Friday 4 November 2022

BrassBass

 


Tjena. Tjabba. Hallå alla musikdiggare. Denna gången så väljer jag att följa föregående listas koncept med få band med flera låtar. Även denna gång med ett tema. Denna gången får blåset ta vid. Det blir upptempo och varierande stilar som täcks in. Allt för att fira denna bästa av födelsedagspresenter. Att jag får publicera på just min egen födelsedag. Slump eller öde vet jag inte 😁. Men det blir en festlista. Jag ville passa in min musikaliska bredd och samtidigt bjuda på något för mig nytt och inspirerande. Efter mycket velande så får min lista BrassBass ta front. Vi kommer under temat få höra både orginallåtar och covers. Covers på  Rage against the machine och Röyksopp, kommer att tolkas av fantastiska musiker. Vi kommer på vår blåsiga resa möta:

Brass Against med Sophia Urista är ett Rock brass bands musikkollektiv från New York.
De spelar covers på Rage against the machine, Tool, Audioslave, Black Sabbath med flera.

Too many Zooz är också från NYC och spelar Brass House med en spektakulär energi!
I den andra låten, Surges så samarbetar de med Beats Antiques.

Club de Belugas från Tyskland spelar med Karlos Boes representeras av den fantastiska låten Pogo Porn.

Muete får stå för hela fem låtar då jag helt förälskat mig i deras stil och hoppas på att få smitta av mig lite. Min personliga favorit är PanDa. Muete kan väl som bästa beskrivning kallas ett Techno Marchband från Hamburg. De levererar musik som jag skulle kunna ha som sound score till filmen om mitt liv. Jag skulle 1 år gammal i full snigelfas med blöja lätt börja marschera krypandes på mina fyra  :). Varpå jag skulle  kravla mig upp till en snubblande kotte på 2 år. Vidare till en töltande 4 åring. Bara marschera hela vägen in i min stökiga omtumlande tonårstid och accelerera in i ungdomen till den fasta basen och de starka hornen. Trummorna, oh trummorna de mäktiga trummorna är så pompösa och drivande att jag förgås! Vidare förs min kropp som av sig själv genom livet i trans. Detta ständigt lurande driv som vilar bakom nästa hörn. Manar mig vidare till min medelålder. Laddad av energi så till den milda grad att jag av statisk elektricitet svävar en fot över marken så flyter jag vidare in i deras cover av Röyksopps, What else is there? Trumpeterna ljuder vidare, vidare, vidare bababababababababa…Jag glider vidare in i deras för denna lista sista låt, Slip. Och med denna så flyter jag vidare in i dimman och natten. Kanske vaknar jag ur drömmen. Men kanske. Bara kanske väljer jag att stanna i, SLIP! 

Till er alla.
42!

No comments:

Post a Comment