Det var 1977, New York var en stad som delvis påminde om det New York som spegals i Flykten Från New York från 1981. Son of Sam mördade och härjade. Ett stort strömavbrott på sommaren varade i över ett dygn, med vandalisering, mordbränder, plundring och våld i dess kölvatten.
Discon regerade på Studio 54. Samtidigt, på den gamla countryklubben CBGBs i East Village på Manhattan hade man börjat spela punk. Man hade bjudit in de första Engelska punkarna i The Damned från London. Av punkens två epicentrer var New York det andra.
CBGB var ingen ren punkklubb. Andra band som spelade där under 70 och början av 80-talet var Blondie, The Police och Beastie Boys. Men den är mest känd som platsen där punken föddes.
Nu drar vi igång...
1. The Cramps - The way I walk
Detta legendariska band, som under en period spelade på CBGBs, var egentligen inget punkband - rent musikaliskt. De spelade mer Rockabilly, Surfrock och annan Rock'n'Roll, fast med minimal setting, Det var röjigt snarare än sofistikerat. The Cramps anses bland annat vara en av upphovsmännen till genren Psychobilly. Nån form av punkig skräck-rockabilly. Måhända spelade de inte ren punk men de var dock otroligt punkiga i attityden. "The Way I walk", från -83, är en klassisk rock-dänga med ett härligt inklippt Willhelm-skrik som man bara måste digga.
The Cramps är kanske mest kända för ett av rockhistoriens märkligaste gig, på California State Mental Hospital i Napa, där de av någon riktigt, riktigt oklar anledning blivit bokade att spela för gratiskoncert för de inlagda. Det blev icke oväntat ett otroligt röj och mentalpatienterna är lika mycket uppe på scen som The Cramps själva. Ibland är det svårt att avgöra vem som borde vara inlåst och vem som är rockstjärna. Värd att kolla upp på YouTube.
2. Johnny Thunders & the Heartbreakers - All by myself
Johnny Thunders var en tidigare medlem ur proto-punk-bandet New York Dolls och hans Heartbreakers (ej att förväxla med Tom Pettys Heartbreakers) kom att bli ett annat CBGB-band. Det var lite av ett superpunk-band där även Television-grundaren Richard Hell var med man han och Thunders drog inte jämnt så Richard Hell schappade ganska snabbt.
"All by myself" är charmigt styltig. Lite roliga-timmen varning, men det funkar ändå.
3. Dead Boys - Ain't it fun
Dessa gossar var inte från New York och hade kanske stannat i Ohio om inte Johnny Ramone hade övertalat dem att flytta till New York där de snabbt fick en plats på CBGB. Sångaren Stiv Bators extrema frenesi på scen gjorde dem lite till en acquired taste och de fick inte så stort genomslag som ex The Ramones.
"Ain't it fun" tycker jag pekar lite i riktning mot den senare lite mer pudliga, känsligare, amerikanska rocken med sin dramatiska sång.
4. Television - Friction
Television var oerhört influensrika på den tidiga punkscenen i New York. Detta trots att de nästan känns som post-punk innan punken ens hade fötts. Bandets ledare hade varit de två kompisarna och poeterna Tom Verlaine och Richard Hell 1973 och redan då började de spela på CBGBs. Snart skar det sig mellan Hell och Verlaine och Hell lämnade för att starta the Heartbreakers med Johnny Thunders.
Låten Friction kommer från Television mest klassiska, kanske en av 70-talets mest klassiska, skiva "Marquee Moon".
5. Richard Hell - Time
6. Richard Hell - Blank Generation
Kanske den störste karaktären inom NY Punken var Richard Hell, eller Richard Lester Meyers. Han hade tidigt lämnat Svenssson-livet, drog till New York och försökte livnära sig som poet tillsammans med sin gamle polare Tom Verlaine. De drogs in i den gryende punkscenen runt CBGBs.
Hans "Blank Generation" är en av världens mest klassiska punklåtar. Fantantisk sånginsats, cynisk, uppgiven text, riffig gitarr och tom lite doa-kör.
"I belong to the blank generation, I can take it or leave it each time. I belong to the ... generation, I can take it or leave it each time".
7. The Ramones - Beat on the Brat
Ingen NY-punklista är komplett utan The Ramones, det mest ikoniska New York-punkbandet som hade spelat på CBGBs sedan 1974. Personligen kan jag tycka att The Ramones är nästan lite för poppiga för att vara ren punk medan andra hävdar att de faktiskt var det första riktiga punkbandet.
8. Talking Heads - I'm Not In Love
Ursäkta, Jonas, men Talking Heads får räknas in i New Yorks punkscen under denna tiden. De var helt klart mer inspirerade av Television mer artsy rock och blev så småningom ett av de första och största New Wave-banden. Bandets startades av designstudenterna David Byrne, Chris Frantz och Tina Weymouth (inledningsvis bara chaufför). De öppnade som förband för The Ramones på CBGBs 1975.
I'm not in Love kommer från bandets andra platta, "More songs about buildings and food" där Brian Eno rekryterats som producent.
9. Bad Brains - Banned in DC
Bad Brains var egentligen inget New York-band utan från DC. Dock fick de spela på CBGBs och gör riktigt hård punk som snarast drar åt hardcore punk. De spelade även gärna reggea, men Talking Heads har plågat Jonas tillräckligt att vi kör en hård punklåt istället.
"Banned in DC" är en otroligt ösig punklåt som slutar i något som lite luktar Spacerock. Kanske lite Monstar Magnet innan Monster Magnet?
10. Sonic Youth - Touch me I'm sick
Sonic Youth bildades in New York 1981 och började som ett New Wave-band men via Noise-rock blev bandet mer och mer rockigt och punkigt. Tycker "Touch me I'm sick" från 1988 har stora punk-kvaliteter men visar även vägen in i 90-talets grunge. Inledningen med avgrundsvrålet som sedan följs upp av någon form av rossligt stön är legendariskt bra.
För att göra listan komplett, borde kanske både glampunkarna i New York Dolls och feminitspunkarn Patti Smith varit med, båda viktiga för amerikanska punken, men jag hittade inget jag egentligen gillar med dem. Så ni får leta upp dem och lyssna på eget bevåg om ni vill.
No comments:
Post a Comment