Fan sen som vanligt

Tack Ola för att du påminnde mig.
Lite random från någon av mina listor. Inget långt och uttömmande att säga.

sista sekunden igen

Vinter

Inget direkt tema mer än låtar som jag tyckte var passande för säsongen. Kort och gott, min vinterlista.

Vinter11

noDrumz

Bortsett från någon enstaka cymbal samt lite perc o klapp ska det inte finnas några trummor på min playlist. Dämm thöus dramms! Begone with them!

noDrumz

Elektromelodiskt

Temat denna gång är instrumental elektronisk musik med fokus på melodier och harmonier. Inom matlagning pratar man gärna om comfort food, detta är nog min musikaliska motsvarighet. Trygg och välkänd musik att återvända till när resten av världen känns kall och hopplös.

Tyvärr saknades många av låtar jag ville ha med på Spotify så det får bli en youtube-lista den här gången (minimera gärna browsern, vissa låtar kan ha fula fanvideos etc.)

Listan:

Elektromelodiskt

Om låtarna:

1. Kettel - Church

Sakrala harmonier, finurliga slingor och en sagolik vacker ljudbild blandas samman i Reimer Eisings häxkittel.

2. Moderat - Seamonkey

Ett av 2000 talets bästa album och en av de bästa låtarna från det albumet. Det börjar lite neutralt men byggs lager för lager upp till ett stort, melankoliskt och drivande mästerverk.

3. Isolée - Beau Mot Plage

En tidlös electronica-klassiker från 2000 med luftig ljudbild och fragmenterade harmonier som jag inte kan lyssna mig trött på.

4. The Aztec Mystic (a.k.a DJ Rolando) - Knights of the Jaguar

Bakom listans töntigaste artistnamn gömmer sig Rolando Ray Rocha, en av de ljusskygga individerna i kollektivet Underground Resistance.

UR ger i vanliga fall ut - en inte alltid så lättlyssnad - electro/detroittechno så när det här dansanta publikfrieriet dök upp var det många som höjde på ögonbrynen. Finare syntstråkar får man leta efter!

5. Lindstrøm - I feel space

Kungen av skäggdisco har gjort en del bra, en del dåliga och en hel del alldeles för långa låtar. Här är han dock i sitt esse och levererar retro-futuristisk disco minst lika bra som hans läromästare Giorgio Moroder.

6. Nathan Fake - The Sky Was Pink

Genren "progressive house" brukar oftast innebära lite plastiga ibiza-dängor men när Nathan Fake och James Holden skapar sin säregna variant av genren med fina melodier, underfundiga ljud och märkliga effekter brukar det oftast låta väldigt bra.

7. Aphex Twin - Alberto Balsam

Självkart måste herr Richard D James vara med på listan. En lugn och vacker skapelse men som alltid när det gäller Aphex Twins melodier finns det något skevt och lite oroväckande under ytan.

8. Autechre - Clipper

I mitten av nittiotalet var det på skivbolaget Warp som var det nya svarta. Och det nya svarta på Warp var Autechre.

9. Freak Electrique - Symphony Electrique (long)

Det finns en nederlänsk internetradio (intergalactic.fm) som specialiserar sig på elektronisk musik med förkärlek för retrofuturism, disco och robotar. Den här låten är från en av deras mytomspunna top 100 listor. Jag vet inte så mycket om Freak Electrique, endast att den här låten är utgiven 2005 men låter som om den vore från 1979 med sin blandning av "riktiga" trummor och analogsyntar.

10. Plaid - Android

Samma år och skivbolag som Autechre. Plaid var alltid lite mjukare och mer melodiska än sin storebror. Just den här låten har en lång startsträcka men sen så lägger sig stråkarna som en mjuk pläd runt öronen och melodierna smygs försiktigt in.

slow jams

Hallåja!

Dagens tema är "Riktigt sköna (mestadels) duetter från år 2000 (+-2 år)". Spellistan i sig är dessutom 1½ år gammal, urgammal med spotify-mått. Hur som helst, enjoy!

slow jams

In the flesh

En spretigare lista får ni leta efter. Här kommer lite musik från artister jag upplevt live, in the flesh!



David Eugene Edwards

Dök upp på KB en gång i form av Woven Hand, uppföljaren till hans tidigare band 16 Horsepower. En suggestiv människa som trollbinder en omedelbart när han promenerar in på scen.
Smakprov: http://www.youtube.com/watch?v=TiLmVqQJwdI

Eftersom Woven Hand inte finns på spotify valde jag en av mina 16 Horsepower-favoriter till listan istället.

Red Snapper

90-talets storhetstid är sedan länge förbi för dessa briljanta musiker. Många recensenter har försökt kröka sina vokabulär kring deras musikaliska domäner utan att riktigt lyckas beskriva magin. Efter den nyliga återföreningen får Red Snapper dock nöja sig med små intima klubbar och kör nog på mest för att det är kul.

Kontrabassisten tillika frontmannen påpekade detta med lite komisk självdistans på Frannz Club i Berlin - "we sent out forty invitations, and you all came, so that's great". Grym spelning var det, och när det var dags för encore började folk i publiken ropa ut förslag till höger o vänster. Jag drog till med en av mina favoriter (The Last One) från en tidig platta. "LAST ONE!" tjöt jag. Varpå det tystnar en aning och folk omkring vänder sig om, surt blängande. Själv väntade jag mig en klapp på axeln och lite instämmande rop. Men så inser jag ju att det kanske lät lite trist taget ur sitt sammanhang, nästan som att be dom gå av scenen. Inte lönt att förklara tänkte jag, om dom spelar den kommer alla att fatta. Men det gjorde dom inte. Det blev Suckerpunch istället.

Fatboy

Rockabilly-träsket har sina ljusglimtar. En av dom heter Fatboy, en svensk sextett (!) bestående av hederliga lönnfeta gubbar som vid sidan av sina familjeliv lyckas bra med sin svängiga och melankoliska rock. Låter precis lika bra live som i studion.

Listlåten är titelspåret från deras tredje och senaste platta.


