John Grant är en artist jag följt sedan hans solo-debut – ofta återkommer till och som jag alltid ser fram emot när han släpper nytt! Vilket han fortfarande gör med hygglig jämn frekvens.
En sak som skiljer sig från många andra “moderna” artister jag lyssnar på är John Grants texter. Texten kommer annars gärna sekundärt för mig, ofta kan dom gå mig helt förbi. Men i hans fall är det väldigt många låttexter och rader som fastnat för. De är ofta personliga och det finns någon sorts svart, sarkastisk/tragisk humor i Grants texter som slår an en sträng i mig.
…Man skulle väl egentligen kunna klassa honom som någon form av singer/songwriter? Även om det musikaliskt låter rätt annorlunda. Det är en rätt stor bredd på musiken. Grant började som sångare i det rätt bortglömda Americana-bandet Czars och solo-debuten påminner kanske om nån form av 70-tals FM-rock, medan de senare skivorna har mer en elektronisk 80-tals sound. Skit samma. Här är i alla fall ett gäng personliga favoriter i hans låtskatt.
Listan: The Grand Mr. Grant
Om låtarna & skivorna:
“Half of the time I think I'm in some movie, I play the underdog of course
I wonder who they'll get to play me, maybe they could dig up Richard Burton's corpse”
GMF – Pale Green Ghosts [2013]
Vi inleder med en låt från John Grants andra skiva. Pale Green Ghosts har en lite mer elektronisk prägel än de första två skivorna vilket passar väldigt bra till hans ofta rätt deppiga tonfall. Det är inte alltid helt solklart vad han menar med texterna men den här låten lär behandla brist på både självkänsla och självdistans och framförallt hur vissa män överkompenserar för detta genom att uppträda som dom ägde världen. Sinéad O’Connor är featured på 3-låtar på skivan. På här har hon en mindre framträdande roll som backing vocals. Det verkar funnits någon form av ömsesidig respekt dom emellan och Sinéad spelade både in en cover på en av hans låtar och dom uppträdde live tillsammans (ibland med Sinéads dotter också)
“You'd better watch out sugar,
cos I'm about to get my old spice on”
Chicken Bones – Queen of Denmark [2010]
En riktig favorit från solodebuten med ett väldigt aktuell albumtitel (Med tanke på Margaretes abdikering). Jag upptäckte Grant via ett annat favortiband; Midlake, som var rätt heta vid tidpunkten och agerar Grants kompband på skivan. Midlake och Grant har sammarbetat så sent som förra året. Texten utforskar någon sorts allmän frustration och önskan att få vara i fred, en känsla jag definivt själv kan identifiera mig med vissa dagar. Härligt segt 70-talsgung på denna.
 |
| Även Islands kanske 3:e största artist behöver ibland köpa ny toaborste. |
“He’s serving cheese fondue
On the polar bear rug”
He got his Mother’s Hips – Love is Magic [2018]
En något mindre allvarlig låt från Grants fjärde skiva som tog ytterligare ett steg åt det elektroniska hållet. Detta är en gött dansant bit som enligt honom själv handlar om en viss typ av män som gör vad som helst och utan skämmer ut sig själva när de försöker imponera på det motsatta könet. Förutom att texten är väldigt kul, är det en najs prodd som anspelar på både disco och 80-tal. Många snygga synth-sounds på denna skivan om man går igång på sånt. Och vem gör inte det?
“What you got is a black belt in BSBut you can't hawk your pretty wares up in here anymore
Hit your head on the playground at recessEtch-a-sketch your way out of this one, reject!”
