Poesi i symfoni

Jag gör ett snabbt extrainlägg här efter vissa önskningar om att få höra Stakka Bo innan julhelgen. Nu blir det ingen Johan Renck här utan ett helt annat tema som jag vurmar för mycket mer än hypade filmregissörer med svenskt påbrå. Nämligen poesi. Denna ädla konstform, som kommit i skymundan av tonalitetens övertag, förtjänar att lyftas fram tillsammans med just tonernas smäktande harmonier.

Poesi i Symfoni

Shepard tone

Hej jag heter Rikard och är här för att prata om shepard tone. Vill bara först säga att ni ska klicka på punkten efter siffran 6 senare för att komma till listan, men gör det inte nu utan läs först vad jag har att säga.

Shepard tone är en ljudillusion som gör att en sekvens toner får det att låta som om den går högre och högre fast den i själva verket bara går om och om igen. Man kan förklara den i text, men det blir så klart mycket enklare att låta en gubbe göra det åt dig. Så ta en titt på denna videon innan ni börjar med listan.

VIDEO - KLICKA HÄR!!!!!

Skönt att gubben håller fast vid mono. Han vet vad som gäller i indiekretsarna!

En vanlig teknik som används för att få det att låta som att en och samma ton och inte flera olika bara ökar och ökar är att låta tre toner smälta samma och fada in och ut dem i sekvens. Här är ett exempel:

https://www.youtube.com/watch?v=BzNzgsAE4F0 

Fenomenet har en begrensad användning i musik. Det har länge används i elektronisk musik som ett sätt att trappa upp inför en fett stick eller så men inte mycket i övrigt. Det dock på senare tid fått en del uppmärksamhet av att Hans Zimmer använde sig av fenomenet för att skapa "tension" i soundtracket till filmen Donkirk, och att gruppen ( inte personen ) Franz Ferdinand använde sig av det i sin relativt nya singel Always Ascending.

Så till listan.

1. The Oil från filmen Donkirk som nämts ovan.

2. Echoes av Pink Floyd. Mycket bra låt som också råkar innehålla en shepard tone i slutskedet av låten.

3. Tornadoland av Regina Spektor. Kanske det snyggaste användandet av shepard tone i hela listan. Denna går baklänges vilket också så klart funkar.

4. I am the Walrus - The beatles. Inte beatles bästa låt, men det är den enda som innehåller en Shepard tone. Se om ni kan hitta den!

5. och 6. Introt och outrot till Queens skiva "A day at the races" innehåller en sheapard tone. Dessa låtarna är således den första och den sista på just den skivan. Igen inte deras bästa verk men helt okej iaf.

7. En elektronisk grej jag hittade när jag helt sonika sökte på Shepard tone på spottan. #googlaispotifylol

8. Always Ascending av FF. Omnämd ovan. 

LISTA!!!

Otematiskt

Ni kan ju glömma att gissa temat - för det finns inget. Detta är en randomblandning av nytt och gammalt som har spelats hos mig senaste månaden.

För att ytterligare förvirra ligger här en helt orelaterad bild på Gary Sundgren.

https://open.spotify.com/user/andershaverdal/playlist/5rc73Ix8eFYGXJJkRIh3Xz

1. The Slits - Heard It Through The Grapevine
Inleder med en cover på Marvin Gaye's gamla klassiker. Älskar hur The Slits sångerskan växlar mellan att prata och sjunga. Förmodligen kompenserar hon för dålig sångröst, men det funkar! Låten har ett riktigt stressigt och bra komp.

2. Dave Alvin - Gary, Indiana 1959
Dave Alvin sjunger om en svunnen tid när stålindustrin i staden Gary blomstrade, facket var starkt och arbetarna höll ihop. Staden Gary grundades faktiskt av United States Steel Corporation 1906, och namngavs efter en av advokaterna på firman.
Idag är staden helt nergången och anses som en av de ruffigaste i USA.

3. Chip Taylor - Bardot
Chip Taylor är Jon Voights lillebror. Han har skrivit mycket musik åt andra (bla Janis Joplin). Kanske hans kändaste alster är "Wild Thing". Gillar denna låten. Gillar hans rossliga, härjade röst.

4. Holly Golightly - Walk a mile
Ännu en en fin lite countryluktande sång jag fallit för.

5. Jacqueline Taib - 7 Heure Du Mat
Nu byter vi spår och kör lite franskt. Jacqueline Taib hade ett par hits på 60-talet, och påminner väl ganska myckt om Brigitte Bardot och Frances Gall ("ye ye" kallas tydligen genren). Denna låten handlar om en uttråkad tonårstjej som hellre vill lyssna på the Who och Paul McCartney än att gå till skolan. Finns även en version med Engelsk text som är rätt charmig.

6. Jacqueline Taib - Le Coeur Au Bout des Doigts
Ingen aning vad denna låten handlar om, men den har ett mystiskt modernt, lite dubbigt sound, för att vara inspelad i Frankrike på 60-talet.

7. X - I Must Not Think Bad Thoughts
På tal om låtar som låter modernare än de är. Denna är inspelad 1982, men låter tycker jag som att den kunde spelats in under mitten av 90-talet av typ Sonic Youth eller nått sånt. Vet inte mycket om X.

