Friday, 30 June 2023

Musikvärldens Guardian of The Galaxy

 


Herman Blount växte upp under fattiga förhållanden i Alabama, och gjorde en supersized reinvention av sig själv under namnet Sun Ra.


Numera är han hyllad som en pionjär inom afrofuturismen. Men så har det inte alltid varit. Under sin livstid visste andra i jazzvärden inte riktigt vad man skulle göra med den här märkliga personen, alltid klädd i konstiga kläder och med ännu märkligare musik. En person som dessutom hävdade att han kom från planeten Saturnus.


Sun Ra är konstig. Och så börjar vi listan med den första vinylsingeln han släppt, med en låt som heter just I am Strange. När andra musiker använde detta releaseformatet (med 45 rpm/minut), var det nog eftersom de trodde att deras låtar hade potential för att spelas på radio eller i jukeboxes. Men Sun Ra hade sannolikt inte alls samma motivationen. Snarare kanske så att han gillade numret 45 eftersom Jupiter roterar ett helt varv på 10 timmar, 45 minuter och 45 sekunder. Den enda “hit” hans singlar har gett är den typen som skapar förvirring motsvarande ett hårt slag mot huvudet.


Listan:

YouTube Music: 
https://www.youtube.com/watch?v=xz3o__1uAFo&list=PLGH2_vWRIMtQJ1ftRolo8E7hRnF5428aV
Spotify: https://open.spotify.com/playlist/6o9pPWZTfGMeZYLUmXLUyv?si=548989b7f3cc4c03



Jag hinner tyvärr inte sammanfatta låtarna var och en. Håll till godo

Friday, 16 June 2023

SHITI POPPU #2

ÄNTLIGEN!

Här är den! SHITI PUPPU #2!!!! 

Alla blir precis tokiga!! VAD ÄR DET SOM HÄNDER!?

För er som inte var med på förra listan så handlar det alltså om Japansk City pop.

När Anders L sa att han såg fram emot nästa city pop lista så trodde jag inte mycket på det själv. City pop, likt många andra genrer består nämligen av 99% rent skräp och 1% absolut guld.

Att hitta dessa 10 låtar har tagit många timmar, till och med dagar. Men efter att ha fått ihop 10 låtar så fick jag ihop 10 låtar till av bara farten. Så nu sitter jag inne på både SHITI PUPPU #2 och SHITI PUPPU #3. Vet inte hur det gick till, men så är det iaf. Känns nästan lika spännande som att sitta inne på koderna till Rysslands kärnvapenprogram. 3an får vänta ett tag så att det inte blir för mkt av det goda. Kanske kan bli en extralista för en regnig dag.

OMEGA TRIBE
OMEGA TRIBE


Till låtarna.

1. Hiroshi Sato - SAY GOODBYE

Hade först tänkt att ta denna som sista låt på grund av låttiteln, men låten var alldeles för pepp för det så den fick vara först istället. Helvete så festligt det blev, helt tvärt emot, kul grej! Dunderskön låt med något filter på sången som påminner om autotune. Måste vara förlagan till det som existerar idag. Någon typ av frekvensmodulering med hjälp av ett klaviatur kanske? Någon kunnig kan säkert tala om vad det är.

Sato i sin studio


2. Mariya Takeushi - Plastic Love

Enligt utsago den mest kända City pop låten någonsin. Jag hade själv velat ha med en låt av Tatsu Yamashita. City poppens fadersgestalt. Men han lyser med sin frånvaro på spottan. Då får man ta till det näst bästa. Hans FRU!! OMG. Yamashita spelar både gitarr och producerar denna lilla pärla till låt. Soundet osar verkligen city pop. Någon typ av popifierad disco/soul hybrid som är svår att sätta finget på. Plastic Love fick sitt stora genombrott 2017 då den nyupptäcktes av ett gäng tiktockare och var starten på den revaival som genren har upplevt de sista åren med både Vaporwave och Koreransk city pop som avkommor. Inte favoriten på listan kanske, men underbart sound och verkligen "Tatsu" upp i dagen även om det är Takeushi som skrivit låten. Poppig värre.

