New York Punk

Det var 1977, New York var en stad som delvis påminde om det New York som spegals i Flykten Från New York från 1981. Son of Sam mördade och härjade. Ett stort strömavbrott på sommaren varade i över ett dygn, med vandalisering, mordbränder, plundring och våld i dess kölvatten.

Discon regerade på Studio 54. Samtidigt, på den gamla countryklubben CBGBs i East Village på Manhattan hade man börjat spela punk. Man hade bjudit in de första Engelska punkarna i The Damned från London. Av punkens två epicentrer var New York det andra.

CBGB var ingen ren punkklubb. Andra band som spelade där under 70 och början av 80-talet var Blondie, The Police och Beastie Boys. Men den är mest känd som platsen där punken föddes.

LÄNK TILL LISTA

Nu drar vi igång...

1. The Cramps - The way I walk

Detta legendariska band, som under en period spelade på CBGBs, var egentligen inget punkband - rent musikaliskt. De spelade mer Rockabilly, Surfrock och annan Rock'n'Roll, fast med minimal setting, Det var röjigt snarare än sofistikerat. The Cramps anses bland annat vara en av upphovsmännen till genren Psychobilly. Nån form av punkig skräck-rockabilly. Måhända spelade de inte ren punk men de var dock otroligt punkiga i attityden. "The Way I walk", från -83, är en klassisk rock-dänga med ett härligt inklippt Willhelm-skrik som man bara måste digga.

The Cramps är kanske mest kända för ett av rockhistoriens märkligaste gig, på California State Mental Hospital i Napa, där de av någon riktigt, riktigt oklar anledning blivit bokade att spela för gratiskoncert för de inlagda. Det blev icke oväntat ett otroligt röj och mentalpatienterna är lika mycket uppe på scen som The Cramps själva. Ibland är det svårt att avgöra vem som borde vara inlåst och vem som är rockstjärna. Värd att kolla upp på YouTube.

2. Johnny Thunders & the Heartbreakers - All by myself

Johnny Thunders var en tidigare medlem ur proto-punk-bandet New York Dolls och hans Heartbreakers (ej att förväxla med Tom Pettys Heartbreakers) kom att bli ett annat CBGB-band. Det var lite av ett superpunk-band där även Television-grundaren Richard Hell var med man han och Thunders drog inte jämnt så Richard Hell schappade ganska snabbt.

"All by myself" är charmigt styltig. Lite roliga-timmen varning, men det funkar ändå.

3. Dead Boys - Ain't it fun

Dessa gossar var inte från New York och hade kanske stannat i Ohio om inte Johnny Ramone hade övertalat dem att flytta till New York där de snabbt fick en plats på CBGB. Sångaren Stiv Bators extrema frenesi på scen gjorde dem lite till en acquired taste och de fick inte så stort genomslag som ex The Ramones.

"Ain't it fun" tycker jag pekar lite i riktning mot den senare lite mer pudliga, känsligare, amerikanska rocken med sin dramatiska sång.

4. Television - Friction

Television var oerhört influensrika på den tidiga punkscenen i New York. Detta trots att de nästan känns som post-punk innan punken ens hade fötts. Bandets ledare hade varit de två kompisarna och poeterna Tom Verlaine och Richard Hell 1973 och redan då började de spela på CBGBs. Snart skar det sig mellan Hell och Verlaine och Hell lämnade för att starta the Heartbreakers med Johnny Thunders.

Låten Friction kommer från Television mest klassiska, kanske en av 70-talets mest klassiska, skiva "Marquee Moon". 

5. Richard Hell - Time
6. Richard Hell - Blank Generation

Kanske den störste karaktären inom NY Punken var Richard Hell, eller Richard Lester Meyers. Han hade tidigt lämnat Svenssson-livet, drog till New York och försökte livnära sig som poet tillsammans med sin gamle polare Tom Verlaine. De drogs in i den gryende punkscenen runt CBGBs.

Hans "Blank Generation" är en av världens mest klassiska punklåtar. Fantantisk sånginsats, cynisk, uppgiven text, riffig gitarr och tom lite doa-kör.

"I belong to the blank generation, I can take it or leave it each time. I belong to the ... generation, I can take it or leave it each time".

7. The Ramones - Beat on the Brat

Ingen NY-punklista är komplett utan The Ramones, det mest ikoniska New York-punkbandet som hade spelat på CBGBs sedan 1974. Personligen kan jag tycka att The Ramones är nästan lite för poppiga för att vara ren punk medan andra hävdar att de faktiskt var det första riktiga punkbandet.

8. Talking Heads - I'm Not In Love

Ursäkta, Jonas, men Talking Heads får räknas in i New Yorks punkscen under denna tiden. De var helt klart mer inspirerade av Television mer artsy rock och blev så småningom ett av de första och största New Wave-banden. Bandets startades av designstudenterna David Byrne, Chris Frantz och Tina Weymouth (inledningsvis bara chaufför). De öppnade som förband för The Ramones på CBGBs 1975.

I'm not in Love kommer från bandets andra platta, "More songs about buildings and food" där Brian Eno rekryterats som producent.

9. Bad Brains - Banned in DC

Bad Brains var egentligen inget New York-band utan från DC. Dock fick de spela på CBGBs och gör riktigt hård punk som snarast drar åt hardcore punk. De spelade även gärna reggea, men Talking Heads har plågat Jonas tillräckligt att vi kör en hård punklåt istället.

"Banned in DC" är en otroligt ösig punklåt som slutar i något som lite luktar Spacerock. Kanske lite Monstar Magnet innan Monster Magnet?

10. Sonic Youth - Touch me I'm sick

Sonic Youth bildades in New York 1981 och började som ett New Wave-band men via Noise-rock blev bandet mer och mer rockigt och punkigt. Tycker "Touch me I'm sick" från 1988 har stora punk-kvaliteter men visar även vägen in i 90-talets grunge. Inledningen med avgrundsvrålet som sedan följs upp av någon form av rossligt stön är legendariskt bra.

För att göra listan komplett, borde kanske både glampunkarna i New York Dolls och feminitspunkarn Patti Smith varit med, båda viktiga för amerikanska punken, men jag hittade inget jag egentligen gillar med dem. Så ni får leta upp dem och lyssna på eget bevåg om ni vill.

Näh, det här gillar nog bara jag!

 

Vad är detta!?