8. Modern Lovers - Pablo Picasso
Modern Lovers och Jonathan Richman var uppenbarligen bittra på Pablo Picasso när det skrev denna klassiker.

9. Rick Sherry - Hanged Man
Denna och nästa låt är tagen från en skön samling med anti-dödsstrafflåtar som spelades in 2002 på Bloodshot Records.

10. Dan Schlabowske - Gary Gilmore's Eyes
Få artister har väl behövt ett artistnamn som denne Dan Schlabowske. Jag avslutar listan, likadant som den börjar, med en cover.

Enjoy!

Jonas Joplin

Då och då går jag in i svåra Janis Joplin-perioder. Vi har till och med ett mötesrum på jobbet som heter Janis Joplin Room för att jag parkerade mig där med en laptop och hennes fyra skivor under några veckor.

En lista med hennes bästa alster har varit på gång länge, och jag har förfinat den mer och mer. Nu tror jag att jag uppnått den ultimata listan.

Jag har förstått att vissa har svårt för hennes röst. Eller förstått och förstått... jag har accepterat det.  När man väl har insett att hennes musik är ganska klassisk blues så tycker jag att man ser den ur en lite annan synvinkel. Men för att underlätta för belackarna uteslöt jag Summertime som jag anar kan vara lite för mycket av det goda.

Istället har jag inkluderat lite godbitar från albumet I got dem ol' kozmic blues again mama! som man inte hör så ofta. Kozmic Blues inleder soft och proffsigt med sitt mäktiga blås. 

Piece of my heart är uttjatad och misshandlad av coverband genom årtiondena, men så fort man hör orginalet igen förstår man dess storhet. Ojoj vad bra den är.

En stund senare kommer min personliga långkörarfavvo Ball and Chain. Den här suggestiva dängan bygger upp till makalösa crescendon genom hela låten på dryga 9 minuter. Jag gillar ju sånt.

På två av skivorna spelade hon med Big Brother and the Holding Company. Det hörs på dem att hon har en aningen mindre framträdande roll där, medan hon låter lite mer renodlat Janis-igt på de två andra. Mer hann hon inte göra innan hon dog vid 27 års ålder.

spotify:user:jiemm:playlist:7BIj8IYplwuneoX1MXXWjL

https://open.spotify.com/user/jiemm/playlist/7BIj8IYplwuneoX1MXXWjL

Det gick en dokumentär om henne på SVT för något år sedan som heter Little Girl Blue. Den kan jag rekommendera, men tyvärr har den försvunnit från svtplay.

Svart Fredag på Döda Bröders vis

Inte för att svärta ner denna fina fredag alldeles för mycket, men ska jag ha med dessa trevliga herrar någonsin så får det bli idag.

Detta band upptäckte jag för många år sedan. Men ration mellan hur väldigt mycket jag tycker om dom och hur väldigt lite jag vet om dom, är osedvanligt off. Allt jag vet är att dom kommer från Genève. Kanske vill jag inte veta mer än så.

De lustiga historierna en kompis till mig, som sett dom live, berättat om har puttat upp dom en bra bit på den där listan "band att se innan dom eller jag dör".

Det är swing, blues, balkan, rockabilly och dylika influenser. Men med ett påtagligt mörker och en viss konstnärlig inte-för-alla-egenhet jag älskar.

The Dead Brothers

Min religion

Jag var på en begravning i veckan. För det mesta var det en vacker hyllning till ett långt liv. Prästen höll en knappt sammanhängande predikan om det kristna hoppet som kändes lite lätt mal placé. Men efter det spelade pianisten Chopins prelude no 4. Det är nog det närmsta en religiös upplevelse jag kommer. Så jag lät det inspirera min lista denna vecka.

https://open.spotify.com/user/ekvjohansson/playlist/2ADhkw1PreewEQJlIsCoM2

Best of Black Ingvars...

Eller inte. Jag hade ju från början tänkt att nu skulle det bli metal för hela slanten men det föll på att jag helt enkelt inte var sugen på det.Istället kör jag på med musik jag finnner intressant och värd att lyssnas på om o om igen. Men å andra sidan, det tycker man nog om de flesta såna här listor.

1. Dirt - Death in Vegas
Distade gitarrer så lite metal-feeling iaf. Tyckte det kunde öppna listan.

2. To Pluto's Moon (Son Lux Remix) - My Brightest Diamond
Lite som Björks galenskaper fast lite bättre. Eller så är det bara annorlunda.

3. She's a Revolution - Kutiman, Adam Scheflan, Karolina
Kutiman är en ny bekantskap men verkar ha en hel del intressant att komma med. Detta skulle jag vilja se live på ett ställe som Mejeriet eller KB. Eller varför inte en rökig scen i Köpenhamn?

4. Losing it - Kutiman
JA, mer Kutiman...det får allt bli en till! Blandningen av funkighet och mer techig musik tilltalar mig verkligen.

5. Coautchouc (feat. Rubber Band) - Soulwax, Rubber Band
En sån där låt man nån gång skulle vilja göra entré till. Så här kanske?

6. A-SIX - Cairo Knife Fight
Lite distade gitarrer. Vet inte helt varför men jag tänker på både The Cult och Scorpions. Lite nyare tappning dock.

