här skivan, kanske inte lika gött groove som swordfishtrombones och rain dogs men väldigt lyssningsbara låtar, inget överdrivet skrålande och fina melodier. Håller med om att What’s he’s building var bästa pratlåten hittills." – AndersJ

"Jag är väldigt förvånad över allas reaktioner. Jag tycker den här skivan är den klart sämsta hittills. Big in Japan tyckte jag var direkt plågsam. Håller dock med om What’s he building, och även Chocolate Jesus" – Jonas

"What’s he building in there, är helt lysande" – AndersL

"Personlig favorit bland snacklåtarna. Härligt paranoid atmosfär och en hook!" – Pontus

Russian Dance – The Black Rider [1993]

Om The Black Rider:  "Denna var svårsmält, vet att det är soundtrack till en pjäs skriven av bl.a. William S. Burroughs - skivan blir ju därefter men jag har för mig att jag försökt lyssna på den tidigare men failat" – Gugge  

"Ja plågsam skiva. Just the Right Bullets, Russian Dance och Black Box Theme gillade jag. Generellt bra instrumentala stämningssättare på skivan, men inga kul låtar direkt" – Jonas

"Det här var fint! Också nyfiken på om det är en cover eller ej". – Anders J

"En balansgång, introt är väldigt industriellt på något sätt och övergår vackert i ett folkligt gung som är klart njutbart. Inte riktigt signatur-Waits men det känns som att ingen hade kunna göra den som honom"  –Robert

Swordfishtrombone – Swordfishtrombones [1983]

Ang. Swordfishtrombones: Kanske en av Waits mest klassiska plattor. "Mindre fyllnadsmaterial än tidigare. Här har han ju låtmaterialet! Snackelåtarna har ju fått struktur och refräng, som tex Shore Leave. Bra balans också mellan skräckcircus och hissjazz" -Jonas

"Jag skulle också vilja säga att det käns som en väldigt tidlös platta. Hade jag inte vetat när den var gjord, hade jag haft svårt att placera den. Det är ett gott betyg" – Pontus

"En annan fantastisk låt, texten är ren poesi. “He got 20 years for lovin her from some Oklahoma governor” - Jag kommer ropa “Äntligen” i kör med Gert Fylking när han får sitt Nobelpris!" – AndersL

"Det här låter bra! Kan tänka mig att den här växer för varje lyssning, gillar! Ovanligt nog tycker jag låten borde varit betydligt längre!" – AndersJ

Martha – Closing Time [1973]

Om Closing Time Closing Time var den enda av Waits album från 70-talet som kvalade in på listan. "Closing time är en riktigt stabil platta, jämn, tydligt sound och concept. Några riktiga guldkorn som säkert folk kommer lyssna på även om 50 år" AndersL

"Fin platta, men tidig Waits, precis innan han började inse att han var tvungen att hinka mycket mer whisky för att få fram den riktiga rösten" – Robert

"Herregud vad jag gillar denna. Texten är så sjukt gråtnostalgisk, pianot fan perfekt, stråkarna som kommer in full gåshud. Så fet." – Gugge

"Ojojoj, så här skall det låta! Oerhört smäktande och snygg text!" – Anders J

God’s Away On Business – Blood Money [2002]

Igen ang. Blood Money: "…Inte så aggro Tom Waits heller, vilket jag gillar. Skulle nog säga att denna hamnar på top 3" – AndersL

"Ja detta är lätt en top 5 skiva" – Gugge

"Låten som gjorde mig intresserad av Waits när jag först såg videon på Z-TV anno ’02. Waits låter som ett elakt troll under en bro och han kommer undan med det. Härligt demonisk driv och underbar text. Love it!" – Pontus

"Oj många bra låtar på denna.God’s away on business jag jag alltid gillat" – Jonas

Chocolate Jesus – Mule Variations [1999]

"Chocolate Jesus enda låten jag hört tidigare och den är nog fortfarande favoriten, det är något med Waits och gospel-komp som funkar bra!" – AndersJ

"Lågmäld, Back-water gospel-blues ganska angenäm och lättsmält. Schysst munspelsdist." – Pontus

"Ryker Chocolate Jesus ragequittar jag från gruppen!" AndersJ

Soldier’s Things – Swordfishtrombones [1983]

"Är ju inte så stor konnässör av texter generellt. Men det är väldigt många starka fraser och bilder som målas upp på denna plattan." – Pontus

