Den italienska slasktratten

I våras var vi ju några ur den här kollektivet som av outgrundliga anledningar lyssnade in oss på den italienska musikskatten. Det var väl kanske ingen av oss om gick över till en helt italiensk musikdiet, men ett antal intressanta saker fick man ju i alla fall höra. 

Men framförallt hade jag efter det äventyret högar av bra låtar liggande som av en eller annan anledning inte platsat. De flesta för att låten var bra, men att hela skivan inte kvalade in. (vi var tvungna att välja hela album)

Jag samlade några spår som jag tyckte var värda att dela med mig av. Det är rätt blandat, men jag tycker nog att de umgås rätt fint i listan. Kanske kan man ana någon sorts nationell italiensk disko-i-moll-tråd genom hela. Ni får avgöra. Håll till godo.

Listan

Sängkammarblicken

Faust'o - Suicidio

Singer/songwriter som debuterade 1978 med den här skivan. Det är något härligt naivt självförtroende i hur han glattar omkring med rösten i den här låten, särskilt i refrängen. Jag tycker att den är otroligt charmig.

Tydligt svår look

Franco Battiato - L'Era Del Cinghiale Bianco

En av italiens största artister genom tiderna. Han började sin karriär tidigt sjuttiotal med experimentell elektronika. Det är rätt intressanta grejer om man gillar sånt. I slutet av sjuttiotalet svängde han och började göra mer lättillgänglig musik, och 1984 representerade han till och med Italien i Eurovision. Väldigt märklig karriärväg, och om jag fattat det rätt är han fortfarande en rätt creddig experimentell artist, trots att han redan runt 1980 blev väldigt mainstream.

Den här låten är från 1979, när han precis inlett skiftet från obegripliga oljud till populärmusik. Jag tycker att den har något med sina stressiga stråkar.

Han skulle senare släppa skivan La voce del padrone som sålde i 1 050 000 kopior i Italien, alltså lite mer än Whitney Houstons Bodyguard och aningen mindre än Pink Floyds Dark side of the moon.

Till originalfokuset föll Franco på att hans tidiga skivor var om än bra och intressanta, lite för experimentella (typ fyrtio minuter med random pianoklinkande) och senare blev han lite för sliskig.

Baobab! - Pornolesbo

Det finns inget att läsa om Baobab. Verkligen ingenting, men det verkar vara en nutida artist. Det går ju inte heller att söka efter henne, tex "baobab artist" ger en massa målningar av apbrödträd. Men letar man lite hittar man till det här instagramkontot. Det här är fan smalt, kom ihåg vem som upptäckte henne först.

Att jag inte valde henne till originalfokuset föll på att hon inte släppt nån skiva. 

Så otroligt härliga killar!

Nu Genea, Célia Kameni - Marechià

En hipsterduo från Neapel som just här har slagit sig ihop med en fransk sångerska. De verkar göra lite glättig strand-disko med mycket tropiska världsmusikinfluenser och alla värderingar man kan lägga i det. Men jag tycker de har ett rätt gött sound. Festligt och kul, möjligen bäst som enstaka låtar här och där. En hel skiva orsakar nån sorts lounge-överdos.

Helt annorlunda idag. Tex frisyren, som numera är lockig.

Ornella Vanoni - Ti voglio

Sångerska med speciell röst. Hon har varit aktiv från 1956 och sjunger tydligen fortfarande, även om bildmaterialet antyder att hon inte är 100% samma människa längre. Rent kroppssammansättningsmässigt alltså. Också hon är en av Italiens bäst säljande artister, med 55 miljoner sålda album.

Denna är från 1977 med lite mysiga diskotoner.

Scarfsen kräver gott självförtroende

Lucio Battisti - Acqua azzurra, acqua chiara 

Tja, det är samma sak här. En av Italiens bäst säljande singer/songwriters. Han har släppt tjugotalet skivor.

Den här skivan från 1970 är hans andra skiva, men kanske tekniskt sett en samlingsskiva då innehållet till största delen redan getts ut som singlar på olika håll. Den var en stor framgång.

Den har något sällskapsresan över sig som jag gillar. Härligt sjuttiotalig.

Att se lite osäker och orakad ut i lila-cerise-neon känns så himla 2018

Fulminacci - Brutte compagnie

Nu byter vi spår. En ynglig som debuterade 2019. Bra låt som jag har svårt att placera i nåt fack. Men även om den skiljer sig från de föregående tycker jag att de alla har någon air av ofarligt poolparty över sig. Denna har dock lite modernare feeling och en gnutta melakoli.

Jag är inte ens säker på att detta är rätt ban, men dessa har i alla fall en sabel så helt fel kan det ju inte bli.

Post Nebbia - Televendite di quadri

Ytterligare en artist som jag inte hittar nån info om. Här passar jag istället på att skryta om vad jag, efter många somrar i Italien, utan större problem kan beställa på italienska

• Espresso
• Bröd bakat med salt
• Bröd bakat utan salt (pane normale... 🙄)
• Den traditionella efterrätten "zuppa inglese"
• Glass i många olika smaker, tex smaken "zuppa inglese"

Motta - Roma Stasera

Motta är en lite mer "vanlig" nutida singer/songwriter, men enligt spottan har han många lyssnare. Den här låten tycker jag har ett fantastiskt driv, och han använder både rösten och språket fint.

Sextiotalig folkmusik-shaman-hårdrocks-vibe. Varför inte.

Squadra Omega - Sospesi nell'oblio

Det finns en ganska stor genre som heter Italian Occult Psychadelica. Det är någon sorts mix av dödsmetall, jazz, prog, elektronika och ambient. Här är ett band som jag ramlade över. Med sina 197 lyssnare i månaden hör de inte direkt till Italiens kulturkanon. 

Jag ville inte dra fram en hel skiva med dem för det blir lite monotont i längden. Och längden, ja den är ju ganska lång. Detta är rätt malande, men de har några jazzigare spår också. Jag tycker helt klart den här genren har något, och en vän till mig säger att han har en italiensk kollega som ständigt plågar honom med tips. Kanske blir det en sådan lista nån dag.