7. Lost in Marrakesh (Hugo Kant Remix) - Ancient Astronauts
Instrumental. Bara bra.

8. Harry Dean (Mato Version) - Tosca, Mato
Lite reggae-rytmer a la en lunkigare Ghost Town.

9. Last Girl on Earth - Supreme Beings of Leisure
Listans Bond-låt. En genre som jag alltid gillat även om dom brukar vara lite mer bombastiska än denna. Gillart.

10. 3WW - alt-J
Myspys och en av alt-J's bättre. Och där finns att välja på. Kolla upp dom om ni inte hittat dom sen tidigare.

Paul Lassiter - Vilken hjälte!

Det var allt för denna gång. Känner att det blev i lugnaste laget. Hoppas i alla fall att ni hittar nåt ni gillar.






Länkar:
https://open.spotify.com/user/chonsk/playlist/1gqB75hjex4DQPAv6sK8M7
spotify:user:chonsk:playlist:1gqB75hjex4DQPAv6sK8M7

Fräsiga formanter

Titeln säger det mesta; denna veckas tema gäller syntetiskt framställda eller förstärkta formanter (och säkert annat med). Varning! Nu avses inte lite duttande med autotune utan istället riktigt vresiga vokalvågor. Jag har allmänt svårt för det mesta som hände i slutet av 90-talet, vilket tyvärr lämnar allas favorit i kategorin "Blue" (Da Ba Dee) utanför listan.
Jag hade svårt att välja mellan "Plug me in" och "Abstract lover" så jag valde båda.

Bilden är en koltrast som trallar om någon nu undrar.

Enjoy!

https://open.spotify.com/user/b513948/playlist/6e4OCVXlcJyovxIDpQy45l

Dagens

Dagens lista är rätt lugn och stilla.

Hoppas den ska smaka!

Listan

Brassemusse

Spelade dessa låtar på ett bröllop i somras med den gamla malmölegenden Sandra Mara och tänkte att de utgör en genre som är något underrepresenterad i bloggen så håll till godo!

Brassemusse

Guldljud - Stephen Malkmus

Dagens lista blir ett axplock ur Stephen Malkmus gedigna katalog. Jag avser inte att återberätta hela hans liv, men man kan man kanske sammanfatta honom lite som den definitiva 90-tals indie-ikonen: En ovanligt produktiv ur-slacker, som på ett självmedvetet sätt, sjunger lite hellre än bra. Ofta hyllad av kritiker och musikaliskt inflytelserik, men inte speciellt kommersiellt framgångsrik. 

Personligen tycker jag att Malkmus styrka ligger i låtsnickrandet. Dels skriver han väldigt intrikata och roliga texter, dels har han skriver han catchy melodier.Han har dessutom ett mycket eget utryck och levererar med en skön nonchalant, lagom oslipad känsla. - Inte helt olikt artister som Dylan, Lou Reed eller Neil Young. Stephen började karriären som sångare i kultbandet Pavement. Efter bandets uppbrott 2000 har han kört vidare helt solo och dels med bandet the Jicks och även som gitarrist i bandet Silver Jews…Men detta är som sagt ingen biografi, bara ett gäng låtar jag gillar. Hoppas ni gör det med.

Guldljud - En Stephen Malkmus playlist

Chartjunk refers to all visual elements in charts and graphs that are not necessary to comprehend the information represented on the graph, or that distract the viewer from this information.

"In one ear and out of the other

If you feel the urge to share

Think again cause you're not my mother

Actually, I'm not contractually obliged to care"

1. Stephen Malkmus & the Jicks - Chartjunk - 2014 

Vi sparkar igång med en av de nyare låtarna. Jag har faktiskt ingen aning om vad låten handlar om och orkar inte analysera heller. Den är ösig, har ett tjusigt Chicago-blås och ett gitarrsolo som inte går av för hackor. Det räcker gott så!

Pigs tend to wiggle when they walk

"What about the voice of Geddy Lee

How did it get so high?

I wonder if he speaks like an ordinary guy?

(I know him and he does!)"

2. Pavement -Stereo - 1997

20 år sedan. Jag måste bekänna: Jag lyssnade aldrig på Pavement i min ungdom. När det verkligen begav sig. Det gjorde inte heller någon annan jag kände - och inte spelades det på radio/tv heller för den delen. Det skulle därför vänta sig till streamingens tidevarv innan jag tillsist snubblade över en skiva med Stephen Malkmus - och till min förvåning gillade den. Denna låten känns väldigt karakteristiskt Pavement och 90-tals indie i allmänhet. På gott och ont. Som en mindre populär och mindre uttjatad 'Song 2'. Typ. Den får mig vilja skolka, skaffa mittbena, klä mig i flanellskjorta och åka bräda…Och när refrängen kommer - Helvete ge mig en scen att stage-diva ifrån. 

"The Sultan of Slack" - Malkmus skulle kunnat varit en karaktär i Nick Hornbys High Fidelity.