Här kommer så slutligen presentation av "Näh, det här gillar nog bara jag". Konceptet var att alla deltagare skickade in 2 låtar de inte trodde någon annan skulle gilla (men som de själva gillad såklart) tillsammans med en motivering. När alla låtar var inskickade slumpades dem till en lista, sedan fick deltagarna kommentera, sätta låtarna i ordningsföljd bäst -> sämst samt gissa vem som lagt in låten.

Deltagare i detta sociala experiment om förutfattade meningar var:
Rikard, Anders L, Emil, Jonas, Robert, Pontus & Anders J.

Listan hittas här:
https://open.spotify.com/playlist/2j0ZuwTGkwfgv7PdHWUIOQ?si=b4daf5cbcb764650


Låtarna

1. Elton John - Sacrifice

Motivering (Rikard)
Endast någon enstaka person har visat uppskattning för Elton John. Det är lovande. Och väljer man dessutom en ballad och inte något från hans tidiga 70-tals period så är man väl hemma tänker jag. Faktum är att Sacrifice är en galet bra poplåt och det står jag för. 10/10

Anders L

Denna har jag hatat sedan jag hörde den första gången. Pekoral++

Jonas
Alltså den här låten är ju bra. Melodin är svår att stå emot men Elton John framför den så jävla kletigt. Det känns som att titta på en romcom med Julia Roberts från nittiotalet, inget motstånd men man mår lite dåligt efteråt.

Robert
Jag är svag för 80-tals romantik, och detta är väl helt ok om än hopplöst sönderspelad. Ingen stor fan av Elton Johns framtoning, det har alltid dragit ner den lite för mig.

Pontus
Oj smetigt värre. Jag gillar ju Elton, men kanske inte så otippad, mest hans tidigare grejer. Har t.o.m. sett honom live… Den här läskiga 90tals produktionen var ingen vidare. Dx7-bonanza. Refrängen är egentligen inte kass, men helheten är bara too much. Får känslan av denna kanske spelades på någon i listans bröllop eller liknande?

Anders J

Alltså den är ganska go på ett såsigt sätt. Lite som att det ibland är ok att äta på rosegarden bara man håller det till max en gång per år.

Svår gissning, det står mellan Robert och Rikard via uteslutningsmetoden så jag väljer Robert på denna.

2. Raymond & Maria - Ingen vill veta var ju köpt din tröja

Motivering (Anders J)
Jag har  förstått att det här är en låt man inte skall gilla men kan inte fatta varför!?

Gillar kombon av melankoli och upptempo och stråkarna är riktigt fina. Lite som en svensk Belle & Sebastian. Och en text om telefonförsäljar-helvetet hör ju inte till ovanligheterna! (Det är dock värre i verkligheten kan jag intyga från personliga erfarenheter)

Anders L

Ändå lite av en guilt pleasure i ungefär 1 minut, sen kan det räcka. Sången är störig i längden.

Jonas
En plåga från något år som jag inte minns. Den här låten gör inget för mig, tycker varken den är bra eller dålig, den bara är. Och den är lite för mycket och den var lite för ofta.

Robert
Efter att denna anskrämliga radio-pest självdog trodde jag aldrig att jag skulle tvingas lyssna på möget igen.

Rikard
Ärligt talat en ganska bra poplåt, hade den inte blivit så stor så tror jag att den hade blivit en indie-klassiker, minns att någon sa någongång att de diggade denna låten men kan inte komma ihåg vem och det stör mig

Pontus
Hmm.. Jag vet att folk retade sig på denna väldigt mycket när den kom. Men jag tycker nog att den är helt ok. Texten är faktiskt rätt vass, något jag inte tänkt på tidigare. Cynismen i kontrast med den käcka popmelodin är smart. I övrigt är väl låten rätt “Meh”, men inte dålig. 

3. Rally - Hip-Hop Yngve

Motivering (Anders L)

Rally var både roligt och enerverande back in the days. Framförallt musikinslagen var sjukt störiga. Dåliga skoj-covers på dåliga låtar. Men det är något med Hipop-Yngwe. På något sätt funkar Peter Apelgrens fejkade Göteborgsadel-rap sjukt bra. Anna Mannheimers sångröst kan vara sämst på planeten men här landar den fint i kören. Förmodligen hemsk upplevelse för andra, men jag gillar denna låten på riktigt!

Jonas

Jag har ingen kommentar.

Robert
Sött, gulligt, kultigt och roligt, men fän inte "bra musik" i mina öron, och knappt kvalande till att vara en riktig låt.

Rikard
Asså, om man gillar musiken så är man ju helt sjuk i huvudet, men som en nostalgisk humordos kanske det kan funka för någon. Tycker dock inte alls det är roligt själv, modigt val, kommer inte få många poäng skulle jag tro

Pontus
Hade inte hört denna tidigare. Lite svårbedömd. Musikaliskt är den väl inget vidare. Som humorlåt kanske inte är superkul, men har ju några poänger. Är Peter Apelgren fan, så det kompenserar väl lite. Jag skulle nästa vilja diskvalificera låten då den inte känns som “en riktigt låt”. Är det kasst? Kanske? Men i en humor kontext snarare än musikalisk kontext får den godkänt. 

Anders J

Lite små-underhållande men som musik är det väl inte mycket att hänga i granen?

Detta måste vara Rikard, tror han droppat Rally-referenser tidigare?

4. Billie Eilish - NDA

Motivering (Jonas)
Jag tycker att Billie Eilish är svinbra. Hon har inte gjort en dålig låt. Samtidigt som hon gör rätt traditionella låtar (och skivor) så är hon ganska respektlös inför hela vers-stick-refräng-grejen. Det är som att sångrösten och melodin kommer helt utan ansträngning för henne. De bästa låtarna har en fullständigt avgrundsdjup och underbar bas som jag misstänker att de flesta av hennes fans aldrig ens hört i sina telefoner och airpods.

Anders L

Tycker ändå Billie Eilish har något. Ändå bra minimaistisk produktion. Gillar sången men de kunde skippat melodynen. Lite sugen att lyssna igen, det är ett gott betyg.

Robert
Gillar stämningen och gunget i denna. Hade kunnat vara ett samarbete med Moderat. Jäkla onödiga autotune-bitarna petar tyvärr ner den ett par snäpp för mig.

Rikard
Jag diggar Billie Eilish lite. Vissa låtar är riktigt bra, denna var väl sådär iofs

Pontus
Har hör låtar med Eilish som jag tyckt var rätt hyggliga. Den här var inget vidare. Den börjar rätt bra, och jag kan digga hennes mummel-visk sång, men låten kommer ingen vart. Känns också som melodin anspelar väl mycket på hennes ‘Bad Guy’ (fast den låten är betydligt starkare). Bäst är nog när det shufflade beatet kickar in. Men överlag rätt halvdan låt.  

