Friday, 31 July 2020

Jethro Mac, Fleetwood Airplane och Jefferson Tull

Ska vi säga att detta är dödsrunan över Peter Green? Och att jag inte hade tänkt på detta ett bra tag? Ok då, men det är en jäkla märklig lista isåfall.

Lite för länge brukade jag blanda ihop banden Jethro Tull, Fleetwood Mac och Jefferson Airplane. För att råda bot på detta började jag lyssna på dem rätt intensivt för några år sedan. Sedan dess kan jag skilja dem åt utan problem, men jag har också utvecklat en stark kärlek till deras musik. Och för mig hör de alltid ihop på något sätt.


Jethro Tull med sina intensiva melodier, fladdriga tvärflöjt och doft av skog och otvättat hår. Detta kan jag verkligen intensivlyssna på.

Fleetwood Mac med sin kameleontiga attityd, men som i början av sjuttiotalet (surprise) prickade in den perfekta mixen av flum, R&B och fina melodier. Behöver jag drömma mig iväg sätter jag gärna på Future Games eller Then Play on.

Jag minns tydligt när jag knäckte dem: Min dotter, då kanske tre-fyra år, hade en kompis hemma och jag var ensam med dem. Jag hade förväntat mig en väldigt arbetssam dag, men de skötte sig själva och jag låg i soffan och snurrade mina Fleetwood Mac-vinyler om och om igen. Det var en trancendental upplevelse.

Jefferson Airplane med sin helt magiska sångerska (Grace Slick, som jag inte kan något om) som trotsar alla normala melodier och bara glider runt över musiken. Det osar Vietnam, rökelse och långa halsband.

Här kommer en lista med ett urval av låtar som jag gillar. Sjuttiotaligt, skäggigt och mossigt som ni är vana vid från mig.

Listan i browsern
Listan i spotify

Friday, 24 July 2020

Les Twins - Musik från Telmas detektivbyrå



Ok så idag avnjuter vi en kollaborativ lista ifrån mig och min dotter Telma, med musik vald att dansa till av kanske ett par av världens bästa dansare.

Jag älskar att se på dans. Främst popping, locking och breakdance och dylika stilar.

Ett par av utövarna som seglat upp på radarn det senaste året är dans-duon Les Twins. A.K.A Laurent Nicolas Bourgeois och Larry Nicolas Bourgeois.

Mycket hiphop, rap och trap här och dylika stilar.

Två franska identiska tvilling-bröder som då dansar väldigt mycket. Och modellar en del. Man kan inte förneka att dom vunnit på lotto när det gäller gener, både i looks och fysisk kapacitet. Enligt skrönan kunde dom börja gå redan vid 6 månaders ålder. Och gissar att dom började dansa strax efter.

Dom har gjort det lite grann till en grej att även dansa som tvillingar, i synk osv. Och har en makalös förmåga, även bortsett från inövad koreografi, att förutse varandras rörelser i battles och dylikt. Det är stundvis som att sjunka ner i en fåtölj och titta på eld.

Finns gott om med dansare som gör samma sak, men det jag fastnat för mest är deras drift att berätta historier genom sin dans, förutom att bara utföra coola moves.

Lyckligtvis för dagens listas skull så har dom också bra musiksmak som dom väljer för sina dansnummer.

Vi limmade lite på det tillsammans, jag och Telma. Så Telma startade en detektivbyrå. Varje gång vi hört en fet låt i deras videos så har jag outsource:at uppdraget till henne att leta upp den. Och dagens lista är till stor del en förtjänst av hennes hårda arbete i eftersökningar.

Utmaningen har också delvis varit för oss att filtrera ut material som funkar även som fristående lyssning, många darlings har dödats (många låtar känns haltande eller tjatiga när man plockar ut dom ifrån kontexten av ett dansnummer).


Nog om det, låt oss gå till musiken.


Les Lista

Intrepidity feat. Mr. Carmack

Underbart material för popping/locking, som Laurent ofta använder.