"Kiss when they listen to "Brothers In Arms"

And if there's something wrong with this

They don't see the harm"

3. Stephen Malkmus - Jenny & The Ess-Dog - 2001 

Från solodebuten. Kanske är det en kärleksång, kanske inte? Hursomhelt en väldigt skön låt med en text som målar en underhållande bild av ett ganska patetiskt par och deras förhållande; hur det blomstrar och sedermera dör. Om hundar med bandana och Dire Straits. Det grooviga och desperata mellanpartiet är pricken över i:et. 

Som ni säkert redan gissat är Malkmus och the Jicks Portland baserade - Staden där 90-talet aldrig tog slut.

"People look great when they shave

Don't they?"

4. Stephen Malkmus & The Jicks - Lariat - 2014 

En något mer kryptisk text om nostalgi och hur 80-talet var bäst (ironiskt kanske?). Malkmus name droppar favoritband som t.ex. Grateful dead i låten - ett band vilket han också gjorde en stabil cover på hyllningsplattan 'Day of the dead', förra året . China Cat Sunflower - I Know You Rider. Lariat anser jag har sånna där euforiska ”jag vill stå i publikhavet och skrika med i texten” kvalitéer.

Stefan. Ung, oskyldig. Ever the snappy dresser.

”You can't blame me for my guilty face

It was a gift from my mother my father in place”

5. Stephen Malkmus & The Jicks - Hopscotch Willy - 2008

En besynnerlig historia om en man som anklagas för ett styckmord. Jag gillar låten, dels för texten, dels p.g.a själva låtuppbyggnaden - spännande olika partier och skön dynamik i arrangemanget. Huruvida Willy är skyldig eller ej får ni själv avgöra. 

Från en rätt artsy thin man till en annan.

"Who is that man?"

6. Stephen Malkmus & the Million Dollar Bashers - Ballad of a Thin Man - 2007 

Från soundtracket till Dylan-rullen "I'm not there" och en av mina favorit Bob Dylan covers.

Det finns som sagt en del likheter mellan Dylan och Stephen Malkmus kanske är det är därför denna covern funkar så bra? Sen går ju inte kompbandet av för hackor med bl.a medlemmar från Wilco och Sonic Youth bakom instrumenten.

CP-skada eller bara indie. Ibland kan det vara svårt att avgöra.

"There is no time to pray

And there's no time to beg

And then it's off with an arm

Or it's off with a leg"

7. Stephen Malkmus - The Hook -2001

The Hook är en humoristisk berättelse om hur låtens huvudperson blir kidnappad av Turkiska pirater för att sedan bli deras gunstling och sedemera kapten.
Lite fånig måhända, men den är funky och texten är klart underhållande.

Olika sätt att bränna kalorier. Punk eller Lacrosse. 

"Vocal panache specializing in drama
Jangley guitars, angular chops and those wet, wet drums"

8. Stephen Malkmus & the Jicks - Dynamic Calories - 2003

En 80’tals pastisch om någon 80-tals föredetting, komplett med twangiga chorusgitarrer och ett reverbdränkt trummfill. En popbagatell kanske, men jag tycker den är en av Malkmus mest catchiga låtar och rätt charmig.

Två talesmän för generation X - Nog har dom mycket mycket att stå till svars för...

"I caught you streaking in your Birkenstocks

A scary thought in the 2Ks,

It's not too late"

9 .Stephen Malkmus & the Jicks - Tigers - 2011

Vi rockar på. Skivan Mirror Traffic producerades av Beck vilket kan höras på sina ställen.  

Detta var också den låt och skiva som gjorde att jag fick upp ögonen för herren i fråga. Jag vette tusan vad den handlar om, men den är catchy och flörtar nästan lite alt-country med steel-pedal gitarren. (vilket säkert är just Becks förtjänst) 

Pavement bandet Lokko älskar att hata. Sådär såg man alltså ut på 90-talet om man var lagom alternativ.

"Honey I'm a prize and you're a catch
And we're a perfect match,

Like two bitter strangers"

10. Pavement - Spit on A stranger - 1999

Klart den mest melankoliska låten och finaste låten i listan. Det är inte klart exakt vad den handlar om men det är någon form av komplex relation. Låten känns lite som ett farväl av bandet i fråga - från deras sista platta.   

Bonus Videor

Stephen Malkmus & The Jicks - Senator - 2011 

En härlig politisk rockdänga med "NSFW" text. 

En rätt sköj video med Jack Black i huvudrollen.

Pavement - Gold Soundz - 1994

En klassisk Pavement låt, med tok-rolig tidstypisk 90-tals video.

New York glass box

https://open.spotify.com/user/ndesh/playlist/3KdMdzMKk222pkYZRwdAvd

spotify:user:ndesh:playlist:3KdMdzMKk222pkYZRwdAvd

Ursäkta lite snabbt konstruerad lista men en kan alltid gissa temat!

Dansa tryckare

Ok, dags att bejaka ditt 80-talshjärta. Om "Tryckare" är en rumsren genre platsar den garanterat in i 80-talet. Med denna lista vill jag att du går tillbaka till ditt förflutna. Återupplev klassfesten hemma hos den där kompisen, som kunde få källaren fri från föräldrar under ett par timmar. Minns de pinsamma ögonblicken, när du stod där och lite trevande försökte dansa snyggt utan att veta riktigt hur, och utan att kunna kontrollera den där handsvetten när ni försökte hångla under Gary Moores gitarrsolo. Kanske var du lite småkåt?

