Udda 60tal #2 - Apparater & Experiment

Dags för andra delen i udda 60tal!
Denna gång fokuserar vi på den elektroniska musiken som så smått hade börjat spira. Musique concrète med sina inspelade ljud och viss konstmusik med diverse elektronisk utrustning började redan på 50-talet (och förtjänar sin egen lista) mer här fokuserar vi mer på korsningen mellan den experimentella konstmusiken och popmusik, alltså elektronisk musik från 60talet med rytm och melodier och mycket experimentlusta!

Listan hittar ni här.

Låtarna, denna gång för ovanlighetens skull i kronologisk ordning!

1. Tom Dissevelt & Kid Baltan - Syncopation (1958)

Vi börjar med de två nederländska kompositörerna Tom Dissvelt och Dick Raaijmakers aka Kid Baltan. Inspelad i Philips Research Laboratories, dvs företaget Philips RND lab då det var där vetenskaplig test-utrustning  som signalgeneratorer, ringmodualtorer, filter, förstärkare och rullbandspelare fanns, långt innan någon hade byggt syntar.

"Just press play"-debatten började redan 1958

2. Dorothy Collins & Raymond Scott - Lightworks (1959)

Vi hoppar över till Amerika där artisten/ljudteknikern/komponent-byggaren Raymond Scott tillsammans med frugan Dorothy Collins presenterar den bubbligt jazziga Light works.

Så pinsamt, Raymond har ännu en gång fastnat med fingret i 1/4" jacket. Dorothy låtsas som ingenting som vanligt.

3. Joe Meek - I Hear a New World (1960)

Den brittiske ljudingenjören Joe Meek var en pionjär i att använda inspelningsstudion som ett musikinstrument med en massa eko, ljudeffekter och bandmanipulation, Hans mest kända bidrag till musikhistorien är som låtskrivare och producent till låten Telstar av The Tornados men han gjorde även många låtar under eget namn. Här får vi höra den ljuvligt skruvade I Hear a New World. Tyvärr led Joe av schizofreni och bipolar dissorder och sköt sig själv 1967 efter att först ha skjutit sin hyresvärd som klagade på för hög musik.  

Joe var väl medveten om att det inte finns några genvägar till det perfekta ljudet.

4. Delia Derbyshire - Doctor Who (1963)

BBC Radiophonic Workshop startade 1958 och var BBC ljudeffekts-avdelning som samlade musiker och tekniker intresserade av musik, ljud och experiment. Delia började arbeta i Radiophonic Workshop 1962 och skapade ljud och musik för mer än 200 radio och tv program. Hennes mest kända skapelse är den spöklika signaturmelodi till tv-serien Dr Who. Delia skapade den endast med hjälp av manuellt klippande och klistrande med bandloopar samt några tongeneratorer och filter. Inga syntar, ingen cv, ingen sync, ingen midi. Tyvärr lyser kvinnliga elektroniska artister tidiga alster från 60talet med sin frånvaro på Spotify och de som finns hittas oftast i konstmusik-facket (som får bli en annan lista).

Delia keeping it reel to reel

5. The United States of America - Cloud Song (1967)

Även inom 60talets psykedeliska rock kunde man hitta elektronik, tex hos The United States of America som använde sig av rullband och oscilatorer  som komplement till mer traditionella instrument. Jag älskar  Dorothy Moskowitz  svävande drömska sång och den sparsmakade stråkbaserade ljudbilden. Det påminner lite om Beach House möter Fleetwood Mac's Albatross, grymt!. Tyvärr splittrades bandet efter deras första och enda album pga av musikaliska meningsskiljaktigheter som bland annat resulterade i äkta handgemäng mellan låtskrivaren Joseph Byrd och violinisten Gordon Marron.

Vita tangenter är det nya svarta tangenter!