"Soldier’s things - Det var denna låten som fick mig att köpa skivan när det begav sig. Hörde en cover på den på Hederos/Hellbergs vita skiva. En personlig favorit, denna låten. Känslig och bra jobb av Tom Waits att inte paja den med något malplacerat rosslande." AndersL

"Svinbra. Bra melodi, vackert arr, intressant text, en riktig refräng. En av höjdpunkterna." – Pontus

För vidare lyssning här är våra individuella listor:

Pontus top 10

AndersJ top 10

Gugges top 10

Jonas top 10

AndersL top 10

Roberts top 10

BONUSVIDEO

Woodwind instrument

Ibland när jag har svårt att komma på ett bra namn på något så ställer jag in webläsaren på wikipedia och kör lite random article tills jag hittar något passande. Den här gången gick det sådär, eftersom veckans lista endast väldigt generöst kan anses någorlunda perifiert relaterad till träblåsinstrument. Å andra sidan är det enligt de flesta kännare en bra egenskap för listor att ha.
Förhoppningsvis kan man nöja sig med en röd tråd i form av hiphop, electro, r&b och lite sånt som jag lyssnar mycket på. Då man vid något tillfälle har hört kommentarer som "jag inser att jag har väldigt svårt för samplingsbaserad instrumental musik" från vissa av bloggens läsare och tillika skribenter (Pontus) har jag försökt att undvika just detta.

Listan!
Spottan: spotify:user:b513948:playlist:3O3tYJ6zvM7uML6vLAo22C

I det fall du känner dig besviken på halten träblås i listan kan du alltid läsa på lite här:
https://en.wikipedia.org/wiki/Woodwind_instrument

PS: Tom Waits-maffian (Pontus) utövade påtryckningar för att få publicera på min slot. Om listan inte är publicerad kl 07.00 så ring polisen!

Påpp å råkk

Som vanligt helt random saker.

Enjoy!

Listan - URL
och
Listan - URI

Litta mer jazz

Dags igen för en jazzlista av varianten godbitar där det mesta om inte allt är från innan anno 1970. Några av de som spelar är med på bild :)

Litta mer jazz

Fuzzy Grooves

I kontrast till de lite mer finstämda musikveckolistorna kommer här något mer skitigt och med lite extra tuggmotstånd. Så håll i hatten för nu blir det överstyrt.


Men först själva upplägget:
När man snackar gitarrdist brukar man oftast klassa den i en av följande kategorier,overdrive, high-gain (eller kort och gott distortion) och fuzz. Fuzz är kanske den mest ursprungliga gitarrdistortionen - en väldigt trasig sådan. Den kan låta fet och mjuk ibland, men oftast spretig, rå, smutsig och ilsken. Tänk, Stooges, White Stripes, eller för all del Hendrix. Tänk introt till Stones Satisfaction.
På 60-talet blev soundet synonymt med garagerocken.
På 80-talet hade fuzzen blivit rätt opopulär och det mer inne med mer metal-dist. Ett mer tight, tugnt sk. High-gain sound. På senare år har fuzzen fått lite av en revival. Speciellt tack vare genrer som Stoner Rock, Indie, doom och Psychedelic-rock. 

Här är ett gäng kontemporära låtar med exemplarisk fuzzig-gitarrton och ett samt ett skönt sväng som gemensam nämnare. För det är något visst med en riktig fuzz: primitiv, okontrolerbar och alldeles underbar! Enjoy!


Playlist: Fuzzy Groves

Om Fuzzarna (och låtarna)

Death By Audio Fuzz War - Ty Segall's weapon of choice

1. Ty Segall - Every 1’s a winner [2018]

California sonen och garage-rockaren Ty är en kille med väldigt många järn i elden (Bla. proto-metal bandet med just namnet, Fuzz) Hans 2:a skiva av 3 hittils i år - ’Freedoms Goblin’ är blivit en av mina favoriter. Och den här låtens riff är helt enkelt oemotståndligt.

John Dwyer från Thee Oh Sees hjälpte till med designen på denna pedalen

2. Thee Oh Sees - C [2018]

Svårt att hitta en etikett på detta bandet, men på senaste plattan lutar det mot någon form av indie, experimentell, psykedelisk garage-punk. eller nåt. Den här låten har nästan lite kraut feeling - kanske är titeln en nod till Can’s Vitamin C? Bra är den hursomhelst, Den distade ko-klockan på verserna är pricken över i’t. Även dessa från California.