Äkta makarna Mariya Takeushi och Tatsuro Yamashita i studion.


3. Taeko Unuki - Les Aventures de TINTIN

Asså. Detta kanske däremot är favoriten på listan. Vilken låt. Otrolig. Kanske är även den instrumentala delen vid 1:43 inspiration till undervärdsmusiken (vet inte vad den heter) till Super Mario Bros som kom ut senare samma år. Den har samma melodi till viss del fast mycket snabbare. Hoppas ni förstår vilken jag menar. Funkigt och charmigt med mycket pondus och underbara text. Eller jag föreställer mig iaf en riktigt bra text då jag älskar tin tin. Gillar framför allt det lugna partiet som börjar med "TIN TIN (franskt uttal), SNOOOOWY". Teako Unuki är en av City Poppens pionjärer då hon ingick i gruppen Sugar babe tillsammans med Tasuro Yamashita i mitten av 70-talet. Gruppen släppte bara ett album men gruppen och skivan anses vara lite starten på hela city pop rörelsen. Finns inte på spottan tyvärr.

Trodde att fönstret på denna bilden var en tvättmaskin väldigt länge.


4. S. Kiyotaka & OMEGA TRIBE - Never Ending Summer

Omega tribes kanske kändaste låt. Missade denna förra gången eftersom Omega Tribe förekommer i lite olika tappningar. Det finns ju även 1986 OMEGA TRIBE som också är kanon. Det är ju refrängen som gör låten lite grann. Alltid lika snygga produktioner. Mumma

Här är dem igen, OMEGA TRIBE. Snubben i mitten har samma tröja som på förra bilden. Pinsamt


5. Taeko Unuki - OUT OF AFRIKA

Forskade lite i denna låten eftersom det Swahiliska ordet för lejon, Simba, förekommer i texten. Detta långt innan Disney introducerade ordet för den västerländska allmänheten med lejonkungen. Verkar som att Teako bara tog med lite random swahili ord från savannen i låten. Random men sant. Uttalet på Out of Africa är extra gulligt. Out of AFURIKA. Enda city pop låten som har lite new ageiga inslag vad jag hittat hittils. Kanske är en slump. Men den är ganska härlig.

Taeko Unuki


6. Haruomi Hosono - Tokyo Rush

Ännu en legend. Frontfiguren från YELLO MAGIC ORCHESTRA som vi hörde förra gången. En av den elektroniska musikens pionjärer. Här är ett tidigt verk från skivan Paradiso som är otroligt organisk för att vara från YMO. Många city-pop-skivor på slutet av 70-talet handlar just om tropiska platser på jorden, som vi också såg på förra listan. Denna låten handlar om att sitta fast i tokyos rusningstrafik och att drömma sig bort till Honululu, som Japan så påpassligt bombade sönder några årtionden tidigare. 

Hosono


7. 1986 OMGEGA TRIBE - Stay girl Stay Pure

En ballad, med sax. Behöver jag säga mer?

8. Haruomi Hosono - Sportsman

Fantastisk text. Underbar låt. Charmfaktorn på solskyddsskalan är 50+. Här hör man verkligen synth- influenserna. Kraftwerk-klass tycker jag. Kanske tom bättre? Diskutera i grupp.

Snubben trodde han va cool...


9. Momoko Kikuchi - Adventure

Hade med "Mystical composer" från samma skiva på förra listan som Anders gillade så mkt. Så var tvungen at tillgodose hans begär med den andra riktiga fullträffen på denna skivan. Som förmodligen är en av de bättre skivorna från hela city pop eran. Sjukt snygg produktion och helt fantastiskt uttal på Adventure. ADUVENTUUUUUR. Även den lite halvt broken english raden "feeling should be fine" är gullig. 

