Ett stadigt muller närmar sig från KITTS akter. Ett högfrekvent vinande. Kryssandes i 190 mot det i dimman stroboskopiskt fladdrande bländande vita ljuset accelererar Charlotte de Witte förbi med sin Doppler F1a i 300 knyck och lämnar vår kära hjälte efter sig. Pumpande, trummade som forntida dagars rituella trummor och transdansare så maler hon på in i en nästan solid ljudvägg. En ljudvägg som avskärmar åhöraren från omvärlden och överväldigar dennes sinnen från derma till Os. I själva märgen skälver och skvalpar våra nybyggda syrebärare i sitt feta inre skyddade av ben. Våra ben eller Os leder vibrationer så väl att vi behöver ingen hörsel för att uppleva denna skälvande bas. Den känns. I själen. Blodet i mina ådror börjar bete sig som icke Newtonisk vätska och ökar i viskositet av vibrationerna i kärlen. Med Corona besked nr två på 55 v och två år av knas så känner jag hur mitt system behöver en Caamora som en jättarnas rening genom eld. En katharsis deluxe som i samklang med min immunologiska respons kan skaka ut var eviga lilla virologiska djävul ur mina innersta vrår för destruktion. Min omedelbara emotionella respons blev en auditiv attack uppå min varelse och lekamen då jag nu är i affekt. Ont ska med ont förgås så nu jäklar...
Med flämtande, ytliga andetag har jag flängt armarna runt omrking mig i ett desperat försök att krafsa ihop en ursäkt och en playlist. Här kommer den: Förlåt!
Dags för lite straffjazz! Min farsa brukar alltid säga att hans gräns för "modern" jazz går vid Coltrane. Många har lite svårt för honom eftersom han är det klassiska exemplet av den introverte jazzsolisten. Finns nog ingen som försvinner in i sig själv så mycket som Coltrane. Om man orkar lyssna fokuserat på hans långa epos (finns en Japan-inspelning av My Favorite things som är 1h, 5 min lång) hör man att han är på en upptäcksfärd i allt han spelar. Jag fattar om vissa kanske inte pallar listan men om man gör det är det värt det. Han var en stor innovatör. Första låten Giant Steps var ett paradigmskifte inom jazzen med det multitonika-system som han introducerade (Coltrane changes). Pianisten Tommy Flannagan som satt in på denna plattan med stort självförtroende blev bortgjord eftersom han inte hade kollat in det nya systemet som geniet kom med (hört väldigt tydligt i hans solo!). Han fortsatte även på det modala paradigmskiftet som Miles Davis lekte med på Kind of Blue. Istället för att sola över jazz-standard-ackord består låtkompositionerna av långa taktperioder på ett och samma ackord. Detta ställer nya krav på solister där de får tänka till mer med sina tonval. Dock ger det även en helt ny sorts frihet och luft i musiken. Låtarna My Favorite Things och Afro Blue är bra exempel på detta. Jag har begränsat antal låtar till 7 p.g.a. deras längd.
Mina herrar. Efter min senaste 'bara tjejer' lista kände jag att det var rätt berättigat med en djupdykning i en av de mest manligt dominerade musikgenrerna; Heavy Metal, samt dess ursprung. – Men vad är då Heavy Metal?
När musikstilen uppstod är ett ganska omdebatterat ämne. Led Zeplin, Deep Purple och Black Sabbath anses i regel som de mest tongivande och viktigaste pionjärerna för det som vi anser som Heavy Metal idag. Vissa hävdar felaktigt att Beatles ‘Helter Skelter’ från ’68 skulle den första metal-låten. Men då får man ignorera att det fanns andra band vid den tidpunkten som redan hade börjat labba med långt hår, distade gitarrer och hårdare beats (Cream, Blue Cheer, Arthur Brown, Hendrix och Iron Butterfly t.ex.)
Ordet Heavy Metal's ursprung är omdiskuterat, det dök upp i Steppenwolfs låt ‘Born to be Wild’ redan 1968. Begreppet blev populariserat av legendariska rockjournalisten Lester Bangs i början av 70-talet som en beskrivning på den hårdare typ av rock som började bli populär. Men, vad skiljer sig då Hårdrock från Heavy Metal? Det finns såklart mycket overlap, men precis som med Hip Hopen har Heavy Metal ett gäng ‘element’ som är karakteristiska för genren och subkulturen.
Gibson Flying V och Marshall; en vanlig Heavy Metal-combo. Just denna gitarrmodellen kom tio år före Heavy Metal ens började bli en grej. (1958!)