Black Belt – Pale Green Ghosts [2013]
En banger till låt! Som är någon form av diss-track till Grants ex-pojkvän. Skivan är inspelad på Island med Isländska musiker (där han varit varit bosatt sedan 2013) Grant är tydligen väldigt språkbegåvad och behärskar Isländska men ska också kunna prata Svenska såväl som Ryska, Tyska och Spanska. 2014 skrev han faktiskt texten till Islands bidrag i Eurovision “No Prejudice” med bandet Polla Pönk. Den slutade på en 15 plats och var väl ärligt talat inte nått vidare.
 |
| Ciara Mary-Alice Thompson AKA CMAT. Jag vet ärligt talat om Artistnamnet var så lyckat. Hur ska det uttalas liksom? Smatt? C-Mat? K'mat? |
Where Are Your Kids Tonight? – CMAT feat. John Grant [2023]
En av mina guilty pleasures från förra året är denna catchiga/kitchiga pop-pärlan från Irländskan CMAT som gästas av just John Grant. Detta känns som en en bortglömd 80-tals pärla som skulle kunnat vara sjungen av Cindy Lauper. John Grant har gjort många gästspel genom åren, bland annat Susanne Sundfør, Hercules Love Affair, Robbie Wiliams, Elbow, Whyte Horses och vitryska bandet Bi-2.
 |
| Oklart om bilden föreställer en av Grants feberdrömmar eller hans önskedröm. |
“I can't believe I missedNew York during the 70's
I could have gotten a head startIn the world of disease”
Grey Tickles, Black Pressure – Grey Tickles, Black Pressure [2015]
Titelspåret från tredje skivan. En skiva som präglas av Grants kamp med depression. John Grant fick är HIV-positiv, något han tydligen blivit under den tid han bodde i Sverige. Detta är väl någon del i den uppgörelsen. En låt om att ha det kasst men kanske också om insikten om att det alltid någon annan jävel som har har det värre. Grey Tickles är ett isländskt utryck för medelålderskris och Black Pressure är tydligen ett Turkiskt utryck för mardröm. Goa mellotron-flöjter på låten föresten.
 |
| Från den Isländska fiskebåts-hipster till urban club-gubbe i zebrakostym. Grant klär i allt. |
Bungalow – Creepshow/John Grant [2023]
Creepshow är ett elektroniskt sidoprojekt som John Grant har tillsammns med lite andra veteraner. Denna låten tycker jag är fantastisk med sin lite jazziga-nattklubbs feeling. Jag tycker mig höra en hel del Loney Dear i Grants musik och vice versa. Röstmässigt är dom inte lika, men det mörka elektroniska soundet och självutlämnande texterna har dom gemensamt. Dessutom är dom tillräckligt lika för att kunna vara tvillingbröder.
“I feel just like Winona RyderIn that movie about vampiresAnd she couldn't get that accent right;
Neither could that other guy”
Sigourney Weaver – Queen of Denmark [2010]
En låt från debuten med några av de roligaste textraderna i en deppig låt någonsin. Låten handlar egentligen om Grants tid i Denver och utanförskap och anspelar på att känna sig som som den enda människan bland utomjordningar. När Grant började solokariären hade han flerar år av tungt missbruk och destruktivt leverne bakom sig. Han var redan 41 år vid tidpunkten för genombrottsskivan. Ändå lite skönt att höra någon som lyckats ta sig tillbaka och lyckas på ålderns höst.
 |
| Blond, tjock och konstig. Ja. Ingen normal person hade riskerat fuktskador på ett Flying-V? |
Boy From Michigan – Boy From Michigan [2021]
Från femte skivan. En självbiografisk låt om hans tuffa uppväxt i Buchanan, Michigan. Relationen till föräldrarna lär inte alls varit bra. Föräldrarna lär aldrig accepterat hans sexuella läggning och hans morsa lär ha kallat honom “disappointment” på sin dödsbädd. Det tråkiga ämnet till trots är detta en riktigt tung låt med grymma saxofoner och en bas som inte går av för hackor. Grant lär för övrigt vara ett stort ABBA-fan och har spelat in en ABBA-cover med Czars.
 |
| Den mer jordnära Isländska-Grant. Eller Jónsir Grantur som man kan förmoda är hans Isländska alias. |
En helt fantastisk tolkning av Nick Drake’s låt. Apropå förra veckans lista och Bowies många misslyckande: Det är ju så här man gör en cover, man tar den långt ifrån originalet och gör den sin egen. Om man gillar Nike Drake kan jag rekommendera att kolla upp dubbelplattan “The Endless Coloured Ways” där denna återfinns, det finns fler bra låttolkningar där. Annars är vår egen José Gonzales & The Books tolkning av Cello Song en favorit.
No comments:
Post a Comment