Friday, 29 May 2020

Quirky circuits



Jag snöar en del på gammal elektronisk musik och har lite olika listor. Här är en av dem, med låtar som har en säregen och ganska plojig stil som verkar varit relativt vanligt förekommande kring 70-talet. Känns som att mycket här kan platsa i både kattvideos, datorspel eller som jinglar till den talkshow du alltid velat ha, men inte vågat.

Spellistan: https://open.spotify.com/playlist/4k49Mw7JOqyOEOgGr9Kc0m?si=8DKtcsaYTGiZaXG1zjm76A

Tuesday, 26 May 2020

Good ol' dump



Jag är en sådan person som ofta sparar de godaste bitarna till sist i godispåsen för att ha kvar det göttigaste till sist. Ibland leder detta till att man är lite trött på godis när det väl blir dags att konsumera de allra ädlaste sorterna.
Översatt till musikveckor-termer skulle man kunna säga att man ibland hinner tröttna på vissa låtar lite grann innan de hinner komma in på en lista och därför ser de aldrig listans ljus innan de pensioneras. Idag har jag tänkt att motverka detta lite grann genom att bara slänga ihop en del goa bitar som jag gillar just nu och några som behöver pensioneras för att kunna sova bättre på natten.
Kan också meddela att den doldis som Pontus klurade ut är Jake Xerxes Fussell som jag har lyssnat ganska mycket på på senaste tiden. Han blir lite överrepresenterad i denna lista och jag slänger in en lite vilsen finländare också bara för att. Vad säger ni nu då! Kan man bara göra så? Ja, det kan man.


1. Michael was hearty - Fussell är en folk/country/blues artist som riktat in sig på att smiska nytt liv i gamla amerikansk folkmusik. Han fick intresset av sin far som intresserade sig för gamla folksägner och folkmusik. Oklart om det vara var intresse eller jobb, men hur som så resta han ofta med sin far och besökte gamla folkmusiker och bluesartister. Detta ledde till att han själv började studera gamla musiker kring Chattahoochee Valley som tonåring. Senaste albumet där han även har ett band bakom sig tycker jag är helt magiskt.

2. Dont think twice its allright - Kunde inte motstå att ha med en Dylanlåt efter alla diskussioner på det senaste. Steve Young asså. Också en riktig doldis. I denna tolkningen så börjar han på 98% och sen ökar han. Jävla gött gung också. En riktig käftsmäll. Första gången jag hörde den så blev jag förvånad flera gånger över vilka vändningar låten tar under resans gång. Och sen drar han på i 120 sen på slutet. Härligt förlösande.

3.  Antti Autio - En go finne. Vissa låtar låter lite som coldplay och andra lite mer som Jose Gonzales.
Men istället för att som Coldplay spela för ett fullsatt Wembly Stadium så sitter detta Mumintrollet i sin morsas trädgård i en baden-baden och spelar för en älg som har blivit full på jäst förfallen frukt och för en halvt genomskinlig solblekt trädgårdstomte i plast som börjat mögla lite på insidan.

4.  se 1.

5. Jayhawks - Blue,  Alt-country. Jävligt mycket 90-tal. Om man tar ett nittiotal nittiotalsdoftade nittiotalslåtar och samlar i en nittiotalslista så kommer denna nittiotalslåten låta mest nittiotal av alla de nittiotaltalet nittiotalslåtar i nittiotalslistan.

6. Kate and Anna - Skön låt som jag fick upp öronen för när First aid kid gjorde den på "På spåret"

7.  The shins- Go 90-tals indie från californien tror jag. Mysig

8. se 1

9. se 3

10. Lite lung och skönt så här på slutet.

Friday, 22 May 2020

Fat Elvis

I väntan på herr Samviks officiella, kommer här reservlista.

Who's the king? Inga tvivel här.




Moody Blues eller Elvis det är frågan…
Vem var egentligen den mest inflytelserika artisten av de två? Om detta tvistar de lärda.
Eller, nja… Robert och jag i alla fall.  :-)

Ett lustigt grej är att Elvis sista skiva, hette just Moody Blue och kom ut 1977,
samma år som han dog. Även samma år som Moody Blues också återförenades efter att ha splittrats några år tidigre. Sammanträffande, tror inte det!