1) Gitarren:
Gitarr-riffet är centralt. Det ska vara powerchords och med rejäl distortion. Hårdrock är också ofta riff-baserat, men Heavy Metal-riffet är hårdare, har mer distortion, ofta spelat på nedstämda instrument och måste såklart låta "elakt". Aldrig i dur. Riffet får gärna utnyttja en sk. tritonus AKA “djävulens” intervall. Även ett, eller flera, face-melting gitarrsolon är förväntat i en äkta Metal låt.
2) Temat:
Hårdrock har alltid handlat om hedonism: Brudar, bilar och berusning. Heavy Metalens signum är att texterna behandlar mörkare teman. Ockultism, monster och djävulen. Krig, död och våld. Skräck, ondska och mörker. Artister som Led Zepelin och Zeplin & Dio introducerade Fantasy-temat i genren, men även historiska teman är vanligt förekommande.
Rob the 'Metal God' - Att vissa var förvånade när Halford kom ut känns idag något förvånande.
3) Estetiken:
Här är det många olika saker. Det långa håret är knappast unikt för genren, men en viktig aspekt. Hårdrock kan komma i alla färger men Heavy Metal är svart. Rob Halford och Judas Priest etablerade den nu ikoniska läder och nitar-looken inspirerad av BDSM och gayvärlden. Dio populariserade djävushornsgesten. I enlighet med sångtemat ska Heavy Metal skivomslagen vara vara mörka och brutala. Ofta inspirerade av skräckfilm eller literatur. Även bandets logotyp ska såklart se elak ut. Motörhead, Maiden och Megadeth introducerade metal-maskotten.
4) Sångstilen:
Det finns ingen unison sångstil för Heavy Metal, mer än att den bör vara extrem. Dom tidigare banden kan ses tama idag om man jämför med dödsmetallens growl, men då får man komma ihåg hur musiken i övrigt lät vid den tidpunkten. Att skrika högt och att sjunga i falsett var något nytt och upprörande. Själva uttrycket är viktigt.
Blytungt! Bonham och Jones: En av de mest inflytelserika rytmsektionerna
5) Tyngden:
Bas & Trum-soundet och det hårda anslaget skapar tillsammans grunden för Heavy Metal. Tempot kan variera från Blastbeats till Powerballader. För i begreppet Metal innefattas allt från speed-metal till sludge-metal. Men det är alltså själva tyngden är vad som gör Heavy Metal, just 'Heavy'. Med Heavy Metal blev det vanligare att man utnyttjade två gitarrister för att få ett mer kompakt, tyngre sound. Dubbelpedal är vanligt förekommande. Volymen ska vara hög. Metal är i regel mer “precis” än “groovy”.
…Som sagt, exakt när och hur Heavy Metal uppstod är lite oklart. Det skedde inkrementellt, någon gång mellan Black Sabbath debutplatta och Judas Priest genombrott. Det var först i slutet av 70-talet som begreppet blev riktigt etablerat i och med 'NWOBHM' band som Iron Maiden, Def Leppard, Saxon, Judas Priest, Motörhead m.fl. började bli mainstream.
Den här listan kommer dock fokusera på några av de mindre kända men ack så betydelsefulla akter från 70-talets första hälft. Band som var något på spåren tidigt…Ofta lite för tidigt. Pionjärer som inte alltid riktigt nådde kommersiell framgång, men som ändå drog sitt strå till stacken för att skapa det som skulle bli just Heavy Metal.
Omslag: Vem av dom är Lucifer och vem är polaren? Notera handsymbolen i grafittin. Detta är altså Pre-Dio's djävulshorn. Svartvit och Blod. Betyg B+
Ride the Sky - Lucifers Friend [1970]
Ett något obskyrt tyskt band – med en Engelsk sångare. Den här låten har allt, hårt riff, skriksång, bra driv, metal-text och eh…krigstrumpeter!? - ett litet oortodox val av instrument i Metal-sammanhang, men som trots allt fungerar oväntat fint. Även namnet på bandet är 100% Heavy Metal. Tyvärr blev debutskivan den enda i den stilen. Uppföljaren och framtida skivor är mer progrock än något som liknar metal. Jag tycker detta är en höjdare.
Metal Score 8/10
Omslag: Ganska trevligt iofs. men alldeles för färgglatt för Metal! Stilren logga men inte så tuff. Betyg C
Doctor Doctor - UFO [1974]
En klassiker med framtida Scorpions gitarrist-legenden Michael Shenker. Pionjärer av den typiska metal twin-gitarr solot och galopp-rock á Run to the Hills, Holy Diver. UFO är kanske inte det hårdaste bandet på listan men man kan dom har influerat många akter. Allt från Guns & Roses, Smashing Pumpkins, Helloween, Dragon Force och inte minst Iron Maiden. Maiden som har använt just denna låten som intågningslåt på sina konserter och även gjort en cover på den.