6. Pierre Henry & Michel Colombier - Messe pour le temps présent: 2. Psyché rock (1967)

Ok, vi får bryta mot regeln lite för Pierre Henry är mest känd för sin Musique concrète men i den här baletten(!?), tillsammans med kompositören Michel Colombier, får han till ett grymt sväng med typiska popinslag. Låten har samplats/remixas i senare tid av tex Fatboy Slim men det är i sin råa ursprungliga form den låter bäst tycker jag. Den där skrikande synten låter väldigt likt den Daft Punk använder i Rollin' and Scratchin'  30 år senare, inspirationskälla kanske? 

Pierre Henry letar förgäves efter en inbyggd askkopp i mixern.  

7. Dick Hyman - Topless Dancers Of Corfu (1969)

Vi är nu framme i slutet på 60talet och Moog-synten har haft sin premiär så plötsligt kan gemene man få till elektroniska ljud utan tillgång till dyr vetenskaplig testutrustning. Piano-viruosen Dick Hyman tog tillfället i akt och levererar här en ljuvlig exeotica-osande rymddänga i 5/4.

Skulle du köpa en synth av den här mannen? Svar: Ja!

8. White Noise - Love Without Sound (1968)

Brittiske David Vorhaus var på en föreläsning med ovan nämnda Delia Derbyshire och blev såld på elektronisk musik. Med hjälp av ståbas, bandmanipulation och den första engelska syntesizern, EMS Synthi VCS3 (naturligtvis utan keyboard men med pins och joystick istället) lyckades han skapa helt magiskt udda musik. Tänk att få höra det här 1968! 

David visar stolt sin ståbas, inget konstigt med det

9. Silver Apples - A Pox On You (1969)

Släng er i väggen Suicide, Silver Apples var 10 år före er, rått kompromisslöst och eget! Bandet fick sluta efter deras andra skiva då de råkat ha med en Pan Am logga på sitt  skivomslag och därför blivit stämda av flygbolaget vilket i sin tur ledde till att deras egen label Kapp gick i  konkurs 1970, mitt under jobbet med deras tredje skiva.

Simeon Coxe visar sin 10kg tunga pjäs "The Simeon"

10. Bruce Haack - Electric to Me Turn (1970)

Och vi tänjer lite på reglerna igen med en låt från 1970. Bruce började dock med musik tidigare och hade på 60-talet redan byggt egna vocoders, robotmusikanter och en synt som man spelade genom att röra människor. Hans opus kom dock 1970 med albumet The Electric Lucifer där man bland annat hittar låten Electric Turn To Me. Här blandas egna skapelser med moogsyntar och en sjujävla sväng!

Bruce visar Haackan

Honorable mention

En lista om tidig elektronisk musik är ju inte komplett utan att nämna Wendy Carlos så här får ni njuta av hennes tolkning av Purcells mäktiga Funeral of Queen Mary. (Hamnade utanför listan då den är från 1971)

Unintentional ASMR med John Butler

Specialinstruktioner till den mer avancerade lyssnaren finns längre ner.

ASMR är inte musik. Spoken word är inte heller musik. Men båda är effektfulla att kombinera med musik i vissa fall. Speciellt en typ av ASMR genre är särskilt lämpad att använda som komplement till musik och det är oavsiktlig ASMR.  

Den okrönte konungen av oavsiktlig ASMR eller unintentional ASMR som det såklart heter på engelska är ju den amerikanska konstnären Bob Ross. The OG. Hans lugnande röst och målande sätt att prata på skapar magi för folk som är känsliga för denna typ av stimulans. Men det är inte konungen själv vi ska bekanta oss med just idag.

Som en som brukar gilla att ha oavsiktlig ASMR på, antingen som bakgrundsljud men ibland också som avslappning har man lagt på sig en del favoriter genom åren. Jag kommer länka till en del sådana godingar så att man kan testa vilken som passar just DIG bäst. Men den som jag kommer rekommendera för den här listan är den ortodoxt kristna bonden John Butler (Inte att förväxla med Carl Butler, den svenska kokboksförfattaren och krögaren). Som skeptiker och ateist så tänker jag att det han har att säga inte är särskilt mycket att hänga i julgranen, men vem bryr sig när det primärt är hans röst man är ute efter. 