Härligt med bad


10. Yumi Matsutoya (f.d Yumi Arai) aka Yuming - Broken Heart (gissar jag)

Japans mest kända musiker? Kan vara. Med hennes smeknamn Yuming är hon lite japans svar på Carola, om man får göra den jämförelsen. Kanske egentligen inte mest förknippad med just city pop, även om hon definitivt var med i den svängen när det begav sig. Denna låten är inte alls känd. Men jag fastnade för den ändå. Vet inte vad det är. Tror att det är melodin som påminner om "Fem myror" outrot som gör det. Fejdar är okej om de ligger sist i en lista. Ville bara ha det sagt. 

Yuming i aktion


Formatteringen var helt okej idag. Det ska ni vara glada över.

Thursday, 8 June 2023

Rebetiko

På förekommen anledning (min flickvän är grekiska) har jag senaste året grävt ner mig i Grekisk musik, speciellt i Rebetiko.


Rebetiko är egentligen bredare än bara en musikgenre - det är en kultur, ett sätt att leva.

Historiskt uppstod Rebetikokulturen på 1800-talet i mindre asien, specifikt på kafeerna i de grekisktalande städerna i östra Grekland och Turkiet. Vi pratar exempelvis om Thessaloniki, Smyrna (numera Izmir i Turkiet), Pyreus och Istanbul.

Det var ju rätt så kaosigt där borta på den tiden, med Grekland som del i det Osmanska riket. Fattigdom, kriminalitet, kåkfarare, sprit, prostitution, droger - som vi alla vet är detta den perfekta grogrunden för musik. På så vis växte Rebetikon fram bland den grekisktalande befolkningen och texterna handlar om det hårda livet med teman som hustling, hasch och hårt leverne.


Musikaliskt är Rebetiko en blandning av byzantinsk, ottomansk och europeisk musik, med underliga skalor och taktarter som typiskt spelades på instrumentet Bouzouki.




Här kommer ett urval av Rebetikos => Lista


1. Tetros Dimitriadis - Misirlou

Detta måste vara den kändaste Rebetikon, åtminstone efter Dick Dales surfrocks-version förekommit i Pulp Fiction. Tydligen hade Dick Dale sett sin libanesiske far spela Misirlou på endast en sträng på gitarren, så när någon utmanade honom att spela en hel låt på bara en sträng plockade han upp Rebetikon och tog med den i sin surfrocksrepertoar. Han var inte ensam om att fatta tycke för Misirlou, utan den fick fäste i USA redan under 30-talet då den plockades upp i Jazzvärlden.


2-3. Markos Vamvarkis

Två låtar med den störste av dem alla. Vamvarkis var den som populariserade Rebetikon på 30-talet i Grekland och anses som den störste av dem alla. Han gjorde den rumsren och spelade in flera skivor.
Utan att förstå grekiska (trots min 140 dagars streak på Duolingo) fattar man hur hårt livet var när man hör Vamvarkis sjunga i Fragkosyriani . 

I Ta Matoklada Sou Lampoun får man smaka på en av udda taktarterna som används flitigt i Rebetiko.


4. Stamatis Kokotas - Mi Kale Mou


Ytterligare ett exempel på udda takt även i Stamatis Kokotas bidrag till listan. 


5. Miron Skoulas -Tou Eronta kai t’aoriou

Detta är nog knappt Rebetiko, utan Syrtoi, dansmusik som även den spelas på Bouzouki. Den är väldigt repetativ och texterna i verserna skall helst improviseras fram av sångaren. Dessa låtar kan pågå i 15-20 minuter vilket gör dem nästan hypnotiska, speciellt när man inte fattar vad de sjunger om. I slutet går tempot upp och jävla då dansas det.


6. Sotiria Bellou - Mi Mou Xanafygeis Pia 

Sotiria var en riktig hårding. Hon var en av de kändaste kvinnliga Rebetisa.

Som 17-årig blev hon bortgift av sin familj till en man som misshandlade henne. Äktenskapet slutade med att hon kastade syra i ansiktet på sin man, hon åkte i finkan, levde i skam, men upptäcktes på ett kafe i Athen av en känd Rebetiko-kompositör och hon blev en av de största sångerskorna inom genren.



