Nutida Italian Occult Psychadelica

Ända sedan jag släppte Den italienska slasktratten har det tisslats och tasslats om ifall det ska komma en lista som fokuserar på Italian Occult Psychadelica, och nu kunde jag inte hålla mig längre. Den här listan har marinerat länge och är ett resultat av mycket lyssnar- och upptäckarglädje. Den ska således inte ses som representativ för genren.

Italian Occult Psychadelica verkar var en stark och oerhört livskraftig genre i Italien. Det är en rätt eklektisk stil som består av element från jazz, prog, doom metal, elektronika och flummig shamanmusik. Det ligger något svårt, mörkt, mässande och stämningsfullt över det men utan att vara murrigt, tvärtom är det vanligt med spännande progiga inslag. Ofta är det rätt utmanande lyssning, straff-jazz-prog-doom-elektronika-shamanmusik skulle nog Cabbe ha kallat det. 

Efterhand som jag började skriva och forska lite om banden visade det sig att jag satt ihop en ganska smal lista. Inte ett enda band har en egen wikipediasida. Ni är ju så bevandrade att jag förutsätter att inget här är nytt för er, men jag skriver ändå några kommentarer om låtarna.

Listan

The Lay Llamas - Altair

Ser onödigt svåra ut, men en fin klippformation

Med sina 408 monthly listeners kan detta band inte vara en nyhet för någon. Det grundades av multiinstrumentalisterna Nicola Giunta och Gioele Valenti från södra Sicilien men de verkar numera från Rom. De debuterade för tiotalet år sedan, naturligtvis exklusivt på kassett.

Al Doum & The Faryds - Weed And Love

Så himla festligt det verkar, jag vill vara med

Nu blir det lite världsmusikkänsla. De startade i Milano 2010 och verkar vara ett sånt kollektivband som består av lite olika antal människor. Färgglatt och exotiskt. Med sina drygt 500 lyssnare i månaden är de aningen större än Lay Llamas.

Först är det lite världsmusikigt, sen jobbigt gitarrsolo och sen glider den över i rätt göttiga jazztoner med mycket blås.

Mamuthones - Show Me

Bandet som heter som dödsmaskerna tänker på en annan sorts mask

Mamuthones är en sorts dödsmasker som används i olika sorts firanden på Sardinien. De spelar nån rätt kraut-inspirerad sorts... ja jag vet inte vad. 

När den störiga sången gått över efter nån minut tycker jag låten kommer in i ett gött flow.

Bild på sagda dödsmasker, inte bandet som heter som dödsmaskerna

Von Tesla - Atlas Obscure

Svårt att hitta bild på då tesla är ett amerikanskt rockband och hans riktiga namn delar han med nån gammal målare 

Von Tesla is a project based on the research and deconstruction of synthetic sequences, sustained by textures and asynchronous dark beats, acid sounds, hypnotic loops and profound echoes of distorted landscapes.

Det är det enda jag hittar på hela internet. Verkar involvera någon som heter Marco Giotto. Musiken är elektronisk och lite hypnotisk i all sin kaosighet.

Lili Refrain - Mami Wata

Freedom!

Nu lugnar vi ner tempot lite och ägnar oss åt mässande shamanmusik med ritualtrummor, ansiktsmålning och skogsbad.

Lili Refrain får betraktas som en stor artist i sammanhanget. Hon är baserad i Rom och har släppt ett helt gäng skivor under det här namnet sedan hon började 2007.

La Piramide di Sangue - La Guerra Non Finira´

Att de skulle vara barfota tyckte Guiseppe var en självklarhet, men alla andra hade skor på sig

Piramide di Sangue är ett sånt namn som dyker upp överallt i den här genren, men likförbannat nästan inga lyssnare. Lite mer åt proghållet, det är gitarrer, bas, massa svårt blås, pretentiösa trummor och lite mellanösternvibb.

Claudio Rocchetti - I'm Broken, I Just Wanna Go Home

Claudio är väldigt väldigt kort.

