Drömteater

As per request.

Jepp, Dream Theater. Ett metal band som har klängt fast i mitt liv sen högstadiet. Det var i "Antons hörna", fritidsrummet. Där satt Anton och pysslade med kassettband, ritade, och spelade musik hela tiden i den lilla bandspelaren. Spelade gitarr och var typen av alfa-person som alla kids på skolan hade automatisk respekt för. Jag var ett mobbat barn runt den tiden. Men denna fina människa hjälpte mig att hitta min självrespekt och lärde mig mycket om musik. Drama-lärare också. Minns fortfarande hur irriterad han blev på mig att jag inte försökte utveckla min sång och sjunga i skolspexet osv. Han tyckte jag hade talang och röst för det. Men jag var för osäker och blyg på den tiden. Kanske kommer det en dag. 

Nog om det. 

En dag gav han mig ett kassettband med Dream Theater. "Detta passar dig perfekt". Så rätt han hade.

Som redan erkänd hårdrockare (men som precis också i nervös tysthet börjat lyssna på Kraftwerk) så började jag knarka detta. Förmodligen min första introduktion till den märkliga världen av progg.

Ingen kan göra covers på detta bandets låtar är väl en bra sammanfattning. Det är för tekniskt, för akademiskt och för kliniskt.

Och så bara så vi får det ur vägen så jag slipper fortsätta tjata om det; Mike Portnoy är en övermänsklig trummis. Som ni kommer att märka. Lite brokig historia, men dock grundare av bandet, och har en underbar scen-presence, han som kickade igång publiken, plockade upp folk på scen för att testa pukorna osv. I princip gruppens frontman som i min mening sken mycket ljusare än sångaren James LaBrie (inget ont om rösten men ingen vidare people-pleaser), sen sökte han sig vidare till andra äventyr. För att lyckas ersätta honom var dom tvungna att bjuda in ett gäng med några av världens bästa trummisar till audition. Finns en dokumentär om detta som är lätt att hitta på tuben. Mike Mangini tog över pinnen iaf, och ja, han går väl inte av för hackor han. Men bandet förlorade lite själ helt klart.

Som namnet antyder så är det ganska teatralisk metal. Vilket automatiskt skickar dom i progg-facket. Men jag tror att för min del så är det kombinationen av lekfullhet, tonkänsla, rytmisk och taktartsmässig storhet, och hyfsat tung metal som alltid har attraherat mig. Lite som en mycket tyngre och kompetentare variant av Svenska "Ghost".

Tänkte först köra det lite kronologiskt, men sen sket jag i det. Blir plock ifrån ett fåtal album, för bästa upplevelse.

 

Mycket nöje - LISTAN

Pull Me Under

Ja varför inte börja med den största hitten. Och ni får gissa vilken magnifik present till Pontus detta är.

Från andra albumet Images And Words. Mycket bra stuff på den plattan. Även balladerna. Och jag vågar mig på att plocka med två låtar ifrån den på listan. Bara att vänta på uppkommande progg-metal bam deluxe om en stund.

Light Fuse and Get Away

Första plattan. Väldigt skrotigt sound jämfört med resten av katalogen. Skitsvårt val här. Grym platta, men tror jag aldrig kommit över oktavskiftena i kombo med motorgurorna.

As I Am

Från det göttiga albumet Train Of Thought. Mycket polyrytmik här,

Scene Seven, The Dance of Eternity

Nu börjar det bli klyddigt. Riktigt skön pretto-metal. Nästan som om Zappa varit coach här. Roliga skiften och stundvis nästan frijazzig känsla. 

Metropolis - Part I

Lite jingle bells jingle bells där i början.

Men nä, så gullig är den inte. Då var vi framme vid ett välrenommerat legendariskt epos som trots sin soundmässiga datering fortsätter att engagera och sönderplockas av musiktekniknördar och alt-metal-älskare än idag. 

Surrounded

Ballad-ish. Blir nog inte mjukare än såhär i katalogen någonsin.

The Enemy Inside

Lustigt att göra ett självbetitlat album så sent. Men Många bra grejer här. Detta en favvo.