Metal Score 6/10
Omslag: Kanske snyggaste omslaget, men det skriker inte Metal precis. Betyg B-
Cherry Red - The Groundhogs [1971]
The Groundhogs är en idag rätt bortglömt Engelsk blues-rocktrio som hade en del lokala framgångar då det begav sig. Just denna låten har ett fantastiskt riff och stenhårt beat, samt ett solo som inte går av för hackor. Låten är väl kanske inte så representabel för bandets sound, men visst har den en del metal-kvaliteter? En annan detalj är att det är ingen mindre än Martin Birch som står som sound engineer, som sedermera skulle bli känd som Iron Maidens producent. Älskar också ko-klockan i introt.
Metal Score 6/10
Omslag: Handritad kubism med skräcktema och dramatiska färger. Ganska Heavy Metal. Logotypen ger mer att önska. Betyg B++
Medusa - Trapeze [1970]
Kanske mest känt för att vara framtida Deep Purple basisten/sångarens Glenn Hughes band. Jag tycker också låtens lugnare partier påminner om mycket om tidig Iron Maiden med lite episka tongångar och sitt mytologiska tema. Sen är Glenns skrik a la “Jesus Christ Superstar” vid partiet 4:47 en riktigt höjdare! Det är rätt uppenbart att han influerats av Ian Gillian, men vilken hårdrockssångare har inte gjort det?
Metal Score 5/10
Omslag: Detta är USA utgåvan av skivan. Handritat, föreställande någon som drar av sin egen hud. 100% Metal. Logon känns inte så genomtänkt. Betyg A. Det andra Omslaget (Se Spotify) får ett solidt B.
Bird of Prey - Uriah Heep [1971]
Uriah Heep är rätt oförtjänt på B-listan av hårdrocksband, men här vi ett lysande exempel på riktig proto-power-metal. Powerchords, falsettsång, låtar om krigsföring, helt ‘over the top’ som det ska vara i äkta metal. Bandet var också pionjärer vad det gäller att anamma fantasy-temat, med fantasieggande titlar som ’Demons & Wizards’ ’Rainbow Demon’ och ’High Priestess’. Jag tycker David Byron är en grym sångare, trots det… eller kanske just tack vare det rätt komiska vibratot.
Metal Score 8/10
Omslag: Egentligen diskvalificerad då samlingsskivan gavs ut 2001. Men vad det gäller estetiken är det en fullträff. Bra färgval, exemplariskt snygg logo.
Forever My Queen - Pentagram [ca 1972]
Detta är egentligen en demo, utgiven på en samlingsskiva utgiven långt senare. Pentagram fick aldrig något kommersiellt genombrott, och släppte sin riktiga debutskiva först 1985 när metal verkligen hade blivit en grej. Idag är dom lite av en kult-klassiker och anses som pionjär av doom-metal genren. Och vad ska man säga, detta är en låt med stenhårt tritonus-doftande riff och rykande hett gitarrsolo. Även namnet är ju 100% metal.
Metal Score 7/10
'
Omslag: Mäktigt Fantasyomslag signerat Yes-artisten Roger Dean. Klart metal…eller kanske mer progrock?. Logon är snygg, men i diskretaste laget. Betyg A--
Breadfan - Budgie [1973]
Riktigt bra driv från denna Walesiska powertrio som lär varit väldigt inflytelserika bland så väl Heavy Metal banden på 80-talet som 90-talets Grungeband. Som bevis på detta Metallica har spelat in en cover på just denna låten på sin Garage Inc. platta. Även Motörhead, Megadeth, Soundgarden och Iron maiden har spelat in covers på Budgie låtar.
Metal Score 8/10
Omslag: Dramatiskt och mörkt. Scorpions har många kultiga omslag. Ganska tjusig men tyvärr saknas den klassiska logotypen. (1975) Betyg B+
In Search of The Peace of Mind - Scorpions [1972]
Glöm Winds of Change. Det är faktiskt omöjligt att inte ha med en Scorpions låt när man snackar band som betytt något från metal. Dom har dom ett imponerande CV. 50+ år har dom hållit på och still going strong - släppt en ny singel i år (Med Mikkey Dee på trummor) 18 plattor i bagaget och en av världens mest framgångsrika band. Allt är kanske inte stenhårt, dom har alltid varit svaga för rockballader– men även det är ju en del av genren. Denna låten från debutskivan är ju ett bra exempel på detta. En episk historia, särskilt den den lugnare mellandelen är briljant.