Den klassiska Ryska varianten av Big Muff PI som används bla. av King Tuff

3. King Tuff - Black Moon Spell [2014]

Ytterligare en snubbe i garage-facket, men med lite mer poppigare sound. Finns en skiva från i år, men det är svårt att överträffa hitten från 2014, med sitt grymma riff och ref. Härligt gitarr-ton som sannolikt är en rysk-tillverkad Big Muff Pi.

Fuzz Face en annan klassisk fuzz pedal som använts bla. av Tame Impala's Kevin Parker, Hendrix och David Gilmoure

4. Tame Impala - Elephant [2012]

Frontfigurerna i den Australiska neo-psykedeliska rocken har blivit mindre fuzziga med åren så man får leta sig tillbaka ett par skivor för att hitta lite mer tyngre tongångar. Elephant är som titeln hintar om otroligt tung och stompig.

Riktiga killar bygger sina egna pedaler. Ruban Neilson från UMO's hemmabyggda Ffuzz Fface

5. Unknown Mortal Orchestra - American Guilt [2018]

Det blir en del återbesök till band som var med på min Neo-psyk lista. Nyzeeländska UMO har i likhet med Tame Impala också förändrat sitt sound och är mer elektroniska och souliga på nyare skivorna. Denna låten är dock härligt skitig!

JHS Pollinator - Arg som ett bi! Användes av Austin Jenkins. 

6. White Denim - A Night in Dreams [2013]

Ett Texas rockband med en schysst retro-rock thing going on i samma anda som Black Keys, fast lite mer proggigt. Ett band som producerat väldigt många starka gitarriff - Tyvärr har den grymma gitarristen Austin Jenkins hoppat av bandet på senaste plattan och därför blir det en låt från en tidigare platta. Missa inte geting-fuzz solot på slutet.

ZVEX Fuzz factory - Hemligheten bakom ORB's tunga riff

7. ORB - Migration [2015] 

Det pågår någon typ av Neo-psyk rörelse i Australien med många coola band. ORB, icke att förväxla med the Orb,  låter som dom lyssnat mycket på Sabbath och Hawkwind i sina dagar. Härligt med analogsyntharna som förstärker 70-talsvibbarna. Signade till King Gizzards label, Flightless.

Josh Homme använder ibland Way Huge's Russian Pickle. En variant på Big Muff Pi.

8. Queens of the Stone Age - The way you used to Do [2018] 

QOTSA, ett av de sista stora rockbanden? Har varit en favorit länge och förtjänar väl en egen lista nån gång. Egentligen är jag lite besviken på senaste plattan, som producerats av Mark "Uptown Funk" Ronson - men just denna låten har en go rockabilly-känsla. Tycker föresten det är fascinerande hur Josh Homme kan se ut och låta som både en skolpojke och en seriemördare på samma gång.

En Art Deco pedal. Varför inte? PPC använder denna från Fuzzhugger. 

9. Psychedelic Porn Crumpets - Gurzle [2017]

Ytterligare ett psychrock band bland många från Perth, Australien. Om så med ett tämligen uselt bandnamn. Det spelar mindre roll, det svänger om musiken och det är så många högkvalitativa högoktaniga riff att jag hade svårt att välja en låt. PPC Är även dom signade till King Gizzards skivbolag om ni bryr er. Missa inte tenorsaxen på slutet. 

Game Changer Plasma Pedal - En oortodox pedal som gör feta fuzz toner och andvänds av Swedish Death Candy.

10 Swedish Death Candy - Oh My [2017]

Namnet till trots rör det sig om ett Brittiskt band. Musiken är någon typ av 60-tals doftande garage-hårdrock. Rejält jävla tugnt är det i alla fall. Är väldigt svag för den feta solo-tonen som påminner mycket om Smashing Pumpkins', Billy Corgans sound på Siamese Dream plattan. (Fast det var en Electro Harmonix Big Muff)

Bonusvideos!

Thee Oh Sees' John Dwyer gör kanske världens bästa produktdemo!

Det finns för få kvinnliga gitarrister. St Vincent är grym och har en rå fuzz ton. I denna videon förekommer också ett grymt gästspel av Kamasi Washington.