Så instruktionerna till denna listan är ju att sätta på ASMR-videon och ha den som bakgrund till musiken, åtminstone något varv, eller några låtar. Jag förstår att detta kan vara svårt att få till på mobil enhet, men då får ni testa lite på dattan senare bara. Volym på musik kontra ASMR-video får man experimentera sig fram till. Det finns inget rätt eller fel här. Kan till och med vara så att man får justera låt för låt.

Listan består endast av instrumental musik, nästan uteslutande pianomusik. Jag har en viss fetich för intima piano-ljud. Det ger en dramatisk, men vilsam stämning till ASMR videorna. Sjukt prettig lista, jag vet, men det är vad det är. Det va allt jag mäktade med en kall november som denna.

https://www.youtube.com/watch?v=yEhFazJxRso <---- ASMR Videon
Listan <---- Listan

_____________________________________________________________

Bonusvideor som ni kan testa lite med om John Butler inte va din grej:

THE INVERTED WORLD <----- total idiot som tror att universum existerar inuti jorden. Mycket bra. Men lite kass ljud tyvärr.

UNIFORM INSPECTION - recruit class 84.

Färganalys på ett japanskt spa

Grekiska Gudar vol II - Mikis Theodorakis

För nästan ett år sedan postade jag listan Grekiska Gudar vol I - Manos Hadjidakis och nu kunde jag inte stå emot alla inkommande mail, fax och tiktok-messages där ni begär Vol II.

Denna gång handlar det om Hadjidakis gode vän Mikis Theodorakis (1925-2021).

Lista finnes här: https://open.spotify.com/playlist/1XPYgqUPj7whj7YsUISMLl?si=868e3785ae8d4b06

Mikis var en stor innovatör inom grekisk musik, då han kombinerade mer traditionell musik, med klassisk musik (körer, orkestrar, etc) med filmmusik. Han är kanske mest känd bland pöbeln för att ha komponerat soundtracket till Zorba.

För den historiskt intresserade är det ingen nyhet att Grekland hade det lite rörigt efter andra världskriget, där mestadels vänsterpartisaner befriade landet från tyskarna, för att sedan bli en bricka i kalla krigets stormaktsspel där någon i Jalta drog järnridån öster om Grekland. Ett inbördeskrig och lite CIA-meddlande senare instiftades en högerjunta 1967.

Mikis som stod långt till vänster (han var helt enkelt kommunist) blev fängslad och torterad men sedemera släppt efter protester från både Shostakovich och Harry Belafonte.

Han blev också stor idol i Sosse-Sverige där både Sven-Bertil Taube och Arja Saijonmaa har givit ut tolkningar av Theodorakis musik. De finns i en skivback nära dig för 10kr styck, men åtminstone Arja Saijonmaa's skiva är väldigt vacker.

Till hans största verk hör den oerhört gripande Mauthausen-trilogin vars text skrivits av en överlevare från Mauthausen-koncentrationslägret.

Hoppas ni uppskattar Theodorakis!

Nittiotalsblandband från framtiden

Foto av mig när jag skulle skriva en smart text om den här listan

Jag ber om ursäkt i förväg, jag har haft lite dåligt fokus under hösten och när jag skulle sätta mig med den här listan började jag dra in låtar här och var ifrån. Resultatet blev en rätt spretig blandlista och inget särskilt ambitiöst tema. 

Efter ett tag började jag märka en tydlig slagsida åt nittiotalet och spann vidare på det. Det mesta antingen är från nittiotalet, låter som nittiotalet eller borde vara från nittiotalet. Det är enkla tonåriga riff och melodier, några kändisar, några okändisar, och för ungefär såhär känner jag nog att hösten 2025 låter.

Listan

Faith No More - Land of Sunshine

Inledningslåten på kanske nittiotalets snyggaste skiva. Den här har jag hört en miljon gånger, och den har ploppat upp som en favorit igen nyligen.

Svart Ridå - Verkligheten har jag här för mig själv

Ungt svenskt band som låter som Kent. Nästan exakt som Kent faktiskt. Tralligt som tusan.

