Blev lite tagen på sängen denna gången. Men jag lyckades "spring into action" tack vare familjen. Ida föreslog att jag gjorde en lista med barnens favoriter och jag tänkte att det kunde vara en bra segway från den nyligen ihopsatta Generation Z-listan. Eftersom det är lov idag och jag jobbar hemma hade jag dem alla tillgängliga för att intervjuas kring nuvarande musikaliska preferenser. De fick två låtar var och här kommer listan med motivationer (vissa mer utförligare än andra):
I do me - Malou Prytz
De har gula kläder. Hon är inte så gammal. Hon sjunger bra
Chameleon - Michela
Hon sjunger bra. Texten e bra också fast jag blir lite förvirrad för att de sjunger först att "Jag är nere i havets djup" och sen i refrängen nångting "Chameleon"
FRANK - 11 år
Friend of a friend - Lake Malawi
Jag gillar musiken i refrängen. Den är härlig.
Khaleed - Talk
Jag gillar bastonerna och så gillar jag musiken över huvudtaget. Hans röst är också bra.
EGIL - 12 år
Envy Me - Calboy
Jag gillar den sortens musik. Den e bra.
Old Town Road - Lil Nas X
Jag gillar låten mer än texten.
RUBEN - snart 14 år
Country Roads - John Denver
Jag tycker den e bra. Jag gillar tempot. Den e lätt att hänga med i.
Sweet Home Alabama - Lynyrd Skynyrd
Musiken e bra för det är bra gitarr. Den är också rätt enkel att hänga med i gällande textens rytm.
Wednesday, 29 May 2019
Syndernas dag. Listan - https://open.spotify.com/user/axomamma/playlist/4IuT1V5ygd6sXMntLQsIDe?si=2s-fCTdGQpuIRFgjfVG3SA Anders Jälevik - Avund (Modern Lovers)
The Modern Lovers har cirkulerat några gånger på musikveckor men jag tror inte den här har varit med än? Jonathan Richman lyckas här med konststycket att låta cool och edgy fastän han porträtterar den avundsjuke snälla killen som inte fattar varför hans crush gillar farliga och drogande idioter som Hippie Johnny. Kontroversiell musik och Jonathan spöar såklart skiten ur Hippie Johnny när det kommer till vem som är coolast.
Anders Larsson - Välllust (Prince)
Prince är given på detta temat
Gugge - Girighet (Helt off)
En gammal låt i retro-ny tappning. Depeche original kanske är några strån vassare men kul med en ny take på en gammal klassiker. Få låtar som så kompromisslöst illustrerar girigheten.
Robert - Vrede
Håll. Käften.
Isak Lyckberg - Apati (Swans)
Uppenbarligen bryr jag mig inte nog att skriva någon text, låten får stå för sig själv.
Jonas - Frosseri (howlin' wolf)
I’m built for comfort I aint built for speed
Pontus - Lättja (Nina)
Jag skulle kunna skriva en text som motiverar valet av låt. Men jag pallar inte.
Emil - Högmod (DJ shadow)
Bygger hela motiveringen till låtvalet på denna rad ur låttexten: “We the best”. Om inte det är högmod så vet jag inte vad. Dessutom är videon grym!
Min fäbless för 70-tals soft-rock har inte avtagit.Det är något visst med själva låtsnickeriet från det decenniet. Man lyckades kombinera traditionen att skriva snygga melodier och harmonier från 60-tals poppen (Beatles etc.), text-tradionen från singer-song writer/folkrocken (Dylan etc.) samt en dos av lyxiga, välproducerade arrangemang inspirerade från både country och soul…Sedan var det en sjuhelvetes massa kompetenta musiker och producenter som lirade och proddade. Det finns, som ni kanske upptäcker, en jäkla massa kopplingar mellan artisterna, så börjar man få GoT-abstinens kan jag rekommendera att dyka in i lite soft-rock lore istället. Minst lika mycket intriger och inavel! …Vem tycker ni ska sitta på den softa tronen?
Lowell, hälsan själv. Soft-Rockens Robert Baratheon?