Anders J

Trevlig låt och kul att det gått bra för henne! Det enda jag stör mig på lite är autotunen.

Jag vet ju att Jonas är en stor Eilish-fan så den sätter vi på honom.

5. Rammstein - PUPPE

Motivering (Emil)
En sådan fantastisk skönsång! Ovanligt osvulstig för att vara Rammstein, men ändå känslomässig leverans av hr Lindemann.

Anders L

Rammstein är för mig 100% koncept 0% musik, detta är ett bra exempel. Sämst av de dåliga.

Jonas
Jag har inte lyssnat på denna innan, men jag brukar ju kunna uppskatta Rammstein. Denna var inte särskilt bra.

Robert
Nja, inte glad för när dom försöker leka Blixa Bargeld. Och sen ett lite, för att vara Rammstein, förvånansvärt osympatiskt och gapigt chorus. Dom har gjort mycket bättre.

Rikard
Om man bortser från att allt är jättedåligt så är det en helt okej låt.

Pontus

Är kanske inget band jag hade lyssnat på en-skiva-i-sträck. Men i små doser finner jag det rätt underhållande. Just denna är välgjord, stark hook, bra dynamik, stenhårt men uppenbart tounge-in-cheek. Fint slut med!Motivering ():

Anders J
Det börjar ju faktist helt ok! Lite einstürzende neubauten vibbar men har svårt för sången halvvägs framåt även om jag kan uppskatta punk-attityden. Fina gitarr och syntmattor men vilka trista trummor!  Måste säga att det här var överraskande lättlyssnat för att vara Rammstein

Jag gissar på Jonas såklart men kan ju vara någon annan som valt den just pga av att folk tror det är Jonas låt...

6. Arthur Russell - Soon-To-Be Innocent Fun/Let's See

Motivering (Robert)
Russel är duktig på stämningar. Här med en av mina favoriter, med en ljudbild som för tankarna till dagdrömmande, kontemplerande. Varma bad.

Men det är ju jag. Tvivlar starkt på att många uppskkattar detta lika mycket.

Anders L

Konstig men ändå lite fint drömsk. Dock suger sången

Jonas
Av hänsyn till formatet valde jag bort så här långa låtar :-)  Jag gillar den monotona stråkmelodin. Härligt suggestiv. Han skulle väntat lite längre innan sången kom in. Helt ok låt!

Rikard
Trodde inte att denna skulle knipa andra-platsen men jag kom på att pretto musik som är avskalad och där det inte är så mkt sång i är ganska trevligt. Funkar utmärkt att jobba till, mysig

Pontus
Har lyssnat på något enstaka spår tidigare och några covers. Han är ju lite av en kultfigur och jag fattar grejen. Som en mix av Daniel Johnston, Nick Drake, Syd Barret, Books och Boards Of Canada typ. Jag gillar mycket med detta soundet men låten har kanske inte täckning för att hålla på i 8 minuter. Men överlag bra. 

Anders J
Aha! Arthur! Det här var lite mer ambient och sprött  jämfört med hitten "That's us" som jag mest lyssnat på tidigare. Riktigt skön ljudbild (är det är det pvc-rör jag hör?) och sång som vanligt.  Svårt att ogilla detta!

83,7% säker på att det här är Pontus bidrag.

7. 10cc - Dreadlock Holiday

Motivering (Pontus)
En till synes lökig och sönderspelad white-reaggae ear-worm som osar after-ski. Brukar avskys av både äkta reggae-fans och folk som hatar reaggae. Men folk missar i regel att det är en brilljant och ironisk låt, som egentligen gör sig lustig över alla rockband som plötsligt skulle hoppa på reggae-trenden på 70-talet. (Clapton, Stones, Zeplin m.fl). Det är dessutom en väldans välkomponerad och snyggt producerad komposition. I Like it. Nej…I love it!

Anders L

Sönderspelad men fan en bra låt. Tight komposition och utförande. Jonas ger givetvis denna sämst betyg, men jag tycker detta är bra skit.

Jonas

Haha detta är fan bra. Så jävla vitt. Jag är inte det minsta säker på att det är Rikard, kan vara nästan vem som helst. Kan sekreteraren vänligen föra till protokollet att jag satte en låt i baktakt högst?

Robert
Inget mästerverk direkt, men helt ok gung.

Rikard
Jag hatar inte detta, men jag gillar det inte heller, lite meh, men småtrevlig

Anders J
En av mina guilty pleasures är "I'm not in love" men det här kommer ju tyvärr inte riktigt upp i alls samma nivå men det finns ju betydlig sämre vitmans-reggae låtar och jag lyssnar ju hellre på det här än The Police.

Svårplacerad. Kan vara Jonas som trollar men kör via uteslutningsmetoden på Rikard här.

8. Grupo Soñador - Loco Loquito

Motivering (Anders L)
Musikveckor är full av synthnördar som jag tror blir ganska oimponerade av kvaliteten på syntharna som används i denna Cumbia. De usla synthljuden ett vanligt inslag i Cumbia som jag uppskattar - jag hoppas och tror det skall bli en trend. Jag diggar't!

Jonas

Jag har undrat var panflöjtsindianerna hållit hus på sistone. Här var de ju!

Robert
Nice! Med den rätta billiga känslan. Älskar Cumbia. Det är nästan som Colombiansk/latinsk dansband, fast hundra gånger charmigare. Denna åker rakt in i min "Cumbianska" lista.

Rikard
Asså, den är charmig, men ganska jobbig, faktiskt inte heller horribel

Pontus
Ja oj, detta var svårt att förstå att någon ser kvaliteter i. Ja det skulle möjligt vara de ful-snygga syntharna. Men i övrigt finns det rätt mycket att önska. Som en dansbandsversion av Manu Chao. Hemsk.

Anders J
Ljuvligt omslag! Och superudda ljudbild men knasiga syntljud och en massa reverb på verkligen allt! Charmigt värre! Det här måste väl vara Anders L ändå?

9. Mr. Bungle - Ars Moriendi

Motivering (Robert)
"Men detta låter ju ändå hyfsat".

Så låter det ibland i början av låten när jag spelar detta för folk. Sen går det utför.

Kul lek med stilar, instrument och plötsliga kasst hit å dit. Inte för alla, men en av miina favvo-bungles.

