Noterar att jag har 10-års jubileum som musikveckomedlem den här veckan! Hipp hipp!

Jag lyssnar väldigt lite på Svensk musik överlag. Ännu mer sällan på låtar med svenska texter. Det är lite som med Svensk kontra utländsk film: pratas det på ett främmande språk så är det lättare att förbise halvdana dialoger och brister i framförandet: På svenska blir allt mer naket och känns ofta mer pretto och lite banalt.

Men då och då dyker det faktiskt upp svenskspråkiga artister som talar till mig. Och när det gör det så kan musiken träffa mig rätt hårt. Lustigt nog drar jag mig oftast till sångare och sångerskor som inte sjunger traditionellt bra, men som har väldigt eget uttryck. Vokalister som Thomas Öberg, Alf Robertson, Olle Ljungström, DiLeva – eller varför inte Håkan Hellström, attraherar mina öron mer än någon med perfekt pitch och sångteknik.

Så, idag blir det alltså en lista med låtar på svenska. Och triggervarning: vissa röster kanske skaver lite på sina ställen och jag ber isåfall om ursäkt för det. Det är lite det som är grejen. Ibland är det bara en aquired taste. Ibland inte. 

Håll till godo.

Svenska Snedsångare & Textkrånglare

Om artisterna och låtarna i spellistan:

Piccolo och altblockflöjt. Eller som dom också kallas laserföljt och basflöjt. 

Laser & bas - Hot Dang

Carl Lundgren AKA Vit Päls släppte en av förra årets bästa skivor enl. mig. Älskar hans totalt oskolade tafatta röst och jordnära texter som ibland inte alls går ihop varken rytmiskt eller med rimmen. I hans andra band, duon Laser & Bas blir det lite mer tjo och tjim än med Vit Päls. Men framförallt är det jäkligt bra popmelodier och många roliga och ösiga dängor. Det var svårt att välja en låt efter som dom har så många bra. Den här melodin målar upp många fina bilder om ungdomssynder. Älskar slut-refrängen och kören på denna som kommer lite oväntat. Det är melankoli och dansant på samma gång. 

Anarkisten Alkbergs, är såklart den svenska musikens svar på Loranga 

Mattias Alkberg - Ragnar 

Mattias Alkberg lärde jag faktiskt känna via musikveckor (Tack bl.a. Isak) och det var egentligen inte kärlek vid första ögonblicket. Men där fanns något som fascinerade mig med både hans texter och uttryck. En befriande råhet som ibland påminner lite om Neil Young - fast med mer punkattityd. Numera diggar jag verkligen hans musik och texter skarpt och framförallt den här låten håller jag högt. Det är något fantastiskt hur han inte alls lyckas nå dom höga tonerna i refrängen, men samtidigt förmedlar en så jäkla grym känsla av desperation. Sen är det en tokigt bra poplåt på det. Hans senaste platta “Drake” är föresten kul, där han går totalt loss på Auto-Tune. Han har ju några diktsamlingar också om man vill förkovra sig i hans lyrik.

 Från Doctor Martins till Don Martins?

Viktor Brobacke - I Blommor och Bär Jag är ju så kär: 

Jag plockade upp ska-punk bandet Monsters debut-EP ‘Honour Your Friends’ på Dolores Records i Göteborg 1995 – enbart på grund av den stilistiskt avbildade trombonisten på CD:ns framsida. Trombonisten på omslaget föreställde ingen mindre än Viktor Brobacke. Hans bandmedlem Anders Westin skulle sedermera få stora framgångar som Moneybrother (Med Viktor som ständig sideman) men för mig är alltid den där energiska mod/skinhead snubben från Monster. När jag snubblade över hans skiva “Vuxna Barn” härom året kopplade jag först inte att det var samma snubbe, men skivan seglade sedan upp som en av mina mest spelade 2020. Det är lite teatraliskt och lekfullt över låtarna, med roliga arrangemang, knasiga texter och oväntade vändningar och melodier. Lite proggigt. Grym musikvideo till denna låten också! Bonusklipp med Viktor & Hesa Fredrik: https://sverigesradio.se/artikel/6836209

Mira är, tro det eller ej, släkt med Ravi Shankar (och därmed också Norah Jones.)

Mira Ray - På Avstånd

Kanske den mest kompetenta och meriterade vokalisten på listan? En helt ny bekantskap för mig som jag lärde känna i ett pod-avsnitt bara för några veckor sedan. Jag blev förälskad i  hennes musik direkt, förutom att den är catchy som fan och svänger grymt så gillar jag verkligen hennes jordnära texter. Det finns en “rivig” kvalité i Miras röst och tillsammans med lite retro-sound för hon mina tankar till artister som Lena Nyman, Towa Carson och Lill Lindfors (Utan att för den delen låta som någon av dessa).  Mira brukar även sjunga med country-sångaren David Ritschard som också hade platsat på denna listan.

Kaffet är beskt och kallt. Men Matti ser livet på den ljusa sidan.