Lars Demian

Att se Lars Demian på Victoriateatern är som att se en fisk i sitt vatten. Hela publiken är på pickaluren och lapar i sig hans folkliga cabaret av visor och sigenar-riff. Temat är genomgående dekadens, alkohol, döden, och ibland en stor portion muntra rödstrumpefasoner. Lyssna bara på denna lilla trudelutt om hur han träffar sveriges kung på en krog i grekland och övertygar honom att monarkin bara e att skrota.

(intermission)
Tyckte det blev fint med en liten intermission här.


Jamie Lidell

Året var 2003. Av en händelse skickades jag till London på symbian-kurs, perfekt i tid för Warp records Monster Halloween Party. Artister som Plaid, Aphex Twin m.fl skulle spela och jag kände lite att jag vunnit på lotto. Föga anade jag att kvällen för evigt skulle markera mitt första möte med Jamie Lidell, som jag då aldrig hade hört talas om.

På en skrotig klubb i utkanten av Londons kärna, efter en rad sedvanligt laptop-dominerade "live"-sets av sedvanligt luvtröje-beklädda snubbar dyker den här figuren upp i blåglittrande smoking med en mössa av papier maché och en sequencer/sampler mojäng.
Vi stod som förstummade och iakttog när han byggde upp allt sitt material framför våra ögon genom att enbart sampla sig själv, lager på lager. Idag är den typen av one-man-band föreställningar relativt vanliga, men Jamie var nog allt lite pionjär, fick folk att inse hur intressant ett gig kan bli oavsett om du är skolad gitarrist eller sovrums-komponerande techno-dj.

Hittar inget riktigt bra, men iallafall som smakprov:
http://www.youtube.com/watch?v=mo5n3jvdQxk

Låten på listan är från hans senaste album Compass.

Tom Waits

Såhär 30-nånting ska man egentligen inte hålla sig med idoler längre, men det artistiska uttrycket i denna mannen förstummar mig. Jag lyckas aldrig bra med att rama in honom med ord så jag låter musiken visa vägen.
Det finns gott om live-klipp på youtube man kan söka efter, jag bjuder här istället på höjdpunkterna från den redan klassiska presskonferensen inför Glitter and Doom turnén jag såg honom på i Prag:
http://www.youtube.com/user/antirecords#p/search/5/EOrG1r3S6ZA

Weeping Willows

Vill man ha mycket romantik och hjärtesorg ska man kontakta dessa herrar omedelbart.

"Oj, vad många ni är.." sa han när dom kom ut på scen framför ett fullsatt stortorg. En bra spelning överlag, men höjdpunkten måste ha varit när kamerorna som sveper publiken till storbild lyckas fånga en 15-årig tjej framför scenen som fullständigt bryter ihop till "Blue and Alone", och hela stortorget utbrister "NAAAAWWW..".


Depeche Mode

Publiken går som på protokoll tillsammans med David Gahan, alla vet att händerna ska vevas i luften till crescendot i "Never Let me Down Again", och vi ska unisont utbrista "reach out and touch faith" 30 gånger i följd på Personal Jesus. Autopilot.
Trots långvarig fanatism måste jag erkänna att jag inte uppskattar Depeche Mode live särskillt mycket längre. Påminner om julafton, alla vet exakt hur det blir i förväg.

Men så kom det. Misstaget. 2010. Malmö Arena. Rytmen till Policy Of Truth dunkar igång, och en knapp minut senare får Dave för sig att för första gången på 20 år tappa greppet om denna klassiker och kommer in helt fel precis innan upptakten till refrängen. Han avbryter hela låten och ursäktar sig, till publikens stora jubel och lycka (bara det i sig är ju märkligt egentligen).
Det har spekulerats mycket om huruvida det var ett fejkat misstag för att bjuda på något extra (ännu märkligare tanke), men vi som var där på plats kände naturligtvis att vi var med om en genuin och historisk blooper.

Döm själva - http://www.youtube.com/watch?v=Dqm5cGXD3jc

Samtliga spår på albumet Violator som kom 1990 är idag helgonförklarade verk i syntkretsar. Till listan valde jag min favorit Halo.

Rockbrewdar

Innan har jag postat en länk med gubbrock, så i jämlikhetens tecken är dagens lista komponerad med kvinnliga sångerskor som tema. Enjoy rockbrewdar.

Sorry...

för att jag glömde skyller på väder och vind :-)

Men det är iförsig fortfarande fredag...

Här kommer låtar jag snöat in på mer eller mindre länge.

Och som lovat med fokus "Så mycket bättre" :-)

Glömsk

En mycket spretig lista

Denna tisdagen blir det en mycket spretig lista. Är man på resande fot är internet lite av en bristvara så det blir lite av vad som råkade ligga till hands. Enjoy: Spretiga listan

I should have been home with you

Vissa människor propagerar gärna för vanföreställningen att musikstilen country bara är amerikanska för dansband. Och gudarna ska veta att dessa okunniga själar har god uppbackning från den svenska dansbandsmaffian som alltid skryter om sina country-influenser. Thomas Ledin har Bob Dylan som främsta inspirationskälla, men det hjälpte ju inte.

Den mesta countryn är naturligtvis bara skit, och mycket påminner tyvärr om dansband. Men om man hittar rätt i countrydjungeln (prärien?) innehåller den mer blues, smärta, mörker, hembränt och ironi än man kan tro. Se den här listan som den bästa countryn från en som egentligen inte gillar country.

Listan:
I should have been home with you

Townes van Zandt - Waiting around to die
Mannen med den fantastiska rösten och den minst lika stora törsten. Han har alltid en speciell plats på alla mina listor. Detta är den första sången han skrev och troligen den bästa. Den handlar om en man som blir sviken av sina föräldrar, sin flickvän, sin vän och livet i allmänhet. Han åker i finkan, och när han kommer ut hittar han äntligen någon han kan lita på: Kodein. Muntert.

Blaze Foley - I should have been home
Blaze var en polare till Townes, men led av kronisk otur. Hans skivkontrakt slutade alltid med att någon ägde rätten till hans låtar och att skivan aldrig gavs ut. Han blev stor först efter sin död, som inträffade med hjälp av ett skjutvapen vid 39 års ålder.

Hans inspelningar verkar vara gjorda på en rullbandspelare i vardagsrummet, men musiken är fantastisk, och han hade dessutom en gigantisk mustasch.