Anders L

Stökigt men intressant.

Jonas
Jag uppskattar Mr Bungle i teorin. Jättemycket. I praktiken har jag nog aldrig tagit mig igenom en hel låt. Jag hade ambitionen att lyckas med det idag men det gick inte. Den här låten är som vissa högljudda lekar mina barn pysslar med, noggrant designade för stressa hjärnan maximalt tills man går itu. Om detta inte är Robert ska jag äta upp min hatt.

Rikard
Samma som cardiacs, inte bra men roligt/charmigt

Pontus
Genialisk låt. 9/10. Har varit fan av Patton sedan jag hörde Faith No Mores ‘Real Thing’ redan 1989. Idag tycker jag de klassiska Mr. Bungle Plattorna är de bästa i hans katalog. Goodbye Sober Day är min favo på plattan.

Anders J
Snacka om extra allt, balkan, surf, metall, jazz. Rolig och oförutsägbar låt, älskar Dulcimern!

Detta är Patton väl? Då chansar jag på Robert men skulle kunna vara Jonas och Pontus också och med tanke på dragspelet kanske Anders med? De har dock en massa andra låtar med enligt mina gissningar så vi håller på Robert här. 

10. Cardiacs - Tarred And Feathered

Motivering (Pontus)
Det är en vansinnig låt från ett galet band. 50% Punk, 50% Progg-rock 50% Cirkus 100% galenskap. En ekvation som inte går ihop.  En aquired taste, som brukar få folk att bli väldigt stressade. Själv älskar jag det.

Anders L
Fan vilken bra start! Störd cirkusmusik + skrik, whats not to like. Lite grand som ett brittiskt Os Mutantes

Jonas
Fy vilken stressig låt. Kan helt omöjligt ta mig igenom. Säkert många olika avancerade taktbyten, så jag gissar på Pontus.

Robert
Nääee. Kan uppskatta teatraliskt färgade motiv, men inte ens det räddar detta dissonanta spektakel, som inte verkar kunna bestämma sig för varken tonart eller ackordföljd.

Rikard:
Knasigt, inte bra men lite roligt/charmigt

Anders J
Sången påminner om "Where's Me Jumper" men själva låten skulle vara något som The Sparks gjort. Kul! Känns som en låt som kommer växa ju mer man lyssnar på den. Blir nyfiken på mer!
Okänt band, konstiga ackordföljder och lite udda brittisk postpunkig sång, måste vara Pontus.

11. John Maus - Outer Space

Motivering (Anders J)
Nu hör jag pretto-vrålen eka. En filosofi-professor som tramsar sig med leksaksyntar och nonsens-texter!? Dags att posta Absolut Kromata videon i chatten igen! 

Men ni har alla FEL (och ni vet inte ett skit om yttre rymden!) för det här är en grym låt som är både catchy och oförutsägbar på samma gång! Och den nedtonade produktionen är som balsam för öronen efter allt sönder-komprimerat skval man hör på radion nuförtiden!

Anders L
Inte så dum alls. Gillar syntharna. Mysig produktion också

Jonas
Mysigt rymdig. Låter som yttre rymden lät på åttiotalet, om han försöker återskapa det soundet har han lyckats. Mitt gamla synth-jag kan uppskatta detta.

Robert
Hittar inga fel här. Väldigt trevlig atmosfärisk retro synt-pop på sedvanlig Maus-manér. Förvånad att inte se release-året ligga runt hans tidiga år.

Rikard
Inte min stil helt enkelt, inte horribel, men inget jag skulle lyssna på normalt sätt

Pontus
Den här var lite kul. Inte bekant med honom men om jag förstår det rätt har han jobbat med Ariel Pink, vilket hörs. Jag gillar ju Pink’s musik (Men inte hans åsikter!) och tycker även detta är rätt bra. Go synthbas.

12. Lagwagon - Violins

Motivering (Rikard)
Den här typen av väldigt melodisk nästan poppig punk började dyka upp tidigt 90-tal med Bad Religion som ett av frontnamnen utvecklades sedan via andra akter till den stora skate-punk/punk-rock eran med band som Blink-182, Sum 41, The Offspring, Millencolin och Green Day mf. Det är inte många idag som gillar band som Blink eller Sum 41 och med all rätt. Jag kan tycka att några låtar är charmiga i ren nostalgi. Några skulle jag t.om kunna anse vara ganska bra. Många anser att denna genre inte är riktig punk och det är lite det jag hoppas att ni också ska tycka. Det är inte jättemånga som gjort punk-listor och när de har gjorts är det mer av den klassika brittiska besvikna smutsiga typen eller i tidig amerikans stil. Någon stans mitt emellan band som Blink-182 och Bad Religion hittar man band som NOFX och Lagwagon. Detta är ju ett klart steg uppåt kan jag tycka, och här börjar jag gilla det på riktigt. Vissa låtar är till och med klockrena 10or i mitt tycke. Det finns en risk att ni också diggar det, men jag hoppas att band som Blink, Sum 41 får det att vända sig i magen på er. En chansning som jag hoppas går hem.

Anders L

Skatepunk är fan jävulens påfund

Jonas
Detta är fruktansvärt. Jag har aldrig förstått någon del av skate-punken eller dess arvtagare. Jag tycker alla såna här grupper låter som tonåringar som gnäller på sina föräldrar.

Robert
Den här 90-tals punken har jag aldrig fixat. Tråkigt. Har aldrig förstått vad folk ser i denna stilen.

Pontus
Flashbacks till gymnasietiden. Det fanns en kort period i mitt liv då skatepunk spelades flitigt. Lagwagon var inte någon personlig favorit, (May 16 är iofs. rätt go). Dom hamnar i kategorin mellanbra skatepunkband.(Kass=Offspring Ok=Lagwagon, Pennywise, Millencollin Bra=NOFX, Bad Religion, Green Day). Som sagt inte jättekul låt, men helt ok och jag blev lite sugen på att spela Tony Hawk igen.

Anders J
Oj, det här var nog det mest svårsmälta på listan. Jag önskar ju kunde uppskatta den här melodiska skatepunken men jag vill bara rymma härifrån och då åkte jag ändå lite skateboard på 90-talet!

Chansar på Emil här då jag har för mig att han nämt Millencollin nån gång.

13. Neil Young - Computer Age

Motivering (Jonas)
Från Neil Youngs mest utskällda period. Att han skulle bli modern och digital på åttiotalet är tidernas sämsta idé. Men mitt i allt det hittar han den perfekta mixen mellan sin egen nasala röst och allmänt gräsiga uppenbarelse, och Kraftwerk. Det borde inte funka. Det ska inte funka. Men det gör det.