6LACK - Free

Ricardo Valdez Valentine, Jr. En snubbe som till synes sällan verkar misslyckas med att leverera sköna slingor, och rättmätigt nominerad för tre Grammys.

Miguel - Vixen

Fint soul-häng. Miguel Jontel Pimentel (namnet yo). Skådespelare och musiker, fyra studioalbum än så länge. Sugen på mer.

RoxXxan - Too Fucking Facety

Nu växlar vi om för en stund. Tungt och gött.

Transcript pappa/Telma:

Jag: Fan han är en ganska sjysst rappare.
Telma: Det är en tjej.
Jag: No way
Telma: Yes, way
Jag: Det är ju en dude
Telma: Låter som en tjej
Jag: Du har fel
Telma: (två minuter på google)

(skäms lite här med tanke på min i övrigt hyfsat goda auditiva förmåga)

Det är ju då en tjej, LBQT-aktiv och gjort mycket grymma grejer-

Skrillex - Recess

Hörde direkt att Skrillex var inblandad. Men lät henne spendera timmar på att leta. Satt med en kopp kaffe och ett schack-parti under tiden.

Älskar "Fatman", lika ikonisk som dom där som narrate:ar filmtrailers.

Mark Ronson & co - Ooh wee

Catchigt och nice. På denna sidan 2000-strecket men för tankarna till 90-talet.

Monique Bingham & co - Deep in the Bottom

Lite härliga Afrikanska rytmer skadar aldrig. Skön vocal och härlig ljudbild.

Stormzy/H.E.R - One Second

Växlar ner lite igen.

Väldigt fin, men herregud vad dom borde ha insett hur överflödig rappen är och gjort en riktig låt istället.
Väldigt fin kvinnlig vokalist, Gabriella Wilson. Sitter på radarn. Regnar priser över henne just nu. Och hon kan spela fem olika instrument. Bara en sån sak.

Kehlani - Gangsta

Klassisk "modern" röst och hyfsad förglömlig låt, men gillar ljudproduktionen trots autotune å mög. Gillar hennes stämma väldigt mycket.

SCH - Genny & Ciiro

Liten skön, lugn, och abrupt avslutning. Ytterligare en producent som fastnat lite.

--

Ok lite bonus-klipp

Finns många som sagt som kan dansa med coola moves. Med det jag gillar med dessa dudes som tidigare nämnt är att dom försöker gestalta historier, och känner in dansen som en form av berättande. Fri tolkning för beskådaren så klart. Här kommer lite exempel på det.




Förutom att vara svinduktiga dansare så är dom även grymma koreografer. På det ämnet är kanske detta en av deras kronjuveler. För att citera en av mina tjejkompisar som hållt på en del med locking/break - "OMG makalöst"




Om man bemödar sig med att lära sig dansa i en rullstol så förtjänar man en mention. Det sägs att dom gick med i tävlingen bara för att dom blev uttråkade efter en avslutad världsturné tillsammans med Beyoncè. Stackars medtävlare..




Slutligent ett lugnare och väldigt fint nummer


Friday, 17 July 2020

Little Big Family Culture Mach

 

Little Big Family Culture Mach

 

När man träffar nya människor så är det oftast en av de första sakerna man pratar om.

"Jaha, så vad för musik gillar du att lyssna på då?" Samma våg av svarsalternativ som man får då svepte över min hjärna när min kära vän Robert frågade om jag var intresserad av att delta i er supertrevliga blogg. Vad ska jag välja? Vilken musik reflekterar mig bäst och framställer mig på bästa sätt i detta sällskap? Är jag verkligen så mellanmjölk att första intryck är viktigt? Är det inte bara bäst att rycka plåstret och visa en kakafoni av mina sidor? Mina Barnsliga, spektakulära, feta och konvulsionsstartande sidor. Det avantgardiska multikultimixuppväxta däggdjur jag blivit.  Den starkt emotionellt styrda person jag är med vurm för den moderna Falafelmås och Kebabkorps industrikulturstad jag härstammar från. -"Stör inte mina korncirklar säger herr kebabkorp, sittandes på en soptunna, jag ska bara dricka klart min kaffelatte och mumsa klart på min Bagel. Vi ses utanför Kebab No1©. sen."