1. What Do You Want the Girl to Do – Lowell George [1979]
Stackars Lowell, känd som sångaren i Little Feat, killen bakom den fantastiska Willin’ (se Rikard’s Sydstenar lista) det blev bara en soloplatta, innan han kollavipppen’ av en pizza/drogrelaterad hjärtattack. Väldigt trist. Han lirade dock med på en andras skivor, Jackson Browne’s t.ex.What Do You Want the Girl to Do, är en grymt snygg låt med lite schlager-vibbar på det tighta blåset. Jag är sjukt svag för sånt här.
The Iron Ivory Throne? Vissa får en staty, andra får en parkbänk. Är Nicky Soft-rockens Varys?
2. Waiting For The Band – Nicky Hopkins [1973]
Nicky Hopkins är lite av en doldis. Han är känd som en studiomusiker och hörs bla. på Lowell George’s skiva! Mest känd är han kanske för att lirat på ett helt gäng Stones, The Who och The Kinks plattor. Samt som en av få utomstående musiker som lirat på en Beatles inspelning (Revolution). Dessutom på Lennons, Ringo och Harrisons resp. soloplattor. Denna låten, som är inspelad mellan hans studio-jobb, handlar just om det svåra livet att vara studiomusiker - Fördelen är såklart att man får många schyssta kontaker: Ingen mindre än George Harrisson lirar den delikata slide-guran på låten.
Lättfoten hade många strängar på lyran. 12 st. allt som oftast. Soft-Rockens Mance Rayder, the king beyond the wall?
3. Sundown – Gordon Lightfoot [1974]
Gordon räknas vid sida om Neil Young och Joni Mitchell som en av Kanadas national-klendoder och främsta låtskirvare. Dylan lär t.ex. ha varit ett fan. Denna härligt gungiga folk-rock låt har en väldigt catchy hook som är svår att värja sig för. Kanske beror den laidbacka känslan i låten på att Gordon hade drabbats av en en ansiktförlamning en kort tid innan inspelningen?
Jacksons ögon i all ära… men kolla in käkpartiet! Soft-rockens Jon Snow kanske?
4. Doctor, My Eyes– Jackson Browne [1972]
Kanske den ultimata soft-rockaren och singer-songwritern? Ingen soft-rock lista kan väl bli komplett utom honom. Som alltid med Jackson’s låtar är produktionen och harmonierna flawless, på denna låten får han hjälp av Crosby och Nash och då är det svårt att misslyckas? Basen spelas av Lee Sklar. (För er som lyssnade på Balla Baslinjer listan, var det ju Sklar som lirade 3 överdubbade basar på Gene Clarks, No Other)Bizzart nog gjorde inga mindre än Jackson 5 en disco-cover på låten. Jackson covrar Jackson liksom.
Zenden Lavon, eller hur var det nu? Hmm...Soft-rockens Tyrion Lannister?
5. Werewolves of London – Warren Zevon [1978]
…En annan gammal bekant till Jackson Browne som producerade Werewolves of London och Exitable Boy skivan, Zevons andra, som den är med på. Zevon verkar ha varit en lite udda och något cynisk fågel, men det hindrade honom inte från att skriva en del kungliga låtar or låttexter! I en tävling från BBC 2004, vann Werewolves en omröstning om världens bästa text-inledning. Lee Sklar spelar bas på skivan, men just på den här låten är det halva Fleetwood Mac som står för rytmsektionen.
Helylle killarna i Amerika. Inte att förknippa med proggrockarna i Asia eller pudelrockarna i Europe. Arya, Sansa och Bran? Drakarna? Okej jag erkänner, den där GoT grejen håller inte.
6. Sister Golden Hair – America [1974]
Soft-rockarna i America har en del goa låtar i bagaget, även om vissa känns lite väl inspirerade av sina ’förlagor’ (A Horse With No Name -Neil Young) På Sister Golden Hair erkänner America villigt att dom har försökt kanalisera Jackson Browne. Resultatet blev iofs. väldigt lyckat, säkert tack vare Beatles-producenten George Martin som rattade det tighta soundet.
Den okrönta singer-songwriter drottningen, King, med några av sina krigstroféer. Soft-Rockens Daenerys Targaryen?