Ytse Jam

Åter till debuten. Gillar denna plattan väldigt mycket. Det där tidiga kreativa stoffet. Alla artister har sånt. Innan dom blir korrumperade.

The Root Of All Evil

Helt ok platta. Nog den sista jag hittade grymma grejer på.

Endless Sacrifice

Avslutar med en av mina favoriter från Train of Thought. Jag och min dotter kallar den för gullefjun. Go figure.

Peace!

Ersättningslistan

Snabbt påkommen ersättningslista!

Jag har länge haft en samling otroligt onödiga svenska covers liggande på jäsning. Aldrig riktigt bra nog för en riktig lista, men tillräckligt intressanta för att göra något av. Lika delar lyteskomik och bra musik.

Listan

God lyssning. *hukar*

BearBeats

BearBeats

Hallå alla monsterdiggare! Bara för att sno en älskad hälsningsfras! Hej på er som gillar fluffiga kaniner med! Men idag blir det välklädda herrar med gigantiska monstruösa björnhuvuden med röda lysande ögon som serveras.

Ja de brukar ju säga att goda ting kommer i tre. Efter två fantastiska monoartistiska (japp hittade nyss på det ordet!) listor så får jag väl inte vara sämre (detta är en ren slump jag lovar).

Idag är det ett tämligen sällsamt monotematiskt spektakel. En grupp, 30+ år av album och en sällsam musikalisk resa som inte kommer ta avstamp i deras första grupp Skulls! Nope vi börjar detta ljusaste av år 1993. Just för att då kom albumet, You are Teddybears! Och jäklar vad det bara blir bara BearBeats idag. Ibland, bara ibland kan jag binga en artist eller grupp som andra bingar serier. Oftast då artister som Zappa, Pink Floyd, Metallica,  Beethoven eller Aphex Twin (odd mix jag vet). Men ja idag håller vi oss i gamla Svea.  Min favorit bland svenska normbrytare och genrekorsare är just Teddybears  som har producerat ett så vitt spektrum av låtar. Och jag har bingeat, hinkat i mig musikaliskt björngodis under den senaste månaden som energigivare under examinationsperioden. Teddybears STHLM får idag förgylla vår tillvaro. Det blir tio väldigt olika låtar med gästspel av Iggy Pop, Ward 12, B-52´s  och Ceelo Green. Det blir allt från teatermusik till Dancehall. Låtarna kommer dyskronologiskt (japp hittade precis på det ordet också!). Bandet har stått för de fetaste av avslutningskonserter på Malmö festivalen (tror det var 2010) och det kändes som  om hela torget skulle explodera. Just nu är världen i starkt behov av spegelbollsbjörnskallar (älskar samskrivingsregler i svenska och tyska) med mordiskt lysande röda ögon! För er som finner musikvalet något ostimulerande kan jag trösta med att detta är den i särklass kortaste lista jag komponerat i tid räknat 34 minuter. 

Så utan svulstighet eller djupare beskrivning så låt er kastas in i Teddybears mystiska värld.

Initialt invaggad av ett stycke från teaterföreställningen Don Carlos, ett album jag kan rekommendera i sin helhet.

Vi ses på andra sidan!

42!

Listan: BearBeats

Teddybears - Best You Ever Had (Live "Svenska Idrottsgalan 2016")

https://youtu.be/AisN9tKb_NI

Teddybears - Sunshine.

https://youtu.be/m66bhJ9T8iA

U2 Fokus. The big one.

 

Fem entusiastiska rådsmedlemmar i musikveckor gav sig ut på den spirituella resan för att få svar på den eviga frågan: Är U2 världens bästa rockband, eller är kejsaren naken?

Ni som inte var med på resan har troligen aldrig ställt er den frågan, och är inte heller intresserade av svaret. Här kommer det ändå.

Den definitiva U2 topp 10. 

Listan är ett resultat av att de flesta tyckte att U2 var ganska tråkiga, och därmed har ganska udda låtar lyfts fram av algoritmen. De flesta radiodängorna är borta och kvar är en samling med många relativt okända låtar. En väldigt intresant topp 10 om du frågar mig.

