Ingen slöja i sikte

 

Jepp. Denna veckan kollar vi närmare på The Veils.

Listan

Ganska stor upptäckt för mig. Ett ganska eklektiskt band. Huvudsakligen alternative rock och indie-känsla. Men har fler fingrar på strängarna också. Country-varianter, Rockabilly m.m.

För er som inte sett nya Twin Peaks där jag upptäckte detta, så kortfattat är det en återkommande grej att band uppträder titt som tätt i slutet av varje avsnitt på den lokala puben. David Lynch bjöd in många intressanta artister för detta. Bl.a Cromatics, Rebekah del Rio, James Hurley, Trent Reznor/NiN, och ja då även The Veils. Jag diggade deras uppträde, men först när Anders Jälevik tog med låten i sin Twin Peaks temalista så började det gnaga, och nu blev det dags att kolla närmare på bandet.

Jag hade en annan fokuslista på gång, och lite andra listor och blandband osv för denna post. Men när jag dök djupare i detta så blev koncernbeslutet amen vafan blä blö we're f***ing doing this.

The Veils är ett band grundat 2001, delvis Engelskt, delvis från Nya Zealand.

Frontmannen, Finn Andrews, är den drivande kreativa motorn. Hans pappa har lirat med Iggy Pop, Robert Fripp och David Bowie. Ingen press pöjk. Nejdå pappa, ska bara gästspela på ett par Brian Eno plattor, och starta ett skivbolag (Pitch Beast Records) och sen tänkte jag starta The Veils.

Endast 6 studioalbum änsålänge. Det tidigaste 2004 och senaste från i år. Det finns spår här av mörka rock-toner, nästan gotiska grejer ibland, och ibland väldigt poppigt. Dom ska vara rätt bra live också enligt musikpressens utsago, så dom ligger på radarn nu.

Dom är ganska diversa, så även om detta är ett fokus så blir det lite spritt. 

Lite om mina reaktioner på de utvalda låtarna (och ser fram emot fler):

It Hits Deep

Vi inleder med en lugn bit med fint kittlande tremolo. Men jag älskar dom smått dramatiska gurorna här. Välproducerat och allting placerat helt korrekt i lurarna. Speciellt soundstagen är makalös.

Swimming with the Crocodiles 

Lite håll käften här. Grymt gung i rytm/bas och versen är jäklar inte dum, men refrängen gör det hela till en riktigt fin godispåse. En av topp-låtarna för mig.

House of Spirits

Lite rockabilly-känsla. Men jadå. Nu snackar vi hook/earworm på allvar. Och intressant abstrakt text to boot.

Talk Down the Girl

Jättefin alt country känsla. Från debuten, och rösten och inkännandet är anmärkningsvärt så tidigt (dom signades utan att blinka på Rough Trade Records när han var 16).

Jesus For The Jugular

Ok, här trampar vi in lite på Tom Waits territorium med de bombastiska rytmerna. Mer religiöst och aggressivt än resten i katalogen. Ganska tung Robert Plant vibb på vocalsen också.

Lavinia

Också från debut-albumet. En av deras mest uppskattade låtar. Lättlyssnad och väldigt trevlig, men möjligtvis en något sandard låt i arr och ackordföljder osv. Dock återigen imponerad av Finn's röst-kvalitéer med tanke på hans unga ålder.

Do Your Bones Glow At Night?

En av anlednigarna att jag tog med den förutom att tycka om den väldigt mycket, är att någon fågel förhoppningsvis kommer att viska till mig vilken annan känd låt som använt i princip exakt det där kör-notpappret. Sophia Burn stjäler grejen här lite med sitt fina körande. Goda guror, och kanske inte Finn's mest framstående performance.

Between the Ocean and the Storm

Underbar text. Tom Waits vibbar igen eller kanske The Dead Brothers (guilty pleasure). Prodden är grym. Och det var nog på denna låten jag först insåg att han är en rätt duktig vokalist.

The Pearl (Part II) (var är Part I?)

Här kikar vi in på Johnny Cash's område. Historieberättande och nice gura och lite mer. Sköna tonartsskiften. Detta är också ifrån plattan "...And Out Of The Void Came love", som kom ut i år.

The Nowhere Man

Vi avslutar med en finstämd bit. Fin gura och vocals här.

..

Bonus

Här en bonusvideo med scenen i Twin Peaks där dom uppträder med sin låt "Axolotl".

