Franskt

Den franska listan.

Kände mig lite fransk idag när jag vaknade. Lite tjurig, ville bara ge upp och gå och lägga mig igen men ändå fanns där någon form av stolthet. Det hela slutade med en listan med franska fina bitar.

Först ut är den kramgoa Flat Eric med Flat Beat. Få kramdjur som chefar lika fint som han och det är nog tough love som gäller där.
Tough love var det ju mellan Bönny and Clyde med och det sjunger Serge Gainsbourg och Brigitte Bardot om. Franskare än så blir det nog inte. Serge ansågs ju vara en riktigt Sexy boy på sin tid vilket leder oss vidare till Air med just den låten.

När man som Serge är en sån heting och går på disco så är det nog många som vill sjunga Cerrones 70-tals slagdänga för honom och då kan det gå väldigt snabbt, Fast Track, raka vägen mot samboskap, bolån osv. Det funkar ett tag och sen vill man ha nått nytt och fräscht. Bryter upp, krisar, köper en gammal 80-tals cab och kör längs någon kustväg och hör havet, kanske är det Pacific Coast Highway. Går fint i början men sen blir det biljakt och skit. Spännande ett tag men det brukar lösa sig och livet leker, man glider och skruvar upp volymen när Plastic Bertrand sjunger om just det.

Den här glammig stilen håller ett tag men som alla vet så behövs det alltid lite hårdrock. Idag blir det med de franska svartkonstnärerna i Sortilége. Efter det är det dags att packa ihop det här och tänka på refrängen, just det gör Sebastian Tellier.

Det var den franska listan.  Franskt

Oldies but goldies

Hastigt och lustigt ihopknåpad lista, hade ju glömt att jag bytt dag med monsiueur Jälevik.
Dagens lista: oldies but goldies

Drum and bass is back!

Här kommer midsommaraftonens lista, något försenad. Jag hoppas inte ni fick ställa in midsommarfirandet av brist på musik.

På mitten av nittiotalet var under några år drum and bass det absolut fetaste. Höjdpunkten var för mig var när flera av storheterna från Metalheadz dök upp på lollipop-festivalen 1997. Ett par år senare känns det som att dnb försvann från kartan. Men dnb lever med en ny generation artister, det räcker att kolla in sounddrop för att inse det, drum and bass-kanalen är deras tredje populäraste.


 LISTAN -->> dnb is back! <-- LISTAN


Listan inleder med en klassiker från den gamla eran, consciousness av Photek (som fortfarande är aktiv). Resten av låtarna är mer samtida. Norska duon Future Prophecies ökar tempot när de levererar Jack the Groove. Riktigt nice!

Därefter Chubrub av grabbarna Ed Rush och Optical. Optical som  producerade åt Goldie, drum and bass poster boy och för övrigt Björks sambo at the time.

Näst ut en skön låt av Netsky, inte e-mail wormen utan en belgisk producent av den nya skolan som är omåttligt populär att dömma av sounddrop-kanalens playlists.

En holländsk trio vid namn Noisia följer upp. Monotont och taktfast ftw!

Mufflers dansanta Futureshock får avsluta. Norrmän bakom rattarna igen.

ELO don't love you anymore

En av musikhistoriens mest tragiska stunder måste ha varit när Jeff Lynne och Roy Wood bestämde sig för att inte göra musik tillsammans längre. Deras hatkärlek skapade finfina grejer under de första två åren av Electric Light Orchestra.
Det som kom därefter blev den rock-disco som de flesta förknippar med ELO, men jag undrar vad för kul som hade hänt om de hade fortsatt. Här är deras tidiga sound i korthet.

ELO don't love you anymore

Reclaim the flöjt!

Japp, dags för ett annat musikinstrument som fått stå i skamvrån alltför länge, mycket tack vare skojjare som Kenny G. Dagens lista är dock helt KennyG-fri. Det mesta är dock tvärflöjtsbaserat men det kan ha smugit sig in ett och annat träblås och syntflöjt också.

Listan:
DamnYouKennyG

Igen?

Nu var det visst jag igen, har iallafall en känsla för att komma ihåg att titta på bloggen lagom tills det är min tur.
Snabb gjord med gamla favorit artister. Vissa med lite fart för en gångs skull, iallafall ibland.


Jag igen?

Tretakt

Tretakt

Jag anser mig vara en hyggligt musikalisk man. Dock har det där med taktart alltid varit ett mysterie för mig. "den går ju i sex åttondelstakt för sjutton!!" fuck you. Visst hör jag att "take five" har en lustig takt men inte fan hör jag att det är fem fjärdelstakt. Tretakt däremot, det hör vem som helst. Går inte att ta fel på. Jag gillar valstakten och har samlat ihop tio fina tretaktare.

Freddie Wadling - Fattig Bonddräng

Georg Riedel feat. Astrid Lindgren eller nått. Om det hårda drängalivet. Supa, slåss och jaga fruntimmer samt dödsångest.

Rodolfo Biagi - Viejo Porton

Javisst, en tangovals. Man dansar alltså tango till vals på tangohaken ibland, en sensationell nyhet för många inser jag. Denna är min favoritvals att dansa till. Så här bra dansar tyvärr inte jag till den.

Emmylou Harris - Tennessee Waltz, Flying Burrito Brothers - Farther along

Valstakt är vanligt i fin gammal country men plockades ävenupp i rock/hippiecountryn på 60-70-talet, bäst bemästrad av Gram Parsons och hans Flying Burrito Brothers. Hans gamla flamma Emmylou Harris gör det fint också i sin lite mer slipade Tennesse Waltz.

