Den här gången har jag tagit mig vatten över öronen.
Om att frivilligt våndas i någon annans ställe är att älska, då kan ni vara säkra på att jag älskar er.
Jag har frivilligt tagit mig an den otackasamma uppgiften att vaska fram klimpar av guld i en flod av bajs.
Genom att möta mina fördomsfulla demoner öra mot öra hoppades jag att kunna fly de fjättrar som inskränkt mitt urval av musik så länge jag kan minnas.
Jag talar naturligtvis om "Dansband".
Efter att ha uthärdat några sekunder på nästan varje låt som officiella källor, såsom Wikipedia, identifierat som hemmahörandes (lol) i denna genre, återstår en obehaglig samling av tio låtar.
Utmärkande för dessa tio alster är att de vid något tillfälle verkar ha tagit polisgrepp på några olyckliga neuroner och på det viset etsat sig in i mitt undermedvetna.
Munnen nynnar tveksamt melodier, nackmusklerna förråder försiktigt en kännedom av takt.
Så om "Dansband" har några åtråvärda kvalitéer alls så är en av dem att man har väldigt svårt att motstå det som bjuds, när det görs rätt.
Men slutsatsen måste ändå vara att det faktiskt rör sig om en flod av bajs med några få guldkorn.
Eter att ha gett det hela ett ärligt ment försök tycker jag fortfarande att dansbandsmusik är fruktansvärd.
Här är guldklimparna
 |
| Bild från aftonbladet. |
No comments:
Post a Comment