Merle Haggard - Oakie from Muskogee
Merle blev en artist på allvar efter att ha sett Johnny Cash uppträda på San Quentin-fängelset. Merle satt i publiken. Oakie from Muskogee är en sång om hur mycket han hatar hippies. Hur mycket av den som är på allvar är oklart, men den blev en stor hit bland republikaner när den kom. Republikaner hanterar inte ironi speciellt väl.

Alison Krauss och Union Station - Outside looking in
Den här rösten känner ni igen från O brother where art thou. Gott så.

The handsome family - My sisters tiny hands
Jag vet ingenting om dessa annat än att det är ett nutida altcountryband, men det är en bra låt. Den börjar med ett komp av grodkvackande.

Kris Kristofferson - The Pilgrim
Kris har skrivit mycket åt många i branschen, bland andra Johnny Cash och Janis Joplin. Jag är normalt inte bra på att lyssna på texter, men när man lyssnar på den här inser man vad skillnaden mellan en bra och en dålig textförfattare är.

Townes van Zandt - Big country blues
Hoppla, Townes igen. Nåja rösten är otrolig. Notera hur han plöjer den här låten utan märkbar refräng.

Jerry Jeff Walker - I feel like Hank Williams tonight
Den här vet jag inget om. Jag vet inte ens om jag gillar den. Den är lite smörig, och alla countryartister smörar extra för Hank Williams. Döm själva.

Willie Nelson, Toby Keith och Merle Haggard - Pancho and Lefty
Skriven av Townes, men en listetta med Willie. Denna är live, och här börjar vi komma in på schlager-country.

Ryan Adams - The End
Ryan Adams är en modern representant för den så kallade alt-countryn. Den här typen av musik var omöjlig innan ironins tidsålder började gå över. Inte att förväxlas med Bryan Adams.

Låten får en att vilja besöka Jacksonville, och som tur är finns det minst en sådan i varje delstat.

Jag förväntar mig lite cred för att ha avslutat listan med låten The End.

Wes Anderson

Här kommer en hyllning till en av dagens i särklass bästa filmare och tillika skapare av soundtracks:  Wes Anderson.

Sköna skivor

..fast egentligen använder man kanske inte ordet "skiva" så mycket nu för tiden, när det antingen streamas från Spotify, eller laddas från what.cd!?

Temat är "favoritalbum från 2011". Det är bara några få av låtarna här som skulle platsa på en toplista över årets bästa låtar, men de representerar riktigt, riktigt bra album.

Atlas Sound - Parallax (Te Amo)

Atlas Sound a.k.a. Bradford Cox. Som solo och som medlem i Deerhunter har han varit en av mina absoluta favoriter de senaste fyra, fem år sedan. Här med ett rykande färskt album.

Real Estate - Days (Green aisles)

Atmosfärsikt, melodisk, lågmäld och lättlyssnat gitarrpop. Betydligt mindre "quirks" än på deras första skiva, men ändå intressant och väldigt bra.

M83 - Hurry Up, We're Dreaming (New map)

Bästa shoegazingen sedan 1991? En skiva som redan spelats här på Musikveckor nyligen, men som definitivt att dra en vända till.

Youth Lagoon - The Year of Hibernation (Daydream)

En 22-åring som spelat in en skiva i hemmastudion i garaget, präglad av ett splittrat förhållande och kronisk ångest. Låter det inspirerande?

St. Vincent - Strange Mercy (Cruel)

AllMusic använder orden "quirky, intricate pop songs" för att beskriva Annie Clarks musik. (Cat Power möter Gus Gus?) Stämmer verkligen bra på den här låten. Kanske en artist för Minna att lägga till listan över kvinnliga favoritsångerskor?

Girls - Father, Son, Holy Ghost (Vomit)

"Ethereal pop in the spirit of Spiritualized and Ariel Pink" enligt Pitchfork. En jämförelse som jag inte tycker stämmer in på albumet i sin helhet, men definitivt på den här låten.

The War on Drugs - Slave Ambient (Your love is calling my name)

När man tycker att Fleet Foxes är uttjatat och man med nostalgi i sinnet bläddrar bland de första Verve-singlarna (innan de hette The Verve…) men vill ha något lite fräschare - då plockar man fram The War on Drugs. (Med Kurt Vile på sång, vilket jag hade pinsamt dålig koll på innan jag började läsa på.) Näst bästa shoegazen sedan 1991?

John Maus - We Must Become the Pitiless Censors of Ourselves (Quantum leap)

"Kan man göra en sån här skiva 2011!?" var ungefär min reaktion när jag hörde den här skivan första gången. Post-punk (eller New Wave?) för 2010-talet! En av mina favoriter i år. Väldigt konstig, men väldigt bra!

Shabazz Palaces - Black Up (Youlogy)

Jag har noll koll på hip hop… Men det här är riktigt cool, ganska mörk musik, som egentligen hade varit en någon helt annan (obskyr) genre om det inte hade varit för att de "pratsjunger" ovanpå musiken.

Panda Bear - Tomboy (Tomboy)

Noah Lennox, a.k.a. Panda Bear. Här solo, annars medlem i Animal Collective. Självklart inte lika bra som förra Panda Bear-skivan eller förra Animal Collective-skivan, men utan tvekan på 2011-toplistan… Nördfakta att gå igång på: Skivan mixades av Sonic Boom från Spacemen 3.

Dudettes

En salig blandning låtar men med en sak gemensamt - otroliga röster.

De kvinnliga sångerskor jag håller varmast om hjärtat

As made famous by... ?

musikvecka

Lite cover-tema. Med reservation för att den jag tror folk gjort cover på också gjort en cover på nån obskyr artist från 1920-talet eller så... men det vet fan inte jag... Så var snälla om ni känner "MEN VA FAN DET VAR JU (insert artist) SOM GJORDE DEN FÖRST!!"

Personal Jesus - Johnny Cash
Ursprungligen en hit av Depeche Mode 1989. Cash är alltid bra.

Frgt/10 - The Alchemist, Chali 2na, Linkin Park
Kanske inte en äkta cover, kanske snarare en remix, men den får vara med ändå. Lite rap-version av Linkin Park's Forgotten.

