Nutida Italian Occult Psychadelica

Ända sedan jag släppte Den italienska slasktratten har det tisslats och tasslats om ifall det ska komma en lista som fokuserar på Italian Occult Psychadelica, och nu kunde jag inte hålla mig längre. Den här listan har marinerat länge och är ett resultat av mycket lyssnar- och upptäckarglädje. Den ska således inte ses som representativ för genren.

Italian Occult Psychadelica verkar var en stark och oerhört livskraftig genre i Italien. Det är en rätt eklektisk stil som består av element från jazz, prog, doom metal, elektronika och flummig shamanmusik. Det ligger något svårt, mörkt, mässande och stämningsfullt över det men utan att vara murrigt, tvärtom är det vanligt med spännande progiga inslag. Ofta är det rätt utmanande lyssning, straff-jazz-prog-doom-elektronika-shamanmusik skulle nog Cabbe ha kallat det. 

Efterhand som jag började skriva och forska lite om banden visade det sig att jag satt ihop en ganska smal lista. Inte ett enda band har en egen wikipediasida. Ni är ju så bevandrade att jag förutsätter att inget här är nytt för er, men jag skriver ändå några kommentarer om låtarna.

Listan

The Lay Llamas - Altair

Ser onödigt svåra ut, men en fin klippformation

Med sina 408 monthly listeners kan detta band inte vara en nyhet för någon. Det grundades av multiinstrumentalisterna Nicola Giunta och Gioele Valenti från södra Sicilien men de verkar numera från Rom. De debuterade för tiotalet år sedan, naturligtvis exklusivt på kassett.

Al Doum & The Faryds - Weed And Love

Så himla festligt det verkar, jag vill vara med

Nu blir det lite världsmusikkänsla. De startade i Milano 2010 och verkar vara ett sånt kollektivband som består av lite olika antal människor. Färgglatt och exotiskt. Med sina drygt 500 lyssnare i månaden är de aningen större än Lay Llamas.

Först är det lite världsmusikigt, sen jobbigt gitarrsolo och sen glider den över i rätt göttiga jazztoner med mycket blås.

Mamuthones - Show Me

Bandet som heter som dödsmaskerna tänker på en annan sorts mask

Mamuthones är en sorts dödsmasker som används i olika sorts firanden på Sardinien. De spelar nån rätt kraut-inspirerad sorts... ja jag vet inte vad. 

När den störiga sången gått över efter nån minut tycker jag låten kommer in i ett gött flow.

Bild på sagda dödsmasker, inte bandet som heter som dödsmaskerna

Von Tesla - Atlas Obscure

Svårt att hitta bild på då tesla är ett amerikanskt rockband och hans riktiga namn delar han med nån gammal målare 

Von Tesla is a project based on the research and deconstruction of synthetic sequences, sustained by textures and asynchronous dark beats, acid sounds, hypnotic loops and profound echoes of distorted landscapes.

Det är det enda jag hittar på hela internet. Verkar involvera någon som heter Marco Giotto. Musiken är elektronisk och lite hypnotisk i all sin kaosighet.

Lili Refrain - Mami Wata

Freedom!

Nu lugnar vi ner tempot lite och ägnar oss åt mässande shamanmusik med ritualtrummor, ansiktsmålning och skogsbad.

Lili Refrain får betraktas som en stor artist i sammanhanget. Hon är baserad i Rom och har släppt ett helt gäng skivor under det här namnet sedan hon började 2007.

La Piramide di Sangue - La Guerra Non Finira´

Att de skulle vara barfota tyckte Guiseppe var en självklarhet, men alla andra hade skor på sig

Piramide di Sangue är ett sånt namn som dyker upp överallt i den här genren, men likförbannat nästan inga lyssnare. Lite mer åt proghållet, det är gitarrer, bas, massa svårt blås, pretentiösa trummor och lite mellanösternvibb.

Claudio Rocchetti - I'm Broken, I Just Wanna Go Home

Claudio är väldigt väldigt kort.

Är det inte slut snart undrar ni? Nej inte på långa vägar. Claudio Rocchetti är en multikonstnär som ägnar sig mycket åt musik. Jag tror att han är från Bologna men verkar numera från Berlin. Ett mysigt lågmält kompande av lite allmänna gatuljud.

Mai Mai Mai, Cosimo Damiano, Ars Ludi, Faraualla - Sind

Mai mai mai ingår i genren musiker som hänger saker framför ansiktet. Det kanske blir nästa tema.

Jaja jag är väl lite svag för häxmusiken då. Den här börjar förrädiskt lugnt men efter ett tag får vi ta del av ett eskalerande åkallande av något sorts väsen vi egentligen inte vill möta. Kanske, vad vet jag.

Härligt ögonblick i låten när kören faller in i samma tonart som varandra runt 4 minuter in. Det är här man antar att någon skogsdemon nedstiger.

Mai mai mai är som allt annat på den här listan ett pretentiöst konstprojekt med videoinstallationer och grejer, med inspiration från mellanöstern. "Mediterranean hauntology" sa någon. Bakom artistnamnet gömmer sig Toni Cutrone från södra Italien nånstans.

San Leo - Raccontami di quel sogno, stretta nella morsa del gelo acquatico, contemplando crepe scheletriche sulla volta della tua prigione di ghiaccio

Fulfingret heter il brutto dito på italienska.

Mantra-core. Sug på den ett tag. En mantra-core-duo från Bologna. Lite krautigt på något sätt. Ungefär hälften av de knappt 200 lyssnarna är i Helsingfors. Vad säger det oss? 

Lagom lång titel som betyder "Berätta för mig om den drömmen, fångad i vattenfrysningens grepp, funderande skelettsprickor i valvet på ditt isfängelse". Det blir rätt uppenbart när man hör låten.

Silent Carnival - Crying Dance

Bild från Silent Carnivals hittills största scenframträdande

Om de andra låtarna kändes lite för kommersiella så kommer här listans "indie". Av de 32 månatliga lyssnarna torde undertecknad stå för en icke oansenlig del. Bandet består av den sicilianska konstnären (igen) Marco Giambrone.