The Handsome Family - My Ghost

Även denna visa är på countrytemat. Dock lite mindre traditionell text. Uppmärksamma lyssnare kanske observerar att The Handsome Family förekommit några gånger förut i mina listor. Det är ingen tillfällighet, de är ju så himla bra. Spelar gärna tretakt också!

Monica Zetterlund - Farfars Vals

Vi svenskar gillar ju vals. Jag gillar särskilt denna som blandar jazz och gammelvals och går lite i moll då och då.

Gena Raps - Walz No 5 (Antonin Dvorak)

Många klassiska kompositörer (när blir man klassisk??) har skrivit valsmusik. Chopin, Schubert, Dvorak, Shostakovic, osv. Finns mycket fint att välja på. Jag valde denna som jag tycker är riktigt fin.

Le Traffic Quintet, Alexandre Desplat - Dinner Waltz

Fin vals från filmen "Lust Caution". Avvaktande, uppstannande men samtidigt flödande.

Leonard Cohen - Chelsea Hotel

Leonard Cohen har skrivit mycket fint i tretakt. Avskalat och bra.

Povel Ramel - Johanssons Boogie-woogie vals

Ingen valslista är komplett utan Povel Ramels första hit från 1942. Lysande text och grym boogiewoogie/vals mashup. Bör spelas på vart enda ställe där man överhuvudtaget spelar alls.

Det var mina tio tretaktare! "Akta're för mina tretaktare!"

/Anders

Alt lys er svunnet hen

Jag har länge tvekat att göra en ordentlig black metal-lista av den enkla anledningen att ingen skulle lyssna på den. Men jag blev övertalad i skype-chatten.

Ni kommer aldrig hitta ett bättre intro till satanistisk musik, så självklart kommer ni sätta denna på repeat och lyssna hela dagen. Men ni måste tänka på två saker:

1. Omfamna growlandet. Sitta och störa sig på growl när man lyssnar på dödsmetall är inte konstruktivt. Det är så det ska låta, och det är vackert. 
2. Det är mycket snabba bastrummor i black metal, lätta att förväxla med en tvåtakts utombordsmotor, och vissa stör sig på det. Efter ett tag lägger sig det som en mjuk matta i bakgrunden och man tänker inte på det längre. Försök komma dit.

Detta är nyckeln till att komma in i black metal. Jag var alltid mest förtjust i genrens mjukaste ballader och klatschiga melodier, så det blir inte en speciellt ond lista idag. Men det blir mycket norskt.

Listan: Alt lys er svunnet hen

Kvelertak - Fossegrim

Alla riktigt onda band sjunger på norska. Kvelertak (norska för stryptag) inleder listan med riktigt dansvänligt dödsgung. De låter som en ohelig korsning mellan black metal och Turbonegro. Otroligt rockigt. Att lyssna igenom hela skivan är som att bli överkörd av ett godståg.

Gorgoroth - Wound upon wound

Typisk vegan.

Gorgoroth består av en ensam norrman vid namn Gaahl. Att vara vegan är inget som går obemärkt förbi i black metal-kretsar. Han motiverar det med att veganism är närhet till naturen, och att vara nära naturen är att vara nära satan. Han har också nyligen kommit ut ur garderoben, något som också är ganska unikt i de här kretsarna. Han spelar traditionell norsk black metal, utan melodier. Och han är arg.

Se det här fantastiska klippet där ett tv-program intervjuar honom och han tar med de stackars ovetande journalisterna i gympadojjor på en promenad till hans förfäders stuga, några timmar bort och över ett snöigt berg. En höjdpunkt är när han besvarar en fråga med fyra minuters total tystnad (c:a 6:45 in i videon).

Naglfar - Harvest

Naglfar är ett svenskt band som jag lyssnat mycket på. De är traditionellt black metalliga, men med en ganska melodisk ådra. Och väldigt arga, såklart. Harvest är ett långsamt och ödesmättat epos.

Dimmu Borgir.
Hög drakar-och-demoner-faktor.

Dimmu Borgir - Vredesbyrd

Dimmu Borgir är som norsk black metals Carola Häggqvist. Mycket orkester, piano, kör och mäktiga melodier. Riktig schlagersatanism alltså. Vredesbyrd är ett vresigt och snabbt stycke. Inledningen är hård som spik.

Naglfar - The Darkest Road

"What is wrong, what is right?
I worship the night."
Man argumenterar inte med en sådan inledning.

Graveworm - Loosing my religion

Den här låten känner ni igen. Tyska Graveworm har även spelat in Pet shop boys dänga It's a sin. De är mer roliga än bra, men jag tycker om dem på något sätt.

Entombed - Chief rebel angel

Det är inte i alla listor Entombed får vara med för att "lätta upp stämningen". Chief rebel angel är en trallvänlig dänga som alla gillar, och framförallt börjar den helt fantastiskt. Bra tryck som vanligt från stockholmarna.

Satyricon, en
riktig kyrkbrännarhunk.

Satyricon - KING

Gammalt klassiskt norskt band. Ganska ny och okonventionell låt dock. Rätt grabbig och MTV-vänlig för sin genre. Videon är knudig som tusan.

Dimmu Borgir - Stormblåst

Återigen Dimmu Borgir. Teatraliskt och vackert. Mycket åska.

Cradle of filth - Nymphetamine

Sist och antagligen minst, Cradle of filth. Jag är inte så stolt över detta, och det kvalar definitivt inte in om black metal. Men detta var den låten som guidade mig in i black metal en gång i tiden. Bandet är mer emo än black, och låten är som om en kråka skulle framfört where the wild roses grow. Men ni vet hur det är med nostalgi, jag gillar det fortfarande. Detta kan man dock bli mördad för i black metal-sammanhang.