Anders L
Neil Young goes Kraftwerk möter Beethoven. sången är lite fuckad, annars helt ok. Trummorna är rätt feta ändå. Tänker att Daft Punk nog lyssnat på denna. Slutet är hemskt med Wendy Carlos-pastischen

Robert
Oväntat sound från Neil Young, men det låg väl lite i tiden, många artister som firade den digitala revolutionen med sånt här. Ingen super-låt för mig, men helt ok.

Rikard
Blir nästan arg över att denna låten är med på listan, den är ju helt underbar. Gissar att denna kommer få flest poäng av alla låtar

Pontus
Är stort fan av Neil! Det är klart att hans plattor runt tidiga 70-talet är dom “klassiska”, men jag tycker även den här är perioden är ball. Hans kompromisslöshet och egensinnighet är beundransvärd. Under denna perioden var han influerad av Kraftwerk och DEVO. Det hörs ju. Tummen upp. 

Anders J
Den här skivan har jag tänkt lyssna igenom några gånger, framför allt pga det grymma omslaget! Och efter den här låten blir jag sugen igen! Kan tänka mig att Young-puritianerna rynkar åt näsan åt det här albumet vilket är ännu en anledning att kolla upp det! Känns lite Anders L att svära i kyrkan såhär.

14. kent - La Belle Epoque

Motivering (Emil)
Den här får representera att jag tycker att Kent faktiskt producerat bra material efter vapen & ammunition. 

Anders L

Har alltid tyckt illa om Kent. Denna låten ändrar inget. Texten är överarbetad, låten är kass. USCH

Jonas
Kent kan jag nog uppskatta, men har egentligen aldrig lyssnat på. Ett yngre jag skulle aldrig kunna erkänna det. Den här påminner lite om Niklas Strömstedts “Om”, inte bara på ett bra sätt. För att vara Kent tyckte jag nog att detta var ganska tråkigt. Trevlig produktion.

Robert
Inte en av Kents höjdpunkter direkt, men jag gillar detta. Musikaliskt sådär, men Jocke Berg's texter tenderar ofta att rädda i dom lägena.

Rikard
Asså, Vissa kent-låtar kan jag acceptera, men denna är bara för dålig. Är texten politisk eller? Jävligt otydlig politisk ställning i så fall. Hur som är den snudd på pinsam. Jag har slutat rösta i valet, jag är melodifestivalen, jag är dem som går in i väggen, jag är dem som går genom rutan. Jag kan skriva en vers också: “Jag är den korrupta poliskommisarien, jag är husbandet i på spåret, jag är en alkis på perrongen ,jag är en döende isbjörn i Arktis”, fan va bra jag är! Dålig text, dålig låt. Här har vi en riktigt kass låt och därmed den bästa låten på hela listan, bra jobbat!)

Pontus
Farligt nära ett Svenskt Coldplay. Pretentiösa texter och ointressant musik med en alldeles för sökt “euforisk/episk” känsla. Nä detta gillar jag icke. Det finns kvaliteter i deras låtar, men imagen och uttrycket sabbar det helt för mig. 

Anders J
Blåjeans och Frank gick varm i den bärbara cd-spelaren på 90-talet men sedan dess har jag inte lyssnat särskilt aktivt på dem då jag tänker att tillräckligt många gör det ändå. Det här låter modernt! Fina stråkar och harmonier i början men refrängen låter väldigt överstyrd?   

Tror på Emil här.

Och här resultaten av pöbelväldet:

Vinnarlåt: (minst uppskattade låten av pöbeln)
Delad plats mellan: Hip-Hop Yngve (Anders L) och Violins (Rikard)

Förlorarlåt (mest uppskattade låten pöbeln)
Computer Age (Jonas)

Bäst på att gissa person bakom låten
Delad plats mellan Emil & Jonas (6 rätt)

Mest lättgissade personen
Anders L (8 rättgissningar på honom)

Mest svårgissade personen
Delat mellan Rikard och Emil (3 rätt gissningar)

Fullständig statistik hittas här:

https://docs.google.com/spreadsheets/d/1i9sgaOfcaudZPdUya6a_cfFyW8TLRKc0SXw6Oq9SFOU

Max-mixat

 

Jag hade en röd tråd. Det fanns ett tema i ursprunget till den här listan, jag lovar. Men någonstans längs vägen brast den och det blev lite stressigt framåt slutet. Så istället blev det en ganska schizofren mix.

Men min baktanke var att du ska hitta en del bekant här. Gamla låtar som du hört många gånger men när du tänker efter är så lyssnar du ju aldrig på dem, eller hur. Visst är de bättre än du minns dem? Visst är det fredag och lite festligt?

Jag inser att jag kommer att få en del... frågetecken kring några låtval. Men jag står för allt detta. Allt är bra. Det tror jag du också kommer att tycka.

Listan

(bild för uppmärksamhet)

En pava hjärta och smärta med undertoner av rockabilly

Titeln säger allt om vad vi kör idag. 

Listan växlar mellan två band jag älskar. Fatboy och Weeping Willows. Jag har haft med dom tidigare, men här kommer lite kort intro ändå.

(skåda en bestämd gitarrist)

Fatboy är (var) en svensk rockabilly-sextett (nu bara fem, men lever) jag lärde känna för många år sedan. Dom växlar mellan det klassiska rockiga rockabilly-soundet och finstämda ballader.

Vägrade först tro att sångaren, Thomas Pareigis, är svensk. Underbar stämma, nästan som en svensk Roy Orbison.

Sett dom live två gånger. Dom är så underbart scen-medvetna. Inga leenden, inga vinkningar, bara bryska blickar där dom står och lirar järnet ur sina instrument.

--

Weeping Willows är också ett svenskt band, lite mer lidelsefullt, om inget annat pga Magnus Carlsons (svagt nasala) röst och framtoning som får många hjärtan att både smälta och blöda. 

Sett dom en gång live på Malmöfestivalen. Oförglömlig stage presence. Har bytt medlemmar ett antal gånger genom åren, men det håller fortfarande, som vissa låtar i listan vittnar om.

Ha en mysig fredag govänner!