7. Bitter With The Sweet – Carole King [1972]
Dags att avbryta korvfesten! Carole King är en av världens mest framgångsrikaste och inflytelserikaste låtskrivare, en sjuhelvetes sångerska och musiker vilket den här låten är ett bevis för. Den hade lätt kvalat in på både baslinje och bittra brustna hjärtan fokuslistan. På låten spelar studioräven Danny Kortchmar gitarr, som även spelat med Jackson Brown och på Zevon’s Exitable Boy platta samt i studiobandet ”The Session” tillsammans med Lee Sklar.
Sweet Baby James, got a Friend... Soft-rockens Jorah Mormont?
8. Mexico – James Taylor [1975]
Steget från Carole King till James Taylor är rätt naturligt, hans första listetta var just en cover på Carol Kings ’You Got A Friend’. Mexico är en svängig karibisk-inspirerad låt från Taylors 6:e platta och gissa vilka som lirar på den? Lowell George, och Crosby och Nash samt bas-gandalf: Lee Sklar. En annan bizzar kuriosa, James var ”öron-vittne” till mordet på John Lennon och hade pratat med Mark David Chapman bara en dag tidigare än mordet.
Den något flamboyanta Herr Rundgång. jag menar Rundgren iklädd full rustning. Soft-rockens Jamie Lannister?
9. I Saw The light – Todd Rundgren [1972]
På tal om Lennon, Todd Rundgren och John Lennon var hade en klassisk beef på 70-talet.
Todd anklagade John för att vara en posör och narcissist John anklagade Todd för detsamma samt att han snott ”allt” från Beatles. Dom hade säkert båda rätt. Jag tycker i alla fall Todd är en intressant karaktär och vissa av hans plattor är väldigt experimentella och flummiga - Och betydligt mer kreativa än John’s solo skivor. Just den här låten, hans största hit, är dock en väldigt konventionell poplåt och lär ha varit inspirerad av Carole King.
Roberts, alltid lite i skuggan av Gram Parsons. Soft-Rockens Edmund Tully? Theon?
10. Deliver Me– Rick Roberts [1972]
Jag blev intresserad av Rick Roberts efter att lyssnat på Rickard’s Gram Parsons lista, som inkluderade den strålande låten Colorado med just Roberts på. Härlig och stjärnspäckad country-soft-rock, med gästspel från medlemmar från Eagles, Jackson Browne och David Crosby. Och vem är det som spelar bas? Jo, Lee Sklar. En liten värld eller hur?
Bonusvideo:
Eagles - Take It Easy (Live 1977)
En låt skriven tillsammans med Jackson Browne (Och inspelad av båda artisterna). Säga vad man vill om Eagles, men helvetes vilket tight och skickligt live-band. Särskilt med tanke på substansintaget på den tiden…
Ok, som vanligt hade jag för många snäva och ofärdiga listor så idag blir det en kombo!
Första 5 låtarna är från en Jiddish-tema lista, inspirerad av de två första låtarna och netflix Shtisel-serie. Försökte hålla kletzmern borta men en låt fick vara med i slutet och funkar fint som övergång till nästa mini-lista på temat “Klingan i p2 / kulturkofta” som främst innehåller musik jag fått nys på när jag råkat ratta in klingan på radio. Den första 16 minuter långa Jané Ashegh låter allra bäst till bilkörning på en mörk och regnig landsväg. De två låtarna från Dengue Fever albumet tror jag skall finnas med i en dokumentär om musiker under röda khmererna förtyck som jag har på min att se lista. Sista låten är något så udda som Mexikansk Psych, kanske till och med nytt för Pontus?
Enjoy!