Hon var också öppet lesbisk i en tid där homosexualitet i var extermt kontroversiellt. Hon kämpade mot nazisterna under andra världskriget och hamnade i fängelse. Under den av CIA tillsatta högerdiktaturen led hon också svårt eftersom hon hade varit vänstersympatisör under inbördeskriget. Rebetikon var i princip förbjuden under diktaturen.






7. Vassilis Tsitsanis - Den Roto Pia Ise

Här hör vi en lite med västerländsk Rebetiko med lite inslag av Laiko som jag tolkar som lite mer klassisk pop. Vassilis Tsitsanis räknas som en av de stora förnyarna av Rebetiko. Han skall tydligen ha varit av Aromaniskt ursprung, en etnisk grupp som lever utspritt i Grekland, Bulgarien, Nordmakedonien, Albanien, Serbien och Rumänien. För oss fotbollsälskare är favorit-Arumänen utan tvekan “Karpaternas Maradona” Georghe Hagi.

8. Giannis Papaiouannou - Anikse, Anikse

En annan gigant in Bouzouki-lirande och Rebetikos. Här hör man mer orientalisk sång - lite Ofra Haza över det hela.


9. Rempetiki Kompania - O Mitsakis

Rebetikon är än idag väldigt levande i Grekland med radiokanaler som bara spelar Rebetiko. En av de ledande Rebetikogrupperna just nu är Rempetiko Kompania.


10. Melina Mercouri - Ta Pediá tou Pireá

Det stora genomslaget för Rebetikon i det stora landet i väst hände iom filmen “Never on a Sunday” 1960 som inkluderade en hel del Rebetiko och Bouzouki-musik. Kompositören Manos Hadjidakis vann en Oscar för bästa filmmusik och skådisen Melina Marcouri blev nominerad för bästa kvinnliga huvudroll.

Titelspåret är egentligen ingen riktig Rebetiko men en härlig bit som får avsluta listan.




Friday, 2 June 2023

Tina Turner



Kanske var det lite förutsägbart, men det föll helt enkelt på min lott att göra en dödsruna över Tina Turner. 

Jag ska inte säga att jag är någon hängiven fan av Tina Turner. Jag har mest gått och smyggillat låten från Thunderdome eftersom jag helt okritiskt älskar allt med Mad Max. Men annars har jag nog mest fnyst lite elitistiskt åt henne. När hon dog tänkte jag nog som alla andra: Va, var hon bara 83 år?

Men för några år sedan lyssnade jag som vanligt på ett avsnitt av DJ 50 Spänn och någon hade släpat dit hennes skiva Private Dancer. De pratade om hur speciell hon var i det att hon efter tiden med Ike slog igenom som soloartist 44 år gammal. Hon är helt unik i musikvärlden på det sättet, ingen annan kvinna har fått ett sådant genomslag så sent i livet, och om man nu inte gillar hennes musik måste man ju i fall fall ha en del respekt för det. Det kopplade i alla fall om något i min hjärna och plötsligt lät hon på ett annat sätt. (och får mig att tänka lite på att jag är 44 år gammal)

Dessutom spelade de låten Private Dancer som var ny för mig. En melankolisk bit om en strippa som låter helt fantastiskt. Dags för omtag.

Nåväl. Tina Turners (som egentligen hette Anna Mae Bullock) historia i korta drag verkar vara att hon spelade med Ike Turner från tidigt 60-tal som hon också var gift med väldigt länge. Det äktenskapet var till sist inge vidare, med våld och knark och guvetvad. De skilde sig 1978 och sedan var hon pank och spelade gamla gobitar på småställen fram till 1984 då hon fick en panghit med "What's love got to do with it". Resten är som man säger historia.