    Peace out!

Zimbabwe, 80-talet och framåt

I veckans lista kommer all musik från ett och samma land, men från olika årtionden.

För något år sedan snubblade jag över ett gitarrklipp från Youtube som fick mig att ägna ett halvår år musik från Zimbabwe. En kille hade lagt upp en medryckande sång han skrivit och sen bara lämnat posten åt sitt öde. I kommentarsfältet handlade de följande hundra posterna om det sjukt ovanliga gitarrljudet. Tråden var längre än antalet som sett klippet och alla ville återskapa ljudet därhemma. 

Han som tillslut löste gåtan var säker: ”Det här killen härmar ett annat instrument, mbira. Många gitarrister som spelar sungura gör det. De byter ofta D-strängen mot en tjock E-sträng. Sen matar de på. Alltid bara på de fyra nedersta strängarna och kör snabba, barnsliga melodier. Hård konkurrens om frekvenserna i de banden. [...]”. Där någonstans lämnade jag tråden och började lyssna istället. 

Det var eget, och det var intressant. Här fanns genrer och instrument som jag knappt hört tidigare.

Mbira

Det mesta sjungs på de egna språken. Man hör inte mycket engelska. Samtidigt märks det att många av musikerna är influerade av Jamaica. Den musikaliska kopplingen mellan länderna är stark. Bob Marley gjorde sig  en del av landets historia när han släppte Survival och låten Zimbabwe 1979 när landet fortfarande hette Rhodesia och var en brittisk koloni. Guerillakrigarna blev så taggade så att de gick och vann. Sant eller inte, men bara ett år senare stod Marley på scen i Harare och firade självständigheten.

Runt den här perioden (80-talet) spelar de flesta banden i landet sungura eller jit (eller sub-genres som chimurenga och chigiyo). Det är högt tempo, snabba lekfulla gitarrslingor, melodisk bas och sång uppe på det. Låtarna är sällan under 10 minuter långa. Reaggaeinfluenserna gjorde att låtarna kortades ner lite och blev lite mindre repetitiva, och det tackar jag för när jag sätter ihop den här listan. Nu är nog Zimdancehall den största genren bland egna stilar. Dancehall med zimbabwisk twist helt enkelt.

Varför har jag gjort den här listan då?

Jag tycker själv det här är bra partymusik och hoppas att någon av låtarna letar sig in i era egna listor. Jag tror också att temat är intressant eftersom Zimbabwe inte tillhör de stora musikexportörerna i världen.

Det finns dessutom något melankoliskt som slås an hos mig när jag lyssnar på musik härifrån. Dels för att det hörs på inspelningarna att här har det aldrig funnits mycket resurser. Dels för att de äldre banden på listan splittrades tidigt och anledningen till det. I mitten av 90-talet hade var fjärde vuxen HIV i Zimbabwe. Man kan bara föreställa sig hur den siffran såg ut i bandmiljöer i storstan och hur svårt det var att hålla ihop ett band där och då. Det ger låtarna lite tyngd.

Sen, för de av er som saknar Peps Persson, finns det en chans att artister på listan kan fylla en del av tomrummet. Peps var här och hämtade inspiration under sent 70-tal och hade ett klistermärke med den gul, röd, svarta loggan av skivbolaget AIR på sitt gitarrcase. AIR är ett skivbolag som i princip gav ut samtliga album härifrån under 70 och 80-talet. "Samma sång" och "Sent på jorden" är exempel på vad han gjorde av den inspirationen. 

AIR logo. Galen skiva f.ö.

Här är själva Listan. Hoppas den förlänger sommaren! Själv ska jag lyssna på förra veckans som jag inte fått tid för.

John Chibadura - Mudiwa Jennet (eller Janet ibland)

Chibadura (1957-1999) gjorde massor av Sungura hits och var stor under 80 och 90-talet. Mudiwa Jennet är ett bra exempel på hur blandningen mellan sungura och reggae låter.

Thomas Mapfumo - Zimbabwe Mozambique

Mapfumo är en av de absolut största musikerna i landet. Han grundade grupperna Hallelujah Chicken Run Band och Blacks Unlimited. Mapfumo har sysslat med protestmusik under hela sin karriär. Först mot kolonialstyret och sedan mot Mugabe. Han har tvingats i exil och släpper album från USA numera.

