Olika utgåvor av Genesis tre första

En dag för några år sedan var jag på en skivmässa. Den var inhyst på bottenplan på det översunkiga Good Morning Hotels vid stadion-området i Malmö. Liksom mittemot stora coop.

På det hotellet har fan tiden stått stilla. Detta är det lägsta av det lägsta i hotellvärlden. Hotell vill ju ofta ha attraktiva fasader, men detta är inhyst i något stort brutalistiskt schabrak från mitten av nittonhundratalet. Eländigt murar av gulgrått tegel möter den förväntansfulla gästen. Det är liksom ett sånt där hus där man får känslan att det varit viktigare att bygga trappor, gångar, kulvertar och kompakta fönsterlösa väggar än någon faktisk boendeyta.

Således en alldeles utmärkt plats för en skivmässa. Sådär dammig skolaula-stämning, med smala vertikala fönster för att minimera ljusinsläppet.

När jag stod och bläddrade hos en av handlarna nära ingången kom det in en lång man. Han var i fyrtiofemårsålden, smal och lite sådär halvt flintskallig som man ju är i den åldern (förutom jag som är helt). Lite orakad och dammigt nördig med en aningen för stor läderjacka. Han såg ut som en Stefan. Eller som en Lars. Vi kan kalla honom Lars.

Lars verkade känna en del folk för det var en del småprat, men till slut så frågade skivhandlaren, som insåg att det här var ingen vanlig strötittare utan en man som visste vad han ville:

Letar du efter något speciellt?

Lars tittade på honom i bara några millisekunder, och sa helt utan tvekan:

Jag samlar på olika utgåvor av Genesis tre första skivor: From Genesis to Revelation, Trespass och Nursery Cryme. Har du några?

Han sa det som det var den mest självklara saken i världen. Ett sånt självförtroende. Jag var helt paff. Hur kan man ha ett så otroligt smalt intresse? Och vafan ska han med alla de utgåvorna till? De låter ju antagligen rätt snarlikt. Och just Genesis?

Men ju mer jag funderade på den här händelsen över åren desto nyfiknare blev jag. Jag visste ju att tidiga Genesis betraktas som ett ganska habilt proggband. Efter att ha fnulat på det länge så tog jag till sist tag i saken och gjorde en egen fokuslyssning på Genesis tre första. Jag måste säga att jag gillar detta, det är ju helt klart proggigt men välpolerat och väldigt gott om proffsiga hooks och snygga melodier som ger en föraning om vart de ska senare i karriären.

Historiskt verkar redan de första skivorna ha varit en turbulent tid i Genesis, med många medlemsbyten. Nån hade scenskräck, nån fick inte för sina föräldrar och nån fick bronkit. Peter Gabriel var dock sångare på alla skivorna här och Phil Collins blev trummis först på Nursery Cryme. Han skulle senare ta över som sångare när Peter Gabriel lämnade bandet.

Och nu får ni alltså en lista med de bästa låtarna från Genesis tre första. Spotify kan inte leverera så många olika utgåvor, men jag tänker att det duger för oss. Håll till godo!

Genesis tre första.

Stort tack till Lars och Good Morning+ Malmö.

Bonus: Officiell bild på skivmässelokalen. Den funkar ju lika bra till bröllop!

Elektroniska Vocals

 Idag kör vi en elektronisk-ish lista med sång inblandat i alla trackzz. Alla trackzz. Där det inte får lov att finnas autentiska stämmor. Stämmsång. Och jo det finns det. Och autentiskt sång också. Men jag tänker att det måste kännas digitalt, syntetiskt, och orealistiskt. Ingen står på scen med en mikrofon liksom. Stenåldern, Agneta å Frida, är förbi.

Så vem ska vi ringa? Vi måste ringa upp electronica för det mesta så klart. Men en del andra alternativa digitala genre-jobbare. Kanske lutar åt triphop å jadajada ibland.

Med sin frånvaro lyser så klart nedrigt förlegade, förnekande, förvillade dinosaurier som Dylan, Waits, Cash, Bieber, Taube m.fl. 

Fräscht, säger jag. 

Mycket nöje

Plaid - Rakimou

Vi inleder lite finstämt.

Vår fina duo Andy Turner och Ed Handley. Slog sig loss ifrån trion The Black Dog, grundat av Ken Downie. Verkligen inget ont om The Black Dog som blev mitt ankare för att hålla mig kvar kring dom här snubbarna, men det blev bara ännu bättre efter uppbrottet 

Dom har jobbat med Trent Reznor. Fräsch-schock.

Albumet efter uppbrottet, Not for Threes (lugn med ironin nu) som är ett av de främsta elektroniska albumen genom tiderna, har här ett vackert och vokalt saltat spår med Mara Carlyle som dom jobbat vidare med efteråt. Hon spelar såg och ukulele också förutom att sjunga på denna atypiska, dock sedvanligt Plaid-muskulöst harmoniska lilla godbiten.

Att kunna spela såg. Måste vara världens bästa party-trick. Oavsett efterfest så har alla en såg hemma. "Ta fan fram din såg så ska jag visa"

Wax Taylor - Dusty Rainbow

Producent som egentligen heter.. wait for it.. Jean-Christophe Le Saoût (!)

Prisbelönt ett par gånger och har ett antal samarbeten. Här med en fint inkännande Charlotte Savary som hook-ambassadör.

Tame Impala - New Person, Same Old Mistakes

Ett av de mer intressanta actsen som dykt upp inom alt/neo/synth/electronica på ett tag. Främst drivet av frontmannen tillika multi-instrumentalisten Kevin Parker. En del priser och awards inom alternativa genrer kom ganska fort.