Hur det egentligen ligger till spelar ingen roll, men det fick mig att börja gräva lite bland Elvis-plattorna.
Jag har alltid uppskattat ’kungen’ - men han hamnar i kategorin ”greatest-hits artist”. Och ärligt talat, jag behöver inte höra 'Love me Tender' eller 'Hound dog' igen.
Jag har därför valt att fokusera på lite mindre sönderspelade spår från slutet av comback-eran dvs. 70-talet.
AKA Tjocke-Las Vegas-Elvis. Svettiga-Funk-Elvis.

En mindre smickrande period där han fysiskt och mentalt inte var i sin prime, men hade ett sjuhelvetes band och ett jäkla drag stundtals. Här är alltså 10 riktigt svettiga Elvis tracks att inleda helgen med:

Whole Lotta Shakin’ Goin’ On [1971]
Mest känd i Jerry Lee Lewis tappning. Straight up Rock n roll. Strålande slide spel och bas!


I’ve Got Confidence [1972] 
Från Gospelplattan med den läskiga titeln ”He Touched me”. Framförallt är det soundet i verserna som jag går igång på här. Trumsoundet/kompet. Kan få vilken ateist som helst på knä. Oh yes lord!

Burning Love [1973] 
En stor hit, med all rätta. Strålande kör och bandet är också on fire. Honka-honka-burnign love!

Change of Habit [1970] 
Så jäkla fett intro med fuzz-bas och break-beat trummor. Härligt med stereo-panningen också :-D
Nästan så att det räcker med vänsterkanalen.

If You Don’t Come Back [1973] 
Svettigt funky med grymma körer och ett fantastisk wah-wah-solo/outro med klavinett.

If You Talk in Your Sleep [1975
Oh...Tight blås, sexigt sleazy refräng och stråkar och klavinett i perfekt harmoni.


Way Down [1977] -
Sista hitten innan han gick hädan om jag inte minns fel. J.D. Sumners bas-sång är legendarisk. Sista sångtonen på låten är helt sjukt låg. 

Patch It Up [1970] 
Ett Intro som skulle kunnat vara Hellacopters. Sjukt svettigt och ösigt. Super tight blås. Elvis i sitt amfetamin-esse. Älskar dom lite otighta klappen.

Rubberneckin’ [1970] 
Funky så man smälter. Vers 2 med handlklappen och stönen är så jäkla tung. 

See See Ride - Live [1970]  
Ösigt i 200 knyck. Körtjejerna gör en stark insats. James Burton bevisar varför han var en av de bästa gitarristerna någonsin. 


Friday, 15 May 2020

Southern Rock igen!

Ibland skall man inte göra det för svårt för sig. Gitarriff, solon, jeans, skägg och solbrillor. Vi har varit inne på det förut, här http://musikveckor.blogspot.com/2019/01/sydstenar.html och här http://musikveckor.blogspot.com/2015/10/soul-rock.html är tidigare listor som överlappar eller tangerar.

Här är listan https://open.spotify.com/playlist/6RCRAnnJkALiZyzFP8Olhs?si=v8ehni4zRpmjftyG0XdmWw


The Deadstring Brothers - Blindfolded
Det börjar lite lugnare med The Deadstring Brothers från sitt fina album "Starving Winter Report".

ZZ Top - Just got paid
Nu blir det genast skäggigare med de avgasdoftande grabbarna i ZZ Top.

The Allman Brothers - Trouble No More
Man behöver inte tveka över rockens bluesinfluenser när man hör Allman brothers take på Muddy Waters klassiska blues.

Molly Hatchet - Whiskey Man
På något sätt tycker Molly Hatchet att bluserock bäst representeras av fantasy-bilder. Letar man igenom deras discografi hittar man bland annat ett omslag som prytt en Drakar och Demoner-bok. Vilken?

The Black Crowes - Hard to Handle
Störst hiten från detta klassiska rockband är svår att värja sig mot!

Canned Heat - Time Was
Ett annat rockband som startades under 60-talets bluesrevival.

The Rolling Stones - Ventilator Blues
Ett annat band som influerades kraftigt av bluesens comeback på 60-talet. Exile on Main St var kanske The Rolling Stones mest sydstatsdoftande album.

Black Oak Arkansas - Hot and Nasty
I början låter det lite som Gil Scott Heron, men istället för politisk spoken word är det klassisk Rock'n'Roll.

Boston - Smokin'
Inget krångel här inte. Eller joföresten, in med lite orgelsolo också för att få in lite fuga-känsla! Så gör man när man pluggat på MIT.

