Nä, jag stod inte ut med tanken att vi skulle ha 2 veckor utan någon lista, så här kommer en nyårs-bonus lista.
Okej. Man börjar bli gammal. Så är det bara. De flestas musiksmak formas under de formativa tonåren och sedan hänger den kvar resten av livet. Jag har alltid känt att det är rätt skrämmande. Jag vill inte stagnera och bli oförmågen att ta till mig nya saker. Att bli ännu en till Tragisk-Generations-man. Men va fan ska man göra?
…Tja, ett sätt är ju såklart att vara med i Musikveckor. Tycker detta är ett fantastiskt forum och försöker angripa varje fredagslista med nyfikenhet och så fördomsfritt jag kan. Man kan såklart också aktivt försöka lyssna på ny musik. Men hur? Jag ogillar verkligen att bli matad av vad industrin och “pöbeln” anser vara pop. Det är oftast den tråkigaste och förutsägbara typen av musik. Jag har därför sedan rätt länge tillbaka helt valt bort radio- och streaming-tjänsternas topplistor.
Detta betyder såklart inte att det inte görs någon bra ny musik. Man får bara anstränga sig och leta.
Jag brukar varje år aktivt hålla öronen öppna efter nya låtar och artister och stoppa nya upptäckter i en “Best of Anno” lista. Det brukar snitta på ca 100 -150 låtar på ett år och jag har som princip att inte ha med fler än 2 låtar från en och samma artist. Runt jul brukar dessutom alla creddiga musiksajter släppa deras ‘Best-Of’ listor och då försöker jag scanna igenom dessa efter sådant som kan vara intressant och jag missat.
Så. Jag har nu plockat ut 12 låtar från min ovan nämnda “Best of Anno” till en playlist…12 säger ni? Tja, en låt för varje månad på året såklart! *
Så här har ni den, 12 nya låtar för 2023. Kanske finns det något där som ni också har missat?
*…Jag ska medvilligt erkänna att det krävdes lite arbete och kreativ tolkning för att få låtarna att matcha en viss månad. Ibland är det singelsläpp-datumet som gäller, ibland album-releasen och ibland från en EP. Men å andra sidan, nuförtiden gör man ju ofta så att en låt finns med på flera singlar eller EP:s och det kändes både snyggt och tillfredsställande att kunna ha en bra låt / månad.
Om låtarna:
 |
| Är Lil Yachty sponsrad av Toca Boca? |
Januari [27-01-23]:
Lil Yachty – The Black Seminole.
Rapparen Lil Yachty är tydligen rätt stor. #453 i världen/Spotify. Själv hade jag aldrig hört talas om honom förrän hans namn nämndes på ett prog-rock forum. Jo ni läste rätt. Jag är ju normalt inget större "rap-fan", och i synnerhet inte av sk. mumble-rap. Men när jag hörde att Lil Yachty hade inspirerats av psykedelisk rock och Pink Floyd i synnerhet på sin senaste platta blev jag nyfiken. Och ja, visst är flörtarna med Dark Side of the Moon ganska tydligt på detta spåret. Långa spaceiga partier, episkt gitarrsolo och ett outro som definitivt inspirerats av ‘The Great Gig in the Sky’. Lil kanske inte når riktigt upp till Floyd nivå (Men vem gör det?) men detta känns ändå rätt nyskapande för sin genre. Jag tycker det är en ganska kul homage, och roligt att höra autotune i ett nytt musikaliskt kontext (Något som säkert Floyd hade experimenterat med om tekniken var tillgänglig för 50 år sedan.)
 |
| Varför de unga fäderna poserar med eterneller är oklart. |
Februari [02-02-23]:
Young Fathers – I Saw
Den Skotska trion Young Fathers är en sån där grupp som är lite svår att placera i en genre. Ibland omnämns dom som indie, ibland som hip-hop. Dom ligger på klassiska skivbolaget Ninja Tune, vilket kanske säger något? Deras skiva Heavy Heavy har varit med på många slutlistor och blev årets Skottska album. Kan inte uttala mig om hela skivan, men just den här låten klickade direkt för mig när jag hörde den. Den svängiga shuffle-rytmen är svår att värja sig emot och låten har verkligen gått på repeat. Jag tycker att Young Fathers sound mässigt påminner om ett annat gammalt favoritband från början av seklet: TV on the Radio som också var bra på att blanda genrer.
