Hippiemusik

Redan innan vi körde igenom Love's diskografi hade jag blivit lite såld på hippiemusik. Att avgöra vad som kvalar in som hippiemusik är inte en exakt vetenskap, men jag har gått efter några tecken:

• Inspelad runt 1968-70 ungefär.
• Lite svajig produktion.
• Flummig musik.
• Droger.
• Men framförallt: Kaosigt psykadeliska färgglada omslag.

Här är alltså utan inbördes ordning en samling riktigt bra låtar att knarka till: Listan.

Jefferson Airplane - Greasy Heart

Det var så otroligt länge som jag inte kunde hålla isär banden Fleetwood Mac, Jethro Tull och Jefferson Airplane. Det börjar lossna nu. Den här skivan hittade jag i mina föräldrars gömmor, och jag tycker att den är superbra. Sångerskan Grace Slick är härligt suggestiv i den här låten, och man känner instinktivt att man vill ställa sig upp och protestera mot något avlägset krig.

Om någon begriper vad låten handlar om får ni gärna säga till. Den är sjukt flummig. Droger eller konsumtionssamhället eller patriarkatet eller nåt annat?

George Harrison - My Sweet Lord

Efter någon av Pontus listor lyssnade jag igenom den här skivan ordentligt. Detta är den stora hitten. Jag som annars är så skeptisk mot allt flum blir alldeles lycklig när han börjar mässa om Hare Krishna och annat trams. Episk!

Skivomslaget sticker ut som det tamaste i den här samlingen.

The Doors - Take it as it Comes

Kanske The Doors bästa låt? Vilken kraft! Störigt kort.

Cream - Strange Brew

Jag var helt enkelt tvungen att få med det här omslaget på listan. Varför ser inte hela världen ut såhär?

Santana - Everything's coming our way

Också en skiva jag hade hemma på vinyl. Den sticker ut lite med sin musikaliska ambitionsnivå. Men det är ett så schysst driv, och alla bandmedlemmarna verkar få sola samtidigt, även killen med bongotrummor. Omslaget kvalade in den här skivan extra snabbt.

The Byrds - I wasn't born to follow

Om något skriker hippie så är det den här håglösa sångstilen. I övrigt är ju detta aningen country, och väldigt fint. Men texten!

Oh I'd rather go and journey where the diamond crest is flowing and
Run across the valley beneath the sacred mountain and
Wander through the forest
Where the the trees have leaves of prisms and break the light in colors
That no one knows the names of

I övrigt ingick den här låten på soundtracket till hippievärldens stora epos: Easy Rider.

13th floor elevators - You're gonna miss me



Lite mer energi, mindre håglöshet. Roky Ericksons genombrott kom med det här bandet och den här låten. De var helt ökänt drogliberala och de sägs ha skapat genren psykadelisk rock. De upplöstes redan 1969 efter att ha haft problem med överanvändning av droger ett tag, och de legala problem som följer med de. Sångaren Roky erkände sig sinnessjuk för att slippa undan ett fängelsestraff och lades in på hispan.

Omslaget är så vackert att jag vill tapetsera hela mitt hem med det! Jag undrar om det är originalomslaget... jag vill nog inte veta.

Mountain - Travellin in the Dark

Jag har ju alltid älskat Mountain, ett fantastiskt flumrockband. Mountain spelade på Woodstock 1969 och kör ofta loss med mycket tvärflöjt och cowbell. Riktigt härlig låt med sköna riff och snygga harmonier. Omslaget rules.

Big Brother & the Holding Company - Easy Rider

Bandet där Janis Joplin började. De var aldrig bättre än henne, men detta är en fin bit där någon annan sjunger mest. Oklart om det finne en koppling till filmen med samma namn.

Iron Butterfly - Most Anything You Want

Så otroligt frestande det var att ta med In-a-gadda-da-vida på sina fläskiga 17 minuter. Men för att behålla min fina relation med gruppen tog jag med en annan jättebra låt. Snygga melodier, härlig orgel och riktigt bra sång. Det är en sång där låt som har sammanlagt tre textrader, men man märker det inte när man lyssnar.

Här slutar vi.