Fatboys rocking and weeping

 

Ur den forna dimmiga och försupna södern reser vi oss nu och borstar av vår lekamen. Absolutism är ett krav på detta vårt nästa automobilburna äventyr.  Nu stundar mörkare tider och dunklare toner. I denna futuristiska och retrowave, outrun, automobil och techfokuserade monokroma lista går vi ton i ton från skymningsljust dunkel till becksvart mörker. Här i höstmörkret får KIT leda oss med sin signaturmelodi och föra med oss djupare ner i samhällets dunkla vrår där KIT utan sin heroiska förare men med oss som medresande medvetande får stå för den ljusa sidan. Ut på elljusupplysta motorvägar i 190 km/h susar vi fram som ett medvetande i en kropp av mekaniska delar och elektroniska komponenter skyld av ett exosklett av glasfiber och krom. Våra gummerade lemmar för oss med tilltagande acceleration framåt. Nedåt. Tunnelseendet blir totalt och fartblindheten bländande. Längst vägen tappas all känsla av tid och rum. Den suggestiva elektroniska och vokala glättigheten och tunga basgången borgar för tunggung och i viss mån monotoni.  Det dystra monokroma gråskaliga landskap vi färdas mot på denna vår djuplodande musikaliska resa absorberar allt ljus och tidsuppfattningen bara ebbar ut...

Det blir låtar från TV och film återigen.

Knight rider, Drive, Tron. 

Vi möter Knight rider- Theme, 

Kavinski,

Todd Terje, 

Stereo, 

Carpenter Brut, 

Code electro, 

Pufferfisk,

Röyksopp och 

John Carpenter.

Until we meet again! 42!

InToTheKnight

Fan lyssnar pöbeln på nuförtiden?

Ibland ställer man sig frågan: Fan lyssnar pöbeln på nuförtiden? För det mesta förblir den frågan obesvarad, men så icke idag! I allmänbildningens tjänst ska vi bli både folkliga och moderna. Jag har pseudoslumpartat valt ut tio länder längs med diverse breddgrader och rotat fram vilken låt som är mest spelad på Spotify i respektive nation senaste veckan (11/11 till 18/11). Släng på listan och läs vidare när jag i realtid recenserar låtar jag aldrig hört förut!

→ Listan ←

1. Indien: Tanishk Bagchi - Raataan Lambiyan (From "Shershaah") – Veckor på topplistan: 15

Mjukt och mysigt. Undra om den här är från någon TV-serie? Borde googla vad Shershaah är men det pallar jag inte. Undra vad de sjunger om. Vild gissning: kärlek och relationer!

Ah, det är en duett! Härligt, helt klart kärlek. Låter ändå ganska glatt. Rytminstrumenten låter lite som någon Disney-film som utspelar sig i något exotifierat land. Kanske är lite lätt navelskådande av mig. Det är nog såhär standardrytminstrument till stor del låter i indisk musik.

Och där kom kören av äldre män in, fett! Bra låt, 10 av 10!

2. Sydkorea: Coldplay - My Universe – Veckor på topplistan: 7

Ähmen satan vad tråkiga ni är Sydkorea! Så orimligt förutsägbart. Coldplay är sugna på att bredda sin målgrupp och gör låt med BTS. Jesus Kristus.

Aja, välproddat iaf. Riktig reklamlåt, inget sticker ut över huvud taget. Som om någon skulle göra en låt som upprörde färst människor.

Yes, där kom koreansk rapp in, och sen lite koreanska soft vocals. Ante mig. Räddas inte av de subtila vocoder-inslagen. Urtråkigt 1 av 10.

3. Japan: 優里 - ドライフラワー – Veckor på topplistan: 5

Femtiofyra veckor på Spotifytoppen alltså! Det här ska bli spännande.

Okej, lite gitarr, lite sång. Japansk singer songwriter dårå. Går väl ner. Blir typ tom i huvudet av det här. Gissar att texten handlar om vänskap.

Såja, där kom lite trummor in och lite gitarrstick. Otroligt slätstruket. Det här låter som en klassisk eftertext-låt till en film som varken har ett lyckligt eller sorgset slut. Sådär oavslutat, livet fortsätter liksom. Känns mycket japanskt på något sätt, vilket jag antar är rimligt eftersom både låtens text, låtnamnet och artistens namn är på japanska.

100% en japansk vinnare av typ Idol. Idoluru – undra hur det är. Man hoppas ju att det finns en japansk Simon Cowell som sitter lite sur i traditionell kimonodräkt och sen ryter till när deltagarna visar minsta känslouttryck och brist på självkontroll. Skulle titta på det alla dagar i veckan.

Tråkig låt ändå, 3 av 10.

4. Ryssland: Big Baby Tape - 99 Problems – Veckor på topplistan: 3

Tungt vart det här. Är det en knepig rysk cover på Jay-Z? Riktigt sjukt isf. Kanske skulle lyssna lite mer på Jay-Z? Eller kanske inte, men vad som helst förutom det här.

Hoppas att det här är proddat av gansterryssar i tracksuits. Lär ju vara garanterat farliga fast ha ett sånt där underväldigande intryck i termer av farlighet.

Tur att den är kort. 2 av 10.

5. Marocko: Inkonnu - Chill – Veckor på topplistan: 2

Åh nej! Det är typ... trap? Har dålig koll på vad trap egentligen är, men jag tror mig kunna känna igen det på att jag blir lite äcklad av det.

Ingen monsterproduktion direkt. Hade nog kunnat bli riktigt mysig om man slapp all vocals. Då hade låten varit chill på riktigt.

Otroligt oklart vad den handlar om, förutom att något eller någon är eller ska vara "chill". Lär vara någon som stöddar sig på något sätt. Får känslan att låten bäst avnjuts om man är en sjuttonårig tuffing med en cigg i mungipan som sitter i mammas källare. Sitter och drömmer om pengar och respekt, kanske med lite holk till hands. 4 av 10 för att vara trap(?), annars 2 av 10.

6. Förenade Arabemiraten: The Kid LAROI - STAY (with Justin Bieber) – Veckor på topplistan: 18

Hm, svårt att placera denna låten som superpopulär i Förenade Arabemiraten, men varför inte. Kulturimperialism i finaste gåbortkostymen.

Vet inte om jag hört låten tidigare men den klockar ju in på över miljarden lyssningar. Jag gillar den ändå. Jag vet inte, den har något. Ett gott tempo och helt klart 100 gånger mer edge än Coldplay-låten (vilket iofs inte säger någonting).

7 av 10.