Faces - Stay with Me
Skotten Rod Stewart får sista ordet. En homage till Pontus fina "Phases of Faces"-lista. http://musikveckor.blogspot.com/2016/11/phases-of-faces.html




Friday, 8 May 2020

Lite mörkare

Jaha, idag blev det visst en rätt välblandad lista med låtar som går lite i moll. Mycket känsliga män med en tår i ögonvrån. Jag är inte helt säker på hur det blev såhär, mina lyssningsvanor har varit spretiga på sistone. Men det är ju i alla fall en samling riktigt bra låtar, och jag tycker att de sitter ihop ganska bra. Håll till godo!

Listan
Hyperlänk
Superlänk

Orville Peck - Dead of Night


En kollega tipsade mig om Orville Peck. En ganska ny, maskerad musiker. Musiken låter som tagen ur en David Lynch-film. Låter lite klassisk outlaw-country blandat med lo-fi singer songwriter, en touch av Nick Cave och lite psykadelsik skräckfilm. Mycket trevlig skiva.

Råå - Allt vi passerar är på vägen hem

Malmömusikern Magnus Svenningssons instrumentala projekt. Det här är musik för den tålmodiga, man ska inte ha bråttom när man såsar sig igenom det här stämningsfulla malandet. Den här låten är kanske en av de mer radiovänliga. Lite jazz-mysig. Klara pluspoäng för ordvitsen i skivnamnet.

Fun fact: Jag bodde granne med Magnus 2008-2014. Kanske min bästa kändiskoppling.

Al Stewart - Broadway Hotel



Det är Pontus som förgiftat mitt sinne med Al Stewart. Som att dricka sammet. 

Brewer & Shipley - Can't go home



Jag tror att jag är en av kanske fem personer i världen som lyssnar på Brewer & Shipley. Brutalsnyggt skivomslag. Sorglig men klatschig låt.

Kings of Leon - Reverend

Kings of Leon spottade ur sig en riktigt bra skiva härom året. Eller nåja, fyra år sedan. Den här låten är producerad med kirurgisk precision, snyggt sound och göttiga riff. Känslosamt.

Smashing Pumpkins - Tear


Jag har nostalgiknarkat Smashing Pumpkins en del på senare tid. Min favoritskiva är nog ändå Adore. Den är mörk och vältrande. Mustig fast diskantintensiv. Här finns så mycket ångest. Om jag minns rätt köpte jag den i en skivaffär i Bratislava när det begav sig. Men jag kan ju minnas fel.

Roya - Thousand Needles



Vad är då detta? Jag har ingen aning. Men visst låter det bra? Svenskt tydligen. Går inte att googla då man bara får fram kungligheter.

Suggestivt och maskinellt. Synth-Jonas anno 1995 hade gillat detta. Vanliga Jonas nuförtiden gör det också. Passar oväntat bra bland alla dudes med gitarrer i listran.

Daniel Romano - Dead Medium


Återigen Pontus fel att jag snöat in på Daniel Romano. Han är så sjukt produktiv att jag skulle kunna fylla mina listor med enbart honom.

- Hur produktiv då?
- Jo det ska jag berätta, jag förstår att du undrar. Han har släppt fem skivor sedan mars i år. Kvantitet är också en kvalitet.

Detta är en fin och intensiv låt. Rätt diskantig, så den behöver all bas den kan få. Bör inte spelas direkt ur laptophögtalarna.

Television - Torn Curtain


Den här skivan har varit med mig sjukt länge, och hela plattan är grym. En tidlös ångest som väller fram ända från sjuttiotalet.

Jag har sett dem live på Roskilde någon gång i slutet på nittiotalet, men somnade under konserten. Det skäms jag en hel del för.

Khruangbin & Leon Bridges - Texas Sun






Den här skivan dök upp av en slump i mitt attention span. Kul med sånt. Bra låt också. Snyggt omslag. Alla rätt.

Friday, 1 May 2020

Richard David James som kanske inte alla känner honom



Så idag tittar vi lite på någon som funnits i mitt liv så himla länge. Vet knappt vad jag skulle säga till honom om jag träffar honom.

Richard D. James är en Irländsk snubbe uppväxt i Cornwall, framförallt aktiv på den elektroniska scenen. Musikpressen brukar kalla honom det enda geni som electronican producerat. Är själv inte glad för sådana absoluta uttalanden, men tenderar lite att hålla med.

Jag hade kunnat inkludera väldigt mycket ifrån denne herre, men idag, med runt 10 låtar som gräns, så väljer jag att fokusera på hans huvudsakliga moniker, Aphex Twin.