Let me kiss you - Nancy Sinatra
Skriven av Morrisey, men spelades in av både honom och Nancy, släpptes samtidigt 2004. Morriseys version blev mer poppis men personligen gillar jag Nancys bättre. Gillar den riktigt mycket till och med.

Big in Japan - Guano Apes
Denna får vara med bara för att jag diggade den i gymnasiet....  Alphaville, 1984, var väl först med denna.

All along the watchtowers - Jimi Hendrix Experience
Dylan-cover av Jimi Henke. Riktigt bra, upptäckte den först när jag hörde den i filmen Watchmen....

Heartbeats - Jose Gonzales
Cover på The Knife's låt Heartbeats. Blev rätt känd i Sony-reklamen men en jävla massa bollar i en backe.

Over The Rainbow/What A Wonderful World - Israel Kamakawiwolesaksamamikkiwoelele. Nån snubbe från Hawaii som är död nu som spelar ukulele kör dubbelcovern.

Last Kiss - Pearl Jam
Kanske en av de sorgligaste låtarna som skrivits... deppig är den iaf. Orginalet (Wayne Cochran) låter dock aningen cheerful... ända från 1961. Sen gjorde Pearl Jam en cover på den typ 1998 och dom sjunger den mer i en känsla som reflekterar den deprimerande texten.

Alternative Canada

Det finns ingen Bryan Adams på min debut lista, däremot en samling andra Kanadensiska artister som visar att Kanada faktiskt är bra på fler saker än att spela hockey.

Alternative Canada

Can't Fake Da Fangk

Da Fangk

Kände att jag måste dela med mig av genren som förföljt mig i många, många år o blivit en av mina bästa vänner. Som bassist kan det inte förhålla sig på annat sätt.
Nedan följer en presentation av låtar/artister med mina kommentarer för att slussa in eventuella svårövertygade gnällgubbar/tanter.

P-Funk (Wants To Get Funked Up) - ParliamentP-Funkens anthem. Parliament med George Clinton i spetsen levererar sin rymdinfluerade låtsasvärld med kompromisslös betoning "on the one". Svårt att köra coolare tugg än vad Clinton gör i denna låt...

Butt To Buttresucitation - Funkadelic
Ett band som är Inavlat med Parliament. Därmed väldigt likt fast med mer psychadelia-influenser. Eddie Hazel är fet på gura.

Spaced Cowboy - Sly & The Family Stone
Skön låt från Sylvester Stewarts (Sly) annars lösa koksperiod. Han la kanske inte allt krut på ljudkvalitet under denna inspelningen, men han joddlar fan coolt. Plektrumbasen är dessutom oheligt het.

Fever - I. Jingo
Hörde denna låten när jag såg filmen "The Last King of Scotland". Afrobeat är afrikas funk. I. Jingo är ett mysterium som jag vet lite om. Bara att han levererar.

Strechin' Out - Bootsy Collins
Världens bästa bassist. Period. Bästa giget jag sett är till dags datum Bootsys Rubber Band på Mejeriet den 18:e Februari, 1995. Hör man intervjuer med Bootsy idag kör han exakt samma snack som alltid med bland annat det sköna citatet när han beskriver sin funk: "The real deal, not the dildo".

Crooked Booty - Dungeon FamilyDetta kollektiv med medlemmar från Outkast, Goodie Mob och andra sköna begåvningar från södern får stå för lite modernare funkavarter. Cee-Lo Browns karaktäristiska sång "Pre-Crazy"-genombrottet går undan.

Chamelion - Herbie HancockFet platta där Herbie tagit steget ur jazzvärlden och levererar grymt funk-fusion sväng med sköna upptäcktsfärder med sina analoga syntar.

Zombie - Fela KutiAfrobeatens fassa. Afrikas James Brown helt enkelt. Älskar denna kompgitarren.

Boogie On Reggae Woman - Stevie WonderSyntbas. I durpenta. Asgött.

Water No Get Enemy - D'Angelo, Macy Gray, Nile Rogers, Positive Force, Roy Hargrove, The Soultronics
Tagen från en tributeplatta till Fela Kuti. Mkt bra platta och svårt att välja låt. Föll på denna för att den har ett sånt jävla skönt långsamt groove som man aldrig vill ska ta slut. Låten är uppdelad i två delar men kan lyssnas på som EN. LÅNG. LÅT.

2011 - The year of the Sax

Ni kanske inte har tänkt på det men ju mer av året som gått destu mer har saxen smugit sig tillbaka in i dagens populärmusik. Jag pratar inte bara om artister som Lady Gaga och Kate Perry eller klämkäck studentflaksdisco a la Alexandra Stan utan även om artister som m83, iron and wine och PJ Harvey.

Så jag beslöt mig för att göra en lista med följande kriterier:

* Det skall vara bra

* Det skall vara släppt 2011

* Det skall innehålla saxofon

Här är playlisten:

2011 - Year of the Sax

Och här är låtarna:

M83 - Midnight City

Första singeln från ett album som jag misstänker kommer hamna på mångas top10-listor vid årsskiftet. Låten byggs i klassiskt m83-manér upp fram till den stora överaskningen: en åttiotalssax! Ljuvligt.

Iron & Wine - Your Fake Name Is Good Enough For Me

Vad är det här för högkolejazz-trams tänkte jag första gången jag hörde låten men sen dess har den växt för varje lyssning och nu uppskattar jag vareda bröl och tjut.

The Rapture - How Deep Is Your Love?

Oemotståndligt kombination av Italodisco-piano, handklapp och duktigt brölande saxofon.

Timber Timbre - Do I Have Power

Förra årets vackraste röst återkom i år med årets vackraste dansbands-skräck-låt, där saxofonerna står för skräcken.

Fleet Foxes - The Shrine / An Argument

Kanske ett tempobyte för mycket och farligt nära gycklarpop på sina ställen men till syvene och sist är det klassisk Fleetfoxes med en spasmisk saxofon , vad kan man mer begära?

Jai Paul - BTSTU (Edit)

Dagens upptäckt, finstämd sång, lite opolerad elektronik och lite saxofon: En fin summering av 2011 års ljud.

PJ Harvey - In The Dark Places

Polly Jean var förstås inte sen med att haka på saxofontrenden även om den här är lite mer undanskuffad än i låtarna ovan.