Metal Score 7/10
Omslag: Nakenhet, Eld, något som kliver ur en vulkan. Helt korrekt. Tyvärr ingen riktig logo och fult val av typsnitt. Ändå betyg A
Shylock - Buffalo [1973]
Ett Australiensiskt band i Sabbath-skolan som nailade stoner-rock soundet långt innan det var ett begrepp. Ett ljudideal har många band försökt återskapa sedan dess, Kyuss, Graveyard m.fl. …Jag tycker dessutom just den här låten låter mycket trash-metal tänk tänk tidig Metallica, Megadeth. Image-mässigt var dom också på rätt spår tidigt med utmanande omslag och låttitlar. Deras bästa(?) titel skulle komma på en senare skiva: “I’m A Skirtlifter (Not A Shirt Raiser)” - bra Spinal Tap vibbar på den :-D
Metal Score 7/10
Omslag: Ett skelettskepp med dova färger. Både originellt och nästan tidlöst metal-klassiskt. Betyg A++
Kingdom Come - Sir Lord Baltimore [1970]
Ett Amerikanskt band som var väldigt tidigt ute men som också inte heller fick något vidare kommersiellt genombrott. Sir Lord Baltimore har fått cred som det första bandet som omnämnts i en artikel som ‘Heavy Metal’. Och visst är det ganska heavy, även om det fuzziga soundet idag känns mer 60-tals garage al la Cream/Hendrix än high-gain gitarrerna man ofta förknippar metal med idag. Sir Lord Baltimore har ändå haft en del inflytande, inte minst på Stoner Rock genren och jag tycker även att jag kan höra en hel del Danzig i deras sound.
Metal Score 6/10
- - - - - - -
Bonusvideos
För att ge en bild hur 'the big three' lät och såg ut vid tidpunkten kommer här 3 live-videos, alla från 1970.
Rikard presenterade tidigare en lista med engelska låtar man trodde var svenska original och här kommer en fortsättning på den fast då tvärt om, svenskspårkiga covers på engelska låtar.
Halvvägs in i min reasearch för listan hittade jag DJ 50 Spänns lista på samma ämne och med 2707 låtar!!!! Jag orkade mig igenom ungefär 500 låtar innan jag slutade. Mycket på listan var Dylan-covers, majoriteten var 60 / tidigt 70-tal och dansbanden, Björn Skifs, Siw Malmkvist, Alf Robertson etc. var överrepresenterade.
Jag valde att lyfta fram de lite mindre uppenbara tolkningarna och framför allt 80 tal och framåt vilket också gör att listan förhoppningsvis skiljer sig lite från Rikards utsöka föregångare. Omedvetet blev det också ganska skånskt vilket var skoj, enjoy!
1. Monica Törnell - Förut (när jag var liten) Jag måste verkligen lyssna mer på Monica Törnell, tack vara den här låten upptäckte jag Melanie (som gjort originalet I Really Loved Harold). Förutom klassikern Vintersaga har hon också gjort originalet till Todd Terje klassiker "Svensk sås". Grym artist alltså!
2. Dan Tillberg - Ni som tjänar på krig (Maters of War)
Många har gjort grymma covers på masters of war men det här är nog första gången jag hört den på skånska. Tycker den råa och okonstlade sången gifter sig fint med den minimalistiska trummaskinen.
3. Pascal - Smärtstillande Jag är inget jättefan av Judas Priest men den här covern fick mig att tänka om. Gött skränigt och lagom överstyrt!
4. Hanna Hirsch - Åt helvete At The Smith skulle göra sig så bra I punktappning var en överraskning,inte illa!
5. Lill Lindfors - Albert är begåvad
Lill Lindfors är flitigt representerad när det kommer till svensk-översatta covers men att hon gjort en Sparks-cover var oväntat. Tycker hon gör ett bra jobb som knasboll!
6. Gitte - Det kan väl inte ja rå för En svenskdansk cover på världens bästa schlagerlåt, det kan vi ju inte missa! Kanske inte riktigt France Gall's skrattande sång men Gittes uttal av "Skiva"räcker lång väg!
7. Mattias Alkberg - Serotonin Svårt att misslyckas med Can's klassiker Vitamin C bakom sig och extra kul med en egen tappning på texten.
8. Perikles - Aldrig aldrig
Lika överraskad som jag blev av Lill Lindfors cover blev jag av den här. En The Assembly cover av vart-skall-vi-sova-inatt-Perikles av alla grupper!? Tydligen var originalet ganska stort i Sverige och här har jag levt i villfarelsen att det bara var Vince Clarke nördar som kände till bandet! Att sedan höra hela låten på skånska är ju fantastiskt! De har även gjort en skånsk cover på Ryan Paris italo-klassiker "La dolce vita" kallad "Ljuva livet". Kul!
