Välkommen till musikveckors jubileumslista! Ett antal aktiva medlemmar har valt ut deras mest minnesvärda ögonblick från tio år av spellistetragglande. Det ultimata destillatet av tio års spellistor.
Anders Larsson
Wordy Wrappinghood - Chicks on Speed
Del av listan "Jag igen?" av Cilla Tufvesson, från Juni 2012
Cilla var med något år tidigt i musikveckor och glömde i princip alltid bort att det var hennes tur. Ibland upptäckte hon det dagen innan det var hennes tur, ibland märkte hon det när det skreks och gormades i kanalen. Jag tror listans namn förklarade hennes ångest över det.
Hur som helst, i listan som annars var en blanding med Röyksopp, Björk, Massive Attack, the Cure mm, så fanns Wordy Rappinghood med. En cover gjord av de Berlin-baserade konstfeministerna Chicks for Speed. Originallåten är gjord av Tom Tom Club - ett sidoprojekt av två medlemmar i Talking Heads.
Av någon anledning fastnade den quirky Chicks on Speed covern, med sitt underliga "ramsamsam a ramsamsam hurrikurrikurriramsamsam"-harangen, men framförallt det ikoniska bakgrundskompet och synth-slingan, och jag började lyssna in mig på Tom Tom Club och då föll jag ner i ett New Wave-hål som jag aldrig riktigt kommit upp ur och som lett mig i alla möjliga riktningar bland 80-talsmusik långt bortom Tom Tom Club och New Wave. Jag skulle säga att låten på sikt fick mig att omvärdera 80-talet musikaliskt.Jag gillar både Chicks on Speeds version och Tom Tom Clubs original-version. Jag har en känsla att en annan version än den som finns tillgänglig på Spotify nu fanns med i Cillas lista.
Silverhead - Rollin with my Baby
Del av listan "Soul Rock" av Pontus, Oktober 2015
Denna låten får representera några av mina favoritlistor på musikveckor, som Pontus stått för. Hans "Soul Rock", "Phases of Faces", "Soft side of the 70s" (I och II) är sjukt stabila listor och det märks att Pontus gräver i hans favorit-träsk. Just den asfeta "Rollin with my Baby" hade jag aldrig upptäckt på annat sätt - Silverhead är rätt obskyra. Även att Rod Stewarts riktiga karriär som icke smör-sångare hade gått mig förbi utan Pontus "Phases of Faces"-lista.
Gugge
Gugge
King Crimson - Starless
Jag njöt av Pontus symf-lista.
Dock! Trots att det ekvilibristiska, 70-tals-torra soundet hänförde mig kunde jag inte låta bli att tycka det hela var lite tramsigt. Insnöings-faktorn är stor på sådan här musik och många låtar är utstuderat avancerade. I denna djungel av udda taktarter och knepigt långa teman var det dock en låt som stack ut som ett komplett mästerverk. Sista låten. Sorgset intro följt av en klar och vacker distad gitarrslinga. En vacker sångmelodi på det så tror man att saken är biff. MEN ACK NEJ. När man minst anar det går låten in i ett repetitivt mantra i 13/4-takt. Fripp maler på i stigande stil på sinnessjukt minimalistiskt vis. Jag blev förstummad och körde låten på repeat i veckor efter. Tack Pontus!
David Bowie - Lazarus
Efter att ha genomlidit Bowie-fokus äventyret som var något i hästväg tar jag med mig hans sista platta Blackstar med oerhörd värme. Jag vet inte om det var att man visste att han var döende? Kanske den oerhörda skärpan hos musikerna? Eller bara att jag inte hade hört skivan innan och att den därmed var en starkt positiv överraskning? Låten Lazarus är spöklik då den utgör ett egenskrivet epitafium. Han dog mindre än en månad efter den släpptes.
Anders Jälevik
Townes van Zandt - Marie
Jag
hade nog hört nån Townes Van Zandt låt förut (tror det var Wating
around to die) men när jag först hörde denna första gången var det som
att få en uppercut rakt i solar plexus, usch vilken låt, laddad med så
mycket smärta och ångest att man nästan trillade baklänges. Man får
verkligen en tankeställare hur priviligerad man är och hur oerhört små
ens vardagliga problem är när man lyssnar på det här mästerverket!
Roxy Music - If there is something
Jag
har verkligen uppskattat fokus-lyssningarna! Det har inte alltid varit
enkla men desto mer belönande när de hittar guldkort som Roxy Music! Jag
hade i princip ingen koll på Roxy Music eller Bryan Ferry innan
fokus-lyssningen men nu snurrar de varma på spotify och favoriten av
alla favoritlåtar (och det är många!) är nog “If There Is Something”.
Låten har allt! Desperat souligt vibrato, grymt driv, stompigt groove
och ett klarinett-solo från yttre rymden!
Och
varje lyssning är en påminnelse av musikveckors storhet och om glädjen
att upptäcka något man inte hade en aning om att man gillade!