The Smashing Pumpkins - Daphne Descends

Kanske tycker jag ändå att den här lite mindre omtyckta skivan med Smashing Pumpkins är deras bästa. Lite mörkare™!

The Sugarcubes - Blue Eyed Pop

Björk meets B-52's. 

Orville Peck och Kylie Minogue - Midnight Ride

Låter som en radioplåga men blev aldrig en. Lite i glättigaste laget för att komma från Orville Peck, men uppenbarligen har han fått en möjlighet att göra en duett med Kylie Minogue som bara handlar om att ligga, så vem är jag att döma om han nappar på det.

Yvonne - Drifter

Tonårsångest deluxe. Var denna med i Fucking Åmål kanske?

Blonde Redhead - Misery Is a Butterfly

Några låtar av Blonde Redhead fanns i min rotation tidigt tvåtusental, men jag vet verkligen inget om dem. 

Rotem Geffen - The Night is the Night

Nu vet jag inte vad som hände. Det finns knappt någon musik i den här låten, bara snack, men den talar till mig. Låter liksom lite Einstürzende Neubauten på något sätt. Hon är svensk.

Nick Cave & The Bad Seeds - Wild God

Ganska ny låt av Nick Cave. Pampig, han kan fortfarande.

The Cure - I Can Never Say Goodbye

Tänk att lyckas med paradoxen att förmedla en stark känsla av att vara ett band på dekis genom att göra en så episk platta. The Cure's nya skiva från förra året är like bra som den är simpel. 

The Usual Harmonic Suspects

 

Välkommen, kära höst!

Min favoritårstid, som fyller mig med massor av kreativt kaos. Och ja, klassiskt blir ofta temat i spellistorna. Idag kör vi en lista med höstiga favoriter som sträcker sig från barock till modern klassisk och ambient, många av dem har dessutom figurerat i film eller teater.

Dirigentpinnen

Vi börjar fint i Norden med Anitra's Dance av Edvard Grieg. Den gick varm hemma under barndomen, från pjäsen Peer Gynt av Henrik Ibsen.

Tätt följt av Zbigniew Preisner (..jäkla polska namn) som gjorde musiken till Trois Couleurs-trilogin (trikoloren) av Krzysztof Kieslowski (JÄKLA POLSKA NAMN whats up with 19 bokstäver långt med 5 stavelser). Ett mästerverk som målar livsöden med sällan skådad perfektion. Här en favorit från Blanc ("den vita filmen").

Och svaret är ja på frågan - har Max Richter gjort en rendition av Vivaldis Four Seasons? Ett väldigt intressant experiment. Om man kan originalet lika väl som var ens navel sitter, blir detta en lyssningsvärd modernisering som ändå håller sig trogen och respektfull mot förlagan. Och ja, det är från 'Spring'-sektionen. Men det är bara vad Vivaldi tyckte. Vivaldi har inte alltid rätt om vad som passar till vad.

Sergei Rachmaninoff – Piano Concerto No. 3, även kallad "Rach 3". Tänkte ta en kortare avklippt bit, men vi får tåla mitten här på runt 11 minuter (hela konserten är cirka 40 minuter). Tog mig ett tag att på riktigt uppskatta den i sin helhet, men det gick till slut. Det debatteras en del akademiskt om vem som gjort den bäst. Kul läsning när man inte fattar nånting. Ett av världens svåraste stycken att spela, och har en central roll i filmen Shine, om den australiensiska pianisten David Helfgott, porträtterad av Geoffrey Rush och Noah Taylor, som jag varmt rekommenderar.

Sen låter vi sinnet vila lite med Deaf Center - The Clearing. Moderna, klassiska och ambienta bitar. Denna kryper under skinnet på mig på det mest underbara sätt. Inte med i någon film vad jag vet, men borde den inte vara det liksom?

Vidare till Mr. Turner av Gary Yershon, från filmen med samma namn. Krypande, smaskiga stråkar deluxe.

