Fem entusiastiska rådsmedlemmar i musikveckor gav sig ut på den spirituella resan för att få svar på den eviga frågan: Är U2 världens bästa rockband, eller är kejsaren naken?
Ni som inte var med på resan har troligen aldrig ställt er den frågan, och är inte heller intresserade av svaret. Här kommer det ändå.
Listan är ett resultat av att de flesta tyckte att U2 var ganska
tråkiga, och därmed har ganska udda låtar lyfts fram av algoritmen. De
flesta radiodängorna är borta och kvar är en samling med många relativt
okända låtar. En väldigt intresant topp 10 om du frågar mig.
De tre bästa skivorna:
Rikard sammanfattade rätt bra vad vi alla innerst inne känner redan innan vi börjat lyssna:
Många kvinnor tror jag gillar u2. Tror många 45 åriga kvinnor dagdrömmer om att de träffar bono på en pub i Dublin på sent 80-tal. Det börjar liksom med bara lite ögonkontakt. Men sen efter att ha pratat i timmar i baren delas det på en taxi tillbaka till hotellet. Väl där inleds en passionerad sexakt i vilket bono börjar nynna på den melodi som senare skulle bli låten One. När du vaknat morgonen därpå är bono spårlöst borta. Men du hittar en japansk origamisvan på kudden bredvid. När du väcklar upp pappret så står det skrivet "U & I 4 ever" med ditt röda läppstift som bono verkar ha tagit med sig som ett minne.
Något som kännetecknade det här fokuset var hur dåligt överens alla var. Vi kunde alla enas om att hela låtskatten var något av en golgatavandring, men vad som var bra kunde vi inte alls enas om. Detta skrevs om Joshua Tree, objektivt deras tredje bästa skiva.
Alltså jag försöker hitta något enstaka positivt att skriva om den här skivan men vilken skit det är. Fy fan.De tre första har ju något, men alltså satan så uttjatade. Where the streets have no name är minst dålig. With or without you kan jag tolerera. Avgå alla.
Efter att ha kommit igång var det många som klagade på viss örontrötthet. En vanligt återkommande anklagelse var att U2 var lite för enformiga
Bra med lite U2 detox över helgen. Fick ett konstigt sug efter metal och punk efter den där mellanmjölken
Det förekom också lite sarkasmer kring hur rebelliska U2 egentligen kändes. Onödigt retsamt kan man tycka.
U2's mest uppenbara hitlåtar fick en ganska tuff behandling, tex With Or Without You:
Jag ogillar WOWY för att kompostionen är extremt banal. Den är den vanligaste 4 pop-rock ackorden på repeat. Super Basic trummor och bas. Jätterepetativ, trist mellantempo. Detta är essensen av p4-rock. Låten som alla Andreas Johnson och Coldplays har byggt sin karriär på.
No comments:
Post a Comment