Snart kommer listan. Några tips innan du börjar lyssna: Ta fram ett paket näsdukar (för du kommer att gråta) och tänk på någon du var kär i kring 1987.

Ok, kör igång. Listan:

https://open.spotify.com/user/kalasdanne/playlist/6U3B2hYkIaknXRimh8lJuW
spotify:user:kalasdanne:playlist:6U3B2hYkIaknXRimh8lJuW

Låt 1. Redan här, 10s in, finns en stor risk att ögonen börjar tåras. Det är helt ok. Låt det komma fram bara, låt alla minnen framträda. Tänk på den kärlek som var menad att vara för evigt, om den som var din mening i livet, din inspiration. När du var typ 9 och stod där och försökte lista ut hur man gör med tungan när man hånglar och vickar på höfterna på samma gång. Inte alltid så lätt att få till rytmen där. Och är det gött när man liksom tungboxas eller hur ska man göra?

Låt 2. Gary, Gary, Gary. Om någon kan frambringa tårar så är det Gary Moore. både genom hans varsamma behandlande av sin stratocaster, men framför allt med tanke på hans tragiska bortgång - när hans hjärta sprack, alltför tidigt, på en spansk sydsluttning under en solvarm korkek, med gitarren vid sin sida. För det var väl så det gick till?

Låt 3. Vi går genom barrikaderna till ljudet av paradtrummor och sedvanligt saxofonsolo. Men först får vi höra en hjärtskärande berättelse om en trasig uppväxt och ett kärleksfullt möte mycket senare i livet, som innebär någon form av älskog på ett ödeland och genom barrikaderna. Eller nåt sånt. Vi fattade aldrig texten då, men den var ändå en jäkligt bra tryckare.

Låt 4. Vi har alla spenderat sömnlösa nätter tack vare Meatloaf. Nu är jag några decennier klokare - och jag har fortfarande inte lyckats lista ut - vad var det han inte ville göra? Denna var lite svår att dansa tryckare till. Man fick liksom öka takten lite, och så var den lite lång så att det nästan blev lite jobbigt till slut. Man ville bara gå till bålet efteråt och ta lite pepsi/fanta/blåtira-blandning med ananas i för att släcka törsten, innan nästa låt.

Låt 5. En favorit för många. Vi ville alla desperat veta vad kärlek är, och Foreigners varma Roland JP8000-strängar och syntetiserat glockenspiel smekte de juvenila örsnibbarna något närmare en visshet, om att vi kunde känna vad kärlek verkligen var. Tills hon gjorde slut vid Foursquare-rutan veckan därefter.

Låt 6. Du föll bottenlöst ner i ett mörker utan like. Vad var felet? Hade du för små axelvaddar eller var det tandställningen? Frågorna var många och Bonnie Tyler katalyserade en sorg som sakta men säkert släppte greppet, en sen kväll under 7:e avsnittet av V.

Låt 7. Sedan kom nästa klassfest där du dansade till China in your hand, med en ny tjej, men du hade tyvärr alldeles för mycket av nya Axe Africa-parfymen, utan att fatta det. Hon säger att hon måste gå på toa redan vid saxofonsolot. Fan också!

Låt 8. Dagen efter. Du kan inte riktigt släppa taget, det bubblar av hormoner i kroppen och du kan inte stå emot känslorna längre. Tack vare REO Speedwagon kunde känslan förkroppsligas, intentionen förstärkas: ”Imorgon frågar jag chans ändå efter SO:n!” Du ställer fram Axe-parfymen because first impressions last.

Låt 9. Det gick skit med att fråga chans. Hon verkade lite avvisande på något sätt. Konstigt. Nu går hon iväg där på skolgården, och tar en bit av ditt hjärta med sig, till tonerna av Paul Young i din gula, slitna Walkman.

Låt 10. Precis som för Chicago har du svårt att säga att du är ledsen ändå, efter allt ni i klassen varit igenom under terminen. Du har börjat få in det där med att hångla nu, och äntligen lyckats bygga ihop en svävare enligt ritningarna från Hajk!

Svenska filmklassiker

Klassiker som Jönssonligan, Sunes Sommar, och Stig helmer sexologin (eller vad nu sex filmers motsvarighet till trilogi heter) är både älskade och hatade i TV-sofforna. Kvalitén på underhållningen är diskutabel ja, men en av anledningen till att man återvänder till dessa klassiker är ett utomordentligt soundtrack som ofta blir bortglömt i sammanhanget. Listan är spetsad med lite Georg Riedel som skrivit de flesta soundtracken till Astrid Lindgren-filmatiseringarna, en bit från "Låt den rätta komma in" som jag tycker håller hög klass, samt lite krakel spektakel.

Jag hade nog kunnat göra ett lite bättre jobb om jag hade haft mer tid. Ber om ursäkt för att denna lista kanske inte kommer att vidga era vyer något nämnvärt men man gör vad man kan.


Listan

Radiovänliga amerikanskor

Denna listan firar härliga amerikanska sångerskor. Den är centrerad till ganska radiovänlig country-pop med lite utsvägningar i rock, folk och annat. Om ni letar efter något som "puttar kuvertet" (för att försvenska ett amerikanskt idiom  ) så får ni leta vidare.