Jag tycker inte att tiden med Ike är så spännande. Hon har också släppt många covers och "rockiga" dängor där jag tycker att hon gör sig som sämst, hon faller liksom in i en väldigt klyschig stil och det låter lite finlandsfärja. Istället har jag valt ut några bitar som jag gillar från hennes storhetstid på 80-talet. Mycket välbekant misstänker jag, men kanske hör ni något nytt. 

Listan

One of the living

Visste ni att det fanns en låt till från Mad Max-soundtracket? Nej inte jag heller. Härligt synthigt intro. Sedan svettig rocklåt med mysig Lost Boys-saxofon. Pampig refräng.

Mad Max spelades in 1985 och Tina var rätt så nygenombruten. Men som skådis är hon långt ifrån sämst i den filmen.

Private Dancer

Den här har jag ju faktiskt haft med en gång tidigare, men jag kunde helt enkelt inte utelämna låten som startade allt för mig. Urstark midnattssaxofon, supersnygg melankolisk melodi och oklart ämnesval. Skriven av Mark Knopfler för ett Dire Straits-album.

1984

Egentligen ville jag ta med hennes duett med David Bowie när de sjunger Tonight, men det går ju inte då den är så dålig. Och mängden skit jag hade fått i slack... nej helt enkelt inte värt det. 

Bowies version är ljusår bättre, men har kanske denna också något?

I might have been queen

Jag hade en föreläsare en gång som gjorde ett stort nummer av att man i filmanalyskretsar använde samma analysmodell för musikaler och porrfilm. Han sa att det finns en "essens" som ett antal scener för fram (alltså sångnummer/snuskscener) och allt annat innehåll är bara transportsträckor till för att leda fram till dessa scener.

Lite så känns det med vers vs refräng i Tina Turners låtar ibland. Den här har ju en typiskt simpel snackevers och en urstark hitrefräng. Överraskar med ett knasigt outro som tar nästan halva låten.

What you get is what you see

Nu är det rock-Tina. Lökigt och härligt på samma gång. Om man lyssnar noga på musiken här så upptäcker man att den är rätt fasansfull, så jag rekommenderar att fokusera på Tinas röst.

The Best

Okej då, uttjatad, men satan vilken låt det är. Egentligen ville jag inte ta med denna och istället hålla mig borta från de största hitsen. Jag hade Undercover agent for the blues istället, men den var ju ärligt talat rätt dålig. Om jag ska vara ärlig tog jag nog mest med den låten för den otroligt lökiga titeln. 

Introt är ju klassiskt av en anledning. Så härligt suggestivt.

Goldeneye

Jag försökte leta mig utanför hennes studioskivor och kom på att hon ju gjort en rätt episk Bond-låt. Visst är väl den här rätt så bra? Fan svårt att följa upp The Best.

Stronger than the wind

Det här osar Bruce Springsteen. Maffig låt, men kanske upprepar hon refrängen några gånger för mycket. Buildupen strax efter 2:30 är episk.

I'll be thunder

Jag har inte hört en så episk låttitel sedan "Demons are a girls best friend". Den här låten skulle kunna vara gjord av Meat Loaf, och det är ju bara bra. Detta är Tina när hon är som bäst, det bredbenta rockandet är borta, istället dundrar hon iväg refränger som får nackhåren att resa sig. Snygg tonartshöjning.

We don't need another hero (Thunderdome)

Alltså det är något med hur hon mumlar fram "thunderdome" i slutet på textraden

- All we want is life beyond.... thunderdome

som ger mig gåshud. Och hur hon nästan gråter fram det i sista refrängen. Såklart har det att göra med den hamrats in i mig genom alla de gånger jag sett Mad Max beyond the Thunderdome. Så himla roligt att en så känslosam låt handlar om en meningslösheten med en cagefight. Ännu roligare att det är Tinas karaktär som arrangerar sagda cagefight.

Lost Boys-saxen tillbaka, men övergår i en rätt sladdrig svansax senare i den här extended version. Extended version är alltid att föredra.

Kanske tycker du att barnkören är onödig. Det kan vi möjligen diskutera.