ZIG ZAG Band - Mudzimu Mukuru

Den här låten gäller att lyssna på nu och inte sen. Spåren på den här skivan släcks ett efter ett av Spotify. Jag misstänker att det beror på rättighetstvister. Låten, Muzimu Mukuru är lite av en kultlåt om jag fattat det rätt. Det finns flera unga artister som gjort moderna covers på den. Nedan ett exempel med en 100% video dessutom.

Bandet försvann efter att mer än hälften av de sju medlemmarna gick bort men sedan 2022 har det återigen börjat poppa upp lite nytt material på Spotify från de av medlemmarna som är kvar!

Jah Prayzah - Chiremerera

Här har vi listans nyaste låt, från 2023. Jah Prayzah spelar mbira och visar vilket sväng man kan få till om man nött det.

Tanto Wavie - Ndichadzima

Tanto Wavie kör sin egen moderna sungura. Det här med enkla, lekfulla, melodier får en del utrymme i den här låten.

Killer T - Mudiwa Wangu

Zimdancehall. Mudiwa Wangu översätts min älskling.

Killer T

Det lekfulla allvaret

Det har varit knapert med hiphop i spellistorna på sistone och det behöver såklart rättas till. Vecka 33 får ni en lista med indie-rap från 2002 och framåt. Det bjuds på lek och allvar, fyndiga formuleringar och rent trams som levereras med attityd och fantastisk teknik. Här finns samplingar och referenser i mängder för alla kalenderbitare.

Lyssna här

Busdriver - Imaginary places

Vi börjar med en teknisk uppvisning där texten kan vara aningen svår att hänga med i. Så blir det lätt när man väljer att låta en text följa varenda not i ett snabbt stycke av Bach. Busdriver hamnar på plats 2 i en kul lista över rappares ordförråd.

MF DOOM - All Caps

Av alla rappare som dött i förtid så saknar jag nog MF DOOM mest. All Caps är bara ett av alla fantastiska spår på Madvillainy som han gjorde tillsammans med Madlib. Kolla in den här videon som förklarar lite av hans flow och texter.

Childish Gambino - IV Sweatpants

Kombinationen komiker och rappare är inte helt ovanlig. Donald Glover är kanske mest känd som skådespelare numera men hans musik är mäktig. Låten IV Sweatpants är ett kapitel ur multikonstverket Because the Internet. Det finns en hel säsong av podcasten Dissect som förklarar den storyn och musiken i detalj.

Chester Watson - Purple Leaves

Det finns något härligt med Chester Watsons släpiga, synkoperade rapstil. De små samplingarna från tecknade filmer bidrar till att göra stämningen i Purple Leaves ordentligt nerrökt.

Gift of Gab - Gabman

Ännu en bortgången rappare. Gift of Gab var som störst under 90-talet i duon Blackalicious som ingick i ett kollektiv med bland andra DJ Shadow. I den här festliga Batman-pastischen hörs hans höga tekniska nivå. Gabs kändaste låt är nog Alphabet Aerobics som skådisen Daniel Radcliffe spridit till de breda massorna.

Tierra Whack - Pretty Ugly

En av totalt 15 låtar på 1:00 min från Tierra Whacks korta album Whack World. Här hamnar man direkt i hiphopens samtid där gränserna mellan rap och sång suddats ut. Albumet är ett mångsidigt fynd för alla oss med korta attention spans.

Open Mike Eagle (feat Phonte) - Woke As Me

Ännu mer crossover mellan rap och comedy och här duggar det verkligen tätt av fyndiga punchlines. Open Mike Eagle visar att han är det lekfulla allvarets mästare med skivor som Dark Comedy och Anime, Trauma and Divorce. Han är riktigt bra på podcasts med.

Junglepussy - Morning Rock

Det är svårt att välja bara en låt av Junglepussy. Hennes kombination av grymt flow och underbara beats blir bara bättre för varje ny skiva. Den här låten är från Jp4 men missa inte hennes senaste Jp5000.

JPEGMAFIA - ARE U HAPPY?

Här är en rappare som tar DOOMs All Caps-mantra på allvar. Det finns massor roliga låtar av JPEGMAFIA att välja på. Just ARE U HAPPY? är ganska seriös med en snyggt invävd sampling av Underground Resistance. Jag gillar verkligen den ruffiga elektroniska produktionen i hans musik.