De tre bästa skivorna: 

1. Achtung Baby
2. Boy
3. Joshua Tree

Röstningstabell

Rikard sammanfattade rätt bra vad vi alla innerst inne känner redan innan vi börjat lyssna:

Många kvinnor tror jag gillar u2. Tror många 45 åriga kvinnor dagdrömmer om att de träffar bono på en pub i Dublin på sent 80-tal. Det börjar liksom med bara lite ögonkontakt. Men sen efter att ha pratat i timmar i baren delas det på en taxi tillbaka till hotellet. Väl där inleds en passionerad sexakt i vilket bono börjar nynna på den melodi som senare skulle bli låten One. När du vaknat morgonen därpå är bono spårlöst borta. Men du hittar en japansk origamisvan på kudden bredvid. När du väcklar upp pappret så står det skrivet "U & I 4 ever" med ditt röda läppstift som bono verkar ha tagit med sig som ett minne.

Något som kännetecknade det här fokuset var hur dåligt överens alla var. Vi kunde alla enas om att hela låtskatten var något av en golgatavandring, men vad som var bra kunde vi inte alls enas om. Detta skrevs om Joshua Tree, objektivt deras tredje bästa skiva.

Alltså jag försöker hitta något enstaka positivt att skriva om den här skivan men vilken skit det är. Fy fan.De tre första har ju något, men alltså satan så uttjatade. Where the streets have no name är minst dålig. With or without you kan jag tolerera. Avgå alla.

Efter att ha kommit igång var det många som klagade på viss örontrötthet. En vanligt återkommande anklagelse var att U2 var lite för enformiga

Bra med lite U2 detox över helgen. Fick ett konstigt sug efter metal och punk efter den där mellanmjölken

Det förekom också lite sarkasmer kring hur rebelliska U2 egentligen kändes. Onödigt retsamt kan man tycka. 

 

 

 

U2's mest uppenbara hitlåtar fick en ganska tuff behandling, tex With Or Without You:

Jag ogillar WOWY för att kompostionen är extremt banal. Den är den vanligaste 4 pop-rock ackorden på repeat. Super Basic trummor och bas. Jätterepetativ, trist mellantempo. Detta är essensen av p4-rock. Låten som alla Andreas Johnson och Coldplays har byggt sin karriär på.

 

Chopin 🪵🪓

Frédéric Chopin föddes i Warszawa den förste mars 1810, debuterade tidigt, levde ett liv kantat av sjukdom och dog blott 39 år gammal i Paris 1849. Han omvälvde pianokonsten, livnärde sig från 21 års ålder på musikutgivning och pianolektioner och gav enkom ett 30-tal konserter i vuxen ålder och då framför allt i mindre sällskap. Fascinerande karl. Jag ska inte återge hela Frédéric Chopins liv (läs wikipedia-sidan för det, riktigt spännande).

Nej, idag ska vi snarare ta och lyssna igenom denna mästares olika musikstilar. Jag kommer göra det som jag gör det bäst: med chansningar och lekmannapåståenden. Låt smaka, för nu blir det klassisk fredag!

Listan!

1. Ballade No. 1 in G Minor, Op. 23

Chopin använde begreppet ballad i bemärkelsen ett dans-stycke. Det finns såklart dansanta element i Chopins ballader, men det är nog mer rättvisande att kalla honom en pionjär inom den mer abstrakta balladen. Hans ballader har direkt influerat Franz Liszt och Johannes Brahms som efter Chopins förlaga skrev egna ballader.

2. Étude No. 1 in C Major, Op. 10

En étude är som jag förstår det en form av tekniskt övningsstycke för att utveckla tekniker på ett musikinstrument. Chopins étuder lade grunden för vad som vid tiden var ett revolutionerande sätt att spela piano. De är enligt källor på internet bland de mest utmanande verken att spela inom konsertpianorepertoaren vilket gör dem populära till dags dato. Helt enkelt svaret på den urgamla frågan: "Vem kan skriva den svåraste musiken?"

3. Fantasie-impromptu No. 4 in C-Sharp Minor, Op. 66

En impromptu är en 1800-talskomposition med avsikt att ge lyssnaren illusionen att stycket improviseras. Med andra ord finns det ingen specifik form associerad med impromptu-stycken, mer gott och blandat.