 |
| McKinley i frisyr inspirerad av Musse Pigg. Han är inte Skotte, namnet till trots. |
Mars [07-03-23]:
McKinley Dixon – Run, Run, Run
Se på fan. Det blev en rap-låt till. Sent ska syndaren vakna! Här får man väl tacka musikveckor-medlemmar som med jämna mellanrum påminner om bra artister som Outkast, MadVillan, Git of Gab etc. En extra shout-out till Dan som rekommenderade Slouson Malone 1’s låt No Joy (också från i år) som är riktigt grym! McKinley Dixon har precis det där jag gillar med rap, dvs. det är jazzigt, svänger och det är baserat på live-musik inte bara på trötta loopar. Jag tycker detta är en riktigt ambitiös låt med en riktigt bra hook. Och en rap-låt som varken nämner N-ord eller bitches utan istället tacklar ett riktigt ämne, som att växa upp i ett samhälle med gatuvåld, är väldigt befriande tycker jag.
 |
| Ett fynd från pantbanken kan man anta? |
April [14-04-23]:
Kara Jackson – pawnshop
Från Chicago och bara 24 bast men med en röst som låter som en väldigt mer erfaren kvinna. pawnshop påminner mig en hel del om Joni Mitchell och samtida 70-tals-sångerskor med i sitt country-doftande singer-songwriter sound. Lite extra kul också med en färgad artist i en genre som annars nästan helt domineras av taniga vita tjejer. Kara lirar dessutom bl.a. banjon på plattan vilket, och detta kanske är min fördom, också känns förbehållet vita rednecks från södern. Detta är hennes debutskiva och en riktigt soft platta som jag verkligen kan rekommendera om man vill ha nått mysigt på i bakgrunden.
 |
| Gäss inte att förknippa med Yes. 90-talet är tillbaka. Samtliga hade kunnat varit med i Dinosaur Jr. |
Maj [09-05-23]
Geese – 3D Country
Har alltid identifierat mig som en rockkille. Men på sista tiden har jag haft svårt att hitta ny rock som jag gillar. Om 2023 bara var ett svagt rock-år, min smak har ändrats eller om nästan all bra rock n roll redan är gjord vet jag inte. Men kan konstatera att Stones nya skiva inte intresserar mig det minsta, Det finns tack o lov några guldkorn. Geese är ett rockband från Brooklyn som verkar gått från post-punk till någon form av alt-country rock. Den här härligt souliga låten känns både Daniel Romano, Ryan Adams och Black Crowes med sina härliga körer. Lite retro, lite southern rock men med en modern urban indie touch. Inte dumt alls.
 |
| Med blicken som en förstående högstadielärare. |
Juni: [02-06-23]:
Vit Päls med Alice Boman, Julia Ringdahl & Kavi Kwai – På Nätterna drömmer jag
Jag lyssnar inte så mycket på musik på svenska. Svenska låttexter kan vara så svåra att ta till sig. Jag älskar dock Carl Johan Lundgrens, AKA Vit Päls, AKA ena halvan av Laser och Bas, lite tragikomiska berättelser. Han hamnar väl i kategorin “sjunger hellre än bra” vilket kanske är avtändande för vissa, men som jag bara tycker bidrar till en autenticitet till texterna. På den här låten har han dessutom väldigt fint stöd av en trio av väldigt kompetenta sångerskor. Tycker att låten är väldigt finstämd och melankolisk. Det finns många fina bitar från skivan om man är sugen på mer. Kul också att ha med en Malmö-artist på listan.
 |
| Ja det stavvvas så. |
Juli: [11-07-23]:
SPELLLING – Under the Sun
SPELLLING eller Chrystia "Tia" Cabral som hon heter egentligen har en otroligt skön stämma och intressant sound. Tycker mig kunna höra både influenser från Diana Ross och Carpenters, och det kanske just är mixen av grejer som gör att hennes musik känns väldigt unik. Den här låten börjar lite 70-tals retro-aktigt med smäktande stråkar och disco-vibbar, men sedan händer det något och den blir plötsligt mörk och lite knarkig. Piano/Bas-partiet som följer är bara helt delikat. Grym range på rösten också! Och vet ni vad? Låten förvandlas under resans gång från 4/4 till 3/4 utan att man knappt märker det. Jäkligt coolt. Låten släpptes redan 2019 i en mer synthig version, men på skivan från i år tolkar SPELLLING sina gamla låtar och det är just denna som jag fastnat för.
 |
| San Fransisco och Chill Wave i all ära…egentligen vill man ju bara ut på landet och dricka Bud Light. |
Augusti [25-08-23]:
Toro y Moi – Sidelines
Chaz Bear AKA Toro y Moi, är en snubbe som har många strängar på sin lyra! Han har hållit på ett bra tag och är kanske mest känd som pionjär inom Chill Wave genren. Tror att @kalasdanne introducerade mig till hans musik way back?. Sedan dess har Toro y Moi gjort utsvävningar i lite olika genrer. Psykedelika, Indie, electronica, hip-hop och nu i år en strålande indie-folk EP. Sandhills är en mysig liten låtsamling utsmyckad med banjos och steelguitar som jag har kört på repeat under hösten. Den här låten har nästan lite Neil Young anno Harvest-vibb och texten som handlar om att “hellre vilja sitta på pojkrummet och spela gitarr än att idrotta”, slår an en sträng(pun intended) hos mig.
 |
| G'day Mate! Killen till höger gick all in på kollodialt silver grejen. |
September [12-09-23]:
Midlife – Return to Centaurus
Kommer inte riktigt ihåg vem det var som först hade en (två?) Midlife låt med på en veckolista, men jag föll pladask. Är sjukt svag för gamla analogsynthar, särskilt i kontexten av en mer organisk musikalisk kontext som denna. Och idén här episka låten får man det mesta, voccodersång, groovy bas/trumsektion, tvärflöjtsolo och ett atmosfär som ekar både Pink Floyd och Alan Parsons. Det är både jazzigt, proggigt, retro och väldigt modernt sound på en och samma gång. Har länge tyckt att Australiens musikscen är sjukt het och detta är bara ett av många band därifrån jag lär fortsätta följa med spänning.
 |
| Vågat värre. All jag kan tänka är. Stackars jävlar som ska frakta hem pianot efteråt. |
Oktober: [06-10-23]:
Hania Rani, Patrick Wilson – Dancing with Ghosts
En ny upptäckt för mig. En låt som har element och känsla som påminner lite om Radiohead, Stina Nordenstam och Jon Hopkins. Vilken prodd: Stämningsfullt vackert närmickat piano ala Frahm. Det är både intimt och “rymdigt” på samma gång med röster som smälter in i varandra. Och är det inte ljudet av regn i bakgrunden?. Sen är det ju det där med låtar i 6/8 som gör mig svag i knäna. Vackert som bara den.
 |
| Ironiskt nog ett band som verkar vägra visa sin ögon. |
November: [15-11-23]:
Dina Ögon – Det läcker
Anna Ahnlund, Daniel Ögren och deras Mina Ögon är ju inga okända namn i musikvecko-sammanhang. Jag fick upp ögonen för Anna genom hennes fantastiska låt Varulv för ett par år sedan och sedan dess varit en fan. För mig är hon – och Dina Ögon kanske en av de mest lysande stjärnorna i svensk soul/popmusik. Och dom har levererat den ena pärlan efter den andra. Rekommenderar alla att kolla in deras live-session från Atlantis studion - löjligt tight och svängigt. Daniel Ögren är också en grym gitarrist. Den här låten kom sent i år, men är alltså ingen singel från fullängds plattan som de också släppte i år. Sjukt beroendeframkallande låt, det är nått hur hon levererar orden så rytmiskt på versen! Sången är rätt lågt mixad men det gör den bara ännu mer som ett rytminstrument.
 |
| PK-Hipster-nivån är skyhög i bandet. Alltid retar det någon. |
December: [06-12-23]:
IDLES w. LCD Soundsystem – Dancer
IDLES är en av mina favvoband från de senaste åren, särskilt deras platta från 2018 håller jag väldigt högt. Det rör väl sig om någon Post-punk /punk, men detta är tydligen något som bandet själva hatar att bli kategoriserade som. Jag tycker oavsett detta är kul musik, det är ösigt, minimalistiskt, aggressivt och dansant på samma gång. Det finns också någon form av självironi och humor i musiken – som ett brittiskt Devo på fyllan. Jag är också väldigt förtjust i hur de 2 gitarristerna i bandet är så otroligt återhållsamma och utmanar bilden av vad en rock-gitarr ska vara. Kolla in deras Guitar Play Through på Youtube där de lär ut hur man spelar låtarna. Humor på hög nivå. Rytmen på denna disco-låten är fantastisk och som vanligt väldigt sköna texter! Något att svänga sina lurviga till nyåret kanske?
Honorable Mentions:
Reze Regal & White Denim, Andy Shauf, Altin Gün, QOTSA, Bob Vylan, Slauson Malone 1, Temples, Jaimy Wyatt, Billy Nomates, Crumb, 7ebra, KGATLW, Ratboys, M.Ward, GoGo Penguin, The Beths, Cut Worms, The Breathing Effect, Wednesday, Pony Bradshaw.
No comments:
Post a Comment