Några av artisterna på listan kommer från mitt egna arkiv men för att fylla listan med annat än gammal skåpmat använde jag flitigt olika sökfunktioner i Spotify. I slutändan fick jag ihop en lista som är lite ny även för mig.

Lättsmält: Ja

Corny: Ja, lite

Bra skit: Ja, eller hur?

https://open.spotify.com/user/andershaverdal/playlist/4wAHmxaSObdKn9O74CCAn0

Lite om artisterna

Nikki Lane

Jag hörde henne först på en Lufthansa-flight från Korea. Hon är betydligt bättre är flygplansbuller visade det sig, och hon får vara med hela 2ggr på listan.

Jag tror hon är ganska stor i USA, och kanske tom har några fans här i musikveckor-gemenskapen??

Lydia Loveless

Lydia dyker upp allt som oftast i utkanten av mina alternativ country-listor (dvs när de tar slut och Spotify spelar av sig själv). Inte allt är jättebra, men några bra bitar.

The Be Good Tanyas

Återigen en grupp som dykt upp sedan 2000-talet i olika "You will probably also like..." eller "Recommended for you..." och några låtar fastnade.

Gruppens kanske kändaste medlem var kanske Jolie Holland som lämnade gruppen i mitten på 2000-talet och har haft en habil solokarriär.

Julie Doiron

Julie Doiron är Kanadensiska med Akadiskt ursprung - står det på Wikipedia. Det hela verkar ganska intressant, och jag skall läsa in mig på det när jag får lite tid över https://sv.wikipedia.org/wiki/Akadier

Detta är en av listans rockigaste låtar.

















Lilly Hiatt

Lilly Hiatt hade jag inte hört talas om för bara några dagar sedan, men var en mycket trevlig upptäckt. Har man en låt "The night David Bowie died" så har man en stjärna i kanten.

Ja, just det, hon är John Hiatts dotter.










Jesse Sykes

Jesse Sykes and the Sweet Hereafter hade dykt upp på några av mina älskade Alt-Country Bloodshot Records-samlingsskivor jag notoriskt samlade på innan Spotify eran. Nu fick jag tillfälle att gräva lite djupare i vad hon gjort. Tyvärr finns inte jättemycket på Spotify men hennes lite mörkare röst är mycket karakteristisk och stämningsfull.





Eilen Jewell

Eilen Jewell är den sista att komma med i listan. När jag utforskade "Liknande artister"-fliken på diverse country-damer jag gillar dök hon ständigt upp.
Jag tänkte att "det är väl den där gnälliga Jewel som var populär på 90-talet", som bytt namn och "gått tillbaka till sina rötter".
Men sedan klickade jag och insåg att det var en annan artist och det hela lät mycket bra.
Så hon fick vara med också - 2 gånger.






Hoppas ni gillar denna radiovänliga lista!

Loffe

Ja någon ska ju ha den tunga uppgiften att skriva Janne Loffe Carlssons dödsruna. Och det passar ju visserligen att det är jag, som länge varit en lansdragare för Loffe.

Vid det här laget, särskilt i en så bildad skara som denna, är Loffes medverkan i Hansson & Karlsson, med trofén Jimi Hendrix, inte nyheter för någon. Dessutom har jag haft med en hel del H&K för några år sedan.

Så jag bestämde mig för att lyssna in så mycket annat jag kunde som Loffe gjort. Det har inneburit en del svårigheter, både i form av att hitta det och att en del har varit... svårlyssnat kan vi säga. Men nu har jag fått ihop en riktigt bra lista, med mycket annat än den gamla skåpmaten Doris och Hansson & Karlsson, där Janne Loffe klubbat trummor. Håll till godo.

spotify:user:jiemm:playlist:6EbKg7ZFrX0HUd1qUpvkxL
https://open.spotify.com/user/jiemm/playlist/6EbKg7ZFrX0HUd1qUpvkxL

De svåra herrarna i Bengt Ernryd Quartet, som tyvärr inte finns på spottan.

Doris - What a lovely way
Vi börjar soft med Doris. Svårt att ogilla, svårt att inte vara glad.

På den tiden visste man hur man gjorde skivomslag

Pugh Rogerfeldt - Love, love, love
Jag har ingen relation till Pugh, och visste nog inte vad jag gav mig in på. Det är lite proggigt och jazzigt, vilket kommer att gå som en röd tråd genom den här listan. Progg på svenska brukar ju inte vara min grej, men jag gillade det lite murriga soundet och tempot här. Kul!

"Han spelade ju hur som helst" - Janne om när han träffade Bo Hansson för första gången.

Hansson & Karlsson - Peace on Earth
Såklart kan vi inte vara utan H&K på en sån här lista. För er som inte är inlyssnade så låter alla deras skivor såhär. Det är en form av jazz på bara hammond och trummor, och helt instrumentalt. Nästan meditativt, och jättebra.

Hawkey Franzén - Tack ska ni ha
Nyheter för mig. Jag hittade inte så mycket bra med den här liraren, men ville gärna ta med något. Rätt trevlig vis-progg-jazz-någonting. Undrar om det finns som genre på spottan?

Bra albumtitel, Visa från Djupvik. Skulle kunna vara en folkmusikplatta, eller Black Metal.