9. Kal P Dal - Knabbar på himelens dörr Och när vi ändå är inne på det skånska spåret måste vi ju ta med den här grymma Kal P.Dal låten i baktakt, och den där snack-sången slår ju Dylans gnäll med hästlängder!
10. Bob Hund - Din Hund Mera skånskt, mera rock! Kanske Bob Hunds näst bästa låt? Våldsam urladdning som jag hoppas nått Iggys öron. Spotify är knasig vad gäller gömda låtar och så listan tar officiellt slut vid 06:24 men vill ni även lyssna på punk-rökarna Edvin Medvind och Nödrim är det bara att låta listan rulla.
Tar även med några låtar som tyvärr inte fick plats:
Go 80tals-doftande cover av J.J. Cale - Downtown L.A.
När man pratar om de vanligaste ämnen som låttexter handlar om så brukar man säga att kärlek alltid har varit nummer ett. Det stämmer faktiskt i alla länder utom ett, Tyskland, där kärlek först kommer på en 34e plats, precis före källsortering och tätt bakom miniräknare. Förstaplatsen i Tyskland kniper infrastruktur precis före robotar. Eftersom kärlek är ohotad 1a nästan överallt så är det nästan mer intressant att tala om vilket ämne som är nummer två. I Sverige så är sommaren ohotat 2a. Nästan alla låtar i Sverige som inte handlar kärlek handlar om sommaren. Med låtar som "Sommaren är kort", "Sommarnatt", "Juni, juli, augusti", "Sommartider", "Sol, vind, och vatten", "Vilken härlig dag", "Sommarkort", "Sommar och sol (Markoolio)", "Sommar och sol (Sven Ingvars)", "Sommaren i city", "Ingen sommar utan reggae", "Här kommer sommaren", "Små lätta måln" och "Öppna landskap" fullkomligen dränks vi i musik som handlar om har satans jävla härlig sommaren är. I princip har traditionen startat av de gamla goa vis-sångarna som Evert Taube och Cornelis Vreesvijk och har sedan hållits vid liv mestadels av män från det stora köttberget som Per Gessle, Ted Gärdestad, Tomas Ledin, Uno Svenningson etc. Kvinnor skriver inte låtar om sommaren, de är helt förpassade till kärlek vilket jag tycker är lite intressant. En annan intressant grej är ju att artisterna verkar anpassa sig till den svenska marknaden så väl. Ta Per Gessle som exempel. Först var det Gyllene tider som snittade 50% sommarmusik, sen blev det Roxette och engelska texter och då var vi nere i 0% sommarmusik. Till sist så startade han sin egen solokarriär och då var vi tillbaka på 50% sommarmusik. Nu har jag skrivit något enormt länge om svensk sommarmusik helt utan styckeindelning och jag känner att det nog får räcka nu eftersom listan inte alls handlar om svensk sommarmusik.
Vi letar oss vidare väster ut, eller ja, öster ut funkar ju också då jorden faktiskt är rund, och hamnar i staterna. I USA erhålls andraplatsen helt ohotad av tåg. AHA TVÅÅG! - tänker ni, -Nu fattar jag, det var ju en riktigt dålig ordvits. Tack säger jag då och fortsätter med att berätta att tåget har varit enormt viktigt för Nordamerikas utveckling och det har avspeglat sig i musiken. I princip hälften av alla tidiga blues och folksånger handlar om tåg i någon utsträckning och det är en tradition som forfarande är relativt intakt. Tåget är också en symbol för frihet och förändring vilket såklart tilltalade de tidiga svarta musikerna extra mycket. En typisk amerikansk bluestext handlar om att ens kärlek har lämnat en och man liftar på ett frakttåg till Tennessee eller Georgia eller något sånt och sen kanske några klagomål om att det faktiskt var bättre förr när tågstationen i den lokala byn fortfarande var i bruk. Den artist som har skrivit överlägset flest låtar som handlar om tåg är Johnny Cash som skulle kunna fylla en trippel CD med bara låtar om tåg, och då tog jag nog inte ens i. Sjukt produktiv snubbe det där.
Ja, nu blev det inte mycket tid över att skriva om låtarna jag valt men ni kan väl göra lite egen research om ni är intresserade, vad fan vet jag. Listan handlar iaf om tåg som ni kanske kan räkna ut vid det här laget. En kul uppgift kan vara att vara lite lyhörd för tågrelaterade ljud och läten i låtarna. Det finns en hel del. Här är listan!
