musikveckor: Giovanni Giorgio Moroder

Idag får allas våran Giorgio en liten ficklampa på sig. Inte för att han egentligen behöver någon hyllning från en liten prick i universum som mig själv, men jag gör det ändå. Jag är ingen liten lort som Skorpan säger.

Pionjär av rang, inom EDM, särskilt synth-pop, disco och i tidiga år intressanta experiment för sin era. Där utöver också mycket filmmusik (3 oscars yo) och intressanta collabs.

Vi går rakt på sak

Så klart har han jobbat med Bowie. Frågan är, vilket osar mest cred, att ha jobbat med Bowie eller att ha jobbat med Moroder? Äntligen en låt som fjuttar fyr på den frågan (höhö).

Cat People (Putting Out Fire)

Trivia: Bortsett ifrån Cat People så kanske vissa av er känner igen den från Inglorious Basterds, där Quentin Tarantino effektfullt använder den framåt klimaxet.

Sen en kort men underbar instrumental från serien Queen of the South.

Escapar

Starka Jean-Michel Jarre vibbar här. Dom jobbade trots allt till och från i samma kvarter av pionjärsskap.

Sen kommer vi till ett samarbete med en av hans återkommande vokalister Paul Engemann.

Shannon's Eyes

Vilken dänga. Hook-fest och svulstigt körande i en riktig 80-talsklassiker.

Och så klart gjorde han soundtracket till Scarface. Många fina bitar där. Här en av mina personliga favoriter.

Success

Man luras först lite in i tankar om en fräsig grej från Top Gun eller liknande. Men, välmålat för filmens tema, fixar vi istället en låt om framgång som till största delen går i domedags-moll.

Sen kommer en liten fin instrumental från första LP-släppet Son Of My Father anno '72 (!). Föredömligt kort, lockelsen att köra den längre hade den nog inte tjänat på.

(En annan populär låt från den plattan som inte riktigt passade i listan finns i bonus-sektionen

Tears

Detta får bli vår intermission. I väntan på..

..några bitar där soundet (runt sent 70 in till 80-talet) man vanligen associerar med Moroder får lite utrymme.

From Here To Eternity

Riktig klassiker. Moroder-arpeggion och allt på plats. Älskar greppet att andra halvan av låten växlar till nästan helt instrumentell. Funkar långt bättre än vad man hade trott på pappret. Hade möjligen förtjänat ett bättre autro.

First Hand Experience

Riktig klassiker. Moroder-vocodern och allt på plats.

Chase

Med kollaboratören Joe Esposito. Riktigt göttig 80-känsla. Skulle kunnat vara score till introt till en tonårsfilm av nåt slag.

Night Drive

Jepp han gjorde soundtracket till American Gigolo. Giorgio startade sin bana som gitarrist, och det får vi lite mer smak av här.

Och så klart har han fingret med i soundtracket till filmen The Never Ending Story. Först tänkte jag ha med den otroligt fina biten "Swamps of Sadness". Men med risk att släpa fram minnena från den scenen så lät jag bli. Ni vet, scenen som traumatiserade en hel generation kids när hästen Artax går ner sig i träsket. Allmänt hyllad som en betydande porträttering/allegori av depression. I en film för barn? Bra där.

Never Ending Story

Istället fick det bli det något mer upplyftande, om än något sönderspelade, ledmotivet i samarbete med Limahl, a.k.a. Christopher Hamill (trivia: artistnamnet är ett anagram av efternamnet).
En av världens bästa låtar (även om jag som intro-bög hatar missunnandet av ett redigt intro).

Giovanni är idag 84 år gammal, och still going strong efter ett fantatiskt liv som en av de stora inom musik. Så nära man kommer en oändlig historia kanske man kan säga.

Bonusdags!:

Son Of My Father

Titellåten från första plattan '72. Blev otroligt populär, och är en riktigt mysig uppvisning av crossover mellan den samtida bubbelgums-rocken och Giorgios speciella touch som så klart skulle komma att utvecklas betydligt.