Ibland undrar jag vad jag gör på 2000-talet. Jag hör hemma på 70-talet.

Pugh Rogerfeldt - Stinsen i Bro
Grym låttitel. Riktigt lång låt, som liksom går i vågor, över genrer, stilar och guvetallt. Den börjar lite gycklarproggigt, men kommer loss fint sen. När man har lyssnat klart tror man att man hört fem låtar. Det finns ett riktigt härligt bluesgung här och var.

Heta Linjen - Won't you step inside
Hela den här skivan är, bandnamnet till trots, riktigt jävla bra. Jag lyssnade på den för första gången i tisdags. Det verkar vara i det här bandet Janne Loffe började. Jazzrock som är en så dålig uppfinning är jättebra här. Proffsiga arr och överraskande bra produktion. Låter lite Elton John här och var.

Heta Linjen - Black Eyes
Fortsatt riktigt bra. Lyssna särskilt på blåset som sätter igång vid c:a 2:20 och kulminerar i en otroligt suggestiv hammondorgasm. Så bra!

Heta Linjen - Little Neat, Bitter Sweet, Orange Love
Bra låt överlag, men vid 3:25 skiftar de ton till en mäktig slinga som sedan urartar i körer och grejer. Det avslutar skivan och är magiskt bra. Många instrument på samma gång här.

Pugh Rogerfeldt - Här kommer natten
Detta är nog min favorit med Pugh. Härligt smäktande melodi och bra tryck i sången. Jag tycker mig höra lite Hoola Bandoola i denna. Loffe har varit med på en skiva med Pugh på den här sidan millennieskiftet också, men jag tyckte mest den lät gubbig så den fick vara.

På äldre dagar såg det ut såhär.

Janne Loffe Carlsson - Come rain or come shine
Med tanke på de fantastiska produktionerna sedan innan är det märkligt att Loffe tilläts släppa det här skivomslaget. Här har vi en platta med ganska generisk jazz, av och för diggare över 60. Men det kändes ändå passande att avrunda med den här softa biten, som också är från det senaste han gjort.


Bonus: Jag gratulerar oss alla för att den här skivan inte finns att tillgå.

Excentriker i (höst)mörkret

Hösten har gjort sitt öppningsdrag, och här kommer mitt svar. Ett slag i luften, som alltid, mot det obönhörliga höstmörkret.

Jag har så länge jag kan minnas alltid haft en oerhörd attraktion till excentriska artister och deras uttryck. Här kommer en spretig lista med några av mina favoriter på detta tema. Inte tvungetvis i deras mest excentriska stund, men en hel del mörker är att vänta.

https://open.spotify.com/user/axomamma/playlist/4A1p7Deg1GNEba7pswKmiX

Om låtvalen

Fever Ray

Allas våran Karin Dreijer med sina voice-filter. Efter The Knife's album Silent Shout startade hon sitt soloprojekt Fever Ray. Detta kan man luta sig emot om man får för stora pretto-vibbar av Shaking The Habitual och de mer obskyra konstprojekten som följde parallellt. Här gör hon cover på Nick Cave (lugn, han ansluter såklart senare). 

David Bowie 

Bowie måste vara ett av de väldigt få exempel på excentriska musiker som faktiskt kommer undan med det och slår stort. Min teori är att det handlar mycket om timing. För de som sett alla filmer med David Lynch (lugn, han ansluter så klart senare) minst tio gånger känner igen denna från Lost Highway.

Scott Walker

Här lättar det upp lite, men något stämmer inte. Jag älskar när en musiker som rör sig i mainstream och pop, helt plötsligt upptäcker en ny sida av sig själv. Med The Walker Brothers lättsmälta gitarrpop färskt i minnet var det säkert många som höjde på ögonbrynen när de isande stråkarna i höger öra fick inleda hans solo-platta Scott 3. Det blev inga säljsiffror att skryta med sen på ett tag, men några decennier senare skulle han bli en framstående avant-garde artist full av spännande experiment.

Tom Waits

Lite varmare toner, men förrädiska sådana. Herr Waits är så klart en av tungviktarna på temat, här i en av sina underbart mörkaste stunder. Stackars Edward har sin djävuls-tvilling som ett andra ansikte på baksidan av huvudet, och det pratar med honom om nätterna. 

Beck

Beck har definitivt lugnat ner sig under årens lopp. Jag saknar verkligen hans excentriska utspel. Men merparten av hans katalog står sig fortfarande och har åldrats väl. 

Nick Cave

Om man kanaliserar sitt mörker till att skriva en hel platta om morbida mord och döper den till Murder Ballads, så hamnar man automatiskt i min personliga hall of fame. Detta är albumet Nick Cave föddes för att skapa. Känsliga lyssnare varnas.

Mike Patton

Här lättar vi upp igen. Det är inte svårt att hitta mörka grejer från Mike Patton, men då måste man ta ett steg in i hans mer udda projekt (Fantomas, John Zorn), vilket kanske inte lämpar sig så bra för denna lista. Projektet Peeping Tom är hans försök till att göra radio-pop.

