The Softer side of the Seventies part II

Min fäbless för 70-tals soft-rock har inte avtagit.  Det är något visst med själva låtsnickeriet från det decenniet. Man lyckades kombinera traditionen att skriva snygga melodier och harmonier från 60-tals poppen (Beatles etc.), text-tradionen från singer-song writer/folkrocken (Dylan etc.) samt en dos av lyxiga, välproducerade arrangemang inspirerade från både country och soul…Sedan var det en sjuhelvetes massa kompetenta musiker och producenter som lirade och proddade. Det finns, som ni kanske upptäcker, en jäkla massa kopplingar mellan artisterna, så börjar man få GoT-abstinens kan jag rekommendera att dyka in i lite soft-rock lore istället. Minst lika mycket intriger och inavel! 
…Vem tycker ni ska sitta på den softa tronen?

The Softer Side of the Seventies part II

Lowell, hälsan själv. Soft-Rockens Robert Baratheon?

1. What Do You Want the Girl to Do – Lowell George [1979]

Stackars Lowell, känd som sångaren i Little Feat, killen bakom den fantastiska Willin’ (se Rikard’s Sydstenar lista) det blev bara en soloplatta, innan han kollavipppen’ av en pizza/drogrelaterad hjärtattack. Väldigt trist. Han lirade dock med på en andras skivor, Jackson Browne’s t.ex. What Do You Want the Girl to Do, är en grymt snygg låt med lite schlager-vibbar på det tighta blåset. Jag är sjukt svag för sånt här.

The Iron Ivory Throne? Vissa får en staty, andra får en parkbänk. Är Nicky Soft-rockens Varys? 

2. Waiting For The Band – Nicky Hopkins [1973]

Nicky Hopkins är lite av en doldis. Han är känd som en studiomusiker och hörs bla. på Lowell George’s skiva! Mest känd är han kanske för att lirat på ett helt gäng Stones, The Who och The Kinks plattor. Samt som en av få utomstående musiker som lirat på en Beatles inspelning (Revolution). Dessutom på Lennons, Ringo och Harrisons resp. soloplattor. Denna låten, som är inspelad mellan hans studio-jobb, handlar just om det svåra livet att vara studiomusiker - Fördelen är såklart att man får många schyssta kontaker: Ingen mindre än George Harrisson lirar den delikata slide-guran på låten.

Lättfoten hade många strängar på lyran. 12 st. allt som oftast. Soft-Rockens Mance Rayder, the king beyond the wall? 

3. Sundown – Gordon Lightfoot  [1974]

Gordon räknas vid sida om Neil Young och Joni Mitchell som en av Kanadas national-klendoder och främsta låtskirvare. Dylan lär t.ex. ha varit ett fan. Denna härligt gungiga folk-rock låt har en väldigt catchy hook som är svår att värja sig för. Kanske beror den laidbacka känslan i låten på att Gordon hade drabbats av en en ansiktförlamning en kort tid innan inspelningen?

Jacksons ögon i all ära… men kolla in käkpartiet! Soft-rockens Jon Snow kanske? 

4. Doctor, My Eyes  – Jackson Browne [1972]

Kanske den ultimata soft-rockaren och singer-songwritern? Ingen soft-rock lista kan väl bli komplett utom honom. Som alltid med Jackson’s låtar är produktionen och harmonierna flawless, på denna låten får han hjälp av Crosby och Nash och då är det svårt att misslyckas? Basen spelas av Lee Sklar. (För er som lyssnade på Balla Baslinjer listan, var det ju Sklar som lirade 3 överdubbade basar på Gene Clarks, No Other)Bizzart nog gjorde inga mindre än Jackson 5 en disco-cover på låten. Jackson covrar Jackson liksom.

Zenden Lavon, eller hur var det nu? Hmm...Soft-rockens Tyrion Lannister?