Alla har väl vi sett Windowlicker-videon, eller Come To Daddy (makalös video) och hans olika extravaganta uttryck. Hade kunnat posta en hel lista med hans industriella verk (exempelvis en singel bara för att musikaliskt beskriva vad en astma-attack känns som) Men han har en underbart mjuk sida också. Och det ägnar jag mig åt idag för att skona känsliga lyssnare.

Lite roliga skrönor

Ett troll som han är så..

- Så har han tydligen under en DJ-spelning i Brighton istället för att slänga på sin favorit-vinyl istället slängt på ett 12-tums sandpapper på skivspelaren och tryckt ut det i 1000 decibel över dansgolvet. Och jag fanns inte där.

- Han köpte en militär armor truck för att slippa parkeringsböter. Poliser får inte lov att bötfälla militärfordon.

- Privat som han verkar vara undviker han gärna planerade intervjuer genom att helt enkelt inte dyka upp.

- Och mer oskrönigt så bildades hans mästerverk Selected Ambient Works II enligt intervjuer genom att sitta i en fåtölj och stirra ut genom fönstret.

- Tydligen har han missat ett tillfälle att remixa en Madonna-låt, för att han enbart skulle gå med på det om han fick spela in ljud ifrån hennes kropp. Hon tackade så klart nej, men jag vet precis vad han menar. Sound-nerds will be sound-nerds.

Och lustigt nog så är det ofta hans vänner som väljer ut vilka av hans låtar som ska in på ett album.

Nog om det. Vi går raka vägen till Listan


Ageispolis

Väldigt tidigt, och rent mys. Det fanns ett elektroniskt MTV-program en gång i tiden som bara spelade elektroniskt. Vi brukade hänga och kolla på det med läsk och cigg. Denna låten visualiserades i videon bl.a med två romerska byggnader som hade sex.

Alberto Balsalm

Detta har i åratal varit min vår-låt. Man slänger upp fönstret och kickar igång denna låten, och känner doften av träd som precis ska börja leva igen.

Goon Gumpas

Jag minns fortfarande hur arg jag blev. Det var ju liksom "det nya Aphex skiv-släppet". Har med åren lärt mig tycka om den mycket mer. Men inte då. Det har tagit ett antal genomlyssningar för att förstå. Med en blick i backspegeln har ju denna musiker alltid legat före alla andra i domänen, och det var bara att gilla läget. Detta var lite starten då han började experimentera med väldigt snabba rytmer, Jungle-prylar och saker man knappt lyckas uppfatta med öronen. Mycket obehagliga saker som sker på det här albumet för gemene lyssnare, men detta är en söt liten bit.

Polynomial-C

Ren klasiker.

Analogue Bubbelbath

Troligen hans största framgång när det begav sig. Håller än idag enligt mig.

Cheetah

Huvudspåret från denna hyfsat nya singel plockar jag inte med för att det stör stämningen. Men videon har en kul bakgrund. Tydligen fick Richie nys om en grym fan-video, och bestämde sig för att spela in videon till låten med den lille killen som gjorde den. Och det är i princip bara den här lilla pojken och hans kompisar som dansar och leker. Magi.

För att inte prata om slingorna i detta spår. Godis.

Next Heap With

...I Care Because You Do är en av mina höjdpunkter i hans katalog, och skulle gissa att det ligger i den kreativa piken. Andra spår att rekommendera här är exempelvis Icct Hedral, som han samarbetat med Philip Glass en del med.

UT1-Dot

Får också plocka in en liten guldklimp ifrån hans korta tid under pseudonymen Polygon Window. Surfing on Sine Waves kom ut i början på 90-talet. Minns när den kom in. Jobbade i en skivbutik då. Både jag och ägaren (som även jobbar i studio) blev lite häpna över hur fin ljudproduktionen var. Tror det var där Richies nörderi med utrustning började.

Selected Ambient Works II - #13

Tror jag har haft med denna på någon lista, men den måste helt enkelt vara med här. Jag ser honom framför mig, med en kopp te eller en joint. En underbar skapelse som för tankarna till stora kompositörer fast i modern tappning. Till skillnad från en hel del RDJ-älskare så ser jag detta album som hans huvudsakliga verk, och rekommenderar vem som helst att

ta en kopp te,

och bara luta sig tillbaka med sina lurar.

Det är nu trots allt vår.