Lykke Li - I Follow Rivers (Dave Sitek Remix)

Lykke Li missade helt saxofontåget med sin I Follow Rivers, men det misstaget såg Dave Sitek genast till att reparera.

Feist - Undiscovered First

Ingen spellista är komplett utan lite kaffebordsmusik för parmiddagar i innerstan (för att citera M Landin). Man får leta lite mer efter saxen här jämfört med alumets första låt, men den ligger där bakom och brölar som den skall framåt slutet.

Colin Stetson - Judges

Saxofonist som sammarbetat med storheter som Tom Waits, Arcade Fire och Feist. Skönt att få sina förutfattade meningar om hur en saxofon skall låta på skam!

Har ni inte fått nog med sax vid det här laget tycker jag ni skall fortsätta lyssna på hans skiva, där finns det så det räcker och blir över till alla.

Låtar som inte fick plats

(men även de tunga argument för att 2011 är saxens år):

Planningtorock - Going Wrong

TV On The Radio - Second Song

Bon Iver - Beth/Rest (Bon Ivers sämsta låt någonsin? Saxens fel? Döm själv)

Destroyer - China Town

James Pants - Alone

Nicolas Jaar - Keep Me There

Skrillex år

Dagens lista innehåller låtar av eller med koppling till Sonny Moore, mer känd som Skrillex. 23-åringen måste ha haft ett rätt otroligt 2011. Från att det i fjol dök upp några riktigt feta och annorlunda remixer har det gått fort. Under 2011 har Skrillex bland annat hunnit släppa ett album (som är det sjätte mest spelade just nu på spotify), inspirera andra tillräckligt för album som "Dubstep music inspired by Skrillex for film & TV" och låten "I'm not skrillex" och andra knasigheter.

Kort om några av låtarna på listan:

Rock that body (skrillex remix) och remixen av Lady Gagas Alejandro känns som hans genombrott och introducerade skrillex-soundet som det nu finns gott om tutorials på nätet för hur man ska få till.

Big Boss - Doctor P har ingen direkt koppling till Skrillex mer än som ett annat lysande exempel på riktigt fet dubstep.

Listan: skrillex år

Mmmm...

Mmmm...

Slut på lugnet

För att kicka igång fredagen blir det hård sten och tung metall. Inget lugnt lallande eller trallande här inte!

Enjoy

Wops var det redan min tur...

så en lista lite väl mycket ihopslängd.
Lugnt&Stilla ialafall så här på morgonkvisten.

Lugnt&Stilla

De amerikanska låtskrivarna som skrivit allt (nästan)

I denna fredagslista spelas musik av de gamla amerikanska bjässarna George Gershwin, Hoagy Carmichael, Cole Porter, Irving Berlin och Jerome Kern . Ibland känns det som om de har skrivit 90% av alla gamla godingar och det kan vara kul att känna till lite vem som har skrivit vad.

George Gershwin bidrar med två sånger insjungna av Ella Fitzgerald, Lorelei

och Let's Call the Whole Thing Off

Hoagy Carmichael sjunger i detta fallet själv de coola Lazy River och Memphis

in June.

Cole Porters bidrag, Begin

the Beguine, spelas av den oöverträffade blinde pianovirtuosen Art Tatum.

Irving Berlin smackar in sina två klassiker Puttin' on the Ritz

och Steppin Out mha Fred Astaire resp. Gordon McRae och avslutar med den asfläskiga Blue Skies med allas vår favorit Frank Sinatra.

Avslutningsvis har vi Jerome Kern vars klassiker Yesterdays spelas in av vår mest välrenommerade svenske jazzmusiker Lars Gullin.

Enjoy!

Anders

So many roads

Med hösten kommer längtan efter en rejäl roadtrip. Och ska man ut på vägarna och cruisa över prärien kan man lyssna på min roadtriplista. (och det kan man även om man sitter framför en dator och längtar ut på prärien)

So many roads

Särskilt Ola som efterlyst lite mer gubbrock kommer att glädjas åt denna.

Soft vocal trance

Fredag och dags för lite soft vocal trance för att ladda upp inför helgen, även inblandat med lite Tiesto hang-arounds.

Klicka mig

Tidigt 90-tal

Från Madchester

till Grunge

till Indipop

Enjoy

Post-punk eller New Wave?

Jag antar att vi alla lite till mans har haft en och en annan sömnlös natt då vi legat och funderat på: Vad är egentligen skillnaden mellan post-punk och new wave?

Vissa tycker att post-punk var punkband med ambitioner till förnyelse, medan new wave var band som klädde sig punk men spelade pop.

Andra menar att post-punk och andra genrer är undergrupper till "den nya vågen av musik bortom punk".

Men min favoritbeskrivning är: "Post-punk is like zab-a-daba-doo and new wave is like a doo-dah."

Post-punk eller New Wave?

Joy Division - Transmission (1979)

"Dance dance dance dance dance to the radio!!" Tydligen på 20:e plats på NME lista över "The Greatest Indie Anthems Ever".

Gang of Four - To hell with poverty (1981)

Klar influens för band som Bloc Party och the Rapture

The Cure - Primary (1981)

The Vapors - Turning Japanese (1981)

Inte särskilt långlivade som band, men låten är rätt oemotståndlig.

Blondie - Hanging on the Telephone (1978)

Punkband med kvinnlig sångare och i.o.m. det new wave? Cover.

Berlin - Metro (1982)

En fantastisk blandning av synth, pop, och punk!

Duran Duran - Planet Earth (1981)

Deras första singel. Sägs vara den som tog new wave till den breda publiken.

Pete Shelley - Homosapien (1981)

Sångaren i punkbandet Buzzcocks goes solo.

Devo - Whip it (1980)

Pretenders - Precious (1980)

Cool, punkig låt av ett klassiskt new wave band.

.silence.

Inte ABBA-tema

Min playlist har inte ABBA-tema. Det är rock-tema. Rock med varierande tempo och hårdhet.

yaddayadda <-- Där har ni listan. Enjoy. \o/

Det var inte igår...

Listan mina damer och herrar

Friday som Rebecca Black hade sagt

Jag fuskar lite/I'm fuskar a little bit. Not min tur men jag do it anyway because it är anarki. Same with the listan.
Men som vanligt listen utan random så blir det som att gå från torsdag till fredag kväll på 35/thirtyfive minuter.

