Idag kör vi en elektronisk-ish lista med sång inblandat i alla trackzz. Alla trackzz. Där det inte får lov att finnas autentiska stämmor. Stämmsång. Och jo det finns det. Och autentiskt sång också. Men jag tänker att det måste kännas digitalt, syntetiskt, och orealistiskt. Ingen står på scen med en mikrofon liksom. Stenåldern, Agneta å Frida, är förbi.
Så vem ska vi ringa? Vi måste ringa upp electronica för det mesta så klart. Men en del andra alternativa digitala genre-jobbare. Kanske lutar åt triphop å jadajada ibland.
Med sin frånvaro lyser så klart nedrigt förlegade, förnekande, förvillade dinosaurier som Dylan, Waits, Cash, Bieber, Taube m.fl.
Fräscht, säger jag.
Plaid - Rakimou
Vi inleder lite finstämt.
Vår fina duo Andy Turner och Ed Handley. Slog sig loss ifrån trion The Black Dog, grundat av Ken Downie. Verkligen inget ont om The Black Dog som blev mitt ankare för att hålla mig kvar kring dom här snubbarna, men det blev bara ännu bättre efter uppbrottet
Dom har jobbat med Trent Reznor. Fräsch-schock.
Albumet efter uppbrottet, Not for Threes (lugn med ironin nu) som är ett av de främsta elektroniska albumen genom tiderna, har här ett vackert och vokalt saltat spår med Mara Carlyle som dom jobbat vidare med efteråt. Hon spelar såg och ukulele också förutom att sjunga på denna atypiska, dock sedvanligt Plaid-muskulöst harmoniska lilla godbiten.
Att kunna spela såg. Måste vara världens bästa party-trick. Oavsett efterfest så har alla en såg hemma. "Ta fan fram din såg så ska jag visa"
Wax Taylor - Dusty Rainbow
Producent som egentligen heter.. wait for it.. Jean-Christophe Le Saoût (!)
Prisbelönt ett par gånger och har ett antal samarbeten. Här med en fint inkännande Charlotte Savary som hook-ambassadör.
Tame Impala - New Person, Same Old Mistakes
Ett av de mer intressanta actsen som dykt upp inom alt/neo/synth/electronica på ett tag. Främst drivet av frontmannen tillika multi-instrumentalisten Kevin Parker. En del priser och awards inom alternativa genrer kom ganska fort.
Här med en av mina favoriter ifrån albumet Currents 2015.
Om någon hade föreslagit att dom ska köra vers-texten melodiskt och rytmiskt helt synkad med basen så hade jag sagt att det kommer att bli tråkigt.
Men det blev det inte. Dinosaurie på dig själv Robban.
Laika - Go Fish
Låg fräsch-faktor men den här lysande leken med stämmor får inte promenera hem innan denna listan är klar. Väldigt trevlig samkörning av melodisk sång och spoken word. Och poetisk höjd. Och här går vi på en trevlig gräns mellan det elektroniska och det inte elektroniska. Dock ganska kännbart 90-tal.
Bara fyra album. Låter nästan som en sovrums-act, men har haft 6 medlemmar. Margaret Fiedler McGinnis startade det hela, en mångsysslare av rang, som jobbat med John Frenett, Moby, och inte minst PJ Harvey, för vem hon lirade gitarr, cello, keyboard och percussion. Undrar vad hon gör idag.
PVT - Window
En intressant act som dök upp på mitt kära Warp Records för ett tag sedan. Kan inte bli fräschare än att bli signad på samma label som Aphex Twin, Autechre, Plaid, U-Ziq och andra elektroniska legender.
Smått minimalistisk flirt till en början. Men sen bryter det ut i något underbart märkligt, nästan musikal-liknande påhitt. Ordentligt bedrövligt mixad, speciellt för lurar, men riktigt fin känsla där nånstans och ögonhöjare för mig, och acten ligger stadigt på radarn.
---
Det är också fräscht att vi kallar det acts nu. Sluta kalla det band.
---
Phantogram - Fall In Love
Fräsch HOOK-FEST!
En ACT jag tycker sköter sakerna stabilt. Inget att klaga på. Nästan allt dom gör är bra om man är på deras humör. Choruset är löjligt hookigt.
Plaid - Extork
Får ta en till med Plaid. Det är trots allt, vid sidan av många fina elektroniska musiker, en favvo-act, om inget annat för att jag älskar kontraster lika mycket som dom. Och här med Nicolette. Det subtila svans-vibratot i hennes stämma fick mig att falla pladask.
Jon Hopkins - We Disappear
Jon har jobbat med Brian Eno.
Kan inte räkna ut om det är cred eller dinosaurie-varning. Men har mycket intressanta grejer som kommer ut hela tiden. Inte jättekul i år hittills. Men kan plugga förra årets trevligt ambient väggstirrande platta Music for Psychedelic Theater.
Fin bit här från en singel tillsammans med underbara Lulu James.
Banco De Gaia - Amber
Klassiker. Sedvanligt trevligt mellanöster-sound ifrån London-baserade Toby Marks. Okänd vokalist men kraftig och fin stämma. Och fun fact för att räkna ut språket måste man spela den baklänges.
Lush - Last Night
Får bli en liten fin avslutning. Känslan är lite som eftertexterna till en film.
--
Peace out!
No comments:
Post a Comment