 

Uppväxt på Hermodsdal och Limhamn. Malmö city och Österlen. Med händerna i bokskogarnas Jethro Tull mylla, höger fot i Skånes feta Pepps lera, hjärtat i Gabbans Grieg garderob och huvudet i den Ambienta Glamrocks himmeln och Transiga skyn är jag en musikalisk allätare.

 

Till er har jag valt att göra mellanmjölk genom att blanda minimjölk och råmjölk. Från min mest fullfeta mörka råmjölkssida hela vägen bort till den lättaste, tunnaste av kolloidlösningar. Vi börjar i den djupa mörka och feta sidan och så spär vi allt efterhand med lättare varor och kanske en sked supersöt OBOY! då och då.

 

Att inför en ny grupp människor introducera sin musiksmak kan vara jämställt med att blotta sin strupe. (Jag saknar totalt en dramatisk ådra!) Här slänger jag mig i musikvärldens vidsträckta och avgrundsdjupa musikpöl på rygg och med blottad strupe. Här blir det livat och kontroversiellt. Grunt och djupt. Ytligt och genomtänkt.

 

Little Big och deras utökade familj Little Big Family med ett litet inhopp av deras elaka Sydafrikanska motsvarighet, Die Antwoord är mitt val att introducera för er.

 

Little Big är en Rysk samhällskritisk, satirisk, provokativ hiphop/rave grupp från ST Petersburg som sjunger på ryska, engelska, spanska. Dom arbetar starkt med visuella avantgardiska och surrealistiska musikvideos. De hanterar jobbiga ämnen som sociala orättvisor, drogmissbruk och vapen.  Ibland gör dom Eurovisionlåtar som i år då dom stod för Rysslands bidrag med låten Uno. Ingenting är heligt i deras frammarsch och de räds inte att provocera stora ledare. Som i "Lollybomb" där Kim Jong-Un förälskar sig i ett kärnvapen eller för den delen i  "Kind inside Hard outside"  där Obama och Putin kör Kavajprydd MMA. Eller varför inte "AK-47" där  Pink Floyd animerade automatvapen marscherar förbi Alice i underlandet och andra D-produktioner som Pinocchio och Lejonkungen som också får sig en känga.

 

Jag lägger här till en liten varning för att låtar och videos kan innehålla  mycket starkt språk. Videorna kan även innehålla oerhört obehagliga scener så dessa har jag valt att inte länka till.  Vissa låtar gör sig bäst med musikvideon obehaglig eller ej.  Ett fåtal låtar är väldigt harmlösa, barnvänliga och trallvänliga.

 

Jag kommer även att introducera:

Tatarka, Rappare från Ryssland

Tommy Cash, Rappare från Estland

Die Antwoord, Hip Hop/Electro från Kapstaden, Sydafrika

Orgonite, Rave grupp från mellanöstern, baserade i Israel influerade av Mellanösterns kultur och post Sovjet.

 

 

Nog med babbel. Här kommer listan:

Little Big Family Culture Mach



 

Little Big, Lolly Bomb, 

 



Friday, 10 July 2020

I mina lurar 2015: Trygghetskollo på Solens och vindarnas ö

Det är sommar. Din ettåring växlar mellan att i ena sekunden försöka äta grus och i den andra klättra upp för stentrappan till huset utan någon synbar plan för att ta sig ner igen. Du är föräldraledig. Sambon har fått sparken. Det har något att göra med den där smittan som ständigt diskuteras på radion, men exakt hur och varför tycks nu så fjärran. Ni är isolerade på de riskgruppsklassade svärföräldrarnas gård på Öland. Omvärldskontakt: minimal. Skydda de som skyddas skall. Efter ytterligare en konturlös dag sover barnet till sist och solen sänker sig i väst genom ett raster av lätta molnstrimmor. Det är sommar. Men det är en nerv i den svala kvällsluften som inte riktigt känns som sommar. Du vet inte riktigt – kan inte riktigt sätta fingret på vad som är vad här – men verkligheten ter sig lite eljest och dagarna smälter ihop till den grad att du inte längre minns om ni kom i förrgår eller för en månad sen.