Young Skrrt - McDonalds - Eprom remix

Med Young Skrrt blir det ännu mer elektroniskt och riktigt tramsiga texter. Jag hade nog inte hittat den här Twitch-rapparen om det inte vore för samarbetet med Eprom. Hans stökiga elektroniska sound gör sig fantastiskt bra här. 

BONUSVIDEO: Lil Dicky - Professional Rapper

Lil Dicky är en rappare/skådis som skickligt leker med klichéer. Här är han i en underbar animerad duett med Snoop Dogg.

MALMÖFESTIVALEN 2023

Genom den täta dimman hörs ett sorl som av ett sammelsurium av hominider. De verkar cirkla i evigt sökande efter nya smakintryck och förlustelser. Ovan deras huvuden sorlar smäckra vita varelser med gula leenden gjorda av hårt keratin som då och då gör nedslag bland hominiderna och som i ett lyckorus slukar någon mystisk föda. Bland hominiderna är språken och dialekterna är alla oerhört olika. Färgerna och formerna många. Tillsammans ger sorlet intrycket av en sammankomst av stammar med väsentligt olika härkomst. Alla enade i en gemensam hyllning i förlustelsens tecken och töcken. Livet måste firas! Musik av alla de slag förenar sig med sorlet och levererar en levande organism till ljudkomposition som är dömd att aldrig kunna replikeras. Varje sekund är en ögonblicksbild som för evigt lämnar minnet stumt av förundran att så mycket ljud kan fylla luften. Till den 187 nationaliteter täta staden Malmö har Malmöfestivalen anlänt. 

Jag bjuder er alla hjärtligt välkomna till denna fredagens lista. Så då har vi åter denna ljuva stund tillsammans. Fredag morgon, ny lista och okända musikaliska äventyr väntar. För skribenten bara nya bekantskaper då jag denna gång valt att vidareutveckla min och min hustrus nöje inför varje malmöfestival, att lyssna igenom för oss okända artister som dyker upp på Malmöfestivalen som vi vill lyssna på. Det utlovas en eklektisk blandning av musik med varierande tempo, temperament och stämning. 

Vi inleder med minimalistisk elektronisk musik av Per Hammar. Följt av R´n´B folkmusik soundet från Demekech. Mastig melodiös metal levereras av  Nocean. Electronic art music framförs av Loljud.

Tung svensk rock slevas upp av Abramis Brama. Jazz/R´n´B sound med en fantastisk röst levereras av Bella Leonette. Ström flödar genom kroppen när gruppen med samma namn bara köttar på!

Country Blues känslan levereras av det danska bandet The Fried Okra Band. Ett under av eklektisk blues levereras av Yonder. Vi rundar av med ett rejält upptempo rockstycke från metalgruppen Self Deception med ett verk som osar högoktaniga lättflyktiga kolväten och som kan trigga vissa känsliga trumhinnor. 

Oavsett vilken Hominidisk stam ni musikaliskt må tillhöra så är det min ödmjuka förhoppning att ni finner något som fröjdar era sinnen. Tack för denna gången och tills vi hörs igen så önskar jag er alla 42!

#IngaGrupperFrånStoraScenen 

#EnFörAllaAllaFörEn

Låtlista och artisternas scen och speltider finner ni nedan.

Malmöfestivalen 2023

1. Per Hammar - Iffy. 2023-08-11, Malmöscenen, 19.00.

2. Demekech - sometime/some time. 2023-08-11, Gatuscenen, 12:00.

3. Nocean - The Phantom. 2023-08-11, Rock Stage, 17:30.

4. Loljud - Seagul screams. 2023-08-11, Gatuscenen, 20:00.

5. Abramis Brama - Kylan kommer inifrån. 2023-08-11, Rock Stage, 22:00

6. Bella Leonette - Det blommar här (igen). 2023-08-12, Gatuscenen, 12:00.

7. Ström - Tiden Sjunger. 2023-08-12, Rock Stage, 19.00.

8. The Fried Okra band - As long as I remember. 2023-08-12, Bluestältet, 20:00. 

9. Yonder - Cypress Grove. 23-08-13, Bluestältet, 20:30.

10. Self Deception - Fight fire with gasoline. 2023-08-17, Rockscenen, 21:45.

Vän

Det finns musik som låter som en kväll med en gammal vän känns.

Listan