Morsan steker hamburgare i köket. Tjocka färsburgare i totalt fiberlösa hamburgarbröd med enbart ketchup som pålägg. Hon paketerar in i staniolfolie. Brorsan tar emot dem och springer ner till gillestugan i källaren där alla de 15 kompisarna som han bjudit in till sitt födelsedagsparty är samlade. Som lillebror ser jag gänget gå ner för trappan. Preteens som alla har samma tjocka pottffrissa med luggen i ögonen. Tjejer som killar. Stickade tröjor, manchesterbyxor med en cool lapp på knäet eller jeans med detaljerade broderier på backfickorna. En och annan skinnjacka. Skålar med ostbågar. Drickabackar fyllda med Champis, Sockerdricka och Zingo. Musiken kommer upp genom golvet i form av dunkande bastrummor och mumlande sångröster. Partyt är igång och jag får inte vara med.
I den hemliga perioden 70-80 talet, hänger jag som lillebror på mina bröders musiksmak. Jag är för liten för att köpa skivor men smyger ofta in i deras rum. Sätter på The Model av Kraftwerk, Construction Time Again av Depeche mode eller Vienna av Ultravox. Många år kvar tills jag ska köpa min första platta. Men musikintaget hindras inte av det.
Min fru tipsade om en playlist bestående av samtliga låtar som nämns i boken The Shards av Bret Easton Ellis. Jag läser den nu och man får följa rika ynglingar i ett dekadent L.A. där föräldrar lyser med sin frånvaro vilket ger utrymme för droger och sex. Namedroppande av tidens kulturella yttringar är en betydande del av berättandet. Miljön som beskrivs kanske inte har så mycket med min oskyldiga barndom i Kalmar att göra men när jag lyssnar på låtarna tas jag direkt tillbaka till den tiden.
Jag har plockat från den otroligt långa listan och fått ihop en samling låtar där synt och hårdrock möts med allting emellan. Det är något visst med 70-80 talet. En vemodig ton som stöps om till att bli någon form av hjältemusik. Soundtrackens tid. Alla blockbusters har en soundtrackplatta där filmens scener förstärks av svulstiga körer, tjocka virveltrummor och rivande gitarr- eller saxofonsolon. I många fall musik från samma tidsperiod som Pontus lista från förra veckan. Dock från en annan värld. Varning för raka åttondelstrumkomp. Varning för fadeouts. Varning för konstlad leadsång.
Sådan var den - brorsornas musik
No comments:
Post a Comment