Ciao!
På vår förra MV-AW pratade vi om att köra en lite annorlunda vinkel på nästa fokus. Vi diskuterade också faktumet att ingen knappt kände till någon bra musik från Danmark eller Italien och att det måste finnas skatter som väntar på att grävas upp. Så den här gången blev det ett lands-fokus, närmare bestämt pizzan och de hesa rösternas hemland, Italien!
Formatet vi valde var: Varje person i gruppen valde ut ett album från Italien (en favorit eller helt enkelt bara något man är nyfiken på) och sedan betade vi av 2 album i veckan.
Efter det plockade vaje medlem ut top 3 låtar från skivorna och det är nu de låtarna som sammanställts till denna lista, enjoy!
Album: Premiata Forneria Marconi - Storia Du Un Minito [1972]
Valt av: Anders L
Motivering:
Jag vet att vi har några proggtomtar i gruppen som förhoppningsvis kan dras ner i nån form av italienskt proggträsk mha denna skivan. Eller så är den gammal skåpmat, vad vet jag?
Har bara lyssnat ytligt men låter rätt coolt. Kunde även valt deras debut, som tydligen skall vara deras bästa skiva enligt hardcore-fansen, men denna innehåller dunderlåten Impressioni di settembre. Lite om gruppen: P.F.M är ett proggband från Milano som startades 1970. De verkar ha en viss impact även utanför Italien och därför måste vi lära oss mer om dessa gossar.
Kommentarer:
Pontus: Ha ha får nog ta och byta min skiva dårå
Rikard: FAAAN! Det var samma som jag. eller inte helt. jag hade valt skivan inna
Gugge: jag pallade inte prog förr i tiden men nu blir jag knäsvag av allsköns medeltidflört och udda taktföring
Anders L: La carozza di Hans - sjuk låt, kan inte vara helt enkel att spela. Inget man får lära sig på kommunala musikskolans ensemble i 4:an
Anders J: Jäklar vilken låt (Impressioni di settembre) detta var, melotron, moogar, flöjt, snygga trummor, tickar många boxar för mig!
Jonas: Grazie Davvero bäst. Den låter liksom lite Dallas/Falcon Crest-göttigt.
Framröstade låtar:
Impressioni di settembre
È festa
Introduzione
Album: Ennio Morricone - Orca [1977]
Valt av: Gugge
Motivering:
Bestämde mig ganska fort att det skulle falla på denna komposiören när det kom till Italien.
Dock var det inte alls uppenbart vilket album. Han har ju som bekant tonsatt fler filmer än man trodde var möjligt för en person.
Var lite sugen på någon av spaghettiwesternfilmerna men tyckte att det kändes lite väl bekant. Och även om The Mission har en del vackra
bitar kändes det soundtracket lite väl åt hans översentimentala sida.
Det fick bli denna som bara finns på youtube dessvärre. Filmen Orca, en nästan helt okänd "Sharksploitation" film med gamla Dumbledore
och översteprästinnan från Dune. Filmen verkar inget vidare men soundtracket innehåller kanske det vackraste temat jag någonsin hört.
Han var en mästare över melankolin den där Ennio och detta är ett lysande exempel på det.
Kommentarer:
Pontus: Attack and Misstake! är perfekt att spela i kontorslandskapet på en Onsdagmorgon
Rikard: “The fight, the victory, the death.” Perfekt tema till att fixa unit testen.
Jonas: Ledmotivet till Orca är verkligen otroligt vackert, särskilt finalen då. Det låter som en betydligt större film än en sharksploitationrulle. När ordnar vi filmkväll?
Framröstade låtar:
Dialogue of Memories
Orca (Main Title)
Orca (Ending)
Album: Franco Godi - Vip II Mio Fratello Superuomo [1968]
Valt av: Rikard
Motivering:
Hej kära Italienvänner! Eftersom jag blev bestulen på både min artist och min dignitet så kommer härmed en lista med den folkkära artisten Nick Borgen. Nä, skoja.
Den riktiga artisten är en riktig doldis. Surprise surprise! Efter att som sagt ha blivit bestulen på både min artist och min dignitet så började jag leta efter en ersättare. Det visade sig nästan vara omöjligt. Att ha blivit bestulen på både min artist och min dignitet verkade helt ha tagit gnistan ur mig. Men sen efter ha varit nere för räkning hittade jag en intressant artikel om “Italian library music”. Det låter som att det skulle vara musik som spelas på italienska bibliotek. Men hur skulle det se ut egentligen? På bibliotek ska det vara knäpptyst. Så tyst att man kan höra en knappnål falla. Det vet alla. Nä, istället är det italiensk musik, producerat på slutet av 60 och 70-talet, som var menat att spelas som jinglar till reklam, TV serier eller som filmmusik. De lades på skiva, ofta i extremt begränsad upplaga, som sedan skickades till TV-producenter och reklambyråer etc i hopp om att bli upplockade. Mycket av materialet är extremt charmigt och gjort av skickliga musiker.