ABBA istället för schema

Jag är mitt uppe i en ABBA-period, och det brukar jag låta gå ut över min omgivning.

Såhär i schema-lösa tider kan jag inte tänka mig något bättre än att låta dessa musikaliska genier lägga sin varma filt av disco, rock och leisure över oss alla.

ABBA istället för schema

I Hundkojan

Jag fortsätter på det utmärkta temat med fyrfota vänner, denna gång har turen kommit till människans bästa vän, hunden.
Kom in i hundkojan!

Ikväll smäller det

Yeah

Hästlistan

Så här reagerade Hassan på lite hästsamplingar i Anders lista för ett tag sen.

[2011-07-08 12:57:05] Hassan Ali: hästar som gnäggar
[2011-07-08 12:57:07] Hassan Ali: nice
[2011-07-08 13:06:23] Anders Larsson: you're crazy in the coconut!
[2011-07-08 13:07:47] Hassan Ali: men det var ju gnäggande hästar i en låt

Jag tänkte glädja honom med fler hästar. Enter Hästlistan.

alla talar svenska

Hallå!

Ifall det sitter några stackare på jobbet så kommer här en liten lista som kanske kan kicka igång fredagshumöret. Ni från sydvästra dösjebro är redan bekanta med listan, alla andra: skruva upp basen och tjonga igång spotify :)

alla talar svenska

Ung å arg

Alla dessa arga människor har gemensamt att vara missnöjda, smörjda i käften samt uppbackade av näsblodsdistade gitarrstötar.

Själv ligger jag just nu i en solstol med en kall öl i näven. Ta't lungt i mosh-piten!

moshi moshi

Blandar och ger

Fredagens lista är en blandning av saker jag hittat när jag plöjt igenom andras Spotify-listor och gamla favoriter som hittats i min skivsamling. Take it away, Spotty!

Damn it feels good to be a gangsta

En gång i tiden började jag sätta ihop en spellista med bra gangstarap. Grundkravet var att det skulle vara ljud av vapen med i låten, men den utökades snabbt till att innehålla allt jag tyckte var häftigt. "Detta är det bästa du någonsin gjort på betald arbetstid" är bara ett av de fina omdömen jag fått höra om den listan.

Damn it feels good to be a gangsta, the playlist

Nu får ni ett litet koncentrat av den. För erfarna gangstas som undertecknad kretsar all musik mest kring Slim Thug, Rick Ross och Ludacris. Slim Thug inleder tungt med den fantastiska click clack, och han återkommer med sin totala avsaknad av självdistans flera gånger i listan.

Jag vill slå ett extra slag för Black Rob med Whoa! Det är en finstämd låt som kanske var den som gjorde att jag blev den otroligt creddiga gangstan jag är idag.

Rick Ross förlorade däremot lite av sin cred då det dök upp bilder som visade att han var fängelsevakt innan han blev tjock, skäggig och rik. Han glömmer aldrig att påpeka hur många bilar han har, och han har en av de bästa raspiga rösterna i hiphop-usa.

Ice Cube och Dr Dre tittar in som representanter från en gammal era. Men de kan de också, särskilt Ice Cube har visat nya sidor på senare år.

Den som sticker ut lite är MIA med paper planes. Men med en uppväxt som tamil på Sri Lanka är hon hårdare än alla de andra snubbarna tillsammans, och med refrängens melodi av skottlossning hade hon en given plats i min ursprungslista.

Post midsommar lista

Så var det min tur. I vanlig ordning finns det inget tema att falla tillbaka till, utan en salig röra.

Alltmöjligt

Scotland o Scotland

Ett antal briljanta band har sitt ursprung i Skottland och här kommer mina favoriter.

Tidsepoken spänner mellan mitten av 90-talet fram till 2010.

Ordning? Blandad.

Scotland o Scotland

...

Idag blir det lite från den gamla eran... Jimi, Cat (x2 för jag kunde inte bestämma vilken jag ville ha med) mfl. Den gångna tidens storheter. Samt ett gästspel av nutidens "storheter". Vad hände?

dessutom tycker jag är duktig som har schemalagt en lista fast jag är på andra sidan planeten när detta publiceras :)

Mycket nöje

Listan

En promenix nere vid minnesavenyn

Musik

Fast Eddie

Tjo,
Snabblistan med en oerhört mixed bag...

Titel? Vad ska man med det till..

Dagens lista är benämnd gubbrock. Äldre herrar med skrovliga röster förgyller vår tisdag..

Så svårt att hitta bland allt som finns i Spotify

så jag tog lite inspiration från mina CD skivor: Inspiration CD skivor

Dvs inte mycket nytt denna gång heller utan mer gamla godingar.

Stil och tempomässigt hoppar det också precis som det skall vara :-)

Allt har jag lyssnat ganska mycket på i perioder iallafall, så inte avdelningen perifer musik.

Av vissa artister har jag inte så många skivor inte (The The, Makeba, Keita) men likväl har de bidragit mycket under åren.

Njut av sommarvärmen!

Trettio minuter tango

Anders Tangofavoriter

Här kommer en lista med mina topp-5 tangoorkestrar. Tangon var aldrig så bra som under dess guldålder 1930-1950, hoppas därför ni står ut med lite skrapiga inspelningar

Rodolfo Biagi

Ohyggliga staccaton som tillsammans med de vanligtvis rassliga inspelningarna gör att man ibland nästan undrar var tonerna tog vägen. Underbart att dansa till.

Osvaldo Pugliese

Pianist och uttalad kommunist (kommunistpianist) som förnyade tangon och tog den förbi den trista tråktango som tog tog över efter guldåldern. Har skrivit en uppsjö klassiska tangos lika svårdansade som vackra.

För er som ännu inte upptäckt Pugliese är det bara att gratulera till en förbättrad tillvaro. Lyssna på sista 20 sekunderna av Recuerdo och ni hör vad ni missat.

Osvaldo Fresedo

En riktig finlirare. Lyssna på hans version av kanske den mest klassiska tangon som finns "La Cumparsita". Stråkar, piano och bandoneon i perfekt harmoni.