Och sen en fin vals av Richard Robbins från A Room With A View.

Sonnerie de Sainte-Geneviève du Mont de Paris (jäkla franska namn) ligger varmt om hjärtat. Av Marin Marais på 1700-talet. Extra toksvårspelat violin-stycke, förmodligen för att han själv var oerhört grym på instrumentet. Älskar den här typen av barockiga, klassiska och minimalistiska kompositioner. Moll-brytningen blir så mycket mer kraftfull. Jag lärde min dotter vid åtta års ålder att höra skillnaden mellan dur och moll genom att låta henne upptäcka skiftet själv.

Apropå minimalister, Philip Glass får så klart hänga med. Här med soundtracket från utmärkta The Hours.

Avslutningsvis, en riktig dänga av Brahms med hans fascination för ungersk dans. "Stråkarna har vind i seglen", brukade morsan säga. Kunde inte ha beskrivit det bättre själv.

Peace out!

Mer därifrån

Samtliga låtar på den här listan kommer från otroligt bra skivor. Skivor med åtminstone flertalet bra låtar. 

LISTAN

Beck är en av mina absoluta favoriter. Morning phase är inte något slumpat namn, han har verkligen lyckats hitta ett morgon-sound här. Say Goodbye, Morning, Heart is a drum, Blackbird chain, himla bra låtar. Country Down är speciell dock, den är så illustrativ och vacker.

En lite äldre skiva. Om ni inte visste det så har Beck fortsatt släppa bra musik ända fram till idag. Guero har för många bra låtar för att nämna alla. Earthquake weather har hängt med mig länge och har fina minnen till den. Jag inser ändå dock att den förmodligen är lite krävande.

Alltså hur ett band kan ta fram en sån stor mängd av bra bluegrass känns helt ofattbart. Vilket fantastiskt band detta är. Hela första skivan är bra. Ten feet tall, The bullet, The plank, Beneath the piano, Chained to the couch...

Jag tror detta var andra skivan som kom till Spotify. Jag tittar igenom deras diskografi och känner inte igen de två skivorna som kom där emellan. Kul att man har mer att lyssna på iallafall. Do wrong right är också helt fullpackad med bra grejer. All hail har möjligtvis en av de bästa låttexterna jag hört. "It aint a drug goddamnit, I'd give it to my only son"

Alltså jag gillar allt av Mark Knopfler. Hade jag bara kunnat välja ett band att lyssna på resten av livet hade det nog varit Dire Straits. On every street påminner mig om när jag först träffade min fästmö, bara för att vi spelade den mycket tillsammans. Jag pratar om favoriter hela tiden i det här inlägget men hur som helst, On every street, absoluta favoriten. Bästa låten som någonsin gjorts.

Och här kommer den bästa skivan som någonsin har gjorts. ALLA låtar på den här skivan är fantastiska. Vilket sound, vilka texter. Helt otrolig skiva. Det är snart 20 år sedan den släpptes och jag vill fortfarande inte sluta lyssna. Fortsätt lyssna på Madame Geneva's, Let it all go, In the sky, Behind with the rent, The fish and the bird.

Den mest aktuella skivan. Jag hörde Burnout på P3 för några år sedan. Lyssna även Everyday bit, Frequent flyer, Burnout.

Wax Fang är nog ett relativt okänt band. Jag gillar det mesta Scott Carney gör men jag tror inte riktigt hans karriär nådde några höjder. Hans mest spelade låt Majestic fick mycket spridning via ett avsnitt av American Dad men sen hände inte så mycket mer verkar det som. La La Land har många bra.

Världens snyggaste albumcover? Victory Laps har ett udda sound som många förmodligen kommer anse svårlyssnat. Jättebra texter dock. Do the math är speciell, unik, konstig, jättebra. Lyssna även Serenity now, Pusher, Decathect, Mystery girl. Nu fick vi lite rymdtema också ju.

MSP har ju en sån jävla mängd av album och låtar. Mycket som är halvkasst och jobbigt men också väldigt mycket bra. Forever delayed har flera stora klassiker men jag gillar verkligen deras cover på Suicide is painless (förutom gitarrsolot).