Pontus
Natacha Atlas - Ghanwah Bossanova
Från Daniels “Mellanöstern möter Latinamerika” lista anno 2015 (Vilket jag också tror är hans debut) har jag plockat en låt som blivit en favorit och som jag ofta återkommer till. Ghanwah Bossanova med Natacha Atlas låter både exotiskt och välbekant. Bossan har länge legat mig varmt om hjärtat, men mixen med det arabiska är verkligen en helt oförutsägbar och fantastisk kombo. Sen tycker jag storyn bakom, hur Danne Shazamade på Shawarma City, är väldigt skön. Och ger mig viss nostalgi då vi sist var kollegor (för tredje arbetsplatsen!) och brukade luncha. Vet fortfarande inte vad Natascha sjunger om, nånting om Hasse och fisarna?
Einstürzende Neubauten - Youme & Meyou
Från Jonas Einstürzende Neubauten lista Youme & Meyou 2017 har jag plockat Youme & Meyou av lite olika anledningar. Först av allt är den en fantastisk komposition i all sin enkelhet. Det krävs rätt mycket för att jag ska uppskatta en 3-ackords låt. Men arrangemanget med den drivande pvc-rörs rytmen i kontrast till dom svepande romantiska stråkarna är verkligen delikat. Även texten har många goa “nuggets”.Jag har också valt låten för att den exemplifierar vad jag älskar med musikveckor: Jag hade förmodligen aldrig kommit för mig för att lyssna på Einstürzende Neubauten (Har vissa ogrundade fördomar mot Tysk musik, särskilt den industriella sorten) och därmed gått miste om en sådan pärla till låt och erfarenhet. Tack! Ska nämnas att när listan gjordes fanns låtarna inte på Spotify, vilket de alltså gör nu.
Rikard
The Roches - Hammond Song
Denna låten hörde jag först på Anders Larssons lista "Americana som jag lyssnar på ibland".Året var 2016 Februari. Min fru var höggravid med vårt första barn. Kändes spännande. Jag hade precis inlett min stora Americana/Country period som på visst sätt fortfarande pågår. Jag har alltid varit svag för stämsång i alla former. Körsång, Barbershop, eller vanlig hederlig Simon & Garfunkel, spelar ingen roll. Det är något speciellt när röster harmoniserar. The Roches tycker jag drar stämsången till sin absoluta spets. Långa utdragna toner, en klassisk alto, mezzo, soprano setup, lek med kanon osv. Blev knockad av denna låten när jag hörde den första gången, och andra och tredje. Melodin är trevlig och texten lite småkul. När jag mindre än 1 månad senare klippte navelsträngen på mitt första barn var det ändå upplevelsen av att höra denna låten för första gången som stod högst på listan över mitt livs största ögonblick. Nä, det där sista var inte sant, men en go låt ändå.
Joni Mitchell - A case of you
Denna låten hörde jag först på Gugges lista: J.O.N.IAsså, egentligen var det hela listan som var mest betydelsefull men jag var tvungen att välja ut en låt. Jag kände visserligen till Joni Mitchell förut och hade hört Big yellow taxi några gånger, men detta var första gången jag verkligen lyssnade på Joni Mitchell och fattade grejen. Ganska säker på att det var på 3e låten "A case of you" som kom efter "both sides now" och "All I want" som jag tänkte tanken: "Jaha, det här är nog det enda jag kommer lyssna på de närmsta veckorna" och det visade sig stämma. Efter denna listan har jag fastas så mycket för Joni Mitchell att jag förmodligen rankar henne som min kvinnliga favoritartist all time. Skivan Blue kvalar dessutom, för egen del, enkelt in som en top 10 album genom tiderna för den delen. Helt underbar röst och hon lyckas med konststycket att få finstämda ballader att kännas lekfulla utan att bli pajiga på något vis. Det är så här innerlig och känslosam musik ska låta. Take note Melissa Horn, you evil bitch!
Robert
Gene Clark - No Other
Detta var Pontus, men jag kan inte hitta vilken lista det var. Oerhört grym låt dock och hela albumet går varmt ibland. Gav mig också en segue till Gram Parsons väldigt intressanta katalog och musik-hjärna, som jag bara tidigare insupit via rykten.
Mirador - Like a Ghost
Sen kommer vi till en stil jag aldrig riktigt snappat upp som en faktisk stil, typ samma känsla som med nu-metal. Finns det på riktigt? Eller är det bara ett buzzword. Men "Alternative Country" blev något på riktigt för mig efter Anders Larssons Best of Alternative Country. Sista låten i listan golvade mig lite så det får bli andra-valet
Jonas
Daniel Romano - He lets her memory go wild
Första låten var enkel att välja ut. Pontus har postat många bra listor genom åren, och särskilt har jag njutit av ett par psykadeliska epos och de båda Softer side of the seventies-listorna. Men ingen låt har golvat mig så fullständigt som denna. Jag har sedan dess lyssnat på det mesta han gjort, min fru drogs med och hejar ivrigt på när jag köper hand LP-skivor. Hon gick till och med på en konsert med honom och skrek "He lets her memory go wild" tills han spelade den trots att det inte var med på setlisten. Han har gjort mycket bra, men ingen annan låt kommer i närheten av denna. Så perfekt avvägd, så mörk och eländig, så djupa bastoner. Som vore han immun mot vanligt språkbruk drar han ut på stavelserna till en nivå som borde blir direkt tramsig. Men han ror hem det.