Edgardo Donato

När man dansar till Donato känns det som om man slungats tillbaka 100 år i tiden till en sylta i La Boca, hamnområdet i Buenos Aires, där Porteños stryker omkring med tveksamma avsikter.

Notera att "Ella Es Asi" är en tangomilonga, som går i ett annat lite mer lattjo tempo en gammal hederlig tango.

Juan D'Arienzo

Juan D'Arienzos orkester dominerade tangovärlden under dess guldålder (30-40-talet). Han spelar ursinnig 1-2-3-4-1-2-3-4-tango. Inga fingrar läggs i mellan. Se detta youtube-klipp för att se hur D'Arienzo håller pli på sin orkester: http://www.youtube.com/watch?v=rXVgQA5_ByE

Hoppas ni gillar det!

Anders

Ny glad spellista

Veckan har varit obeskrivligt lång. Vem är Johan Holmér har varit den stora frågan. Väntan är i alla fall över, här är en ny lista med ett väldigt löst sammanhållet tema.

Jag kan ha en övervikt i min musiksmak mot deppig gubbrock. Det tänker jag nu motverka med en uppåt och glad lista. Jonas glada låtar helt enkelt. Att det är gubbigt kommer man tyvärr inte från, sådan är jag.

Jonas glada låtar

Edwin Starr inleder hårt med världens bästa antikrigslåt. Så många sanningar har du aldrig tidigare hört under 3:23 vackra minuter. Efter det kommer Arthur Conley med låten som enligt Hellacopters-Nicke är världens bästa soullåt.

Sedan hoppar jag ett stort steg till Gogol Bordellos energiska zigenarpunk. Se videon längst ner om du är oskuld på Gogol Bordello, de galningarna behöver en lättsmält introduktion.

När vi ändå är inne på obegripliga språk går jag vidare till musik från den tecknade filmen Triplettes de Belleville (trailer). Filmen är rätt märklig, musiken är underbar. nästa stycke är en frankofil låt från filmen Darjeeling limited.

Det drogliberala inslaget (obligatoriskt i mina listor) står Brewer & Shipley för. De hade i stort sett bara en hit, och det är denna. Är det några filmnördar med känsla för detaljer i församlingen så minns ni kanske den från en av världens bästa filmer Fear and loathing in las vegas (13 sekunders videoklipp).

Gamle kåkfararen Merle Haggard sjunger en glad sång med en fantastisk text om hur alla som inte gillar USA ska få ordentligt med stryk och kastas ut ur landet. Han syftar som han brukar göra på sina ärkefiender: hippies. Att han kommer överens med Willie Nelson är ett mysterium.

Sista låten är också den från Darjeeling limited. Grym gammal gladgubbpop från förr i tiden.

Bonus:
Jag vet att framförallt Gogol Bordello är tuff för nybörjare, så här är en helt fantastisk video där de uppträder tillsammans med Madonna (!) som ni kan mjuka upp med:

Gogol Bordello + Madonna

Denna arbetsvecka avslutas med lite skön 80-tals musik.

Enjoy: teh åtties

Synthpotpourrie

Här kommer några fina exemplar från kölvattnet av syntpop och electropop. Det blev en kronologiskt historia från det allra senaste till väldigt tidigt.
Mycket nöje!

Synthpotpourrie


IAMX - Music People (2011)
Lättsmält neo-goth-inspirerat om all form av dekadens. Såg honom (Chris Corner) med ett brokigt liveband på Babel i lördags. Mycket kråkfjädrar, smink och rostiga slagverk på scenen. Mycket emo-tjejer med rakbladen redo precis framför scenen.

Dave Gahan - Kingdom (2007)
Från David Gahans andra solo-album, vid sidan av sin huvudsyssla som sångare i Depeche Mode.

Ladytron - Fighting In Built Up Areas (2005)
Albumet låter i övrigt som en Enya på extacy, men på detta spåret hittar dom tillbaka till sin fina känsla för minimalism.

And One - Panzermensch (2001)
..och så här går det när man sätter tyskar i en studio.

De/Vision - The Gold Of The Poor (1995)
Aldrig riktigt brytt mig om att ta reda på något om detta band. Mysig låt iallafall. Ypperlig motorvägsmusik nattetid.

Erasure - Love To Hate You (1991)
Det finns en liten bäck som rinner från synt-sjön, genom synt-pop-skogen och som till slut mynnar ut i dussin-pop-oceanen. Erasure hoppar o skuttar fram å tillbaka i den bäcken. Har aldrig bestämt mig för om jag tycker om dom eller inte, men denna låten har jag en del minnen till. I skrivande stund när jag skulle kolla upp det exakta årtalet så lärde jag mig att melodin är en s.k. “interpolation” av Gloria Gaynor – I Will Survive. Vilket blir helt uppenbart när man tänker på det. Vad mycket text det blev här när jag inte ens vet om jag gillar bandet.

Moskwa TV - Submarine (1987)
Relativt okänt band som från början var uteslutande instrumentala. Eftersom dom är duktiga på den biten så får dom stå för listans enda sång-lösa bidrag. En sångare togs in när dom upptäckte att man inte tjänar pengar utan en sångare. Huruvida dom tjänade pengar när sångaren väl var på plats förtäljer inte historien.

Fad Gadget - Collapsing New People (1983)
Ganska galen på scen. Såg honom (Frank Tovey) som förband mitt uppe i ett comeback-försök 2001. Blod, borrmaskiner och dess synonymer höll han på med i en timme. Gick dessvärre bort i en hjärtattack 6 månader senare, 45 år gammal.

Depeche Mode - Photographic (1981)
En synt-lista utan Depeche kan uppröra, så här är en riktig klassiker från debutalbumet i “bisarr” tappning.

Kraftwerk - Radioactivity (1975)
Det är allmänt populärt att titulera Kraftwerk som gudfädrar till det mesta inom elektroniskt inspirerad musik. Tidigt ute var dom iallafall. Bandet bildades 1970 av Ralf Hutter och Florian Schneider, ungefär samtidigt som Beatles spelade in Let It Be. Hittar inte originalet från ‘75 på spotify, så detta är istället en modernare omarbetning från samlingsplattan The Mix.

