Upplysningsvis finns det två vargar inom oss alla och de slåss med varandra. Hur de hamnade där inne, varför de kivas och huruvida de känner till att de lever i något slags människokroppsreservat är oklart. Jag antar att orsaken till vargarnas grälsjuka och vad respektive varg planerar att uträtta när den vunnit ser lite olika ut för olika människor. Såhär fungerar dock mina vargar:
I ena hörnet av hägnet lapar en förnöjd varg sol och tycker att den musik som redan ligger i mina spellistor (för att inte tala om den därtill typ identiska musiken som Spotify rekommenderar) räcker gott till tidernas slut. Den här vargen tenderar att dominera området 90% av tiden och har en tends att bli fat and happy av allt lättlyssnat byte den fäller.
I andra hörnet stryker en mager men motiverad stackars gråben som får SPEL på den tjocke motpartens självbelåtenhet. Med jämna mellanrum lyckas den utmärglade vargen övermanna sin tjockare rival och då blir det liv i luckan. Primärt genom att föräta sig på musik som ligger långt utanför bekvämlighetszonen. Vad vill den magra, lömska underdoggen uppnå? Vidga mina vyer? Spränga någon identitetsmässig gräns? Jävlas? Nja, framför allt vill den nog ruska om Spotifys rekommendationsmotor något och det ska vi göra idag.
Ulvfanskapet har fått för sig att det är dags kolla in lite (för honom) oupptäckta musikstilar. Som vanligt spretigt och av oklart allmänbildningsvärde men bitvis kanske en försmak av hur kidsens mobiler på bussen kommer låta kommande året eller åren. Häng på när jag blandar sammanfattningar från Wikipedia med personliga utlåtanden!
Genre 1: Hyperpop [SOPHIE]
Hyperpop aka "bubblegum bass" är en (jävligt) löst definierad musikröresle/mikrogenre som karaktäriseras av maximalistiska/överdrivna anspelningar på popmusik. Lite pop blandat med avant-gardistiska tendenser blandat med elektronika, hip hop och EDM. En jävla röra alltså. När jag lyssnade igenom tio-tolv tillskrivna hyperpop-artister blev jag otroligt förvirrad. Spännvidden är enorm. På grund av detta misstänker att hyperpop som genre liksom kommer upplösas med tiden och att framtida kännare kommer påstå att den aldrig riktigt fanns. Dock menar ungdom på internet att den är det största som hänt mainstream-musik sen trap blev stort. Kan det stämma? Oklart.
Genre 2: Cloud rap [Yung Lean]
Någon form av subgenre till Southern rap och trap som är lite lo-fi, suddig, drömsk och avslappnad. Jag har själv hört talas om fenomenet Yung Lean. Men jag har aldrig hört Yung Lean. Låter väl som en mindre vidrig variant på trap. Alltså fortfarande trap, men i något mer smaklig tappning. Trap – med förstånd.
Genre 3: Corridos Tumbado [Natanael Cano]
Typ en fusion av trap-vocals över Corridos-arrangemang. Alltså trap möter mexikansk folkmusik. Mäktigt.
Genre 4: Amapiano [Musa Keys, Loui]
Sydafrikansk house-genre. Hybrid av deep house, jazz och lounge med rejäla synthar över karaktäristiskt sydafrikanska percussions. Enligt uppgift en genre som just nu har stor spridning över världen. Varken jag eller någon av vargarna har någon aning. Men säkert!
Genre 5: Djent [Animals as leaders]
Progressiv metalgenre med lite knepiga rytmer. Ljudprofil? "High-gain, distorted, palm-muted, down-tuned strings." [Källa: Wikipedia-sidan för Djent]. Enligt uppgift populariserad av Meshuggah där Mårten Hagström själv lär ha bett om ursäkt för att de var delaktiga i att driva fram stilen. Det var länge sen jag lyssnade på metal i någon större utsträckning. För mitt otränade öra låter det som att Dragonforce möter Mayhem (respektive vocals för banden fasvänder givetvis varandra perfekt och lämnar en helt instrumental rest). Varför inte?
Genre 6: Vaporwave [Yung Frown]
Typ ironisk, civilisationskritisk musik som anspelar på ett 80- och 90-tal som nog aldrig riktigt fanns. Nedsaktade, chopped and screwade samples av smooth jazz, hissmusik, R&B och lounge från nämnda årtionden. Härligt!
Genre 7: Future Funk [Macross 82-99]
Vaporwave fast funkigt. Ännu härligare!
Genre 8: Phonk [SpaceGhostPurrp]
Hip hop/trap subgenre inspirerade av 90-talets hip hop i Memphis. Chopped and screwade tidstypiska samples kombinerade med jazz, funk och annat mysigt. Säkert någons kopp te. Själv föredrar jag nog ändå kaffe.
Genre 9: UK Drill [Digga D, M1llionz]
Återigen en Hip hop/trap subgenre, den här gången den brittiska varianten av den nordamerikanska hip hop/trap subgenren Drill. Alltså typ trapmusik med gangsterraptext. Och såklart med tillhörande kultur! För att citera Wikipedia: "UK drill groups often engage in rivalries with each other - sometimes violent - often releasing multiple diss tracks towards each other. The names of these groups sometimes reflect the postcode they are located in." Hur gött är inte det? Gängvåld där gängen heter sina postkoder? Ändå smidigt, om någon glömmer vart man kan hitta dem. Skicka dit Rickard Sjöberg!
Genre 10: Sampledelia [Panda Bear]
Sample-baserad musik som anspelar på 60-talets psychedelia, eller i alla fall på inspelnings- och produktionsmetoderna från denna era. Mixning som skapar lite disorienterade och verklighetsvrängande ljudrum med härlig touch av den amerikanska guldåldern. En charterresa för själen!
No comments:
Post a Comment