Fokus-pokus gruppen har denna vecka fösökt ta sig an den något utmanande uppgiften, att hitta lyssningsbar musik från den generation som i folkmun kallas Z. Huruvida det verkligen var bättre förr går självklart diskuteras – men totalt förlorad kan ändå inte ungdommen vara, eftersom vi ändå lyckats plocka fram 7, i min mening, spännande och schyssta låtar. Good job y'all! Följande personer har bidragit med var sitt spår: AndersJ, AndersL, Emil, Gugge, Jonas, Pontus och Robert. Enjoy! Generation Z listan
Parcels: I väntan på att bli tillräckligt gamla för att ta körkort
Parcels – Myenemy
"Parcels är ett Australiensiskt, Berlin-baserat band som jag har haft ögonen på ett tag. Snor-tight, svängigt och funky med precis lagom balans av modern pop och retro-disco feeling. Debutskivan kom förra året och dom har redan hunnit jobba med Daft Punk. Cred. Det fanns många bra låtar att välja på, men detta spåret - en singel från 2016 var det första jag hörde och ofta återkommer till. Lite MJ Off-The Wall svängigt och en stämsång som får Simon & Garfunkel att bli avundsjuka."
Grattis på studenten Khalid!
Khalid, Jarami – Talk (Jarami Remix)
"Hört en den buzz om denna Khalid så jag plöjde hans katalog o landade i denna sköna remixen. I övrigt är hans stil lite för sömning för mig även om han sjunger bra och har en del bra låtar. Lite trist att just denna var bland de kortare dock..."
Student från klass 8A. Omringad av ett gäng syokonsulenter och bildlärare
Superorganism – Something for your M.I.N.D
"Jag måste erkänna att jag inte vet om alla i banded tillhör Gen-Z, men sångerskan Orono Noguchi är typ 19-20 år. Och om man läser på wikipedia hur japanskan började sjunga i bandet (som annars är från England) verkar de ju leva som Gen-Z-kids. Jag tycker låten är superskön. Artsy, crazy och svängig."
Inte Megia-glad över en 11-plats i American idol…För mig är hon åtminstone en Thia...
Thia Megia – Feel Good Inc.
"Möt Thia Megia. En ung jazzröst som ligger på min radar sen jag hörde henne första gången. Körs just nu igenom popsnurran som många andra unga talanger, så det finns än så länge inte mycket bra skit. Men håll ögonen öppna!"
På bilden, Warren Zevon... jag menar Zenden Lavon.
Zenden Lavon – The Movement
"Fy fan vad svårt detta var! Alla är ju födda före 95! Här en artist som nämndes i en artikel från 2018 som nämnde att han var 18år så då borde han väl kvala in? Hittade en hel del jobbig hiphop i genZ-sökingarna men det här var helt ok. Skönt syntbas och lite roots/nas/kendrick lamar - vibbar. Så gubb-hiphop från en 19åring mao."
Sam.Sts. T.H. Okänd gen-Z T.V.
Sam.Sts. – Tokyo
"Jag har försökt belägga att Sam.sts faktiskt är Gen Z, men utan framgång. Men å andra sidan kan ingen då belägga motsatsen heller. Och kolla på hur han ser ut! Dessutom, om Enya kan vara rajv för dig så kan väl Sam Latty vara Gen Z för mig? Musikaliskt tycker jag att den har något sprattligt kul över sig. Lite som indie, fast minus femtusen reverb och mummelsång om tragik."
Det här med att vara internationell pop-stjärna verkar ju jättekul.
Billie Eilish – Bury a friend
"När jag researchade för att hitta unga artister hamnade jag i dilemmat att alla artister som jag hört talas om (dvs dykt up på radarn de senaste åren) per definition är för gamla. Jag måste hitta något nytt. Detta betyder också att jag inte har några som helst anekdoter att skriva här. Efter att ha fått lyssna på en massa skit så hamnade jag på Billie Eilish. Detta tyckte jag var riktigt bra. Hela hennes skiva är bra och det var svårt att välja. Här kommer det som verkar vara den stora hitten. Härlig bas och gött flow."
BONUS VIDEO:
The Chats – Smoko
Har sagt det många gånger de senaste tiden: Australien är kanske hetaste platsen på planeten! (i flera bemärkelser). Blev introducerat till denna låten i veckan av en kollega. Klart charmigt och catchy Aussie-Punk från Z-generationen. Rökpaus!
Nu är det vår, och dags att ge sig ut i det fria och göra piruetter på de skånska ängarna. Kanske odla lite morötter eller rensa i rabatten? Vad passar då inte bättre i lurarna än en salig blandning av acid jazz, fusion, kraut och electronica? Nä, precis. Så här:
