Vi har nosat på ämnet tidigare, men nu är det dags för en djupdykning. Detta blir en utmaning för mångas öron, så kanske får man lyssna med öppna öron och ett likaledes öppet sinne.
Under ett par väldigt formativa år på nittiotalet var jag fast i musikstilen industri. Det var en lös term som omfattade den lite hårdare synthen och den lite elektroniskt nosande hårdrocken. Det handlade alltså mindre om skramlande oljud och mer om samplingar, gitarrer, synth och attityd.
Framförallt fanns det en riktning inom EBM (Electronic Body Music, en inriktning inom synthen) där många band började experimentera med elgitarrer, till de trogna syntharnas stora förskräckelse.
Dessa industripionjärer med Nine Inch Nails, Ministry, Front Line Assembly och Skinny Puppy i täten attackerade konceptet med elgitarrer som vore de barn. Det var som att de nosade på ett instrument ingen hade sett förut. De kunde göra vad de ville, och genialitet blandades med banaliteter. Ett häftigt riff som hade varit för simpelt för hårdrockare blev plötsligt skithäftigt för töntiga synthare som aldrig hade ört något så hårt och fick utgöra en hel låt. De började leka med melodier, countryinfluenser och dansmusik som gjorts mycket bättre förut, men de var helt distanslösa och det betedde sig som att de uppfunnit alltihop.
Jag har gallrat och sorterat i bottengyttjan och producerat en lista med låtar som jag hoppas är lite nya för de flesta av er, som kanske visar på en ny sida hos musikstilen och som jag faktiskt tycker är rätt bra än idag. Eller vafan bra... den har något som jag fortfarande går igång på. Det återstår att se om det enbart är nostalgin som talar eller om här finns något.
My Life With the Thrill Kill Kult - Kooler than Jesus
Bandet med kanske världens coolaste bandnamn släppte den här skivan på skivbolaget Wax Trax i Chicago, epicentret för den amerikanska industrin (musikstilen alltså). Så typiskt det tidiga nittiotalets industri, en lång malande låt utan vare sig vers eller refräng, fullständigt sönderpepprad av samplingar från höger och vänster.
MLWTTKK utvecklades rätt vilt efter detta. De var med och spelade live i filmen crow, och senare släppte de en mer easy listening-inriktad skiva som var otroligt drogromantisk.
Acid Horse - No Name, No Slogan
Ett av oändligt många sidoprojekt som kom ur Minstry-biosfären. Det verkade som att så fort några ur den här begränsade mängden människor fick en idé så bildade de ett band, släppte en EP och sedan var det slut. Acid Horse var ett samarbete mellan Al Jourgensen från Ministry och nån från Cabaret Voltaire.
Samma sak här, en malande låt utan mycket till melodi eller poäng. Men den har ju något med sina taffliga svajgitarrer.
Front 242 - Tragedy For You
Front 242 var ju från Belgien och inte alls en del av kretsen runt Wax Trax i Chicago. De var typiska representanter för EBM, en musikstil som präglades av ganska pubertalt kaxig synth som både skulle vara hård och dansant, kläder med ironiska nazistblinkningar samt usla sångröster. Tragedy for you var nog deras största hit och de var redan då legender i synthvärlden.
Det är fräckt att det futuristiskt osande omslaget är en bild av en simmare i vattnet. Det ser man ju direkt om man bara tittar lite.
Front Line Assembly - Provision
FLA var ett rätt grabbigt band. Mycket tuff attityd och de hade nära till elgitarrerna som man hör börjar komma in här redan 1990. Senare i karriären blev det rätt testosterondrypande. Här får vi tydligt höra det som jag alltid tyckte var den stora svagheten i genren: sångarna. De kunde verkligen oftast inte sjunga alls, och verkade knappt ens vilja. Många av de europeiska banden var dessutom rätt risiga på både engelska och att skriva texter. Det blev som ungdomarna säger lite "cringe".Noise Unit - Protector
Noise Unit var ett sidoprojekt som Bill Leeb från Front Line Assembly startade. Varför kan man ju fråga sig, det är snarlikt FLA. Kanske lite mer melodiskt. Jag minns hur den här ganska simpla instrumentala melodin högg tag i mig. Klart jag föll pladask, det var ju tuffa synthljud, blippblopp, creddit namn bakom och en ofarlig klatschig melodislinga. För de som lyssnade på dansmusik var detta säkert ingenting att skriva hem om, men jag hade ju aldrig fått lyssna på såhär atmosfäriskt mysig melodi innan.
