Ten Finnish

I dessa bistra tider när högerpopulistiska partier helt öppet för fram sin xenofobiska propaganda känner jag att det är dags att slå tillbaka mot stereotyper och generaliseringar!

Ett land som ofta råkar ut för just stereotyper i musikens värld är Finland, så här kommer en lista med bra finsk musik, utan vare sig kniv&sprit-romantik eller "skojjiga" 70-talscovers av kända låtar (ok, ok, Kalastaja är en cover men snarare något man charmas av än skrattar åt).

Ten Finnish


Låtarna:

Mirel Wagner – The Devil's Tongue
I jakt efter ny finsk musik hittade jag en playlist där Mirel Wagners röst dök upp och efter några sekunders lyssning kvalade den självklart in på listan.

Jaakko Eino Kalevi – No End
Spotify rekomendera Jaakko för några veckor sedan och sedan dess har den gått varm i lurarna. Jag kan inte komma på något som saknas i detta stycke med sin ljuvlig bakåtlutade ljudbild, skön körsång i moll, en ledsen saxofon samt en lagom knasig synt som avslut.

Barry Andrewsin Disko – Kalastaja
The congos klassiker "Fisherman" körs här igenom Jukka Hervas makalösa manick och kommer ut som något helt annat på andra sidan.

Henry Theel – Liljankukka
Ännu en sådan där fantastisk ljudbild. Lyssna bara på Theels sammetslena röst i förgrunden och de spöklika stråkarna som diskret glider runt i bakgrunden i väntan på den mäktiga oboen, träblåsinstrumentens konung!

Toronto Symphony Orchestra – Sibelius : Lemminkäinen Suite Op.22 : III 
Jag har väldigt dålig koll på klassisk musik men det här fastnade jag för, framför allt de där lite ångestladdade tvekande halvtons-harmonierna.

Siinai - Anthem 1&2
Den här låten har jag lyssnat en hel del på tidigare men det var först efter researchen i samband med listan jag fick reda på att de var finländare. Låten byggs långsamt och metodiskt upp så vad du än gör, spola inte utan lyssna från början till slut, gärna på ordentlig volym.

Death Hawks – Black Acid
Liksom första låten är även det här en nyupptäckt. Jag vet inget om dessa döda hökar men långa repetitiva instrumentaler med saxofon-inslag är svårt att ogilla.

Ukkonen – Haukivesi Spirit
Ett stycke som är svårt att lyssna aktivt på. Det glider lätt in i bakgrunden och lägger sig som en varm musikalisk mössa runt öronen. Något som behövs nu när hösten gör sitt intåg.

Shine 2009 – Realism
Är man ett gammalt inbitet Pet Shop Boys fan har man nog svårt att stå emot Shine 2009:s Behaviour-inspirerade retropop.

Vladislav Delay – Luotasi
Jag valde länge mellan Pansonic och Vladislav Delay men valet hamnade tillslut på Vladislav vars ljudbild är lite vänligare mot öronen. Mannen bakom Vladislav Delay, Sasu Ripatt, är kanske mer känd under pseudonymen Luomo där han producerar dov men trallvänlig housemusik. Här är det dock lite lugnare och vackrare men kanske lite mer o-tralligt.



Några finnar som inte fick plats på listan men är väl värda att lyssnas på:
Jimmy Tenor, 22 Pistepirkko, Pansonic, French Films, Jori Hulkkonen, Jussi Pekka, The New Tigers, Ola Virta, Eino Grön, Mika Vainio, Cykles, Siter Flo, Magenta Skycode, Laivue, Avasaxa, I was a teenage satan worshipper, Sin cos tan, Risto Juhani