Du har drömt mer på sistone. Inte de där vanskapta, flyktiga drömmarna som förefaller avlägsna så fort ögonen slås upp. Du har drömt drömmar som nära nog känts mer verkliga än de vakna sommarkvällarna i motljus. Drömmar där människor du lämnat kommer dig ikapp och där landskap du saknat omger dig. Onekligen en försvarsmekanism från ditt undermedvetna för att behålla den synbara tryggheten i en sommar som inte riktigt känns som sommar. En sommar då otryggheten har fått ett ansikte i form av populärvetenskapliga illustrationer av mikroskopiskt små virala kroppar som finns överallt och ingenstans. En fantombild måhända men konkret nog för att synliggöra det osynliga hotet. Fast när du tänker närmare är kanske inte drömmarna någon försvarsmekanism. Kanske är de bara avkomman av en ständig bakfylla från utdraget slentriansupande och de slumrande timmarna mellan 06:00 och 08:00 då barnet lyfts från barn- till vuxensängen och lyckas tillskansa sig ett par sista sömncykler inför att den nya dagen ska sätta fart. Fan vet om det inte då vore mer tröstande med att drömmarna är ditt psykes skyddsvärn i osäkra tider.

Svärfar är bluesfantast. Älskar Dylan. Bangar inte Stones heller, han var ju trots allt själv med när det begav sig. Vill gärna dela med sig av ett helt livs musikaliska upplevelser och det borde vara en guldgruva för dig att häcka med honom och hans stereo en längre tid utan omvärldens distraktioner men någonstans mellan er har den tråden brustit. Det ligger inte hos honom. Han är vid gott mod trots omständigheterna och slänger gärna på ett album när tillfälle ges. Nej, det ligger hos dig. Någonting i dig stänger av alla nya influenser. De når inte in, låter mest som brus och slår liksom inte an. Du försöker lyssna, försöker finna nya uttryck, försöker söka nya influenser. Men de når inte in. Det enda som räcker hela vägen fram är de plattor du redan älskat, som du för länge sedan redan spelat sönder sönder sönder men som alltjämt återfinns hela i skivhyllan. Så du gör en sån lista: en trygg lista. Från en annan tid. För en otrygg tid? Vem vet, det är säkert ändå bara en försvarsmekanism.

Listan

Tuesday, 7 July 2020

Nu-Croz

Jag såg David Crosby dokumentären som Pontus tipsade om och blev inspirerad att göra en lista som bara inkluderar hans senare alster. Sedan 6 år tillbaka har han spottat ut sig hela 4 plattor. Så jag tog lite låtar från dem som jag tycker sticker ut och lade till dels en låt som han gjort med Graham Nash och en annan som han gjort med sin son James Raymond. Allt utgivet efter år 2000.

Vissa av låtarna är lite smöriga men tycker de alla framhäver hans egna kompositionsstil som inkluderar klockrena stämmor och fina ackord. Även en hel del fina duetter med kvinnliga sångerskor. Enjoy!

Nu-Croz

Friday, 3 July 2020

Emil och Vox


På YouTube finns en kanal som heter Vox. De har ibland videor som t.ex. https://youtu.be/QWveXdj6oZU där de går igenom varför Kanye, MF Doom eller någon annan ball hiphopartist är så bra, förklarat för sådana som jag som ibland inte har vett nog att förstå det annars. Denna lista består mest av låtar jag gett en andra chans som sedan fastnat tack vare Vox och liknande överanalyser på tuben. MEN INTE NOG MED DET! Lyssnar du nu så får du en lista späckad med saftiga guldkorn som jag har haft liggande sedan tidigare som jag tyckte passade in. 


Puss och kram i sommarvärmen!