Covenant - Feedback
Covenant kom från Helsingborg, de är en liten outsider i den här listan. De tillhörde EBM-världen mer än industrin och var väldigt synthiga. Men plötsligt släppte de en skiva som hetter sequencer, döpt efter att de lekt väldigt mycket med just en sequencer. Jag tyckte den var superhäftig och än idag har jag svårt att värja mig mot det här intensivt repetitiva. Att göra en harmonisk låt av det här oväsendet med hjälp av en sequencer tyckte jag var så jävla coolt. Sångaren är ingen höjdare, men i den här låtern tycker jag han stör ganska lite.
Skinny Puppy - Assimilate
Om Front Line Assembly var Gyllene Tider och Ministry var Wilmer X, då var Skinny Puppy Peter LeMarc. Alltid lite svårare, lite mörkare. De låter liksom som en skräckfilm, mycket kaosigare än sina kollegor. Assimilate var en stor dansgolvsrökare i de kretsarna. Det fanns någon skandalhistoria där de hade dissikerat något djur på en konsert.
När jag lyssnar tillbaka på dem förundras jag fortfarande av att jag går helt vilse i deras låtar. Jag vet aldrig var jag är, vers eller refräng, vilket instrument som spelar etc. Är det ens trummor* eller hålls takten av samplingar? Eller är bara trumljuden distorterade till oigenkännslighet?
Skinny Puppy sades vara stora i skate-kretsar i USA. Jag fick det aldrig bekräftat men spred gärna ryktet, påtagligt nöjd över att amerikanska skejtare hade bättre smak än de här hemma som lyssnade på NOFX, Satanic Surfers och Millencolin.
Nine Inch Nails - Wish
Innan storsäljaren The Downward Spiral släppte Nine Inch Nails två väldigt långa EP: Broken och Fixed. De har visst överlapp där någon är remixes på den andra eller något sånt. Här finns några av de bästa låtarna han gjorde på den tiden men de hamnar oftast i skymundan. Två av låtarna var dessutom sådär knasigt gömda på CDn efter tio minuters tystnad, så de dök sällan upp.
Ösig jävla låt med fullständigt förstörda gitarrer. Jag vet inte om jag tycker att NiN nånsin blev såhär bra igen.
Lard - The Power of Lard
Ok detta låter ju inte så industriellt. Det är för att Al Jourgensen från Ministry jobbade ihop med Jello Biafra från Dead Kennedys på det här projektet som faktiskt släppte några skivor. Som vanligt med Biafra är det rätt mycket flams-satiriskt spokenwordmässande. Men ingen kunde förneka hur slagkraftig låten var.
Vi som lyssnade på detta hade nu gått hela vägen ut från synthljuden och lyssnade på helt gitarrbaserad musik.
Ministry - The Missing
Så kom vi då fram till Ministry. Ministry var från början ett renodlat lite romantiskt synthband, vilket är lite svårt att tänka sig när man lyssnar på detta, men blev mest kända för sina maffiga industrigitarmattor. De blev sedemera lite plojjiga.
In Case You Didn't Feel Like Showing Up är en liveskiva från 1990 med låtar från deras två tidigare skivor. Studioalbumen var ganska tama och liksom kliniska. Gitarrinslagen var rätt lågmälda. Men på liveskivan får de till ett satans tryck och man förstår hur ösigt det måste varit. Bland konnässörerna var det ganska accepterat att versionerna på den här liveskivan kunde betraktas som originalen. The Missing inleder starkt, men hela den ganska korta skivan är guld.
Ministrys gitarrhantering lade grunden för många synthband som ville vandra den vägen. De behandlade liksom elgitarrer så som de tidigare hanterat samplingar. Något man spelade in en gång och sedan bara matade genom hela låten, tillsammans med alla andra synthljud och repliker från balla filmer som man hade programmerat in.
Frontmannen Al Jourgensen som jag nämnt några gånger var en rejäl skandalmagnet och brukade alla kända droger. Han var svårt nere i heroin ett bra tag. Det är ett under att han lever.
* Trummaskin alltså. Riktiga trummisar fanns inte här.
Bonus
Ett av Al Jourgensens större sidoprojekt Revolting Cocks gjorde en cover på Rod Stewarts Do Ya Think I'm Sexy som inte finns på spotify. Det videobandet där jag lyckats fånga denna slets ut fullständigt där hemma. Klart sevärd.
No comments:
Post a Comment