Om Janis Joplin är hippierans drottning så kanske Grace Slick får betraktas som dess översteprästinna. Hon är mest känd för sin tid som sångerska i Jefferson Airplane, och kanske är det för hennes lite mässande, svävande sångstil som jag förknippar henne med något religiöst.
Jag älskar Jefferson Airplane, och särskilt Grace. Det är det många som gör och därför kostar skivorna därefter. Kvar i backarna står skivor med Jefferson Starship och en massa annat mög. Vad är nu detta för färgglada impopulära skivor, i ett härligt mellanprissegment som passar mig?
Vi vet ju att Jefferson Airplane under oklara former blev Jefferson Starship, men hur lät de? Och vad var det för band, detta känns som en sån situation där till slut alla originalmedlemmar är ersatta. Och vad kan det ha blivit av en så fantastisk sångerska som Grace Slick efter det tidiga sjuttiotalet?
Jag bestämde mig för att ta reda på svaret och ta med er på resan. Och för att göra det behöver jag först måla upp en tidslinje, kanske mest för mig själv, för vilket band som är vilket är inte helt självklart i den här röran.
1939: Grace Barnett Wing föds den 30 oktober i Illinois.
1958-1959: Studerar vid Finch College i New York City och University of Miami, Florida. Något med konst.
1961: Hon gifter sig med Gerald "Jerry" Slick. Därav namnet.
1965: Startar bandet The Great Society tillsammans med sin make Jerry och svågern Darby Slick.
1966: Jefferson Airplane behövde en ny sångerska och hade sett The Great Society uppträda. Grace gick med och ersatte sångerskan Signe Toly Anderson. Jefferson Airplane spelade in sitt ikoniska album Surrealistic Pillow med hitlåtarna "Somebody to Love" och "White Rabbit" som Grace tagit med sig från The Great Society.
1967-1973: Jefferson Airplane släpper en massa skivor och spelar på Woodstock och blir ett av de ikoniska hippiebanden.
1970: Paul Kantner släpper skivan Blows Against the Empire med en samling andra musiker, bla Slick. Konstellationen kallades Planet Earth Rock and Roll Orchestra, men redan här finns en referens till bandet som Jefferson Starship. De spelar in två skivor till: Sunfighter och Baron von Tollbooth & the Chrome Nun.
1971: Slick släpper sitt första soloalbum Manhole och får barn med Paul Kantner i bandet. Senare det här året kraschar hon en bil på fyllan och blir rätt allvarligt skadad. Hon fortsätter att supa och knarka i två decennier till.
1973: Jefferson Airplane tar en paus. Grace Slick och Paul Kantner bildar Jefferson Starship.
1974-1978: Jefferson Starship släpper skivorna Dragon Fly, Red Octopus, Spitfire och Earth. Sen lämnar Grace Slick bandet.
1980-1981: Grace Slick släpper soloskivorna Dreams och Welcome to the Wrecking Ball!. Sedan återvänder hon till Jefferson Starship i tid för att sjunga på en enda låt på skivan Modern Times. Sedan släpper de några skivor till.
1985: Medlemmarna börjar bråka och det hela urartar i en rättslig dispyt. Resultatet är att ingen får använda namnet Jefferson längre. Några medlemmar kör vidare under namnet Starship och släpper rökaren "We Built This City".
1987: Starship släpper albumet No Protection med hitlåten "Nothing's Gonna Stop Us Now".
1988: Grace, 49 år gammal, säger i en intervju att “All rock-n-rollers over the age of 50 look stupid and should retire”.
1989: Grace Slick lämnar Starship och återförenas kort med Jefferson Airplane för en turné och en skiva. Sen splittras de igen.
1998: Grace Slick släpper sitt andra soloalbum Software.
2001: Grace Slick pensionerar sig från musiken och börjar fokusera på konst. Det gör hon fortfarande.
Grace kallades “The Chrome Nun” av oklar anledning, ett namn hon fick av David Crosby, och “The Acid Queen” av helt uppenbar anledning. Här är en otroligt obekväm intervju med henne som jag kan rekommendera: https://youtu.be/uXWef7HPBTs
På samma talkshow blev hon den första personen att säga “motherfucker” i amerikansk TV.
Andra skandaler inkluderar att ha blivit arresterad ett flertal tillfällen för vad hon kallar TUI - Talking Under the Influence. Hon har helt enkelt käftat emot poliser på fyllan. En gång siktade hon på en polis med pistol. En gång blev hon inbjuden på ett event i Vita huset, och tog då med sig en bekant anarkist som smugglade med LSD i akt och mening att smygdroga president Nixon. Det gick såklart åt helvete.
Efter mycket om och men, här är listan. En samling låtar från Grace Slicks karriär, från tidigt till sent men inte i helt stringent kronologisk ordning.
Lite om låtarna
Jefferson Starship - Miracles
Vi börjar mjukt med en smäktande hit från Jefferson Starships andra skiva, den skivan som presterade bäst av alla deras album. En låt i något sorts gränsland mellan hippiemusik och välproducerad sulstig yacht-rock. Mysiga onödiga saxofoner i slutet av denna.
Jefferson Starship - Hyperdrive
Från första skivan.
Paul Kantner, Grace Slick - Fat
Från skivan Baron von Tollbooth & the Chrome Nun som Paul Kantner och Grace Slick spelade in vid sidan om Jefferson airplane. Härlig hymn i rätt klassisk Airplane-stil.
Jefferson Starship - St. Charles
Riktig hippie-earworm som fastnat för evigt i mitt huvud.
David Crosby - What Are Their Names
Grace hoppade in som körare på bara den här låten. Här sjunger vi om orättvisor som sig bör.
Grace Slick - Epic
Från hennes första soloskiva. Den verkar vara ett soundtrack av något slag, eller på något sätt kopplad till en film.
Jefferson Starship - Love Too Good
Återigen får vi smaka på hur Jefferson Starship låter när de närmar sig åttiotalet. Man anar var de kommer ifrån men det börjar låta ganska svulstigt. Det blir bara mer av den varan. Men det är något med hur Grace hanterar melodin i denna som gör att jag faller pladask.
Jefferson Airplane - Freedom
Självaste Jefferson Airplane återförenades för att släppa en enda skiva 1989. Satan vad det låter åttiotal om denna, men den är inte helt dum.
Jefferson Starship - Stranger
Efter Graces paus från Jefferson Starship 78-81 hann hon bara med att sjunga en enda låt på den här skivan som var i övrigt färdig, men den blev å andra sidan en stänkare. Powerpop.
Grace Slick - Dreams
Vi avslutar med en otroligt mustig låt från Graces soloskiva Dreams. Stråkar, svettiga elgitarrer, taffliga synthar, you name it.