David Lynch

Ytterligare en tungviktare. Kanske excentrikernas excentriker nr 1. För den oinvigde så gör han även musik själv och sjunger, som här i ett samarbete med Danger Mouse. Hans egna sologrejer låter snarlikt. Mitt förstahandsval finns inte på spotify, men jag rekommenderar att kolla in Ghost of Love, från hans utsökta film Inland Empire.

Jamie Lidell

En sökare som verkar ha landat i att släppa alternativ 80-tals funk på Warp. En gång i tiden gjorde han klickig, abstrakt electronica. Ett tag gjorde han något mittemellan, med underbart vrickade scenshower som grädde på moset. Här är ett av hans mörkaste alster, i en för övrigt ganska ljus och glättig diskografi.

PJ Harvey

Allas våran Polly, med sina släpande rosslingar. Precis som med Beck känner jag att man får leta lite bakåt för att hitta guldet. Här är det mörkt men med lite ljusning. Man ställer nog denna frågan inombords varje gång en svensk sommar tackar för sig. 

Första listan!

Till att börja med; tack för inbjudan och det ska bli väldigt kul att få  tips och inspiration varje vecka!

Jag har skamlöst stulit Hannes idé och börjar med vad som i nuläget toppar min spellista. Tänker att det får utgöra en bra baseline innan man nostalgitrippar iväg eller försvinner ner i nått smalt kaninhål (never to be heard from again).

https://open.spotify.com/user/ekvjohansson/playlist/6I62hFBFGElXs7K6OCEyPG

Måste lägga in en plugg för NPRs Tiny Desk Concerts (om dom nu skulle ha gått någon förbi). 

https://www.youtube.com/watch?v=tADWPTqR_4A

Schizofreni. Som sig bör

Jag har efter många års vetskap om denna illustra församling musiknördars blogg nu slutligen kommit att skapa detta första men, hoppas jag, inte sista inlägg.

Eftersom det är just den första listan kommer jag inte gräva ner mig speciellt i en artist eller ha ett annat tema än att vara lite spretig. Det är helt enkelt ett utdrag av mina senaste "starade" låtar från Spotify även om man numer plussar, inte "starar".

Det blir ändå ganska representativt. Det finns rock såväl som lite jazzigare grejer och en del som går mot elekroniskt, vad nu det är...egentligen. Kravet jag har på musik är att det ska vara intressant och helst överraska. Jag dras ofta åt det bombastiska och molltoner. Glada trudilutter är ganska ovanliga i min Spotifyvärld även om det händer.

Nu till själva huvudnumret. Listan!

1. [Animal], Siriusmo remix - Hundred waters, Siriusmo
En låt som kickar igång efter en mjuk öppning...med mer mjukhet i orgelform och nån form av baktakt. Oemotståndligt. Sen kommer sången. Underbar låt.

2. Heart of a Dog - The Kills

The Kills

The Kills. Ett band som dyker upp med jämna mellanrum i mina lurar. Det är oerhört bra, enkel rock gjord med finess. Ett band jag skulle vilja se live. Kan ju inte vara dåligt på KB!

3. Pray the Light - Faces on TV
Stora svepande toner med synthiga trumpetstötar. Jäkligt bra helt enkelt.

4. Speed of Dark - The Colorist, Emiliana Torrini
En helt ny bekantskap som jag hittade häromdan. I ärlighetens namn var det såklart Spotify som hittade åt mig. Det är helt enkelt så jag kommer över ny musik. Efter ett intro som egentligen inte hör hemma med låten trippar den igång. Den har gått varm i lurarna på jobbet. Det här hade också varit kul att se live.

5. Jesus for the Jugular - The Veils
Lite klassisk missförstådd-rocker-musik i rökig whiskey-anda. Perfekt om man är bakis.

6. Stoney Street - Amon Tobin
Jazzig elektrofunk. Eller ja, det är så jag benämner det men det är helt ovetenskapligt taggat. Får nån slags film noir-känsla samtidigt som ju är betydligt modernare.

7. Daydream in Blue (BBC session) - I Monster
Tillsammans med The Kills, det band jag lyssnat mest på i denna lista. Det här är en lite querky halvakustisk version med nån sjukt töntig percussion som dyker upp då o då. Dock utan att förta genialiteten.

Tricky slackar med ett bloss

8. Kid Corner, GAPS remix - Archive
Fantastikt och mysigt. Inget som får upp en på dansgolvet dock. Det spar vi till en annan lista.

9. Azan 2014, Destructo mix - Losers
Nu till det bombastiskaste. Har ni hört Muse så anar ni vad detta är. Det är helt enkelt fett för en gammal metalkille! Jag hittar alltmer sällan musik av det här slaget som jag gillar men detta är riktigt najs.

10. Parenthesis - Tricky
Tricky, är inte det han som var med i det där bandet...Jo, det är det nog. Bra är det i alla fall.



Det var det!
https://open.spotify.com/embed/user/chonsk/playlist/1DopugeMBH9XiPHeNDlR5k
spotify:user:chonsk:playlist:1DopugeMBH9XiPHeNDlR5k

Kid Cover

Råkade höra att folk får utslag av Thom Yorkes gnällande yttringar. Därför bidrar jag med en coverlista på han och hans bandkollegors kompositioner. 0 gnäll. 100% vackert vemod.

Radionhead Covers