7. Polen: Mata - Szafir – Veckor på topplistan: 6

Kul att den börjar med stråkar. Synd att den fortsätter med... trap igen? Är den på polska eller? Kanske. Snäppet bättre än marockanen men i övrigt i samma klass. Lite bättre flyt. Förstår ändå orden "Mickey Mouse" och "Bonnie and Clyde". Tror att låten handlar om någon form av identitetsuttryck.

Undra hur många gånger i rad jag skulle behöva tvingas lyssna på den här innan jag gaslightats till att gilla den? Troligen färre gånger än jag vill tro.

6 av 10 för att vara trap(?), annars 3 av 10.

8. Andorra: Rochy RD - Ella No Es Tuya - Remix – Veckor på topplistan: 4

Hm, vad är det här för genre? Helt klart något latino. Kanske är rimligt i Andorra? Har dålig koll på dem. Snackar de spanska, baskiska, franska eller något annat där? Vem vet!

Blir återigen helt tom i skallen och mår lite illa. Inte för att den är så urdålig, men det är något otroligt platt med den. Kanske har en fantastisk innebörd i texten. Synd att min låga bildningsgrad inte tillåter mig att uppskatta de fina nyanserna. Vid närmare eftertanke så är det kanske autotunen som gör mig snurrig.

Ballar ur lite mot slutet med de där tre snubbarna som rappar/gapar varandra i mun. Lyfter ändå inte riktigt. 2 av 10.

9. Bolivia: Tainy - Lo Siento BB:/ – Veckor på topplistan: 6

Mysig! Mjuk och go början.

...

Crap, där kom den där reggeaton-takten eller vad det nu är (bam, ba-bam bam; bam, ba-bam bam;...). Jahapp, nu vart den låten typ förstörd.

Och någon snubbe som skriksjunger lite. Riktigt gjort.

Började bra, nu skär det mest i öronen. 3 av 10.

10. Island: Adele - Easy On Me – Veckor på topplistan: 4

Aaaahmeee Iiislaaand! Otroligt förutsägbart. Inte på samma nivå som Sydkorea, men fan inte långt borta.

Inget ont om Adele, precis som alla andra tycker jag hon är en grym artist med kreativ integritet etc etc. Men hur mycket uttrycker det här den isländska folksjälen egentligen? Trodde ändå ni islänningar gjort upp med britterna efter 2008. Gick ju inte så bra när ni lyssnade på dem då, minns ni? Halva landet brakade samman för att banksystemet vart helt förstört av de gamla kolonialherrarna.

Har inte hört den här tidigare, men misstänker att den kommer trilla in i mina öron en hel del framöver. Känns som en sån där ballad man inte kommer kunna undgå.

Ändå gött med Adele. 7 av 10.

En fredag i november

Hallå framtiden! Jag skriver från igår med ett viktigt meddelande! 

Enligt SMHI så är det lite lätt mulet nu och intetsägande okallt. Precis lagom för att frysa ihjäl i när man står still. Enligt kalendern är det dags att börja våndas över julklappar, men fortfarande långt till jul. Kanske har de längre nätterna lagt en trött vignette på tillvaron.

Hoppas då att denna nogsamt sammansatta lista kan vara som en liten kamin med en dansande eld för själen! Tjoho, nu är det fredag!

Lista

(Bild cred till Braxton Apana på Unsplash)

Året jag föddes...

 Året jag föddes - En fokuslista om åren då deltagarna kom till världen

Listan

1974 - enligt Gugge

Året var 1974. Oljekrisens effekter var kännbara, Nixon avgick och Abba blev häcklade av progg-Sverige efter att ha vunnit melodifestivalen. Låten med flest veckor på Billboard-listan var "The way we are" med Barbara Streisand. En riktig snyftar-ballad med tidstypiskt sound bestående av piano, stråkar, klätterbas och dämpade trummor. Mel Brooks ägde biograferna med westernparodin "Blazing Saddles".

Detta år föddes även en liten pilt i Stora Råby som en dag i sitt vuxna fick den stora äran att välja två låtar från sitt födelseår.

Första valet landar på Sly & the family stone. Sylvester Stewart. Denna funklegend som kommit att påverka mig så genom åren. Låten "Loose booty" är en oerhörd funkfest som ingen ska gå miste om. Notera att även fiolen svänger :)

Andra valet lägger jag i hårdrocks-skålen. Deep Purples platta Burn innebar en ny kostym för bandet. David Coverdale introduceras på sång. Även om Ian Gillan för alltid anses vara bandets sångare i min bok tycker jag en ung Coverdale uppfriskar. Till exempel i denna bluesiga "Mistreated".

1977 - enligt Robert

The Alan Parsons Project - The Voice

Från plattan I Robot, (1977), en ganska nice platta. Säpptes månaden jag föddes.

Jag har växt upp med en mor som lyssnar på allt från rock/hårdrock till techno, opera m.m. Jag härleder min avsaknad av given genre i min musiksmak till hennes avsaknad av musikaliska gränser.

Alan Parsons Project var hon förtjust i ett tag, och det har blivit ett av mina tidiga musikaliska minnen. Framförallt gillade hon att slänga på detta när hon diskade. Diskborsten och basen gick liksom i takt med varann. Hör ni?

Soundmässigt fortfarande 70, men lite 80 börjar krypa in.

Motörhead - Iron Horse

Lämpligt nog startade motorkillarna med denna debutplattan året jag föddes, någon månad innan jag lärde mig gå. År senare var det som balsam för en förvirrad och ilsk tonårssjäl. Något i deras punkiga och minimalistiska edge tickade varmt för mig. Lemmy var så groteskt badass och blev en av mina första idoler. Jag slogs i min musikaliska uppväxt mellan denna gren och elektroniskt. Det blev metal ett bra tag tack vare motorhuvudena.

Kontext:

1) Abba - Dancing Queen

Borde ligga högt på billboarden det året

2) Bryr mig inte så mycket om bäst resultat, men Star Wars IV yo,  borde ligga högt det året.

3) Apple II datorerna når butikerna, knappt två veckor efter att jag föddes..

4) Elvis dog, jag föddes, och kungen körde Vasaloppet, första svenska kung att göra så.

1977 - enligt Anders L

Musikmässigt var 1977 ett historiskt år - punken hände, både i England och New York, med debutplattor från bland annat The Damned, Sex Pistols och Television. Även discon slog brett och Studio 54 öppnade.

En stor internationell händelse: Spanien håller demokratiskt val för första gången sedan 1936, efter diktatorn Franco dött 1975.