Jag hittade en artikel om fenomenet där vi bland annat får följa svenska Pontus-look-a-liken Sven Wunder. Vilket namn, och vilken snygg karl. Åja åja. mumma.
En av de största inom genren heter Franco Godi som blev så framgångsrik att han fick smeknamet mr. jingle. Först tänkte jag ha med en av hans library music plattor, men valet föll istället på soundtracket till den animerade filmen “Vip, il mio fratello Superuomo, 1968" (:gb: Vip, my brother superhero, :flag-se: Det våras för superhjälten). En härlig tidstypisk italiensk tecknad superhjältefilm med ett underbart soundtrack. Filmen finns i sin helhet på både originalspråk och engelska på tuben. Aja, hoppas det smakar iaf. Här är albumet.
Kommentarer:
Anders J: Åh, jag vill ha en mashup mellan Metti un Tigre nel Doppio Brodo och Glorybox av Portishead!
Anders L: Känns som en blandning mellan Rosa Pantern, Linus på Linjen, Karl-Bertil Jonsson och typ yellow submarine
Rikard: Det är lite roligt att vi sitter och lyssnar och analyserar dåtidens variant av epedemic sound. Framtidens MVare kommer sitta och analysera intron till gamla UR produktioner verkar det som.
Pontus: Lite jazzigt, lite barock-pop. Jag tycker detta är rätt lättlyssnat och trevligt…Men det är kanske ingen skiva som man slänger på så där bara
Framröstade låtar:
Metti un Tigre nel Doppio Brodo
Happy Betty
Adamo Jeppamela
Album: Madame - L'AMORE [2023]
Valt av: Jonas
Motivering:
Jag har som vanligt letat igenom mängder med dammig sjuttiotalsmusik. Framförallt har jag lyssnat på några storsäljande artister från skiftet 79-80. Där är mycket som låter ganska bra, men också lite banalt. Man hör liksom Enrique Iglesias i allt.
Jag har också attackerat genren Italian Occult Psychadelica. Det verkar finnas nästan oändligt med mörk instrumental doom-rock från Italien, men jag fastnade liksom inte. Så jag fick tänka om.
Idag ska vi lyssna på en ung artist som heter Madame, född 2002. Jag hittar inte så mycket info om henne, men en central del av hennes budskap verkar handla om att sexualitet och könstillhörighet är något ganska flytande.
Hon debuterade 2018, 16 år gammal, med ett antal singlar. Hon fick en boost av att Christiano Ronaldo delade en av hennes låtar på instagram. Första skivan kom 2021, men efter att ha tjuvlyssnat lite har jag kommit fram till att vi ska lyssna på senaste skivan L'amore från i år.
Sångstilen borde säkert kallas rap eller trap eller nåt, men uppblandat med en del annat. Känsliga lyssnare varnas för att här förekommer en del auto-tune, men personligen tycker jag att det används på ett ganska snyggt sätt. Jag anar ett släktskap med Billie Eilish här, som ju jag gillar, men det kan ju också bara vara att de är den enda nutida artisten jag tycker om.
Kommentarer:
Pontus: Spännande tvära kast i genre och tid! ...Men det där med att skriva låttitlarna i versaler, jag vet inte altså. Känner mig gammal
Rikard: Variationen är nog den stora behållningen. Ungefär varannan låt är vedervärdig och varannan har en del bra poänger. Varannan låt låter som Drake, och varannan som om det kunde varit Moldaviens bidrag till Eurovision.
Anders L: Alltså går lite upp och ner. Tyckte Il Bene Nel Male var en riktig stänkare. Verkar ju vara hitten. Nimpha var hemsk däremot. La festa med sina orientaliska toner gav mersmak också.
Emil: Lyssnar på Jonas bidrag just nu. (Gillar det!) Några låtar in och jag har en vag känsla av att jag hört låten nästan förrut.
Framröstade låtar:
PER IL TUO BENE
MILAGRO - A Matilde
IL BENE NEL MALE
Album: Not Waving - How to Leave Your Body [2021]
Valt av: Anders J
Motivering:
Det var svårt detta!
Jag hade en solklar klassiker “The Circus” med Italo/new wave gruppen “Bagarre” men tyvärr fanns den varken på spotify eller youtube och sen visade sig det även att de var franska! Pinsamt! Så jag leta vidare i italo-träsket. Problemet där är att det är väldigt singel-baserat, knappt några album alls att tala om. Tänkte tanken att ta en mix eller samlingsalbum men det kändes som fusk.
