Fat Elvis

I väntan på herr Samviks officiella, kommer här reservlista.

Who's the king? Inga tvivel här.

Playlist

Moody Blues eller Elvis det är frågan…

Vem var egentligen den mest inflytelserika artisten av de två? Om detta tvistar de lärda.

Eller, nja… Robert och jag i alla fall.  :-)

Ett lustigt grej är att Elvis sista skiva, hette just Moody Blue och kom ut 1977,

samma år som han dog. Även samma år som Moody Blues också återförenades efter att ha splittrats några år tidigre. Sammanträffande, tror inte det!

Hur det egentligen ligger till spelar ingen roll, men det fick mig att börja gräva lite bland Elvis-plattorna.

Jag har alltid uppskattat ’kungen’ - men han hamnar i kategorin ”greatest-hits artist”. Och ärligt talat, jag behöver inte höra 'Love me Tender' eller 'Hound dog' igen.

Jag har därför valt att fokusera på lite mindre sönderspelade spår från slutet av comback-eran dvs. 70-talet.
AKA Tjocke-Las Vegas-Elvis. Svettiga-Funk-Elvis.

En mindre smickrande period där han fysiskt och mentalt inte var i sin prime, men hade ett sjuhelvetes band och ett jäkla drag stundtals. Här är alltså 10 riktigt svettiga Elvis tracks att inleda helgen med:

Whole Lotta Shakin’ Goin’ On [1971]
Mest känd i Jerry Lee Lewis tappning. Straight up Rock n roll. Strålande slide spel och bas!

I’ve Got Confidence [1972] 

Från Gospelplattan med den läskiga titeln ”He Touched me”. Framförallt är det soundet i verserna som jag går igång på här. Trumsoundet/kompet. Kan få vilken ateist som helst på knä. Oh yes lord!

Burning Love [1973] 

En stor hit, med all rätta. Strålande kör och bandet är också on fire. Honka-honka-burnign love!

Change of Habit [1970] 

Så jäkla fett intro med fuzz-bas och break-beat trummor. Härligt med stereo-panningen också :-D

Nästan så att det räcker med vänsterkanalen.

If You Don’t Come Back [1973] 

Svettigt funky med grymma körer och ett fantastisk wah-wah-solo/outro med klavinett.

If You Talk in Your Sleep [1975] 

Oh...Tight blås, sexigt sleazy refräng och stråkar och klavinett i perfekt harmoni.

Way Down [1977] -

Sista hitten innan han gick hädan om jag inte minns fel. J.D. Sumners bas-sång är legendarisk. Sista sångtonen på låten är helt sjukt låg. 

Patch It Up [1970] 

Ett Intro som skulle kunnat vara Hellacopters. Sjukt svettigt och ösigt. Super tight blås. Elvis i sitt amfetamin-esse. Älskar dom lite otighta klappen.

Rubberneckin’ [1970] 

Funky så man smälter. Vers 2 med handlklappen och stönen är så jäkla tung. 

See See Ride - Live [1970]  

Ösigt i 200 knyck. Körtjejerna gör en stark insats. James Burton bevisar varför han var en av de bästa gitarristerna någonsin.