En dag för några år sedan var jag på en skivmässa. Den var inhyst på bottenplan på det översunkiga Good Morning Hotels vid stadion-området i Malmö. Liksom mittemot stora coop.
På det hotellet har fan tiden stått stilla. Detta är det lägsta av det lägsta i hotellvärlden. Hotell vill ju ofta ha attraktiva fasader, men detta är inhyst i något stort brutalistiskt schabrak från mitten av nittonhundratalet. Eländigt murar av gulgrått tegel möter den förväntansfulla gästen. Det är liksom ett sånt där hus där man får känslan att det varit viktigare att bygga trappor, gångar, kulvertar och kompakta fönsterlösa väggar än någon faktisk boendeyta.
Således en alldeles utmärkt plats för en skivmässa. Sådär dammig skolaula-stämning, med smala vertikala fönster för att minimera ljusinsläppet.
När jag stod och bläddrade hos en av handlarna nära ingången kom det in en lång man. Han var i fyrtiofemårsålden, smal och lite sådär halvt flintskallig som man ju är i den åldern (förutom jag som är helt). Lite orakad och dammigt nördig med en aningen för stor läderjacka. Han såg ut som en Stefan. Eller som en Lars. Vi kan kalla honom Lars.
Lars verkade känna en del folk för det var en del småprat, men till slut så frågade skivhandlaren, som insåg att det här var ingen vanlig strötittare utan en man som visste vad han ville:
Lars tittade på honom i bara några millisekunder, och sa helt utan tvekan:
Jag samlar på olika utgåvor av Genesis tre första skivor: From Genesis to Revelation, Trespass och Nursery Cryme. Har du några?
Han sa det som det var den mest självklara saken i världen. Ett sånt självförtroende. Jag var helt paff. Hur kan man ha ett så otroligt smalt intresse? Och vafan ska han med alla de utgåvorna till? De låter ju antagligen rätt snarlikt. Och just Genesis?
Men ju mer jag funderade på den här händelsen över åren desto nyfiknare blev jag. Jag visste ju att tidiga Genesis betraktas som ett ganska habilt proggband. Efter att ha fnulat på det länge så tog jag till sist tag i saken och gjorde en egen fokuslyssning på Genesis tre första. Jag måste säga att jag gillar detta, det är ju helt klart proggigt men välpolerat och väldigt gott om proffsiga hooks och snygga melodier som ger en föraning om vart de ska senare i karriären.
Historiskt verkar redan de första skivorna ha varit en turbulent tid i Genesis, med många medlemsbyten. Nån hade scenskräck, nån fick inte för sina föräldrar och nån fick bronkit. Peter Gabriel var dock sångare på alla skivorna här och Phil Collins blev trummis först på Nursery Cryme. Han skulle senare ta över som sångare när Peter Gabriel lämnade bandet.
Och nu får ni alltså en lista med de bästa låtarna från Genesis tre första. Spotify kan inte leverera så många olika utgåvor, men jag tänker att det duger för oss. Håll till godo!
Stort tack till Lars och Good Morning+ Malmö.
Bonus: Officiell bild på skivmässelokalen. Den funkar ju lika bra till bröllop!
No comments:
Post a Comment