Här med en av mina favoriter ifrån albumet Currents 2015. 

Om någon hade föreslagit att dom ska köra vers-texten melodiskt och rytmiskt helt synkad med basen så hade jag sagt att det kommer att bli tråkigt. 

Men det blev det inte. Dinosaurie på dig själv Robban.

Laika - Go Fish

Låg fräsch-faktor men den här lysande leken med stämmor får inte promenera hem innan denna listan är klar. Väldigt trevlig samkörning av melodisk sång och spoken word. Och poetisk höjd. Och här går vi på en trevlig gräns mellan det elektroniska och det inte elektroniska. Dock ganska kännbart 90-tal.

Bara fyra album. Låter nästan som en sovrums-act, men har haft 6 medlemmar. Margaret Fiedler McGinnis startade det hela, en mångsysslare av rang, som jobbat med John Frenett, Moby, och inte minst PJ Harvey, för vem hon lirade gitarr, cello, keyboard och percussion. Undrar vad hon gör idag.

PVT - Window

En intressant act som dök upp på mitt kära Warp Records för ett tag sedan. Kan inte bli fräschare än att bli signad på samma label som Aphex Twin, Autechre, Plaid, U-Ziq och andra elektroniska legender. 

Smått minimalistisk flirt till en början. Men sen bryter det ut i något underbart märkligt, nästan musikal-liknande påhitt. Ordentligt bedrövligt mixad, speciellt för lurar, men riktigt fin känsla där nånstans och ögonhöjare för mig, och acten ligger stadigt på radarn.

---

Det är också fräscht att vi kallar det acts nu. Sluta kalla det band.

---

Phantogram - Fall In Love

Fräsch HOOK-FEST!

En ACT jag tycker sköter sakerna stabilt. Inget att klaga på. Nästan allt dom gör är bra om man är på deras humör. Choruset är löjligt hookigt.

Plaid - Extork

Får ta en till med Plaid. Det är trots allt, vid sidan av många fina elektroniska musiker, en favvo-act, om inget annat för att jag älskar kontraster lika mycket som dom. Och här med Nicolette. Det subtila svans-vibratot i hennes stämma fick mig att falla pladask.

Jon Hopkins - We Disappear

Jon har jobbat med Brian Eno. 

Kan inte räkna ut om det är cred eller dinosaurie-varning. Men har mycket intressanta grejer som kommer ut hela tiden. Inte jättekul i år hittills. Men kan plugga förra årets trevligt ambient väggstirrande platta Music for Psychedelic Theater.

Fin bit här från en singel tillsammans med underbara Lulu James.

Banco De Gaia - Amber

Klassiker. Sedvanligt trevligt mellanöster-sound ifrån London-baserade Toby Marks. Okänd vokalist men kraftig och fin stämma. Och fun fact för att räkna ut språket måste man spela den baklänges.

Lush - Last Night

Får bli en liten fin avslutning. Känslan är lite som eftertexterna till en film.

--

Peace out!

BrassBass

 

Tjena. Tjabba. Hallå alla musikdiggare. Denna gången så väljer jag att följa föregående listas koncept med få band med flera låtar. Även denna gång med ett tema. Denna gången får blåset ta vid. Det blir upptempo och varierande stilar som täcks in. Allt för att fira denna bästa av födelsedagspresenter. Att jag får publicera på just min egen födelsedag. Slump eller öde vet jag inte 😁. Men det blir en festlista. Jag ville passa in min musikaliska bredd och samtidigt bjuda på något för mig nytt och inspirerande. Efter mycket velande så får min lista BrassBass ta front. Vi kommer under temat få höra både orginallåtar och covers. Covers på  Rage against the machine och Röyksopp, kommer att tolkas av fantastiska musiker. Vi kommer på vår blåsiga resa möta:

Brass Against med Sophia Urista är ett Rock brass bands musikkollektiv från New York.

De spelar covers på Rage against the machine, Tool, Audioslave, Black Sabbath med flera.

Too many Zooz är också från NYC och spelar Brass House med en spektakulär energi!

I den andra låten, Surges så samarbetar de med Beats Antiques.

Club de Belugas från Tyskland spelar med Karlos Boes representeras av den fantastiska låten Pogo Porn.

Muete får stå för hela fem låtar då jag helt förälskat mig i deras stil och hoppas på att få smitta av mig lite. Min personliga favorit är PanDa. Muete kan väl som bästa beskrivning kallas ett Techno Marchband från Hamburg. De levererar musik som jag skulle kunna ha som sound score till filmen om mitt liv. Jag skulle 1 år gammal i full snigelfas med blöja lätt börja marschera krypandes på mina fyra  :). Varpå jag skulle  kravla mig upp till en snubblande kotte på 2 år. Vidare till en töltande 4 åring. Bara marschera hela vägen in i min stökiga omtumlande tonårstid och accelerera in i ungdomen till den fasta basen och de starka hornen. Trummorna, oh trummorna de mäktiga trummorna är så pompösa och drivande att jag förgås! Vidare förs min kropp som av sig själv genom livet i trans. Detta ständigt lurande driv som vilar bakom nästa hörn. Manar mig vidare till min medelålder. Laddad av energi så till den milda grad att jag av statisk elektricitet svävar en fot över marken så flyter jag vidare in i deras cover av Röyksopps, What else is there? Trumpeterna ljuder vidare, vidare, vidare bababababababababa…Jag glider vidare in i deras för denna lista sista låt, Slip. Och med denna så flyter jag vidare in i dimman och natten. Kanske vaknar jag ur drömmen. Men kanske. Bara kanske väljer jag att stanna i, SLIP! 

Till er alla.

42!

BrassBass