Funkadelic Guddness

Låt mig introducera det mångfacetterade bandet Funkadelic. De började som ett bakgrundsband till George Clintons doo wop grupp The Parliaments på 1960-talet för att senare bli ett långlivat systerband till det som kom att bli Parliament. Medan Parliament stod för de mer populära souliga listhitsen tröskade Funkadelic på med sin lite rockigare, mer psykadeliska variant av funken. Vissa låtar är helt rockiga och påminner om band som Lynyrd Skynyrd medan andra (som låtarna mot slutet av listan) låter väldigt likt Parliament. Gemensamt med Parliament är Clintons ekivoka tramsighet med anspelningar på sex och allmän funkmässig coolhet. Dock med en viktig musikalisk distinktion: Inget blås! I stället får distade guror och pipiga syntar större utrymme. Banden delar flera medlemmar såsom Bootsy Collins, keyboardisten Bernie Worrell och gitarristen Eddie Hazel.

Jag har valt låtar från plattor som givits ut mellan 1971 och 1976 som är min favoritperiod. Även om vissa senare plattor är väldigt bra försvann de rockiga elementen alltmer och det blir svårt att skilja på dem och Parliament. Tyvärr fanns inte hela skivan "Hardcore Jollies"som är en personlig favorit men jag hittade en låt från den, dock inte den bästa.

Och sorry Pontus.. Samtliga låtar har fade out. Jag kan inte låta bli att tänka att detta beror på Clintons lösa stil där fett tuggande sväng och kaos får gå före kompositionsmässig ekvilibrism. Lyssnar man på låten "Let's take it to the stage" fattar man att det är ett tydligt statement att distansera sig från andra samtidiga "funk" akter som anses för polerade. "Funk used to be a bad word!"

Enjoy Funkadelic guddness!