4. Mazurka No. 19 in B Minor, Op. 30 No. 2: Allegretto

Från att Chopin var 15 år 1825 ända fram till sin död 1849 skrev han minst 59 kompositioner som han benämnde som mazurkor. Begreppet mazurka refererar till en av de traditionella polska folkdanserna. Mycket har skrivits om huruvida Chopin visste något alls om polska folkdanser och polsk folkmusik, inte minst under andra halvan av 1800-talet efter Chopins död då konsensus var "Yes, Chopin visste allt om polsk folkmusik". 1921 publicerade dock någon tjomme vid namn Béla Bartók en essä vilket påstod att Chopin inte hade någon större aning om vad en mazurka var. Istället var han influerad av polsk nationalmusik under den framväxande nationalismen under 1800-talet, och inte polsk folkmusik. Kanske var Chopins mazurkor med andra ord världens mest utdragna killgissning?

5. Nocturne No. 1 in B-Flat Minor, Op. 9 No. 1

Termen "nocturne" avser ett ensemblestycke i flera satser som normalt spelas under en kvällstillställning. Chopin uppfann inte termen (termen är äldre, från 1700-talet) men han populariserade och vidgade begreppet, till stor del genom att bygga på former som utvecklats av den irländska kompositören John Field. Chopin höll John Field högt och såg honom som en av sina främsta inspirationskällor. Field å andra sidan var inte särskilt imponerad av Chopin. När Field träffade och hörde Copin 1932 beskrev han kompositören som en "sjukstuge-talang". Trots detta fortsatte Chopin se upp till Field och fortsatte ta inspiration från hans verk. Skrattar bäst som skrattar sist, John Field (vem fan du nu är?)

6. Polonaise No. 7 in A-Flat Major, Op. 61: "Polonaise-Fantaisie"

Polonäsen är ytterligare en av den polska nationaldanserna. Det polska namnet kan tydligen översättas till "gångdansen" och lär vara den mest uråldriga av de polska danserna som sedemera influerat europeisk tiodans (eng. ballroom dancing). Chopin skrev sin först polonäs när han var endast sju år gammal.

7. Prélude No. 15 in D-Flat Major, Op. 28: "Raindrop"

Ett preludium är ett kort musikstycke utan fast definierad form. Under barocken fungerade den som en introduktion till en efterföljande serie längre och mer komplexa stycken. Chopin omdefinierade formen till att kunna bestå av självständiga stycken och utmanade därmed den dåtida uppfattningen att kortare stycken inte värderades lika högt som längre och mer komplexa diton. Generellt bygger ett preludium på ett fåtal rytmiska och melodiska motiv som återkommer genom stycket, ofta i improvisatorisk stil.

8. Rondo in C Major, Op. 73

Rondo är en musikalisk form som innefattar ett huvudsakligt tema (stundom kallat "refrängen") som växler med ett eller flera kontrasterande teman.

9. Scherzo No. 2 i B-Flat Minor, Op. 31

En scherzo är en kort komposition, ibland en sats i ett större verk såsom en symfoni eller en sonat. Före Chopin hade scherzon en relativt väldefinierad form, men som vanligt vantolkade Chopin den existerande definitionen av begreppet och för Chopin karaktäriseras en scherzo av "rörelser av förtvivlan och demonisk energi".

10. Piano Sonata No. 2 in B-Flat Minor, Op. 35: "Funeral March"

En sonat innebär ursprungligen ett stycke som spelas, snarare än en kantat som sjungs. Vid 1800-talets början hade termen utvecklats till att referera till större verk. Pianosonater är ofta skriva i tre eller fyra satser (även om undantagen är rikliga). Frédéric Chopin komponerade tre pianosonater. De anses vara bland Chopins svåraste kompositioner både musikaliskt och tekniskt.

11. Waltz No. 2 in A Minor, Op. 34

Chopins valser följer givetvis den traditionella 3/4-takten men är vitt skilda från de tidigare Wienervalserna då Chopin valsen inte skrevs för dans utan för konsertframförande. Chopin skrev sin första vals vid 14 års ålder 1824 och fortsatte till sin död 1849. Totalt 36 blev det. Bangers hela bunten.