LUND in a Box

För ett par månader sedan hade jag en flirt med svensk 90-talsindiepop, tänk “In a Box” med Brainpool och “Not Forever” med Popsicle.

Otroligt kul med hela klimatet runt omkring också. Som Popsicles Andreas Mattson sa: “Brainpool spelar ju mest för att det är kul att lira i ett popband. Det vi gör är på fullt allvar”.

Den här gången stickspårade jag vidare till ett tema som blev “Band som kommer från Lund” och insåg bl a att just glädjen och att inte ta saker på onödigt stort allvar ofta återkommer i lundensisk musik.

(For info: Självklara lunda-Damn! är alltför välkända för att stjäla en listplats bland dessa förhoppningsvis mer okända 10.)

HÄR ÄR LISTAN: LUND in a Box!

0. Till Österlen - Last Call, Balalaika Boyz

En fristående introlåt enbart här för att ta er till kärnan av Lund, därför 11 låtar i listan. Studentikosa barbershopmän som skönsjunger bort det mesta av vemodet från originalet “Till Österland”.

2. Death To My Hometown - Logh

Gillade detta skarpt när den kom, Logh kändes lagom deppiga och shoegaziga för mig. Återupptäckte låten för ett gäng år sedan när den användes i en trailer för ett spel från Massive.

3. Moderata Brudar - Fiendens Musik

Proggpunk från sent 70-tal. De slog tydligen både åt höger och vänster. Känns som moderat-dissen här snarare är en illa dold gubbsjuka.

4. Business Man - Niels Jensen

Svajig syntpop med lite distgitarr. Inte bestämt mig för vad jag tycker om det här.

5. Se mig i dig - Henrik Venant, Lyxorkestern

Lite av en skånsk Billy Idol. Gillar skarpt att det är smått omöjligt att höra vad han säger/sjunger på nästan alla hans låtar.

6. Heading South - The Sinners

Debuterade på scen som förband till Wilmer X (alltid haft mycket svårt för Wilmer X).

7. Never Trust a Klingon - S.P.O.C.K

De har uppträtt fem gånger på Blekingska Nation i Lund och denna inspelning är från Mejeriet vilket får ursäkta att de nog kommer från Malmö (?). Rikard hävdade nyss på musikveckor IRL att “SPOCK dödade syntmusiken”. Jag hävdar att de höll liv i den mha just glädjen och ett par hundra trekkies som brölar med i refrängerna.. hmmm.. eller är det kanske just detta som dödade genren?

8. Sound Mirrors - Covenant

Futurepop enligt Wikipedia. Driver på bra och sångrösten matchar så fint med soundet.

9. Dixies Bar - City Kent

Lättare punk. Känns som rockig BobHund. Sångaren Simpa hade tydligen som sin grej att låta sitt kön hänga ut på scen när det begav sig. 100% pun(g)k på det.

10. Logastellus - Serial Cynic

Tre tjejer från Lund som bildade bandet 1995. Löstes upp 2000 då alla gick vidare till nya band. Hårdast på listan. Rage-against-punkigt.

11. Metro Jets Premiere Concert - Brainpool

En låt från deras rockopera Junk, känns som en bra eftertextlåt på denna lista.

Finns en lite charmig lågupplöst dokumentär om deras fleråriga musikalprojekt på youtube: https://www.youtube.com/watch?v=2PAojhOs5w0

Utanför listan BONUS TRACK som startade listan = In a Box med Brainpool, här från Söndagsöppet:

https://www.youtube.com/watch?v=XOWbYI5SAvw&list=RDXOWbYI5SAvw&start_radio=1

David Birdes ironiska uppsyn vid gitarrsolot, Jens Janssons perfekta indie-batterist-look och en snyggtrött Janne Kask vid micken. Må vara en sönderspelad låt som klampar fram på otroligt svag is i ett forum som detta, men jag kommer stå där redo med isdubbarna, för den är en jädra banger!