En stor svensk händelse: Geijer-affären startar då Journalisten Peter Bratt avslöjar i DN att Sveriges fd justitieminister Lennart Geijer misstänks av SÄPO vara kund hos bordellmamman Doris Hopp, där bland annat några polska prostituerade arbetade som möjligen var kopplade till polens säkerhetstjänst. Palme blånekar, men att misstanken faktiskt fanns är idag bevisat. Det är fortfarande oklart om det faktiskt fanns substans i uppgifterna.

På Topplistan: Rod Stewart - Tonight's the Night (Gonna Be Alright)

På filmtoppen: Star Wars

Mina låtar

1 Iggy Pop - Night Clubbing

Iggy Pop släppte sitt första (“The Idiot”) och andra album (“Lust for Life”) 1977. Båda två var hårt influerade och samskapade med David Bowie, som också släppte två album 1977 (“Low” och “Heroes”). Iggy och Bowie hade flyttat till Europa för att bli av med sina potentiellt dödliga drogberoenden. Bowie har dragit rocken i princip så långt man och speciellt “The Idiot”, “Low” och “Heroes” är så artsy och influerade av electronica att det är i princip end of the line. Fantastiska plattor, men man förstår att punken måste hända.

2. Junior Murvin - Tedious

En låt som ingick i Anders Jäleviks Lee “Scratch” Perry-lista för några månader sedan. Det var nämligen detta underliga geni som producerade och spelade in Junior Murvins debutalbum “Police & Thieves”. En otroligt spöklikt dub-ljudbild gör albumet unikt och det får stor spridning, speciellt i London med en stor Jamaikansk community. 1977 släpper även The Clash sin debutplatta med en cover på “Police & Thieves” och resten är historia.

1978 - enligt Pontus

Årets låt på Billboard: Shadow Dancing – Andy Gibb

Bröderna Gibb (D.v.s Andy + Bee Gees) hade tillsammans inte mindre än hälften av top 10 låtarna 1978. Detta var verkligen Disco-Peak året…(Saturday Night Fever kom ut i December 1977)

Årets film: Superman, Regi Richard Donner. Med Christopher Reeve, Gene Hackman och Marlon Brando. Den mest påkostade rullen vid den tidpunkten och den första “bra” superhjälts-filmen som producerats rent kvalitetsmässigt. John Williams stod för den episka musiken.

Internationell Händelse: Jonestown Massakern
. People’s Temple, en Amerikansk kristen kult ledd av pastor Jim Jones som flytt till Guyana, Sydamerika, begick massjälvmord. Runt 900 personer miste livet, vuxna och barn efter att druckit cyanid-spetsad Kool-aid (Det lär föresten egentligen varit ett off-brand) Därav uppkomsten frasen “drink the kool-aid”.

Svensk Händelse: Stenmark Feber. Ingemar Stenark vinner i princip allt man kan vinna. VM Guld i Slalom, Storslalom. 13 vinster totalt säsongen 78-79 därav samtliga i storslalom. När Stenmark åker står landet stilla. Undervisningen i skolorna pausas, folk slutade jobba. T.o.m. riksdagen tog paus för att följa hans åk.  

Låtarna:

Gang of Four – Damaged Goods

Släpptes som singel i Oktober 1978. Låt som skapade/definierade New Wave och Post-punken. Kanske den första låten som kombinerade punk med mer dansanta rytmer. Speciellt Andy Gills spretiga gitarrspel som inspirerat massa artister såsom Franz Ferdinand, Strokes, IDLES, Interpol mfl. En låt som fortfarande är jäkligt cool.

Black Devil Disco Club - <<H>> Friend

En något obskyr kult-klassiker som fortfarande känns väldigt modern. Hallå Todd Terje?

Franska musikern Bernard Fevre släppte denna EP ’78 som närmast kan beskrivas som någon form av okult-space-disco. En mörkare motpol till den rådande glättiga Saturday Night Fever-febern. Strålande.

1984 - enligt Emil

Jag valde låtar som dykte upp i mitt historiska gräv som jag blev lite oväntat förälskad i. 1984 visar sig vara både ett riktigt bra och ett riktigt dåligt musikår.

Låt nr 1: Bronski Beat - Smalltown boy 

Jag kan svära på att jag hört den här låten i ett 2020-talskontext. Eller så talar den bara direkt till mitt undermedvetna. Produktionen är grymt retrocool trots att den är retro på riktigt. Mäktig earworm! Extra 80-tals poäng för den duckiga synthbasen.

Låt nr 2: Bonnie Tyler - Holding out for a hero 

Den här har man hört i senare och sämre versioner. Men helt galet att den här har spelats på radio. Tonen sätts direkt med den fnattiga hihaten och ett lätt arpriff, sen bär det av på en resa med tomtomsolon, pianodrag, plastigt blås och kör i sex minuter utan paus. Mäktigt!

Billboardlåten: When Doves Cry av Prince

Lite oklart om Bevery Hills Cop eller Ghostbusters var top grossing, så jag väljer såklart Ghostbusters.

En stor internationell händelse var att Indira Gandhi mördas.

En stor svensk händelse är att första boken om Sune publiceras

1987 - enligt Rikard

1. Största låten: Tydligen “Walk like an egyptian” med The Bangles, Makes no sens to me, men folk var lite knäppa på den tiden.

2. Filmen som gjorde bäst resultat på bio det året, Snuten i hollywood 2.

3. 
   En stor internationell händelse från året: SN1987a var en stjärna som exploderade för ca 168 tusen år sen. 1987 nådde ljuset från supernovan jorden och var således den första supernovan sen 1600-talet som man kunde se med blotta ögat. Ganska fett. Även om man var tvungen att använda ett teleskop för att se detaljerna så klart.

4. En stor svensk händelse från året: Två svenska läkare, av kvällspressen kallade “Obducenten” och “Allmänläkaren” , grips för styckmordet på prostituerade Catrine da Costa. Ett av de mest uppmärksammade morden i Sveriges histora.

låtar:

Level 42 - Children say, Inledningen är så sjukt lik Michael Jacksons “Don’t stop until you get enough” men det tycker jag inte gör så mkt. Riktigt trevlig jazz-fusion arr med många tidstypiska element.

ICEHOUSE - Electric Blue, Om man lyssnar på denna låten med 20% ironi så är den riktigt bra. Om man tar den för seriöst så faller den ganska hårt. Gillar den ändå. Typisk Mix megapol låt fast med fördelen att inte alla har hört låten förut 2000 gånger. Om man hade kunnat göra lite små förändringar i denna låten hade den blivit riktigt vass. diggar arrangemanget och saxen i mitten.