Jepp. Denna veckan kollar vi närmare på The Veils.
Ganska stor upptäckt för mig. Ett ganska eklektiskt band. Huvudsakligen alternative rock och indie-känsla. Men har fler fingrar på strängarna också. Country-varianter, Rockabilly m.m.
För er som inte sett nya Twin Peaks där jag upptäckte detta, så kortfattat är det en återkommande grej att band uppträder titt som tätt i slutet av varje avsnitt på den lokala puben. David Lynch bjöd in många intressanta artister för detta. Bl.a Cromatics, Rebekah del Rio, James Hurley, Trent Reznor/NiN, och ja då även The Veils. Jag diggade deras uppträde, men först när Anders Jälevik tog med låten i sin Twin Peaks temalista så började det gnaga, och nu blev det dags att kolla närmare på bandet.
Jag hade en annan fokuslista på gång, och lite andra listor och blandband osv för denna post. Men när jag dök djupare i detta så blev koncernbeslutet amen vafan blä blö we're f***ing doing this.
The Veils är ett band grundat 2001, delvis Engelskt, delvis från Nya Zealand.
Frontmannen, Finn Andrews, är den drivande kreativa motorn. Hans pappa har lirat med Iggy Pop, Robert Fripp och David Bowie. Ingen press pöjk. Nejdå pappa, ska bara gästspela på ett par Brian Eno plattor, och starta ett skivbolag (Pitch Beast Records) och sen tänkte jag starta The Veils.
Endast 6 studioalbum änsålänge. Det tidigaste 2004 och senaste från i år. Det finns spår här av mörka rock-toner, nästan gotiska grejer ibland, och ibland väldigt poppigt. Dom ska vara rätt bra live också enligt musikpressens utsago, så dom ligger på radarn nu.
Dom är ganska diversa, så även om detta är ett fokus så blir det lite spritt.
Lite om mina reaktioner på de utvalda låtarna (och ser fram emot fler):
It Hits Deep
Vi inleder med en lugn bit med fint kittlande tremolo. Men jag älskar dom smått dramatiska gurorna här. Välproducerat och allting placerat helt korrekt i lurarna. Speciellt soundstagen är makalös.
Swimming with the Crocodiles
Lite håll käften här. Grymt gung i rytm/bas och versen är jäklar inte dum, men refrängen gör det hela till en riktigt fin godispåse. En av topp-låtarna för mig.
House of Spirits
Lite rockabilly-känsla. Men jadå. Nu snackar vi hook/earworm på allvar. Och intressant abstrakt text to boot.
Talk Down the Girl
Jättefin alt country känsla. Från debuten, och rösten och inkännandet är anmärkningsvärt så tidigt (dom signades utan att blinka på Rough Trade Records när han var 16).
Jesus For The Jugular
Ok, här trampar vi in lite på Tom Waits territorium med de bombastiska rytmerna. Mer religiöst och aggressivt än resten i katalogen. Ganska tung Robert Plant vibb på vocalsen också.
Lavinia
Också från debut-albumet. En av deras mest uppskattade låtar. Lättlyssnad och väldigt trevlig, men möjligtvis en något sandard låt i arr och ackordföljder osv. Dock återigen imponerad av Finn's röst-kvalitéer med tanke på hans unga ålder.
Do Your Bones Glow At Night?
En av anlednigarna att jag tog med den förutom att tycka om den väldigt mycket, är att någon fågel förhoppningsvis kommer att viska till mig vilken annan känd låt som använt i princip exakt det där kör-notpappret. Sophia Burn stjäler grejen här lite med sitt fina körande. Goda guror, och kanske inte Finn's mest framstående performance.
Between the Ocean and the Storm
Underbar text. Tom Waits vibbar igen eller kanske The Dead Brothers (guilty pleasure). Prodden är grym. Och det var nog på denna låten jag först insåg att han är en rätt duktig vokalist.
The Pearl (Part II) (var är Part I?)
Här kikar vi in på Johnny Cash's område. Historieberättande och nice gura och lite mer. Sköna tonartsskiften. Detta är också ifrån plattan "...And Out Of The Void Came love", som kom ut i år.
The Nowhere Man
Vi avslutar med en finstämd bit. Fin gura och vocals här.
..
Bonus
Här en bonusvideo med scenen i Twin Peaks där dom uppträder med sin låt "Axolotl".
Peace out!
No comments:
Post a Comment