Är det inte slut snart undrar ni? Nej inte på långa vägar. Claudio Rocchetti är en multikonstnär som ägnar sig mycket åt musik. Jag tror att han är från Bologna men verkar numera från Berlin. Ett mysigt lågmält kompande av lite allmänna gatuljud.

Mai Mai Mai, Cosimo Damiano, Ars Ludi, Faraualla - Sind

Mai mai mai ingår i genren musiker som hänger saker framför ansiktet. Det kanske blir nästa tema.

Jaja jag är väl lite svag för häxmusiken då. Den här börjar förrädiskt lugnt men efter ett tag får vi ta del av ett eskalerande åkallande av något sorts väsen vi egentligen inte vill möta. Kanske, vad vet jag.

Härligt ögonblick i låten när kören faller in i samma tonart som varandra runt 4 minuter in. Det är här man antar att någon skogsdemon nedstiger.

Mai mai mai är som allt annat på den här listan ett pretentiöst konstprojekt med videoinstallationer och grejer, med inspiration från mellanöstern. "Mediterranean hauntology" sa någon. Bakom artistnamnet gömmer sig Toni Cutrone från södra Italien nånstans.

San Leo - Raccontami di quel sogno, stretta nella morsa del gelo acquatico, contemplando crepe scheletriche sulla volta della tua prigione di ghiaccio

Fulfingret heter il brutto dito på italienska.

Mantra-core. Sug på den ett tag. En mantra-core-duo från Bologna. Lite krautigt på något sätt. Ungefär hälften av de knappt 200 lyssnarna är i Helsingfors. Vad säger det oss? 

Lagom lång titel som betyder "Berätta för mig om den drömmen, fångad i vattenfrysningens grepp, funderande skelettsprickor i valvet på ditt isfängelse". Det blir rätt uppenbart när man hör låten.

Silent Carnival - Crying Dance

Bild från Silent Carnivals hittills största scenframträdande

Om de andra låtarna kändes lite för kommersiella så kommer här listans "indie". Av de 32 månatliga lyssnarna torde undertecknad stå för en icke oansenlig del. Bandet består av den sicilianska konstnären (igen) Marco Giambrone.

We value our British values

Sedan jag postade förra spellistan här har jag varit i Norwich för att hälsa på min syster. De senaste gångerna jag varit där har jag alldeles för sent blivit påmind om hur mycket dyrare det blivit att använda det brittiska mobilnätet. Att streama Spotify en halv dag går inte. Därför bestämde jag mig för att sätta ihop en spellista som kan laddas ner i förväg inför nästa gång.

Just på denna resan slog det mig första dagen när jag skulle gå och hämta min systerson på skolan. Jag läste sms:et som radar upp tariffer och fick efter det gå mot skolan i tysthet och insupa intryck.

Jag tänker sällan på det men det är ett rätt märkligt land. Ovanligt fullt av kontraster. Det finns få ställen som kan ge mig ett ruffigare intryck än Storbritannien. I skarp kontrast till alla trevliga människor och fraser man möter, vilket ärende man än har. En trevlighet inbyggd i språket.

Det traditionella mot det progressiva är en annan kontrast. Det konservativa slår mig direkt när jag kollar åt fel håll vid första bästa övergångsställe. Och ändå är det kanske här mer än någon annanstans som nya trender föds.

Norfolk har högst koncentration av kyrkor i världen. De finns överallt. Men det verkar inte ha gjort något stort avtryck på de man möter på krogen vid fotbollsstadion. Även här är kontrasten stor.

Utöver det har vi klasskillnaderna, mixen av kulturer och så vidare. 

Som pricken på i:et sitter där en skylt på dörren till systersonens skola, där står ”WE VALUE OUR BRITISH VALUES”. Efter alla intryck är det inte fullt så solklart som det låter.

Det får bli bli en lista med lite av allt helt enkelt!

Listan!