He lets her memory go
Wiii-iiiiiii-iiiiiiiiiiiiiild
Kwesta - Ngud'
Hans röst förhäxade mig från första lyssningen, den är helt enorm. Det var Gugge som hade med honom i en lista. Sedan dess är låten en solklar ingrediens i alla bilresor, där hela familjen kan sitta och nicka coolt i takt och skråla med sådär helt fel som man gjorde som barn när man inte förstod språket. Han rappar på något coolt sydafrikanska språk, tror det är klickspråket Xhosa. Han har inte gjort så mycket mer bra tyvärr, men en lyssningvärd collab med Rick Ross. The Boss.
Emil
Tolgahan Cogulu, Sinan Cem Eroglu - Adanayi Vokhpuh
från pontus mikrontala lista. Har liksom växt vad som är musik och i
förlängningen vad konst är.
Depeche Mode - Black Celebration
från fokuslistan (tror jag?) - för det omvända nästan. Att fokuslyssna på ett band som jag haft en väldigt bestämd omfattning om har fått mig att ändra uppfattning, som också på sitt vis öppnar upp för nya härliga upplevelser i framtiden! :slightly_smiling_face:
Hedersomnämnanden
Många många fler låtar har ju satt spår. Här kommer några av dem
Pontus
Sture External – VED
Från Anders J’s Sagostunden lista 2019. En låt som seglade upp som en av mina mest spelade det året! Härligt driv och groove. Lite krautigt men en väldigt egen, lite “folkig” ljudbild. Ett band från Skåne med bara 415 lyssningar i månaden. Men störst är inte alltid bäst. Klart att man ska stödja lokalproducerat!
Från Anders J’s Sagostunden lista 2019. En låt som seglade upp som en av mina mest spelade det året! Härligt driv och groove. Lite krautigt men en väldigt egen, lite “folkig” ljudbild. Ett band från Skåne med bara 415 lyssningar i månaden. Men störst är inte alltid bäst. Klart att man ska stödja lokalproducerat!
Hammond Song – The Roches
Från Anders L’s “Americana som jag lyssnar på ibland” från 2016. Stämsången, eller snarare bristen på den till en början, och effekten när alla tre röster harmoniserar blir magisk.Tjejen som sjunger alt-stämman som ligger lite för lågt, texten som är som någon sorts dialog, bristen på trummor… Ett helt grymt gitarrsolo också som smälter in med sången. Helt unik.
In High Places - 2013 Remaster – Mike Oldfield
Från ‘Mother-Nature’ 2019. Tyckte Xholt var en roligt tillskott till gruppen med sina Soundcloud mixer. Denna låten med Mike Oldfield feat. Jon Anderson från Yes har fastnat – Kanske inte hans starkaste sånginsats men det är något grymt coolt med marimban, syntharna och hur dom lurar en att tro att det bara är 4/4. Sånt går jag igång på!
Robert
Två darlings jag haft som tredjeval har varit dels Child in Time ifrån Jonas "Onödigt långa låtar"-lista. Men den, trots sin majestätiska plats i universum, och mitt Gillian-nörderi. Så föll den på att det inte introducerade mig till något nytt. Deep Purple och jag är för bra kompisar.
Det gick istället till Tango. Jag hade bara hört "Hollywood"-tango tidigare. När Anders Larssons "Anders Tango-favoriter" damp ner i bloggen så förändrades allt och jag har en ny musik-genre i mitt liv sedan dess. Första låten räcker bra, även om hela listan är hur fin som helst:
Honorable mention - Introt till vad jag tror (rätta mig om jag har fel) är Anders Jäleviks debut-lista. Som sucker för intron och bra soul så slog denna an rätt bra. Om jag inte glömt den tills nu så får den en mention. Hela listan är fet btw (om än lite spridd).
Jonas
Jag vill gärna slå ett slag för Anders Jäleviks tidiga lista 2011 - The year of the Sax. Midnight City blev ju väldigt stor strax efter detta och den var ju jäkligt bra, men kanske var How Deep is Your Love bäst på den listan ändå. Den här listan väckte mig ur någon slags slummer och jag har sedan dess gått och göttat mig åt en massa saxofoner här och var.
Även Bowie-fokuset förtjänar att nämnas. 27 skivor på nio veckor. Vilken episk achievment! Och så mycket bra det gav! Snäppet bättre än Tom Waits-fokuset som jag också var mycket nöjd med.
Jag nämner också Minnas instrumentala lista Silence. Jag minns att alla var lite tagna av hur bra den var, men Minna kommenterade den med tystnad. Ratatat - Wildcat
Pontus elektrofunk-lista blev också en källa till glädje för mig. Många av låtarna har fastnat, och inte minst Eddie Murphys Party all the time. Episkt.
Emil
Som runner upp hade jag valt någon låt på listan “Svenska missöden”, och tänker främst på “Man vänjer sig”. Kan inte minnas att jag lyssnat på “visor” oironiskt innan denna.
No comments:
Post a Comment