Franska Trion - En Dålig Dag är också Bra

 Jag älskar Franska Trion, men jag har full förståelse om Matti Ollikainens röst (Ett geni i min bok) inte tilltalar alla. Inte vacker, men alltid extremt uttrycksfull. Ibland tänker jag på Franska Trion som Bo Kaspers Orkesters motpol eller antites: snarlikt jazzigt sväng och finurliga poptexter. Men Bo Kaspers känns som en smakfullt renoverad patriciervilla på Lidingö en fin sensommardag – och Franska Trion är mer en inrökt 2:a i Masthugget en regnig novembermorgon. Lustigt nog föredrar jag den senare - åtminstone musikalisk. Bra och kul text.

Det är glädjande att de gamla dödsfienderna verkar ha blivit vänner och ingen omkommit i en bussolycka.

Andreas Mattson - Tidigt Nittiotal

Popsicle ligger mig varmt om hjärtat, av 90-tals indiebanden står dom nog högst på min lista och detta tack vare Andreas Mattsons strålande låtsnickeri. Den här melankoliska låten blickar tillbaka på den tiden då Popsicle stod på topp. I texten sjunger Andreas att han är på väg tillbaka till Stockholm från någon festival i början i nittiotalet. Jag vill gärna föreställa att det var just den festivalen som mitt gamla band också lirade på. Och där vi spelade fotboll backstage med Popsicle och 

Broder Daniel. Vem vet? En fin melankolisk låt och snygg ljudbild är det i alla fall, en sån där låt man vill åka bil till en regnig natt till.

En bild som får en att tänka: Det här ju inte Johan Karlsson, detta är ju Johan Carlsson. En av Örebros mest framgångsrika mäklare. 

Familjen: Malmö Stad

Från Stockholm till Malmö! ‘Det snurrar i Min Skalle’ är lätt en av dom bästa svenska låtarna från 2000 talet, men den här dängan är fan också en riktig banger. Johan “Familjen” Karlsson är visserligen ingen stor sångare. Men jag diggar verkligen hans karakteristiska Hässleholmsdialekt. Särskilt hur han sjunger “Fuuuula”. Kanske är det bara någon form av undertryckt “Malmö/Skåne-nostalgi” som spelar in nu när jag lämnat den södra landsänden. Låten i fråga skrevs för SVTs Den Tunna Blåa linjen, tar man den Blåa linjen i Stockholm hamnar man antingen i Hjulsta, Akalla eller Kungsträdgården, nu vet ni det.

En av Sveriges mest obekväma män. Inga djur skadades vid fototillfället. 

I.B. Sundström - Vågorna

Har ingen vidare koll på Isak “IB” Sundström. Men när Per Singding Larsson skulle intervjua hans band Pascal var han härligt akward (Se bonusklipp) Han påminner lite om Matti Ollikainens och Carl Lundgren i sin lite tafatta framtoning och lite klena, bräckliga röst. Samtidigt älskar jag kontrasten hur han försöker att låta sensuellt. Det är något skönt/oskönt hur han väser fram “seeexiga”. En annan anledning att jag gillar låten är att kompet lånar friskt från Bowies ”Heroes” , fast ljudbilden är bomullsmjuk och betydligt mer drömskt.

Honungsvägen i Staffanstorp. Sveriges svar på Graceland?

Honungsvägen - Istid 

Det tog mig en stund att bestämma mig för om jag verkligen gillade denna låten eller ej. Christina Karlsson har en liksom en lite enerverande gäll och ettrig stämma. Den får mig tänka på Mumintrollens Lilla My av någon anledning. Men likt wasabinötter - som bränner till i näsan lite obehagligt är det ändå något som gör att jag faktiskt vill ha mer av detta. Lite skönt också att det finns mer än en nöt i snacks-skålen i form av Jonas Bergström, som är duettpartner på detta spåret. Sen är det faktiskt en stark indiepoplåt. Mattias Alkberg och Annika “Säkert” Norlin har bidragit till texter på denna skivan, men är osäker på vilka låtar.

Elin + Jämtländskt Kalhygge. Ej synligt på denna bild 100.000 mygg.

Ellen Sundberg -  Döden 1986

Ellen slog igenom med sin skiva med  fina tolkningar på Kjell Höglunds musik (Emil hade med den fantastiska Fördömdas Ö på en lista för ett tag sedan). Hon förekommer även i den sevärda dokumentären om Kjell som finns (fanns?) på SVT. På uppföljaren ger hon sig på att tonsätta Bodil Malmstens dikter och även detta görs med bravur. Döden 1986 är en tragisk historia om en jämtländsk jordbrukares saknad efter sin hustru som han förlorat i bröstcancer. Låter det kul? Njea, kul är kanske är fel ord. Men det är en jäkla berättelse som berör – och en låt som trots sina nästan 12 minuter inte blir tråkig. Mycket tack vare ett väldigt snyggt malande, dynamiskt arrangemang men också ett fint framförande. Det är en bedrift i sig.

Bonusvideos:

Ett väldigt viktigt klipp ang. "Familjen" 2010 års Hässleholmare jag snubblade över.

IB  Sundström och hans band Pascal gör en av de mest obekväma intervjuerna i svensk TV-historia.

Viktor Brobackes underbara video till I Blommor och Bär Jag är ju så kär

Sveriges Största Snedsångare genom tiderna?