Stream of consciousness

För ca 100 år sedan var det hippt att skriva litteratur i en flödande form som kallas “stream of consciousness”. Författare som Proust, Joyce och Woolf använde det i flera av sina mest kända verk.

Jag tänker på den sortens litteratur ibland när jag lyssnar på cLOUDDEAD som har ett speciellt sätt att skriva texter. De staplar små iakttagelser och associationer på varandra och upprepar dem som om de vore något viktigt, men egentligen tror jag bara att de försöker måla bilder i mitt huvud. Jag kan ha helt fel men gillar i alla fall hur orden sköljer över mig och att det känns helt frivilligt att försöka tolka eller inte.

Jag har samlat ihop en lista med fina låtar med ovanliga texter som glider mellan prat, sång och rap. De flesta går nog under genren “alternativ hiphop” ännu en gång men jag hoppas där finns något för er alla.

Listan

cLOUDDEAD - Rifle Eyes

Det här flödet av ord kan jag kan lyssna hur mycket som helst på. Trion cLOUDDEAD var hyllade i början av 00-talet i kreddiga musiktidningar som The Wire. De gjorde någon sorts avant-garde hiphop men gardet verkade inte vilja följa efter.

Quasimoto - Come On Feet

Ett av Madlibs många alter egon. Han är mest känd som producent i duon Madvillain med MF Doom men han kan stå på helt egna ben med. Quasimoto väver en fin matta av samplingar ur Forbidden Planet blandat med andras och egna röster i olika lägen. Videon till låten är gammal men mysig.

Hymie’s Basement - 21 Century Pop Song

Yoni “Why?” Wolf har gjort musik i fler konstellationer än cLOUDDEAD. Den här låten har mycket känsla av stream of consciousness. Gillar delen med personen som skriker åt TVn i refrängen.

EL-P - The League Of Extraordinary Nobodies

Först en “independent as fuck”-rappare i 90-talets Company Flow, sen producent åt andra på sitt skivbolag Def Jux. Som solartist nådde EL-P inte något stor publik men han fick ett stort genombrott i duon Run the Jewels med Killer Mike. Han är en av mina favoritproducenter och också en grym rappare med mörk humor.

cLOUDDEAD - Dead Dogs Two - Boards of Canada remix

Tillbaka till cLOUDDEAD igen över en ovanligt melodiös och lekfull remix av Boards of Canada. Precis som i Rifle Eyes känns textens perspektiv väldigt amerikanskt och jag gissar att det handlar om saker bandet ser från en roadtrip eller turnébuss.

Salami Rose Joe Louis - Earth Creatures

Salami Rose Joe Louis känns som en arvtagare till både Sun Ra och Stereolab med sin lekfulla jazz som blandas med flummiga vetenskapliga texter. 

Open Mike Eagle - Dark Comedy Morning Show (feat Troy Light)

Punchlines är en viktig del av rapmusik och Open Mike Eagle behärskar både musik och standup. Tycker om hur Open Mike Eagles röst glider mellan prat och sång det blir en rolig effekt när han likt EL-P varvar sina textrader med skratt på burk.

Shabazz Palaces - Forerunner Foray

Om ni tycker Ishmael Butlers röst låter bekant så kan det bero på att ni hört Digable Planets under 90-talet. Här är en låt från hans nuvarande musikprojekt som om möjligt är ännu bättre.

Slauson Malone 1 - Smile #6 (see page 198 and 158)

Här lämnar vi nog temat med stream of consciousness men jag ville verkligen ha med en låt av den mystiska Slauson Malone. Han gör svårdefinierad musik och det är verkligen passande att Warp signat honom.

JPEGMAFIA, Danny Brown - Kingdom Hearts Key (ft. redveil)

En sista låt som kanske inte heller passar in i helheten men den är en sorts helhet i sig själv. Med sina tempoväxlingar och udda produktion händer här lika mycket som i tio hiphoplåtar som spelas på P3 Din Gata. Missa inte att lyssna in hela JPEGMAFIAs och Danny Browns album från 2023 som jag tycker känns som en modern Pauls Boutique.