Onödigt långa låtar

Onödigt långa låtar

Kunskap kommer och kunskap går. En gång i tiden visste man till exempel att om man har ett bra riff, en bra melodi eller bara ett bra gung, så ska man inte begå dumheten att låta det ta slut på tre minuter. Man håller på så länge låten känns bra, eller så långt som ena sidan på en LP-skiva tillåter. Riktigt bra låtar håller utan problem i tio minuter. Så håll till godo med en riktigt lång lista med ett fåtal låtar.

Meat Loaf - Bast out of hell
Utskälld artist, men han visar var skåpet ska stå när han får dra ut på låtarna. Till och med I would do anything for love är fantastiskt mäktig i den äkta 12-minutersversionen. Radioversionen är förkortad till ynka 5:24.

Deep Purple - Fools
Kanske en av Deep Purples allra bästa låtar. Bra ös, och en marijuanapaus med psykadelisk orgel i mitten.

King Crimson - 21st century schizoid man
Fantastisk låt. Här i en cover eftersom spottan inte har orginalet. Dock består coverbandet av gamla King Crimson-medlemmar så det får duga.

Uriah Heep - Gypsy Queen
Otroligt bra låt till förfesten med åkessons spanska i plastmuggar och kuddar på golvet. Bör spelas på hög volym.

Steppenwolf - The Pusher
Listans kortaste låt med sina pinsamma 5:52. Men som min musiklärare sa när jag föreslog att vi skulle spela den på lektionen: "Det är sex minuter med ett enda ackord". Den känns lång. Den kommer från soundtracket till Easy Rider, men blev aldrig lika stor som Born to be wild.

Deep Purple - Child in time
Ytterligare en höjdare av Deep Purple. Ingen man med samtliga kroppsdelar i behåll kan komma upp i den här falsetten. Fantastiskt.

Black Mountain - Tyrants
Inte ett band, utan ett "musikkollektiv". Sug på det ordet.
Jag avrundar med en modernare låt. Vid det här laget har ni ändå slutat lyssna. Och läsa. Detta är det flummigaste jag hört i modern tid. Låten är seg som kola, men allt är värt det för 00-talets fetaste riff som börjar vid 4:45 och pågår ett par minuter. Missa det inte.



Nu ska ni vara glada att jag inte tog med det 19 minuter långa psykadeliska mästerverket In-a-gadda-da-vida av Iron Butterfly. Jag ger er istället Bart Simpsons prank med just den låten.

Tema TV/Film

Veckans tema , om än lite sent på det, är musik från TV och film.

musikveckan

Lite kort:
Requiem for a dream
Från filmen med samma namn. Episk musik, dock i dålig version på spotify. Lyssna på Clint Mansells original på youtube - http://www.youtube.com/watch?v=KSY4Yi2ypno .. även flitigt använd i diverse trailers, bland annat för Sagan om Ringen

Johnny Cash - The Man Comes Around
Featured i slutscenen i grymma serien Generation Kill. För övrigt enda musiken i serien.

RATM - Wake up
Lite rock från the Matrix!

Lisa Gerrard - Now we are free
Fin musik från The Gladiator

Jason Everett - Bad things
Ledmotiv från True Blood, skön låt.

Damien Rice - 9 crimes
Mer från True Blood, featured i avsnittet 9 Crimes.

Tenacious D - Beelzeboss
Kvalitativ humormusik från filmen Pick of destiny. http://www.youtube.com/watch?v=u43-bh9jrxc om man inte sett scenen i filmen. Dave Grohl spelar djävulen!

The Trashmen - Surfin bird
The bird is the word. http://www.youtube.com/watch?v=2WNrx2jq184 Peter Griffin i sitt ässe.

Edward Shearmur - Grand Central
Ledmotivet från K-Pax, en halvgammal Kevin Spacey-rulle.

Eminem - Lose yourself
Oscarvinnande rap från filmen 8 Mile med en text som gör att filmen blir bra. Typ.

Tema Norge

Norskt

Blandade norska artister, passar ju bra nu när vi tom får bank i hockey. Måste ju visa att det finns mer än Ane Brun!

Slutar med en del folkmusik....

Kaizers Orchestra

Ett fantastiskt live-band men funkar bra även i lurar.

Ida-Maria

Blev snabbt stor i USA och vips blev det kollaps, men har återhämtat sig.

Madruguda

Första skivan är klart den bästa.

Kings of convenience

Även här tycker jag de tidigare albumen är de bästa. Men lugn och fin musik.

deLillos

Trallvänligt, tyvärr har inte Spotify några bra album alls. Så egentligen borde de inte vara med i min lista :-). "Hjernen er alene" är ett bra album.

belCanto

Trallvänlig musik som jag inte har så bra koll på, har varit på konsert med dem. Men låten här är bara tillfälligt vald.

Nils Petter Molvaer

Brilliant jazz artist, skön musik.

Gåte

Norsk folkmusik när den är som bäst!

Mari Boine

Mer folkmusik

Odd Nordstuga

Och än mer folkmusik

Spotify - Best of alternative country

"Alternativ Country" låter smalt värre men är i själva verket en mycket bred genre. All möjlig amerikansk rock där det förekommer lite Ennio Morricone-gitarrer, banjo, mexar-blås, steel guitar eller något i den stilen. Spotify har en del favoriter som jag samlat i den här playlisten: Spotify Best of alt country.

Lite om några av artisterna,

Trailer Bride - tyvärr upplöst sedan några år. Sångerskan var fd fotomodell och kunde spela på såg. Tyvärr har Spotify inte deras bästa plattor.

The Sadies - Brukar kompa den lite mer kända Neko Case. mycket surfgitarr.

Wayne "The Train" Hancock - Rockabilly/Hank Williams-cross over. Följer den gamla country traditionen om att sjunga om att vara alkoholiserad och hata sig själv.

Bobby Bare Jr - Son till Bobby Bare (det kan man ju räkna ut). Bobby Bare är en gammal popcountry-hjälte från 60-70-talet. En ung Bobby Bare Jr kan höras på denna inspelning: Bobby Bare – Daddy What If . Bobby Bare Jr är lite mer hårdrock än farsan.

The Handsome Family - Blandar lite ond mördarballad med det moderna livets totala hopplöshet och brist på mening. En personlig favorit :)

Lambchop - Lite underligt Nashvilleband med några riktigt geniala låtar.

Enjoy!

Anders