5. Werewolves of London – Warren Zevon [1978]

…En annan gammal bekant till Jackson Browne som producerade Werewolves of London och Exitable Boy skivan, Zevons andra, som den är med på. Zevon verkar ha varit en lite udda och något cynisk fågel, men det hindrade honom inte från att skriva en del kungliga låtar or låttexter! I en tävling från BBC 2004, vann Werewolves en omröstning om världens bästa text-inledning. Lee Sklar spelar bas på skivan, men just på den här låten är det halva Fleetwood Mac som står för rytmsektionen.

Helylle killarna i Amerika. Inte att förknippa med proggrockarna i Asia eller pudelrockarna i Europe. Arya, Sansa och Bran? Drakarna?  Okej jag erkänner, den där GoT grejen håller inte.

6. Sister Golden Hair – America [1974]

Soft-rockarna i America har en del goa låtar i bagaget, även om vissa känns lite väl inspirerade av sina ’förlagor’ (A Horse With No Name -Neil Young) På Sister Golden Hair erkänner America villigt att dom har försökt kanalisera Jackson Browne. Resultatet blev iofs. väldigt lyckat, säkert tack vare Beatles-producenten George Martin som rattade det tighta soundet.

Den okrönta singer-songwriter drottningen, King, med några av sina krigstroféer. Soft-Rockens Daenerys Targaryen?

7. Bitter With The Sweet – Carole King [1972]

Dags att avbryta korvfesten! Carole King är en av världens mest framgångsrikaste och inflytelserikaste låtskrivare, en sjuhelvetes sångerska och musiker vilket den här låten är ett bevis för. Den hade lätt kvalat in på både baslinje och bittra brustna hjärtan fokuslistan. På låten spelar studioräven Danny Kortchmar gitarr, som även spelat med Jackson Brown och på Zevon’s Exitable Boy platta samt i studiobandet ”The Session” tillsammans med Lee Sklar.

Sweet Baby James, got a Friend... Soft-rockens Jorah Mormont?

8. Mexico – James Taylor [1975]

Steget från Carole King till James Taylor är rätt naturligt, hans första listetta var just en cover på Carol Kings ’You Got A Friend’. Mexico är en svängig karibisk-inspirerad låt från Taylors 6:e platta och gissa vilka som lirar på den? Lowell George, och Crosby och Nash samt bas-gandalf: Lee Sklar  . En annan bizzar kuriosa, James var ”öron-vittne” till mordet på John Lennon och hade pratat med Mark David Chapman bara en dag tidigare än mordet.

Den något flamboyanta Herr Rundgång. jag menar Rundgren iklädd full rustning. Soft-rockens Jamie Lannister? 

9. I Saw The light – Todd Rundgren [1972]

På tal om Lennon, Todd Rundgren och John Lennon var hade en klassisk beef på 70-talet.

Todd anklagade John för att vara en posör och narcissist John anklagade Todd för detsamma samt att han snott ”allt” från Beatles. Dom hade säkert båda rätt. Jag tycker i alla fall Todd är en intressant karaktär och vissa av hans plattor är väldigt experimentella och flummiga - Och betydligt mer kreativa än John’s solo skivor. Just den här låten, hans största hit, är dock en väldigt konventionell poplåt och lär ha varit inspirerad av Carole King. 

Roberts, alltid lite i skuggan av Gram Parsons. Soft-Rockens Edmund Tully? Theon?

10. Deliver Me  – Rick Roberts [1972]

Jag blev intresserad av Rick Roberts efter att lyssnat på Rickard’s Gram Parsons lista, som inkluderade den strålande låten Colorado med just Roberts på. Härlig och stjärnspäckad country-soft-rock, med gästspel från medlemmar från Eagles, Jackson Browne och David Crosby. Och vem är det som spelar bas? Jo, Lee Sklar. En liten värld eller hur?

Bonusvideo:

Eagles - Take It Easy (Live 1977)

En låt skriven tillsammans med Jackson Browne (Och inspelad av båda artisterna). Säga vad man vill om Eagles, men helvetes vilket tight och skickligt live-band. Särskilt med tanke på substansintaget på den tiden…