Så jag började söka på lite nyare grejjer och hittade en hel del skön ambient och musik med liknande elektroniska ljudmattor. Av dessa valde jag Alessio Nataliazia som under namnet Not Waving gör någon slags ambient svävande musik men även tagit in lite gästartister. Jag har själv bara strö-lyssnat på några få spår så det skall bli kul att lyssna igenom hela albumet med er.
Kommentarer:
Rikard: sista låten talade till mig på något vis, 3 minuter white noice följt av ett vindspel och en snubbe som nynnar på en låt jag inte vet vilken det är.
Jonas: Lite Sigur ros-vibbar på sina ställen. Och den där nävertutan som inleder skivan och dyker upp här och var är lite shaman-core
Pontus: Artisten är London-baserad, har bara en låt på italienska och om man ser till hans lyssnare i Spotify så lyser hans italienska fans med sin frånvaro.
Framröstade låtar:
Hold On
99
Last Time Leaving Home Part 2
Album: Enzo Carella - Barbara e altri Carella [1979]
Vald av: Pontus
Motivering:
Signore e signori! efter att även jag blivit snuvad på PFM hamnade jag först i ett italiensk progrockhål. Här finns det fortfarande mycket att hämta, men det kändes lite som det kortet redan var spelat och jag beslöt mig för att försöka hitta något helt annat. Funderade på Pierro Umliani men tyckte att Franco Godi som Rikard valde var lite för nära och att vi redan haft två film-kompositörer.
Av en slump snubblade jag över en låt med Enzo Carella, jag minns inte hur. Kanske ödet? Kanske någon algoritm? Kanske en välsignelse från Santa Cecilia, det italienska skyddshelgonet för musik?
Anyhow. Jag föll pladask över hans charmiga discopop låt “Barbara” med sin lyxiga produktion.
Jag vet inte så mycket om Enzo Carella, men han kom 2:a i Sanremo Music Festival 1979, Italiens svar på melodifestivalen där även Madame placerade sig på plats 7 i år – och ingen mindre än Franco Godi dirigerade orkestern på ett bidrag! Så nej Rikard, det blev inte Lasse Holm, men ändå rätt nära. Jag inbillar mig att Enzo kanske är Italiens svar på Tomas Ledin? Han kom ju tvåa med discodängan ‘Det ligger i Luften’ i den svenska uttagningen ’79, brädad av Ted Gärestad. Ted slutade på en svag 17:e plats i den internationella tävlingen och Israel vann med ‘Halleluljah’. Och hur gick det då för Italien? Jo dom hamnade på plats 15 med bandet Matia Bazar. Kittlande att tänka om Enzo hade representerat Italien kanske han hade varit lika internationellt känd som ABBA? Värt att nämna är också att Enzo backas av medlemmar från progrockbandet Goblin, som både jag och AndersJ övervägde! Allt hänger samman.
Nåväl. Håller resten av skivan. Ingen aning, det får vi se!
Kommentarer:
Rikard: Helt knockad av detta. Carmé är ju också en superlåt. vilket fynd
Anders J: WTF! Precis när de börjat progga loss på Sentimenti så fade:ar det ut, Pontus, jag är besviken på dig!
Jonas: handklappen i Malamore!
Anders L: Skall vi starta en "Sugarman"-hype runt Enzo? Helt plötsligt säljer alla hans skivor slut, det skrivs artiklar på kultursidorna, postuma släpp av osläppt musik, dokumentärer, osv
Framröstade låtar:
Foto
Malamore - 3S Take1
Carmè
Album: Andrea Bocelli - Romanza [1996]
Valt av: Emil
Motivering:
Ciao alla glada Italienvänner.
När jag hör “italiensk musik” är det första jag tänker på Pavarotti, Vivaldi (anakronistiskt?) eller Morricone. Därför ska vi lyssna på Andrea Bocelli, specifikt det bäst säljande italienska albumet någonsin (källa: wikipedia). Jag har inte lyssnat på det särskilt mycket själv tidigare, men har en soft spot för italienska tenorer, och särskilt öppningslåten Con te partirò. Perfekt smörigt och romantiskt!
Romanza!
Kommentarer:
Anders L: Alltså, det är ju en helt påhittad grej med "bra musik" och "dålig musik", det är jag helt medveten om. Men det finns en anledning till att det hittades på
Rikard: När jag sa att det var bättre än jag hade föreställt mig så menar jag det 100%.
Emil: Lite som morden i midsummer, fast musik. Man vet vad man kan förvänta sig, och det är exakt vad det är.
Jonas: jag är lite paff över att han slog igenom 1996. Jag tycker det känns som ett sånt där fenomen som funnits för evigt
Pontus: Oh boy, jag var rädd för att detta skulle hända. Och på sätt och vis har jag väl förtjänat det. Jag ville ju ha “äkta Italien”.
Framröstade låtar:
Caruso
Con te partirò
Romanza
No comments:
Post a Comment